Rubensholm pt.2 och tankar om just nu

17 juni, 2017 2 Comments

Hej vänner, hur är det mer er?

Jag har landat lite i att jag under en period har haft, och troligen fortsättningsvis kommer att ha såna här mindre fantastiska dagar och veckor där allt jag skapar åker direkt i papperskorgen. Jag tycker inte om det, men jag förstår det. Jag fattar, jag har fått en dos av euforisk lycka under en tid och den har tagit slut, den behöver laddas upp, inspirationen och glädjen. Den kommer tillbaka.

Varje gång allt går sådär precis som jag vill tänker jag att det här är livet utan depressioner och ätstörningar. Så här ser det ut tänker jag och lever på som om det inte fanns någon morgondag. Jag glömmer att grått är en känsla som finns hos alla, oavsett psykisk status, och när det gråa lägger sig som ett täcke tungt över bröstkorgen tappar jag allt jag har. Är jag påväg tillbaka ner? Är jag ledsen? Krånglar jag med maten? Och varför kan jag inte bara vara glad? Varje gång jag vaknar på den dåliga sidan av sängen är jag rädd för att tappa det och som bortblåst är vetskapen om att ljuset kommer tillbaka. Ett par dagar, en vecka eller två, sen kommer det tillbaka.

Jag tycker inte om det men jag vet att den bästa lösningen för mig är att låta saker ta sin tid. Jag kan inte tvinga mig själv till rosa glitter och fluffig sockervadd innan det gråa lösts upp. Jag kan inte tvinga fram en känsla och jag kan heller inte tvinga fram inspirationen.

Jag broderar inte bättre för att jag sitter timme efter timme och stirrar på tyget, jag kan inte tvinga fram det. Ibland går det att locka på, att väcka lite grann, men riktigt bra blir det aldrig under press och tvång. Riktigt bra dyker upp när det känner för det.

Jag har ett filttyg, ett linnetyg, två nya garner, en rulle rep och en ring utav trä liggandes på skrivbordet på ovanvåningen. På köksbordet ligger två skisser och en linoleumplatta. Tre nya jeansjackor till webshoppen väntar på sin tur men ingenting av det blir rört, jag jobbar inte med något av det. Inte än.

Bilderna från Rubensholm har fått vila under tiden jag legat under täcket. Jag har skrivit upp dem på alla dagars to-do men först idag redigerade jag en bild som blev bra. Som inte åkte direkt i papperskorgen.

Betyder det att det bryter upp? Kommer ljuset nu? Jag tror det, men det får ta sin tid. Ett par dagar till kanske.

Ni är så fina som skriver i kommentarsfältet både här och på Instagram att ni känner med mig, att ni förstår mig och att ni bryr er om att jag vilar när jag behöver det. Att ni alltid finns kvar och kikar in igen när texterna är piggare och utan dyster eftersmak. Tack, jag uppskattar det verkligen. Jag vet inte hur mycket ni uppfattat att jag känt mig kastad i en grop av tråkiga inlägg och osammanhängande babbel. Ni kanske inte har märkt av det alls. Jag vet inte. Oavsett, tack.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ och Facebook för mer updates!

7

2 Comments

  1. Svara

    Alicia

    18 juni, 2017

    <3

  2. Svara

    Ellen Lindberg

    19 juni, 2017

    <3

Kommentera

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: