Snabb förnyelse – flytta runt växterna!

När inredningen är på sin plats och vardagen flyter på blir hemmet ganska snabbt en halvspännande kuliss som inte alls känns lika inspirerande och rolig som när allt först var nytt. Förnyelse förnöjer och det enklaste sättet att ändra om hemma är att flytta omkring på redan befintliga ting!

Jag har totalt fastnat i träsket där lägenheten glöms bort. Jag har vant mig vid påsarna som aldrig kommer iväg till Erikshjälpen och jag har vant mig vid vår fina väggfärg, vår fina tavelvägg och vår fina nya taklampa i sovrummet. Det har blivit vardag och vanligt och jag som vill känna mig peppad och bortskämd hemma behövde förändring!

Med min nyfunna kärlek till allt vad växtlighet heter föll lotten snabbt på växterna och under gårdagen fick allt grönt rotera i lägenheten!

Mellan skrivbordet och fönstret på ovanvåningen har vi ett mellanrum på kanske 60cm som inte utnyttjas alls. Jag har länge tänkt att en stor växt ska få pryda platsen men palmer, träd och bananplantor väger alldeles för mycket för att jag ensam ska kunna köpa och bära hem från någon blomsterbutik och av den anledningen har gattet stått tomt. Tills nu. För ett par veckor sedan köpte jag en piedestal som tidigare stått på nedanvåningen men som nu passade perfekt för att höja upp ett ännu inte så stort träd och effekten blev näst intill den samma. Ett par månader till av sol, vatten och växtnäring så ska det nog bli bra!

I fönsterkarmen fick ett litet fikonträd ta plats. Jag köpte det för ungefär ett år sedan och ganska snart efter åkte jag ut på tågluff och lämnade Simon med de tre växter vi då hade- fikonträdet, citronträdet och kruklavendeln. När jag kom hem var golvet täckt av torra blad och lavendeln fick åka direkt i soporna, det fanns inget hopp. Citronträdet repade sig ganska snabbt med bladen men för fikonet har det varit avklätt länge sånär som på två småblad som överlevde Simons tortyr.

Sedan vi flyttade till söderläge med fönster längs hela långsidan har bladen poppat upp titt som tätt och igår upptäckte jag även en ny liten frukt! Hur kan det ens vara så roligt att hitta frukt på ett fruktträd? Jag blev överlycklig och hoppas givetvis på att både träden och den lilla bebisfrukten ska trivas bra på sin nya plats på ovanvåningen. Fina är de där i alla fall och en snabbare uppdatering av ett rum än ny grönska finns nog inte.

Se nu till att ha en fantastisk midsommar imorgon! Vi hörs i helgen igen!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

3

Monthly Makers Återbruk – vas av tegelsten

Gänget. Alltså. Som jag har kämpat för detta inlägget. Måtte ni gilla det.

Mitt under min tråkigaste period av prestationsångest och inspirationsbrist var det alltså dags för junis Monthly Makerstema som denna månaden var en favorit i repris, nämligen återbruk! Återbruk som annars är min roligaste grej blev dock denna månaden bara ännu en sak att fixa och jag ville verkligen inte att det skulle kännas så.

Monthly Makers vill jag ska vara en återkommande positiv stående punkt i kalendern och på sättet jag fungerar definierar jag ofta en sak efter min senaste upplevelse kring denne. Alltså, om jag avslutar gympasset med ett leende på läpparna kommer jag troligen se på gymmande som någonting kul och energigivande framöver, avslutar jag däremot med en suck och en känsla av att inte vara bra nog, är risken stor att det tar låång tid innan jag ens sätter min fot i en gympadojja igen. För att inte få Monthly Makers att associeras som det sistnämnda här ovan bestämde jag mig för att göra något enkelt. Något jag inte kunde misslyckas med eller bli missnöjd med.

Jag är en obotlig samlare i pysselsammanhang. Jag sparar på små tygbitar, på reservknapparna som kommer med nya plagg, på det prassliga pappret ömtåliga produkter slås in med i butiker och fina etiketter och band från julklappar. Jag sparar på allt. Saker jag hittar utomhus ej undantaget.

I vår lägenhet står högar med plankor och gamla hyllplan i tvättstugan och väntar på sitt tillfälle att användas. Tegelstenen tog jag in från innergården för ett bra tag sedan. Lägenhetshuset har renoverats i snart ett år och mitt på gräsmattan har ett par tegelstenar legat till ingen nytta. Innan de for i containern tog jag med mig en upp, för, man vet ju aldrig när man behöver en, eller hur?

För min del visade det sig att det magiska tillfället för tegelstenen att användas var nu. Till tema återbruk.

Jag har länge funderat på hur jag ska få upp nivåskillnaderna i fönsterkarmarna nu när jag plötsligt har en hel del växter i samma storlek och till mina nygamla terrakottakrukor passade en tegelsten perfekt för att få höjd.

Provrören köpte jag i en butik i Stockholm under tatueringsturen  och med hjälp av vanlig Fimolera i botten fäste jag dem i de redan befintliga hålen på tegelstenen. Snittblommorna fick jag i en bukett av Simon på vår tvåårsdag och när övriga blommor hade gjort sitt stod (och står!) de fortfarande fräscha kvar.


Monthly Makers är en utmaning för dig som vill komma igång med eller utveckla din kreativitet. Under 2017 lanserar vi tolv gemensamma månadsteman för dig att inspireras av, utmanas och skapa utifrån. I juni är temat återbruk och Beatrice är värd. Kommentera hennes inlägg med en länk till ditt bidrag senast den 28/4 för att vara med. Mer inspiration hittar du på temats Pinterestboard!

Vi som driver Monthly Makers 2017 är Alicia, Beatrice, Elsa, Emilia, Fredrika, Jessica, JohannaJulia, Mikaela, Ruth, Stina och Wilda. Inspireras, skapa och utvecklas med oss hela året!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

6

Bulletjournal kaktussida – kreativiteten är tillbaka!

Hey gang! Hur är läget? Har ni fått en bra start på veckan? Hoppas det!

Jag vill ta ett sista inlägg om det här med att vara i en svacka med prestationsångest och inspirationsbrist. Jag är ju på bättre humör nu och är på väg tillbaka till min vanliga sinnesstämning men jag ville visa er en sida jag gjorde i min Bulletjournal i slutet på förra veckan för att utmana mig själv och släppa kraven.

För ibland är det bara en enda positiv upplevelse som ska till för att förändra så mycket. Att under tråkiga perioder tillåta sig själv att släppa loss lite och faktiskt bli nöjd kan liksom vara steget ut ur det dystra. Jag tror det var så denna gången. Att dessa böljande fantasikaktusar fick avsluta perioden.

Innan jag tillslut kastade bort blyertspennor och suddgummin för att istället köra direkt på finelinern drog jag ut säkert tio blad.

Jag hade bestämt mig för att skriva något fint citat eller göra något gulligt mönster men jag fick inte till det. Jag hade en bild i huvudet som jag inte nådde fram till och de utrivna pappersbitarna flög över golvet en efter en. Jag skissade, suddade, skissade om, drog en linje fel och rev ut. Gjorde om. Rev ut. Igen och igen för en så minimal liten sak som en planeringsbok till mina komihåglistor.

Jag bestämde mig för att inte riva ut en enda sida till och utan plan började jag rita. Texten hamnade snett och jag ville riva ut, men lät bli. Bläcket gick igenom och jag ville riva ut, men lät bli, och redan på andra kaktusen gick det av bara farten. Ni vet såntdär hederligt telefonkladd? Man ritar och ritar och tänker inte ens på vad som hamnar på pappret.

Att just do it är ibland det mest effektiva sättet att boosta kreativiteten på och som jag pratat om tidigare föder kreativitet kreativitet. Vet ni vad jag gjorde i söndags? Jo, jag skissade upp ett nytt motiv på en linoleumplatta, började virka med det nya garnet och jobbade en stund med en ny bloggdesign som snart kommer dyka upp. I’m back!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

3

Gröna bilder från min helg – 17-18 juni

Hej vänner! Det blir faktiskt ett godmorgon från mig idag, fastän klockan är elva när jag börjar skriva detta. Jag har precis hällt upp min morgonkopp med kaffe, tagit Selma på en prommis och landat vid köksbordet för lite bloggande innan jag pyser iväg till studion.

Det här med att gå upp i tid alltså, jag tror att jag löst mysteriet! Minns ni att jag för några veckor sedan skrev att jag börjat komma upp ordentligt på morgonen? Jag bytte ringsignal på väckarklockan och vaknade direkt. Idag sov jag mig igenom tre alarm och knäckte nöten – jag måste byta ringsignal oftare! Om jag liksom aldrig vänjer mig vid melodin kanske jag alltid vaknar av den? Tror ni inte?

Idag har jag vardagsbilder att bjuda på! Gröna sådana från min helg. Förra gången jag skrev ett inlägg om min helg blev det väldigt uppskattat men denna helgen var det lite svårare att få till. Jag har nämligen inte varit på någon rolig loppis eller annat äventyr utan bara rakt upp och ner legat och guppat i poolen hemma hos mina föräldrar. Bilderna blev därför av det blommigare slaget, men vad gör väl det. Jag gillar dem ändå!

Jag, Selma, Hanna och Minou åkte fram och tillbaka både lördag och söndag, svidade om till bikini och levde livet på trädäcket. Någon (Lykke?) hade visat sina Basquiat-skills på terrakottakrukorna i växthuset, Hanna och jag läste varsin tidning och mamma påbörjade sin livs första Bulletjournal. Pappa grillade majskolvar, kyckling, revben och sparris två dagar i rad och serverade med sallad och råstekt nypotatis. Elliott visade en ny film och Nella lärde sig att guppa ensam med flytväst i poolen. Hannes är på Dreamhack och jag fick russinfingrar om och om igen. En bra helg, helt enkelt!

Nu mååååste jag pysa iväg till jobbet, vi hörs av imorgon! Njut av det fina vädret!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

4

Hur många tatueringar har du?

Det finns en handfull frågor jag får under näst intill varenda tatueringssession jag har med en kund. Det är inga konstiga frågor och det är inget konstigt med att de så ofta ställs- faktum är att jag kom på mig själv att ställa några av dem till tatueraren jag gick till tidigare i veckan.

Det är klassiskt smalltalk, det som kommer efter att vi gått igenom hur livet ser ut, finns det en partner, kanske barn? Pluggar du? Kanske jobbar? Var kommer du ifrån och har du något husdjur och har du funderat över motivet länge? Ni vet de frågorna, som även de alltid kommer upp.

Idag tänkte jag svara på en av standardfrågorna i ett inlägg, lite mer utförligt än vanligt, om ni som inte är kunder till mig kanske också är intresserade av att veta. Så; hur många tatueringar har jag?

Foto: Stephanie Cetina

Jag räknade dem för ett tag sedan när min syster ville jämföra antal. Jag vann. Sedan dess har det tillkommit en till, ni ska få se den i ett annat inlägg, såklart!

Jag har många fula, många tveksamma. Hela mitt vänstra ben är av den mindre snygga sorten och på höger ben, strax under knät har jag en svart prick. Mitt på. Jag räknar inte in den som en tatuering men den sitter där den sitter, för all framtid mitt på benet, precis under knät. Pricken kom till för några år sedan. Jag skulle göra prickarna jag har intill nagelbanden på höger hand men var rädd för smärtan. Vi skulle inte använda maskin utan bara doppa nålen i bläck och picka in en prick på pekfingret, en på långfingret och två på ringfingret. Just då tyckte jag att det var en bra idé att testa känslan av pickandet på benet först, och pricken kom till. Idag är jag inte lika inne på det spåret och är ännu mer rädd för smärtan det kommer innebära att eventuellt täcka pricken genom en tatuering uppe på knät.

Foto: Stephanie Cetina

Pricken räknas alltså inte in och de fyra som sitter på mina fingrar räknar jag som en. Samma sak med de tre fåglarna på vänsterarmen som jag gjorde i nionde klass för att täcka över dels ett gammalt ärr och dels en krumelur jag gjort i smyg under min praktik i tatueringsstudion som mamma senare upptäckte och tolkade som en dålig skiss av ett könsorgan.

Min högra arm har en stor laserblekt färgglad historia som inte heller räknas in men utöver det har jag svarta motiv på benen, armarna och fingrarna, på revben, nyckelben, i örat och på foten. Vill ni gissa hur många det blev sammanlagt?

Fler än man kan ana när man skådar mig från denna vinkeln i alla fall. Fler än man kan ana överlag, skulle jag sagt. De är små och inklämda här och var och uppnår en summa av……….

Foto: Stephanie Cetina

….37 stycken! Sjukt ändå? Eller? Kanske inte i jämförelse med majoriteten av personer som jobbar med tatueringar, och kanske inte med tanke på att det i studion var och varannan dag springer kunder som är way mer tatuerade än alla oss som arbetar där, men ändå, på något vis, känns det lite sjukt att jag så många gånger lagt mig på en brits, försökt kontrollera min andning och fått nålar stuckna i huden om och om igen.

Nu vet ni alltså. 37 stycken. Hur många har ni?

Psst.. Fler bilder av Stephanie på mina tatueringar hittar ni här!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

6

Rubensholm pt.2 och tankar om just nu

Hej vänner, hur är det mer er?

Jag har landat lite i att jag under en period har haft, och troligen fortsättningsvis kommer att ha såna här mindre fantastiska dagar och veckor där allt jag skapar åker direkt i papperskorgen. Jag tycker inte om det, men jag förstår det. Jag fattar, jag har fått en dos av euforisk lycka under en tid och den har tagit slut, den behöver laddas upp, inspirationen och glädjen. Den kommer tillbaka.

Varje gång allt går sådär precis som jag vill tänker jag att det här är livet utan depressioner och ätstörningar. Så här ser det ut tänker jag och lever på som om det inte fanns någon morgondag. Jag glömmer att grått är en känsla som finns hos alla, oavsett psykisk status, och när det gråa lägger sig som ett täcke tungt över bröstkorgen tappar jag allt jag har. Är jag påväg tillbaka ner? Är jag ledsen? Krånglar jag med maten? Och varför kan jag inte bara vara glad? Varje gång jag vaknar på den dåliga sidan av sängen är jag rädd för att tappa det och som bortblåst är vetskapen om att ljuset kommer tillbaka. Ett par dagar, en vecka eller två, sen kommer det tillbaka.

Jag tycker inte om det men jag vet att den bästa lösningen för mig är att låta saker ta sin tid. Jag kan inte tvinga mig själv till rosa glitter och fluffig sockervadd innan det gråa lösts upp. Jag kan inte tvinga fram en känsla och jag kan heller inte tvinga fram inspirationen.

Jag broderar inte bättre för att jag sitter timme efter timme och stirrar på tyget, jag kan inte tvinga fram det. Ibland går det att locka på, att väcka lite grann, men riktigt bra blir det aldrig under press och tvång. Riktigt bra dyker upp när det känner för det.

Jag har ett filttyg, ett linnetyg, två nya garner, en rulle rep och en ring utav trä liggandes på skrivbordet på ovanvåningen. På köksbordet ligger två skisser och en linoleumplatta. Tre nya jeansjackor till webshoppen väntar på sin tur men ingenting av det blir rört, jag jobbar inte med något av det. Inte än.

Bilderna från Rubensholm har fått vila under tiden jag legat under täcket. Jag har skrivit upp dem på alla dagars to-do men först idag redigerade jag en bild som blev bra. Som inte åkte direkt i papperskorgen.

Betyder det att det bryter upp? Kommer ljuset nu? Jag tror det, men det får ta sin tid. Ett par dagar till kanske.

Ni är så fina som skriver i kommentarsfältet både här och på Instagram att ni känner med mig, att ni förstår mig och att ni bryr er om att jag vilar när jag behöver det. Att ni alltid finns kvar och kikar in igen när texterna är piggare och utan dyster eftersmak. Tack, jag uppskattar det verkligen. Jag vet inte hur mycket ni uppfattat att jag känt mig kastad i en grop av tråkiga inlägg och osammanhängande babbel. Ni kanske inte har märkt av det alls. Jag vet inte. Oavsett, tack.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

6