Om mina tatueringar på benen

31 maj, 2017 4 Comments

Hej vänner! Jag är hemma igen! Vi har haft ett mysigt dygn på Rubensholm B&B även om solen inte var med oss mer än ett par minuter igår eftermiddag. Vi vaknade i en ljuvlig säng och fick i oss kaffe, smörgås och hemgjord müsli under en långdragen frukost. Vi som inte äger en brödrost för tillfället blir alltid överlyckliga vid bortafrukostar som erbjuder just rostade mackor. Vi rostade både den ena och den andra sortens bröd och toppade med färskost och björnbärssylt. Så gott!

Att komma iväg från vardagen om än bara för ett dygn kan vara så uppiggande. Förvisso glömde jag min datorladdare hemma och gnällde konstant om hur mycket jag saknade min fluffiga, söta lilla hund, men hem kom jag fylld med pepp och inspiration. Ett dygn utan datorladdare i lantlig, stilla miljö och jag lyckades lista ut meningen med mitt liv – allt ifrån vart jag vill ta det till hur jag vill att mitt vardagsrum ska se ut på vägen dit. Jag är inne i ett sådant flow att jag knappt vågar vara tacksam, kan livet verkligen se ut på detta viset?

Igår fick jag ett mejl från Stephanie med ett gäng bilder på mig. Jag fick agera låtsasmodell till hennes slutarbete på fotoskolan hon tar examen från och när vi ändå var igång hjälpte hon mig att knäppa några bilder på mina ben. Eller ja, på tatueringarna på mina ben.

Foto: Stephanie Cetina

Frågor kring mina egna tatueringar får jag nästan var dag i jobbet och då och då även här, så idag tänkte jag att vi skulle börja titta på dem, ett gäng i taget. Totalt räknade jag upp till fyrtio stycken för ett par dagar sedan men idag fokuserar vi på min nedre kroppshalva och de 15 jag har utspritt över benen och min ena fot.

Just mina ben är en samlingsplats för mycket fult. Ser man dem såhär, i sin helhet bredvid varandra ser det helt okej ut, lite glest och märkligt kanske, men bra. Det är när man kikar närmare som det fula träder fram. Låt oss ta en titt!
Om vi börjar på foten syns en av mina allra första tatueringar som jag gjort själv. Jag skulle gissa på att det är nummer tre i min karriär, gjord utan stencil, darrande med ett par strumpor i munnen för att kväva skriket. Tanken var att tatueringen skulle gå över på den andra foten och bilda texten ”dream big”, men jag var för klen och vågade mig inte på fot nummer två, något jag idag är glad över. För, let’s face it- den är inte fin!

På vänster vrist sitter en hemmatatuering. Yep, även jag har syndat, och även om jag fortfarande tycker om det abstrakta motivet lämnar utförandet en del att önska. Blow outs blandat med skakiga linjer och tappad färg är ingen hit oavsett motiv.

På vänster ben ser ni även ett hjärta, texten ”clever ain’t wise” och linjerna till ett skjutet kattdjur med löv i pälsen – även de från mina glansdagar som aspirerande konstnär med noll kunskap men desto större självförtroende.

Foto: Stephanie Cetina

Om vänsterbenet är mitt fulben är det högra mitt snyggben. Fem traditionella, svarta dundermotiv från Simon uppblandat med en prick gjord på en veranda en midsommarkväll, en katastrofal fjärilsblaffa och en skuggfigur från vår kollega Jacob! Bortsett från fjärilen och pricken älskar jag dem alla.

Det var under tiden Simon gjorde de små händerna som min mage blev till sockerdricka och mina ord började försvinna så fort vi såg på varandra. Geishan hamnade ovanför bara någon vecka efter, mest för att vi skulle ha en anledning att ses. Den tog fyra timmar att göra vilket är ungefär två för många och vid halsen ungefär gömmer sig ett halv centimeters utstickande ärr jag gjort med en nagelsax. Det känns bra att täcka upp med något fint istället för spåren av ångest och hat vet man inte om det ser man det knappt längre, det där fula ärret.

De två damerna på smalbenet kom till på en sittning förra sommaren. Det var dags för något nytt och en dag när vi hade tid över i studion pekade jag ut två tjejer jag gillade och sen satte vi igång. Det tar alltid extra lång tid när Simon tatuerar mig, han vill vara extra noggrann men eftersom ”extra noggrann” är något han såklart alltid är slutar det istället med att han petar på detaljer till förbannelse och jag vrålar ut att det får vara nog. Självfallet ska en tatuering vara så bra det bara går, men det finns detaljer som spelar roll, och så finns det de detaljerna som ingen någonsin i hela världshistorien kommer bry sig om.

Foto: Stephanie Cetina

På baksidan då? Hästskon med ”good luck” är mitt senaste tillskott. Jag tatuerar mig inte så jätteofta främst pågrund av smärtan och just hästskon var verkligen inget undantag i den frågan. Jag laddade upp med datorn på britsen och ett avsnitt I en annan del av Köping men när två linjer var dragna var jag redan i full gång att yogaandas och försöka tänka på annat.
Jag förstår om jag skrämmer upp er nu, ni som inte ännu fått känna på känslan av att bli tatuerade men för min del vet jag egentligen att det mesta sitter i huvudet. Ju bättre jag känner personen som tatuerar mig, desto gnälligare blir jag och desto värre uppfattar jag känslan. Jag tror att det handlar om hur mycket jag tillåter mig själv känna och reagera. Är jag en helt vanlig kund hos en främmande människa kvider jag inte mer än någon annan. Jag biter ihop och tycker inte att det är så illa alls. Märkligt, eller hur?

Skuggfiguren fick jag för två år sedan av Jacob. Vi skulle tatuera varandra men han visste inte vad han ville ha och två år senare har jag fortfarande inte gett tillbaka. Men, det kommer.

Min nästa tatuering ska få hamna på armen, och vad den ska få omringas av får ni se i ett annat inlägg! Nu hoppas jag i vanlig ordning att ni har en fantastisk dag och kommer ihåg att ni rockar!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

11

4 Comments

  1. Svara

    Ellen Lindberg

    31 maj, 2017

    så himla fina! jag har ingen tatuering idag (valde liksom lite spåret med piercings i tonåren istället, haha) men tänker att om jag får för mig att göra en längre fram (har ändå oerhört många planer på det) skulle jag boka en tid hos dig! hade vart så fint.

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      31 maj, 2017

      Ja åååh det hade varit så skoj! Du är välkommen!

  2. Svara

    Christina

    3 juni, 2017

    Wow! Just nu är det intressantaste programmet tattoo fixers, ett gäng tatuerare i London som fixar om människors tatueringar till något mycket snyggare. Så intressant program och det får ju en att inse att du verkligen behöver tänka en och två gånger innan du gaddar dig. 🙂

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      3 juni, 2017

      Haha, ja det kollar vi också på ibland här hemma! Kul att se hur knäppa grejer folk hittat på!

Kommentera

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: