En höstpromenad och en sorglig nyhet.

16 november, 2017 3 Comments

Hej vänner! Här är det grått. Jag dricker svart kaffe och klappar hundar. Vi har två hundar här hemma just nu. Vår Selma och Hannas Hedvig. Hon stannar hos oss två nätter nu, för att Hanna ska få ett lugnt avsked till Minou, ni vet hunden vi samlade in pengar till genom ett tatueringsevent? Hon tillfrisknade inte och även om tatueringseventet genererade fyra extra månader ihop för Hanna och Minou var det månader kantade av veterinärbesök och mediciner. Imorgon ska hon få sova. Det är så sorgligt så man går itu.

Hedvig sover oroligt. Vi vaknar om vartannat och vrider på oss. Selma suckar. Lägger sig vid fotändan och hoppas på att få vara ifred. Tre gånger i natt har jag fått hålla om valpen som en bebis och klappa henne till sömns. Det gör ingenting. Det gör mig väl, mjuka magar och dubbelt nosmys.

Imorse gick jag upp tidigt för att fixa frukost på sängen, Simon fyller år. Det är så hårda svängar här. Liv. Död. Vi hade en mysig stund med kaffe och tatueringsdokumentär och snabbt efter att Simon gått mot jobbet tog jag hundarna ut på promenad.

En buske som fortfarande blommar på sina ställen. Hela vägen in i november, tänk ändå, om man hade den viljan.

Jag tog med kameran men var nog lite väl optimistisk. Två hundar, trassliga koppel, stor jacka och lång halsduk hade troligen räckt. Men några få bilder tog jag. Jag saknar att bara fota saker som liksom redan finns, att leta efter möjliga bilder, krypa runt, ställa sig på tå.

Senare ikväll ska vi äta födelsedagsmiddag och jag ska jobba. Någon ska hämta en stickling och sen ska jag redigera lite bilder till. Försöka ta det lugnt. Vad ska ni göra? Mår ni bra idag? Är det gått?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

2

3 Comments

  1. Svara

    Christina

    16 november, 2017

    Nej så tråkigt att höra. Min vän hamnade att ta ett hastigt farväl av sin ena hund i mitten av oktober också.

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      16 november, 2017

      Usch, det är alltid lika hemskt 💔

  2. Svara

    Mia Bergvall

    20 november, 2017

    Fy vad tråkigt, livet är så orättvist ibland!

Kommentera

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: