Monthly Archives

december 2017

Emilia och tantklädseln

Hej gänget! Hoppas allt är bra med er! Jag har ägnat dagen snörvlandes kring julbestyr. Dagens första kund hade blivit sjuk och jag tog tillfället i akt att repa mig själv genom en oförskämt lång sovmorgon. Hur många timmar kan en kropp behöva sova per natt under vintern? Fjorton? Femton?

”Tantskor”, tycker Hanna. ”Precis likadan väska som farmor” säger Lykke. Happ.

Efter en pepparkaksbrunch och ett tillhörande blodsockerfall gick Selma och jag ut för att köpa julgran. Jag var superivrig för att julkänslan började sprida sig och hon var superivrig för att hon tror att andra hundar bryr sig om henne och att hon därför behövde kissa på exakt varje granstam. Granförsäljaren var superivrig för att han hade en ny motorsåg. Så vi iihade och ooohade och sen gick vi hem igen, jag i mitten med Selma på ena sidan och granen på andra. Jag föreställer mig att allt såg himla julfilms-idylliskt ut, men i verkligheten var  jag nog ganska osmidig med granen, vädret var grått och Selma trasslade in sig i kopplet minst tio gånger per meter.

Har ni tänkt på hur snett min piercing (eller hålet till den) sitter? Ni kommer aldrig kunna o-se det nu, eller hur?

Andra tillfällen då min idyllbild kanske inte riktigt stämt överens med andras åsikter var ungefär varje dag i New York. När jag i mitt huvud svassade ner längs Manhattan med popmusik i bakgrunden och vinden i håret som vilken Carrie Bradshaw som helst, medan jag i Hannas ögon snarare såg ut som en tant. En turisttant.

Att byxorna är lite tantiga kan jag ta, det är okej. Och tight polo, det kan klä en tant. Jag förstår. Men har ni sett min senaste bild på Instagram? Med den fluffiga jackan? Vet ni vad domen från min syster blev? Just det. Tantjacka.

 

BYREDO Bal d’Afrique

Minns ni Date? De billiga parfymerna och fruktansvärt dåliga deodoranterna i olika färger med namngivna nittiotalstjejer på framsidan? Jag hade en citrusdoftande som jag sprayade i Hannas öga en gång för att vara rolig, och en blå deodorant som mest var blöt och ganska onödig. Lina och Pamela, om jag inte har fel för mig.

Efter att Date-hypen la sig har jag inte ägt en parfym. Jag gjorde ett halvhjärtat försök med Victorias Secrets bodymists när de fanns överallt, men insåg ganska snabbt att sötsliskigt inte är min grej. Jag får mest ont i huvudet och börjar hosta och de enda gångerna jag luktat extra gott är när jag lånat kläder av någon annan.

Byredo Bal D'afrique

Men så för kanske en månad sedan var jag på Ica och handlade och medan jag packade ner min Pågenlimpa och havremjölk svassade en blond tjej med röd kappa fram till kassan. Hon luktade så himla gott (jag vet att det heter ”dofta” när det handlar om en positiv lukt men ni som följt mig ett tag vet att jag äcklas av vissa ord. För er som inte hängt med så länge; jag äcklas av vissa ord, ”doft” är ett sådant) och jag har inte kunnat släppa det sen dess. Jag vill också lukta så gott att främmande folk på Ica packar ner sina matvaror lite långsammare för att få dra några extra andetag. När jag åkte till New York var parfym det enda som stod på min shoppinglista.

Byredo Bal D'afrique

I väntan på avfärd frågade jag runt lite, vad folk gillar och använder, jag har ju ingen koll. Gucci, YSL eller Chanel säger mig ingenting. På både Åhlens och Kicks sprayade jag mina vänners favoriter, personalens favoriter och Googles på små vita papperslappar, men inget passade. De luktade gott såklart, så när på allihop luktade gott, men på någon annan. Ni vet.

På en annars ganska tråkig gata, precis på kartans gräns mellan Soho och Lower Manhattan kilade vi in på Byredo och boom! Här är min nya parfym! Den som ska få folk att vända sig om och andas in djupt genom näsan. Fin va?
Den heter Bal d’Afrique (eller, ”nåt franskt”, som jag sa till butiksbiträdet efter att ha luktat mig igenom allt som inte räknades till sött) och luktar enligt beskrivning bergamot, cyklamen och vetiveria. Jag har ingen aning men sammanfattar det som gott! Tio av tio, over and out.

 

Recept: Veganska pepparkaksmuffins med cream cheese frosting

Okej! Det är receptdags, tycker ni inte? Klart ni tycker!

Mjuk pepparkaka har varit min favorit länge. Vår farmor gör den allra bästa och vi äter den sällan, men med stor aptit. Pepparkaksmuffins kom jag i kontakt med för första gången för några år sedan då min mamma fått dille på att göra cupcakes. Hon gjorde dem stup i ett och vi slukade i oss med nöje, dubbel omgång frosting såklart.

I år var utmaningen större än att försöka få i sig så många muffins som möjligt – att baka dem utan standardingredienser som till exempel ägg är till en början en utmaning i sig, men efter att ha klarat sig igenom ett recept brukar de flesta substituten platsa in till fler bakverk och efterhand kan man på så vis testa sig fram och modifiera egna favoritrecept.

Veganska pepparkaksmuffins

Torkade tranbär och pudrigt florsocker på toppen är såklart bara for show, fint va?

Låter det som att jag bakar stup i ett nu? Det gör jag inte, jag är förvånansvärt dålig på att baka egentligen, och att dessa muffinsen blev bra hör snarare till ovanligheterna än tvärt om. Här på bloggen får jag ju dock låta lite hur jag vill, och jag väljer att låta som en som har stenkoll på bakning. Sån är jag!

Jag smackade ihop detta receptet från Coop och detta receptet på mjuk pepparkaka från Resan Till Vegan tillsammans med modifieringar beroende på vad jag hade hemma. Såhär:

Veganska pepparkaksmuffins, du behöver:

4 1⁄2 dl vetemjöl
2 dl strösocker
2 tsk kanel
2 tsk mald ingefära
1 tsk mald kryddnejlika
2 tsk bikarbonat
1 dl matolja
2 dl havremjölk
1/2 dl lingonsylt

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 175 grader och placera ut muffinsformar på en plåt eller muffinsplåt
  2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke
  3. Vispa ihop matolja, havremjölk och lingonsylt
  4. Häll blandningen i de torra ingredienserna och vänd ihop, överarbeta inte! Ingredienserna ska precis gå ihop – det har jag lärt mig av många års frukostbläddrande i Leila Lindholms bakböcker. Mycket viktigt!
  5. Portionera ut smet halvvägs upp i muffinsformarna och tjoffa in i ugnen i 15 minuter!
Veganska pepparkaksmuffins

Varken muffins eller cupcakes är fulländade utan cream cheese frosting på toppen. En av världens underverk, helt klart!

Frostingen är busenkel. Som med ganska mycket vegansk mat och bakning nu för tiden gäller det bara att hitta det bästa substitutet. Philadelphias främsta motsvarighet i den djurfria världen är nog Otaly’s PåMackan och smör, det byts ut mot mjölkfritt margarin lätt som en plätt!

Vegansk cream cheese frosting, du behöver:

  • 50 g mjukt mjölkfritt margarin
  • 100 g PåMackan
  • 2 dl florsocker
  • 2 tsk vaniljsocker

Gör såhär:

  1. Vispa ihop alla ingredienser. Låt muffinsen svalna helt innan du spritsar på frosting, annars smälter den och blir ful.

Från och med ungefär idag ska jag börja leta mer veganska juliga maträtter. Jag tänker att gröten enkelt görs på växtmjölk och att köttbullarna ersätts med frysta vegobollar, kålen är enkel och sillen…. den är svår. Jag har sett en del som gör sill av aburgine, har ni testat det någon gång? Eller ska jag testa åt er och redovisa resultatet?

Ha en fin dag <3

 

American museum of national history

Inför New York-resan hade vi bestämt oss för att vi skulle ansvara för varsin dag då vi helt och hållet fick bestämma vad som skulle stå på agendan. På mammas dag gick vi på musikal, jag kom inte på något vettigt att göra, så min dag uteblev, och på Hannas dag gick vi på museum. Såklart. Hanna är obotligt fascinerad av djur och märkliga fakta. Säger jag att hon sett alla Planet Earth och Frozen Planet är det liksom inte tillräckligt. Hon älskar naturhistoriska och givetvis var det en självklarhet att vi skulle spendera dagen på just American Museum of National History.

Jag själv har en, något obehaglig, fascination för konserverade saker – ett äckligt intresse som suttit i sedan jag såg den totalt avskräckande burken med konserverade siamesiska tvillingar år 2006 på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Finns det konserverade saker hänger jag på med glädje! Min topp tre just nu: 1. Siameserna i Göteborg 2. Tvåhövdade kattungen (och skrikande apan) i Paris och 3. Den fulla väggen av ormar på flaska i Amsterdam.

Det här med uppstoppade djur är så makabert, mitt djurvänshjärta blev lite ledset, men jag kom fram till att de troligen har det bättre så, än levande bakom glas. Om man nu ska dra det till sitt yttersta.

Vi tog taxi till en korsning vid Theodore Roosevelt Park och promenerade en gata ner till museets ingångar som lagom till advent smyckats med stora dinusarier av granris, hållande i julkransar. Utanför entrén blev vi snabbt varse om att man i New York inte står still. Det hade vi såklart koll på sedan tidigare i trafiksammanhang, men även på trottoarer och i trappor är det förbud mot stillhet. Vi stannade några korta sekunder för att diskutera dagens upplagg men blev snabbt bortskjutsade av en vakt. No standing still allowed hette det, och så fick vi gå raka vägen in till museet istället. Happ.

På American museum of national history finns ett rekommenderat inträdespris, men alla är tillåtna att betala efter egen förmåga, bra va?

Vad är detta ens? Aliens? Havsliv? Jag vet inte, jorden är så sjuk.

Museet är stort. Fyra våningar fyllt av historia med allt från dinosaurier och mammutar till olika afrikanska stammars fiskeverktyg. Vi började med afrikanska nutida djur och till en början blev jag illa till mods. De första rummen består nämligen enbart av uppstoppade djur i olika miljöer. Efter att Hanna och jag varit på zoo i Paris 2015 och sett en ensam, nedstämd orangutang i bur bestämde jag mig för att aldrig mer sätta foten på sådana ställen men huruvida museum är samma sak för mig har jag haft svårt att bestämma mig för.

I efterhand har jag läst på och kommit fram till att ingen aktiv jakt på nya djur görs, samt att samligen är byggd på donationer från 1869 och då känns det faktiskt helt okej för mig. Phju!

Att se ett stillastående djur bakom glas går aldrig att mäta med att möta ett djur på riktigt, men trots det blir jag alltid förvånad över hur fantastiskt stora många av djuren är. Valrossar, har ni sett dem? De är stora som hus.

Som jag skrattat åt denna bild. Haha! Hannas uttryck för sorg för de forntida kamelerna är det mest miserabla jag någonsin sett, haha, älskar det!

På andra våningen fanns sjödjur och vi fick lära oss om fiskarna i havets mörkaste avgrund som utvecklar blått sken och små, små lampor, och så fick vi reda på att blåvalen kommer från ett fyrbent djur på land, vilket är anledningen till att de fortfarande kan andas över ytan.

Älskar detta också.

På fjärde våningen fanns skelett, och med dem kom vår besvikelse. I jämförelse med naturhistoriska i Paris (som såg ut SÅHÄR på skelettavdelningen) hade New York inget att komma med alls. De flesta skeletten var artificiella modeller och inte superbra gjorda, uppbalkade med klumpiga järnstänger.

Dinosauriehallen var så fylld av människor att det knappt gick att ta sig igenom och efter ett antal modeller av mammutbetar och smågnagare såg Hanna ut som att hon sålt smöret och tappat pengarna och vi bestämde oss för att gå ut och vara nöjda med dagen. Enough is enough liksom!

De stackars föregångarna till kamelerna. Så små?

 

November månad på Emiliawesterstrom.se

Om början på året gick snabbt ska vi inte ens tala om det sista kvartalet, vad händer? Swisch swosch, november flög snabbast hitintills. Kommer jag ens bli förvånad om det är julafton imorgon? Jag tror inte det.

Eftersom jag var på andra sidan Atlanten i månadsskiftet och bestämde mig för att inte blogga något, kommer novembers månadssammanfattning idag, en hel vecka försent! Men vad gör det, november är ju liksom dåtid oavsett.

Hedvig var på besök både en och två gånger och numera är Selma och hon bra vänner- sålänge Selma slipper busa det vill säga.

I november började jag med julen och det kändes sååå konstigt. Jag, som alltid haft en så strikt lag om att julen börjar första advent och inte en sekund innan, började något vemodigt pyssla med inslagningar och ljuslyktor. Igår, när första advent redan passerat gjorde jag det igen, men nu ackompanjerat med julmusik och mys i kroppen. Är det inte konstigt egentligen hur mycket man kan forma sig själv? Första advent för mig är som plinget för Pavlovs hundar, tjoff säger det och så börjar jag dreggla. Typ.

Under november bestämde jag mig även att börja blogga lite mer på känsla, och jag tror att jag gillar det, så pass mycket att jag faktiskt utmanar mig själv att totalignorera mitt flöde på Instagram till förmån för bilder i känslo-följd, om jag ska vara ärlig.

Ibland känner jag att jag borde hålla mig till det spåret jag redan är inne på, men sen kommer jag på mig själv. November var ju även månaden då bloggen fyllde ett år, och ett ynka år, det är ju ingenting, det finns gott om tid att forma och forma om denna bloggen till precis det jag, och ni, vill att den ska vara.

Nu kikar vi på inläggen som dök upp!

Novellix ungdom

Jag tog tag i min läsning med hjälp av noveller! Även lite poesi i form av Mjölk och Honung slank ner!

Månadens recept- och DIY-inlägg

Inslagning i vitt, grönt och brons
3 svarta DIY’s att göra i helgen
3 sorters julpynt i origami
Julklappsetiketter i lera + svartvitt inslagningspapper
Adventsljusstake med skyltar i lufttorkande lera
Stickling i ram

Månadens personliga

Svammel om New York
En höstpromenad och en sorglig nyhet
Valppassning och hemmarestaurang Buttala

Ett frågeinlägg om tatueringar dök upp, och ni fick fråga precis vad ni ville. Har ni fler frågor? Kommentarsfältet är öppet HÄR!

Månadens inredningsinlägg

Julbelysning – mina favoriter i rött och guld

Månadens tatueringinlägg

10 sätt att minska smärtan vid tatuering
Ställ era frågor om tatueringar
Måste man vara tuff för att bli tatuerare?

En helt okej månad kan jag tycka! Vad tycker ni?

 

Jag är hemma från New York!

Hej! Jag är hemma! Kom det som en chock att jag inte uppdaterade under resan? Inte direkt va? Åker man på utomlandssemester för första gången med sin mamma tycker jag inte att det är mer än rätt att den mesta tiden spenderas med just mamman, och inte datorn. Ni som lyckades skymta mig på Instagram förstod kanske att vi dessutom hade fullt upp, för det hade vi! Att ha fullt upp är inte svårt i New York. Från morgon till kväll och lever staden rövare. Vi, däremot, nöjde oss med ett rövarliv från åtta till sju, innan kvällsmaten serverades i hotellsängen framför en dålig gratisfilm.

New York Starbucks

Som enda kaffedrickare i gänget blev Starbucks min räddning. Minst en Flat White per shoppingrunda är ett bra mått att gå efter.

Vi bestämde oss för att slopa turistfällorna och rikta totalt fokus på shopping och jul-premiär. Av en ren slump klampade vi in i både Empire State Building, Trump Tower och den inte alls speciellt fabulösa Rockefellergranen, men utöver det lyckades vi hålla oss något sånär borta från allt det där man enklast ser på ett vykort.

newyork-13

Jag blir en så mycket bättre människa efter en kopp kaffe <3 Vår enda dispyt på resan? Den när jag skrek och grät av kaffeabstinens och PMS. Jepp. Det hände. Mitt i smeten!

Vad vi däremot gjorde, var att se en musikal på Broadway. Någon gång när Hanna och jag var kanske tretton, fjorton, femton-ish snöade Hanna in sig på filmversionen av The Phantom of the Opera och även om jag inte, som Hanna, såg filmen åttiofyra gånger på rad, kom jag garanterat upp i tvåsiffrigt. Vi sjöng och grät till filmen om och om igen och när mamma en kväll på hotellet berättade att hon ville bjuda oss på musikal var valet inte så svårt. Vi fick bästa plats på Fantomen och trots att jag inte har sett varken någon teater eller musikal att jämföra med ger jag det hela fem av fem toasts.

Såhär, flera dagar senare, nynnar jag fortfarande konstant på musiken, googlar och funderar och kan.inte.släppa.fantomen. Är det synd om honom, är han ett as? Är det fint eller sorgligt eller äckligt? Om Hanna var insnöad tidigare kan jag troligen ta över den tronen nu, jag är fast. Har ni möjlighet att se he Phantom of the Opera någon gång – gör det. Inga frågor.

New York

Hus hus hus , bilar bilar bilar.

Självklart har jag en hel massa att dela med mig av från resan, och jag tänker att vi kör på som vanligt härifrån. Välkomna tillbaka till min vanliga icke-semeter-pausiga blogg. Hoppas ni har haft det bra medan jag varit borta!