Monthly Archives

juni 2017

Min midsommar 2017

Hej gullisar! Hade ni en bra midsommar i fredags? Själv höll jag till på livets midsomrigaste midsommar någonsin och hade det så himla bra! Midsommar för mig har annars en tendens att överhypeas precis som nyår, valborg och andra liknande festligheter och inte allt för sällan avslutas kvällen med ett uns av besvikelse för att det inte blev exakt sådär fantastiskt som planerat.

Men, i år blev jag bjuden till en vän ute på landet och trots traditionsenligt regn och kyla roddades den mest idylliska midsommarn ihop, inringad bland ko- och hästhagar, med långbord och knytkalas och dans runt midsommarstången med mer skatt än sång.

Jag var på plats redan vid 11.30 och började plocka blommor till kransen längs hästhagarna en timme senare. Högtalarna vrålade sommarklassiker från Magnus Uggla och under de närmsta timmarna trillade folk in titt som tätt tills vi tillslut uppnått ett stadigt gäng på fyrtio stycken.

Jag hade beställt hela fyra potentiella midsommarklänningar men råkat omboka leveranstiden till på måndag och fick nöja mig med blommiga byxor och rea-blus, något som visade sig komma väl till pass under kvällens charader kring vindkraftverkstekniker och bilmekaniker.

Utöver knytisbordet med midsommarmat bjöd värdparet på både lunch, kvällsmat och nattamaud och med välfyllda magar var humöret på topp hos oss alla. När man vid 20-30 års ålder fortfarande vrålskrattar åt krockar och armar som dras ur led när någon plötsligt byter håll i långdansen precis som i förskoleklassen finns det inte mycket mer att önska.

När kvällen kom hackade vi tänder i en tjugogradig pool för att klå varandra i volleyboll, satte tänderna i säkert trettio liter jordgubbar och stammade oss igenom sånghäftet som i vanlig ordning innehöll fler visor än deltagarna hade koll på.

Att bara få spendera dagen med några av mina allra bästa vänner var redan det en jackpot och en bättre midsommar hade jag nog inte kunnat få.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

2

Gröna bilder från min helg – 17-18 juni

Hej vänner! Det blir faktiskt ett godmorgon från mig idag, fastän klockan är elva när jag börjar skriva detta. Jag har precis hällt upp min morgonkopp med kaffe, tagit Selma på en prommis och landat vid köksbordet för lite bloggande innan jag pyser iväg till studion.

Det här med att gå upp i tid alltså, jag tror att jag löst mysteriet! Minns ni att jag för några veckor sedan skrev att jag börjat komma upp ordentligt på morgonen? Jag bytte ringsignal på väckarklockan och vaknade direkt. Idag sov jag mig igenom tre alarm och knäckte nöten – jag måste byta ringsignal oftare! Om jag liksom aldrig vänjer mig vid melodin kanske jag alltid vaknar av den? Tror ni inte?

Idag har jag vardagsbilder att bjuda på! Gröna sådana från min helg. Förra gången jag skrev ett inlägg om min helg blev det väldigt uppskattat men denna helgen var det lite svårare att få till. Jag har nämligen inte varit på någon rolig loppis eller annat äventyr utan bara rakt upp och ner legat och guppat i poolen hemma hos mina föräldrar. Bilderna blev därför av det blommigare slaget, men vad gör väl det. Jag gillar dem ändå!

Jag, Selma, Hanna och Minou åkte fram och tillbaka både lördag och söndag, svidade om till bikini och levde livet på trädäcket. Någon (Lykke?) hade visat sina Basquiat-skills på terrakottakrukorna i växthuset, Hanna och jag läste varsin tidning och mamma påbörjade sin livs första Bulletjournal. Pappa grillade majskolvar, kyckling, revben och sparris två dagar i rad och serverade med sallad och råstekt nypotatis. Elliott visade en ny film och Nella lärde sig att guppa ensam med flytväst i poolen. Hannes är på Dreamhack och jag fick russinfingrar om och om igen. En bra helg, helt enkelt!

Nu mååååste jag pysa iväg till jobbet, vi hörs av imorgon! Njut av det fina vädret!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

4

Hur många tatueringar har du?

Det finns en handfull frågor jag får under näst intill varenda tatueringssession jag har med en kund. Det är inga konstiga frågor och det är inget konstigt med att de så ofta ställs- faktum är att jag kom på mig själv att ställa några av dem till tatueraren jag gick till tidigare i veckan.

Det är klassiskt smalltalk, det som kommer efter att vi gått igenom hur livet ser ut, finns det en partner, kanske barn? Pluggar du? Kanske jobbar? Var kommer du ifrån och har du något husdjur och har du funderat över motivet länge? Ni vet de frågorna, som även de alltid kommer upp.

Idag tänkte jag svara på en av standardfrågorna i ett inlägg, lite mer utförligt än vanligt, om ni som inte är kunder till mig kanske också är intresserade av att veta. Så; hur många tatueringar har jag?

Foto: Stephanie Cetina

Jag räknade dem för ett tag sedan när min syster ville jämföra antal. Jag vann. Sedan dess har det tillkommit en till, ni ska få se den i ett annat inlägg, såklart!

Jag har många fula, många tveksamma. Hela mitt vänstra ben är av den mindre snygga sorten och på höger ben, strax under knät har jag en svart prick. Mitt på. Jag räknar inte in den som en tatuering men den sitter där den sitter, för all framtid mitt på benet, precis under knät. Pricken kom till för några år sedan. Jag skulle göra prickarna jag har intill nagelbanden på höger hand men var rädd för smärtan. Vi skulle inte använda maskin utan bara doppa nålen i bläck och picka in en prick på pekfingret, en på långfingret och två på ringfingret. Just då tyckte jag att det var en bra idé att testa känslan av pickandet på benet först, och pricken kom till. Idag är jag inte lika inne på det spåret och är ännu mer rädd för smärtan det kommer innebära att eventuellt täcka pricken genom en tatuering uppe på knät.

Foto: Stephanie Cetina

Pricken räknas alltså inte in och de fyra som sitter på mina fingrar räknar jag som en. Samma sak med de tre fåglarna på vänsterarmen som jag gjorde i nionde klass för att täcka över dels ett gammalt ärr och dels en krumelur jag gjort i smyg under min praktik i tatueringsstudion som mamma senare upptäckte och tolkade som en dålig skiss av ett könsorgan.

Min högra arm har en stor laserblekt färgglad historia som inte heller räknas in men utöver det har jag svarta motiv på benen, armarna och fingrarna, på revben, nyckelben, i örat och på foten. Vill ni gissa hur många det blev sammanlagt?

Fler än man kan ana när man skådar mig från denna vinkeln i alla fall. Fler än man kan ana överlag, skulle jag sagt. De är små och inklämda här och var och uppnår en summa av……….

Foto: Stephanie Cetina

….37 stycken! Sjukt ändå? Eller? Kanske inte i jämförelse med majoriteten av personer som jobbar med tatueringar, och kanske inte med tanke på att det i studion var och varannan dag springer kunder som är way mer tatuerade än alla oss som arbetar där, men ändå, på något vis, känns det lite sjukt att jag så många gånger lagt mig på en brits, försökt kontrollera min andning och fått nålar stuckna i huden om och om igen.

Nu vet ni alltså. 37 stycken. Hur många har ni?

Psst.. Fler bilder av Stephanie på mina tatueringar hittar ni här!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

6

Rubensholm pt.2 och tankar om just nu

Hej vänner, hur är det mer er?

Jag har landat lite i att jag under en period har haft, och troligen fortsättningsvis kommer att ha såna här mindre fantastiska dagar och veckor där allt jag skapar åker direkt i papperskorgen. Jag tycker inte om det, men jag förstår det. Jag fattar, jag har fått en dos av euforisk lycka under en tid och den har tagit slut, den behöver laddas upp, inspirationen och glädjen. Den kommer tillbaka.

Varje gång allt går sådär precis som jag vill tänker jag att det här är livet utan depressioner och ätstörningar. Så här ser det ut tänker jag och lever på som om det inte fanns någon morgondag. Jag glömmer att grått är en känsla som finns hos alla, oavsett psykisk status, och när det gråa lägger sig som ett täcke tungt över bröstkorgen tappar jag allt jag har. Är jag påväg tillbaka ner? Är jag ledsen? Krånglar jag med maten? Och varför kan jag inte bara vara glad? Varje gång jag vaknar på den dåliga sidan av sängen är jag rädd för att tappa det och som bortblåst är vetskapen om att ljuset kommer tillbaka. Ett par dagar, en vecka eller två, sen kommer det tillbaka.

Jag tycker inte om det men jag vet att den bästa lösningen för mig är att låta saker ta sin tid. Jag kan inte tvinga mig själv till rosa glitter och fluffig sockervadd innan det gråa lösts upp. Jag kan inte tvinga fram en känsla och jag kan heller inte tvinga fram inspirationen.

Jag broderar inte bättre för att jag sitter timme efter timme och stirrar på tyget, jag kan inte tvinga fram det. Ibland går det att locka på, att väcka lite grann, men riktigt bra blir det aldrig under press och tvång. Riktigt bra dyker upp när det känner för det.

Jag har ett filttyg, ett linnetyg, två nya garner, en rulle rep och en ring utav trä liggandes på skrivbordet på ovanvåningen. På köksbordet ligger två skisser och en linoleumplatta. Tre nya jeansjackor till webshoppen väntar på sin tur men ingenting av det blir rört, jag jobbar inte med något av det. Inte än.

Bilderna från Rubensholm har fått vila under tiden jag legat under täcket. Jag har skrivit upp dem på alla dagars to-do men först idag redigerade jag en bild som blev bra. Som inte åkte direkt i papperskorgen.

Betyder det att det bryter upp? Kommer ljuset nu? Jag tror det, men det får ta sin tid. Ett par dagar till kanske.

Ni är så fina som skriver i kommentarsfältet både här och på Instagram att ni känner med mig, att ni förstår mig och att ni bryr er om att jag vilar när jag behöver det. Att ni alltid finns kvar och kikar in igen när texterna är piggare och utan dyster eftersmak. Tack, jag uppskattar det verkligen. Jag vet inte hur mycket ni uppfattat att jag känt mig kastad i en grop av tråkiga inlägg och osammanhängande babbel. Ni kanske inte har märkt av det alls. Jag vet inte. Oavsett, tack.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

7

Monthly Makers Inspiration – Återbruk

Friends!! Jag har helt glömt bort att meddela er om månadens Monthly Makerstema som i en och en halv vecka legat uppe hos Beatrice! Så slarvigt, jag vet, men är kommer i alla fall ett inspirationsinlägg!

Temat för juni är återbruk och ni vet säkert redan att återbruk har en egen vadderad liten fluffig plats i mitt hjärta inte bara för den ekonomiska och miljövänliga sidan av myntet men för utmaningen i att hitta nya användningsområden i något gammalt.

En stor del av sakerna jag skapat här på bloggen har tidigare varit en del av- eller tänkt att användas som något annat. Den allra enklaste formen av återbruk eller återanvändning är lampskärmen jag gjorde till sovrummet. Den mest avancerade är nog de mönstrade stjärnorna i girlangen av värmeljushållare och där emellan hittas bland annat dessa lagom komplicerade återbruken:

Selmas matskål

Till Monthly Makers tema Djur gjorde jag en ny matskål till Selma med en återbrukad loppisassiett som grund. Återbrukade blev även hennes gamla matskål tillsammans med en sliten plastbunke som fick agera gjutningsform för betongen!

Just tallrikar, skålar och fat är perfekta för återbruk. De finns ofta i drivor på vinden, på loppis eller längst in i köksskåpen och går att använda till hur mycket som helst! Krossa dem och gör mosaik av skärvorna eller skruva i dem som Stina (även jag har skruvat för ett par år sedan och tar fram mitt var gång det serveras småkakor) och skapa ett unikt kakfat!

Mönstrat skrivhäfte i kork

Ett skrivhäfte som tidigare varit skrikigt blått och för fult för att få finnas framme kläddes i mjuk kork och stämplades med små linoleumbitar för några månader sedan.

Till projektet återanvände jag inte bara en annars dödstråkig skrivbok utan gav även spillbitar av kork och linoleum en ny chans! Vill man ta återbruket till sin spets görs stämplarna med helt vanliga suddgummin! De fungerar som de är för ett geometriskt mönster, eller så karvar man ut en stämpel med skalpell!

Broderad grytlapp av kökshandduk

Ni vet när man torkat händerna och kladdat jordgubbssylt på handduken och fläckarna sitter kvar i all evighet? När man liksom hänger upp en nytvättad handduk men ändå vill kasta den i tvätten direkt eftersom den är fläckig? Jag är en kladdemaja och fläckar är min största fiende. Mitt bästa återbrukstips för den fläckiga handduken är att klippa till den, brodera något fint sashikomönster på den och förvandla den till en grytlapp!

Sitter fläcken i mitten av handduken har jag ett tips för det med! Klipp den i centimetertjocka remsor och använd dem som ”garn” för att istället virka en grytlapp! Hur bra?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

4