Disclaimer: inlägget kan anses stötande och/eller triggande för icke köttätare samt personer med ätstörningar, also – jag har kläder på mig. 

För snart en vecka sedan bestämde jag och min sambo oss för att sluta köpa hem kött.

Vi hade snuddat vid ämnet tidigare men efter ett avsnitt av Malou efter tio där flertalet videoklipp på söta katter och hundar avslutades med ett på en inomhusgris, tog vi tag i saken och slutade.

Självklart har vi både hört om, och sett bilder på baksidorna av köttindustrin tidigare och trots att vi varit noga med att köpa kravmärkt och svenskt blev vår syn på köttkonsumtion sakta annorlunda efter att vi fick Selma.

Jag älskar Selma. Aldrig i mitt liv skulle jag vilja skada henne och (såklart) ännu mindre döda. Inte av någon anledning skulle jag sätta Selma i ett stall med andra djur, så tätt packade att hon knappt skulle kunna röra sig. Aldrig skulle jag låta henne bli så deprimerad och uttråkad att hon skulle börja skada sig själv eller någon annan och aldrig skulle jag tryckt in henne skrikandes i en lastbil för att låta henne leva sin sista timme i total panik och ångest. Aldrig.

Grisar sägs vara lika smarta, eller kanske till och med ännu smartare än hundar, och genom att jämföra andra djur med vår hund, blev det ett ganska enkelt val att sluta köpa hem kött.

Men.

Senast jag var vegetarian hade jag anorexia.

Att sluta äta kött var det första steget jag tog mot vad som potentiellt hade kunnat bli min död. Det var enkelt. Genom att sluta äta kött fick jag laga min egen mat hemma, och kontrollera den som jag ville. Jag hade alltid en ursäkt till att tacka nej till mat, och tidvis blev begränsningarna fler och fler. När jag började äta kött igen hade jag ett bmi på strax över 13. Det är nästan femton kilo under gränsen för undervikt och även om jag kanske hade hamnat där även som köttätare vet jag att förbuden är min värsta fiende.

Jag är friskförklarad från min ätstörning men med mina gener, erfarenheter och beroendepersonlighet kommer jag nog aldrig riktigt lita på min kropp och för att undvika att trilla dit än en gång är förbudens tid över.

En annan sak jag reflekterat över i valet om att bli vegetarian är mina vänner och familj.
Alltså.
I min familj är vi åtta stycken. Vi är tio med min och min systers respektive och för mina föräldrar att bjuda hem på middag är ett kapitel för sig redan nu. Maten ska inte bara lagas i mängder som för andra familjer skulle räknas som storkok, den ska även falla alla i smaken och gå att tillaga med trettio spralliga små fingrar i närheten utan att varken huset, eller barnen går sönder under tiden.

Jag vill absolut inte vara otacksam och tacka nej till något min familj lagt tid och pengar på, och att laga två olika maträtter är otänkbart.
Jag är inte den som tar med egen specialkost och jag skulle aldrig kräva att de andra anpassar sig efter mig. Speciellt inte efter alla de år mitt matintag redan tagit alldeles för stort fokus från övriga syskon.

Med våra nya insikter vill vi inte äta kött, men jag tänker inte längre förbjuda mig själv att stoppa mat i munnen.

Därför har vi bestämt oss för att kalla oss semivegetarianer, eller flexiterianer om internet får bestämma. Det betyder att vi aktivt kommer avstå från att äta och köpa kött i sammanhang som bara påverkar oss själva, och som inte påverkar oss negativt. Däremot kommer troligen varken jag eller min sambo neka mat som lagats till oss, innehållande kött.

Veckan som gått har gått smidigt, vi har helt enkelt skippat kycklingen i det stekta riset på Thai-haket och valt den vegetariska baguetten på caféet på vägen till jobbet, inga problem. Trots det skulle jag vilja höra era åsikter och kanske få er hjälp?

Vad är er inställning till köttkonsumtion? Vad säger man när någon frågar och vad äter man när korv stroganoff inte längre är ett alternativ? Hjälp tack!


Tyckte du om inlägget? Lämna en kommentar, dela eller tryck på hjärtat här nedanför. Tack!

7

18 Comments

  1. Svara

    Louie

    8 december, 2016

    Jag slutade äta kött för snart två år sedan. De runt omkring mig vet att jag är vegetarian och när man blir hembjuden till dem så finns det alltid något annat lagat till mig, vilket jag är väldigt tacksam för, även om jag kan känna att jag ibland är besvärlig. Andra gånger fixar jag maten själv ( t.ex nu vid jul lagar jag egna vegetariska köttbullar som jag tar med)

    Det som jag känner är viktigt att tänka på är att man måste ersätta köttet, och inte bara ta bort det. Mina tips är att kolla upp vad olika frukter och grönsaker har för näringsämnen, och att leta upp recept som innehåller lite av varje. 🙂

    Bönor, nötter och avokado är några bra saker t.ex. Det äter jag själv mycket av 🙂

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      9 december, 2016

      Det är ju supersmidigt om det funkar på det viset! Tack för tips! Jag har ganska bra koll men vill inte snöa in för mycket på näringsämnen och kalorier osv av samma anledning, men det ska nog gå bra! Tack igen!

      • Svara

        Louie

        6 januari, 2017

        Oj förlåt, där tänkte jag mig inte riktigt för! Men jag hoppas allt går bra:)

        • Svara

          Emilia Westerstrom

          6 januari, 2017

          Det var inget illa, haha! Ber om ursäkt om det lät så! Det har gått bra hitintills, som tur är blir vi inte bortbjudns så ofta 😉

  2. Svara

    Linnéa Elisabeth

    9 december, 2016

    Sitter lite i samma sits som dig så jag förstår ditt dilemma. Jag tycker också att det är fel att stödja köttindustrin, men med min bakgrund vågar jag inte heller förbjuda något.. Tycker precis som du att flexiterian är en perfekt mellanväg i vår situation! Smart val.

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      9 december, 2016

      Absolut, jag tror också att det kan vara bra att ta lite i taget! Att börja någonstans men inte gå för hårt ut. Lycka till <3

  3. Svara

    Clara, Bossbloggen

    10 december, 2016

    Kör med på en lightversion av flexiterian, mycket pga tidigare anorexi och ortorexi. Svårt att inte skuldbelägga sig själv moraliskt samtidigt som det är relativt nytt att njuta av mat. Så försöker att inte ta något av dem på för stort allvar i dagsläget ☺

  4. Svara

    lindbergellen

    18 december, 2016

    Jag slutade äta kött när jag träffade min kille för 2,5 år sedan. Har var sedan länge vegetarian och eftersom jag också vart det i perioder tidigare hakade jag helt enkelt på för att slippa styret som skulle bli i köket om vi alltid skulle laga två måltider. Till en början åt jag kött ”utanför hemmet” ibland, men sen blev det bara så att jag valde bort det också och nu har jag vart vego i två år.

    Jag trodde att det skulle vara supersvårt och farligt för mig, jag har också historia med ätstörning och är allmänt en beroendeperson, men för mig har köttet inte spelat någon roll. Som tur är. Och jag tror att det handlat om att jag aldrig helt förbjöd mig att äta det, jag bara valde bort det om jag kunde. Under dessa två år har jag råkat äta kött två gånger, båda i smörgåstårta där expediten hävdade att det inte var skinka i, och jag har ändå tyckt att det känts okej.

    Jag tänker så här: kan jag välja bort det så är det bra, men om jag någon gång vill eller råkar äta kött så är det inte hela världen. Jag har ju ändå majoriteten av dagarna vego!

  5. Svara

    Isabella

    19 december, 2016

    Jag var vegeterian (eller egentligen laktos-ovo-vegeterian) när jag var sjuk samt ett tag när jag hade blivit frisk också men är numera flexiterian vilket jag valde att bli för att slippa krånglet när man är gäst hos nån eller äter med familjen. Om nån frågar så säger jag bara att ”det är väl bättre att äta kött nån gång då och då än kött varje dag?”. Jag tror precis som de andra som kommenterat att det är bra att inte sätta nåt totalförbud på vad som ska ätas eller ej och tänker som LINDBERGELLEN att det inte är hela världen om man äter kött om man nån gång vill eller råkar.

    När det kommer till vad man ska äta så: Länge när jag var vegetarian så googlade jag bara vegetariska recept vilket för mig blev väldigt begränsande, men nu för tiden när jag lagar vegetarisk mat så googlar jag nästan alltid på recept med det jag är sugen på och skiter i om det är kött i eller ej och sen om jag hittat nåt med kött i så byter jag bara ut det mot vegofärs eller vegobitar eller nånting annat som passar. Jag brukar t.ex. då och då göra korvstroganoff men då ha sojakorv istället och det är minst lika gott 😀 eller chili con VEGOcarne eller thaikycklinggryta fast med vegobitar istället för kyckling 🙂 sen måste jag tipsa om den godaste linssoppan EVER! När jag gjorde den för första gången så tänkte jag bara ”gud den här soppan kommer bli så tråkig…” men det var sviiiiiingod och inte alls tråkig och jag har gjort den flera gånger nu 😀 http://www.arla.se/recept/linssoppa/

  6. Svara

    raniamaria

    9 januari, 2017

    Jag har också tänkt skriva lite om det här ämnet men har inte kommit till skott än, men att få läsa det här (tycker ni har sjukt vettiga tankar) kanske är startskottet jag behövde!

    Vi kommer aldrig sätta etiketter på oss själva igen. Vi försöker leva Mer Hållbart, Mer Minimalistiskt och äta bättre men vi kommer aldrig kalla oss miljökämpar eller minimalister eller vegetarianer eller något annat. Då sätter man sig i ett snävt fack och både från sig själv och andra blir det per automatik mycket press på att man ska leva och agera på ett visst sätt, och går man utanför sin ”titel” blir det ramaskri från andra och själv får man ångest.

    Jag har inga problem med att äta vegetarisk mat, gör det mer än gärna och vi försöker äta mer och mer vegetarisk både hemma och ute. Men oavsett kost försöker vi att äta bra, både för vår skull, samhällets och miljöns skull: lokalt, svenskt, och BRA råvaror – oavsett om det är grönsaker, frukt eller kött.

    Typ så tänker jag / vi här hemma 🙂

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      9 januari, 2017

      Det är nog det där med etiketter som ställer till det många gånger ja, och att därmed förväntas vara och göra på ett visst sätt, det är konstigt. Idag finns det dessutom så många olika områden vi förväntas vara insatta i, inte bara maten utan allt. Ens bästa får liksom vara bra nog!

      • Svara

        raniamaria

        9 januari, 2017

        Ja egentligen är etiketter inte en dålig grej men det har liksom gått överstyr och är en sådan hets kring det. Helst ska man beskriva sig som en spontan, bohemisk vegan eller minimalistisk hipster. Att bara vara en själv och plocka lite från allt möjligt (jag finner tex inspiration i både minimalism, hipster -och bohemstilen) och äter lika gärna vegetariskt som kött. Att vara sann mot sig själv, tänka hälsosamt och sådär svenskt ”lagom” brukar fungera bra för det mesta 🙂

  7. Svara

    Beatrice

    9 januari, 2017

    Otroligt bra ämne! Har tänkt på exakt samma sak på senaste tiden, men har inte riktigt kommit till skott… Nu har jag ingen ätstörning i bagaget själv, men jag har funderat länge på hur jag ska ändra om i min kost för att det inte ska bli komplicerat men ändå stämma överens med mina värderingar i livet typ… Just flexitarian har jag också varit inne på, men min sambo tycker typ det är det löjligaste han hört… Så kanske att jag bara får lägga fram det som ”undvika kött i största möjliga mån, men det är okej när man är bortbjuden”, eller nåt… Vi får se! Det ska bli spännande att följa er i ert nya val i alla fall! 🙂

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      9 januari, 2017

      För oss har det gått supersmidigt! Vi blir i princip aldrig bortbjudna heller och de flesta rätter vi ätit tidigare går att ersätta med soja eller quorn. Tacos, hamburgare, pytt i panna, alla enkla saker finns det substitut till! Till jul åt Simon skinka och köttbullar men i övrigt har det gått som smort, lycka till!!

    • Svara

      raniamaria

      9 januari, 2017

      Jag tycker verkligen inte du / ni behöver kalla er någonting 🙂 Vi (jag och min sambo) försöker hela tiden bli bättre på att laga mer lokal, hållbar mat och det innefattar mycket mycket mer vegetariskt men vi är inte vegetarianer eller flexitarianer, men inte heller ”köttätare”. Ska man se till mänskligheten som ras så är vi ju varken herbivorer eller karnivorer utan omnivorer (allätare) 🙂

  8. Svara

    Shanelle

    9 februari, 2017

    Jag har varit vegetarian i ungefär 1,5-2 år, till en början var jag och min pojkvän vegetarianer tillsammans men nu har dock han gått tillbaka till att äta kött men han äter vegetariskt med mig rätt ofta ändå och våra familjer vet ändå om att jag inte äter kött eller mejerivaror. Jag kräver dock inte att någon ska laga särskild mat åt mig eller att de ska anpassa sig efter mina matvanor men det har blivit så att våran omgivning mer och mer har börjat testa på vegetarisk kost 🙂 Personligen tycker jag att det är väldigt lätt att vara vegetarian osv. då det finns hur mycket som helst som både är gott, ser gott ut och är lätt att laga och dessutom relativt billigt.

Kommentera

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: