Emilia Westerstrom

Diverse babbel + Jag genom andras kameror

29 januari, 2017 6 Comments

Hej vänner! Vet ni vad? Igår hade jag en sån himla fin dag med Beatrice. Vi kollade runt ett bra tag i botaniska trädgårdens växthus och Bea försökte få mig intresserad av luftrötter och aloe verablomning. Vi gick fram och tillbaka, fotade, fnissade och skrattade åt varandras nördighet respektive okunnighet. Jag fyllde mitt minneskort med bilder på Beatrice och hon fotade små fåglar, stora blad och tunnor med alger tills hon helt plötsligt tappade kameran i stengolvet och objektivet gick i två delar.

Vi surade lite, knäppte några bilder till med min kamera som fortfarande var hel, och sen gick vi och åt bakad potatis istället. Allt frid och fröjd igen skildes vi åt glada och peppade och snabbt som vinden kopplade jag minneskortet till datorn för att börja redigera och ingenting hände. Ingenting. Minneskortsläsaren hade efter några veckors glappande gett upp totalt och någon USB-kabel har jag inte. Oturen i det.

Så, istället för frodigt gröna växtfoton från igår tänkte jag att ni skulle få se tre bilder på mig, i total motsatt miljö. Inga immiga kameralinser från tropisk värme utan precis tvärt om från ett snötäckt Åre.

Mitt sanna, koncentrerade jag med kaffe i ena handen och skoterbilder för redigering i andra. Foto: Rania / Rowantree

När jag ser dessa bilderna känns det på något märkligt vis som att det är flera månader sedan jag flängde omkring i termobyxor och grät floder över att vara hemma. Att det egentligen bara är två veckor sedan är helt oförståeligt. Hur kan tiden springa så snabbt ibland? Och vad har jag egentligen gjort av den?

I skidbacken efter dagens längsta T-liftstur. På bild: Jonna, Elin, Linda och jag! Foto: Helena / Ohdarling

Jag har börjat lyssna en del på poddar. Lite för att kanske kunna behålla den där peppen och det totala självförtroendet men kanske också eftersom jag den senaste veckan inte vistats så mycket på jobbet utan mest hemma själv, i tystnaden. Jag älskar tystnaden men den drar ner mig ibland och det inspelade sällskapet får hjälpa mig över ytan. Igår fick jag sällskap av Visualisterna Tove och Karin i deras podd Att leva på kreativitet och som så många andra snuddade de vid ämnet personligt vs privat i bloggsammanhang och genast föll mina tankar på min kategori om psykisk hälsa. Borde jag ta bort den? Är mina inlägg över gränsen eller var ska man dra sin linje? Hur tänker ni?

Sofia är superintresserad av vad jag har att säga på Crepperiet i Åre! Foto: Rania / Rowantree

Imorgon är det den trettionde och snart trillar vi in i februari. Det går så fort. Utanför vår lägenhet har några enstaka krokusskott skjutit upp genom jorden och längre bort vid hundrastgården står två buketter vitsippor utblommade. På det viset är det skönt, att tiden springer snabbt. Det kanske är vår i ett ögonblick om vi har tur.

Just nu regnar det och jag tänkte sätta igång en film. Koka en kopp kaffe och vira in mig i dubbla täcken i soffan, det är det bästa med söndagar, myset! Jag hoppas att ni också passar på att mysa och ta det lugnt ikväll. Försöker man riktigt noga blir regnsmattret mot rutorna och hela stadens mörker också något mysigt, jag lovar!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

3

Emilia Westerstrom

6 Comments

  1. Svara

    Ellen Lindberg

    29 januari, 2017

    Jag tycker dina inlägg om psykisk (o)hälsa är så viktiga, så befriande. Det är också samma bemötande jag fått på mina inlägg om min utmattning och ångest – att det är viktigt att prata om det för att andra ska känna att det är okej att ibland inte må så bra.

    Du ska såklart bara ha kvar kategorin och inläggen om det känns bra i dig, men för mig är det viktigt att vi pratar om att just må dåligt ibland.
    <3

  2. Svara

    Linnéa Elisabeth

    30 januari, 2017

    Emilia. Jag tycker du är så himla modig och inspirerande som delar med dig av dina erfarenheter. Och det säger jag inte bara för att jag ”känner” dig eller för att jag har liknande bakgrund utan för att jag verkligen, verkligen menar det. Keep it up!

  3. Svara

    ouratilio

    30 januari, 2017

    Emilia, måste få säga det igen: ÄR SÅ GLAD ATT DU BLOGGAR IGEN <333

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      30 januari, 2017

      Alltså!!!! <3

  4. Svara

    Wilda

    30 januari, 2017

    Åh stackars Beatrice med kameraolyckan 🙁 </3 Tur att hon hade dig med och hoppas problemet med minneskortläsaren löst sig.
    Jag har tänkt en del på det med privat/personligt och jag tror att det är så himla olika för olika personer vart den gränsen går. Jag går aldrig över min gräns till det privata på min blogg, men om någon annan skulle skriva om det jag gör (medberoende/dysfunktionella familjer/självskadebeteende etc) så skulle det kanske vara privat för den personen. Jag tror att en alltid måste fråga sig själv om det känns okej. Klart att jag blir nervös ibland för vad folk ska tänka, men jag skriver inte om saker jag inte kan stå för. Där tror jag min gräns går. Det riktigt sårbara och utlämnande, och framför allt att skriva om mina närmaste relationer, hör inte hemma på min blogg. Sen ändras det med tiden också. I vår kommer jag blogga om sånt som andra skulle kunna se som väldigt utlämnande men för mig är det historia och inte så känslomässigt laddat längre. Att vara öppen på sin egen eller andras bekostnad är aldrig okej, tänker jag. Däremot att skriva om svåra saker som är personliga – det är mod för mig. Riktigt mod. Och jag beundrar ditt mod. Verkligen. Fortsätt skriva om det om du mår bra av det. <3

Kommentera

RELATED POSTS