2 år fri från ätstörningar!

11 mars, 2018 8 Comments

Det finns två Facebookstatusar jag värdesätter högt när de kommer upp som minnen från tidigare år. Den ena är kollaget på Wilma, familjens första hund, dagen innan hon skulle lämna oss efter att en brutal skelettcancer uppdagats samma vecka. Hon var verkligen så himla himla fin. Den andra statusen är en positiv sådan. Den kom upp idag. Såhär: ”Idag har jag, efter åtta år, helt avslutat min behandling på ätstörningsenheten. För att jag inte behöver mer hjälp.” 

Det är alltså två år sedan jag blev friskförklarad från min ätstörning, och hela tio år sedan jag först satt på golvet och värmde mig mot elementet trots att sittbenen gjorde blåmärken på min hud när de träffade parketten. Jag minns inte så mycket från de första åren. Jag minns inte riktigt hur det gick till när jag förstod. Jag tror att jag var hos läkaren för att jag hade ont i magen, jag vet inte om det var så, eller om jag egentligen var där för att jag inte åt. Mamma var med. Jag hade en puls på trettiofem och istället för att kolla min mage blev vi skickade till ätstörningsenheten. Jag tror det var så, men jag minns knappt. Jag tror att jag gick dit en gång i veckan. Jag vet att jag sa att jag tog buss och hiss men gick alltid så fort jag kunde. De höll öppet efter stängning för att pappa skulle kunna följa med och var jag ensam körde sköterskan mig till tågstationen.

Jag fick stanna på barn och ungdom för att ha samma team trots att jag fyllt arton men sköterskan gick i pension och läkaren sorgligt gick bort i samma veva som ätstörningsenheten flyttades till sjukhuset på andra sidan stan försvann jag ur systemet. Jag gav upp så många gånger. Tänkte att det inte gjorde något om jag var ätstörd i resten av livet, jag hade ju rutin på det. Men halsen blödde och näsblodet rann minst två gånger om dagen. De små blodkärlen runt ögonen var alltid sönder och efter varje panikångestattack bestämde jag mig för att bli frisk. På måndag. Imorgon. En annan dag skulle jag bli frisk och det skulle gå många måndagar och många imorgon innan saker ville ljusna. Det skulle ta åtta år av behandling. Psykodynamisk. Kbt. Ensam. Med familjen. I en grupp om tre och i en grupp om sju, i en annan om fem och varje dag av alla år skulle va så himla värt det, för de ledde mig hit. Till frihet.

Jag är gladare än såhär, lovar <3

Jag vet att ni är många som tampas med psykisk ohälsa och ätstörningar och jag lovarlovarlovar att det går att bli fri, och det är värt det, alla gånger värt det. Bara för känslan av att sitta ner utan att märka hur magen viker sig är det värt det. För att kunna baka en kladdkaka med en kompis och äta halva var på en kvart och säga jag är så mätt så jag kan dö utan att vara det minsta allvarlig. Utan att döden känns som en rimlig utväg. Jag är så jävla stolt och glad över alla gånger jag tagit upp telefonen och bett om hjälp igen efter att jag avslutat behandlingar och program för att jag trott att jag varit frisk nog eller för att jag helt enkelt gett upp. Och jag hoppas att ni också orkar. Och vågar. Oavsett om du är fjorton eller trettiosju. Det kommer alltid vara värt.

Sköt om er hörreni ♥

8 Comments

  1. Svara

    Alma

    11 mars, 2018

    Wow grattis! Vilken resa du gjort.

    Hur tycker du att man ska gå tillväga om man misstänker att en bekant lider av ätstörningar?

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      12 mars, 2018

      Åh så svårt. Jag skulle frågat, oavsett hur nära ni står. Ibland är det enklare att prata med någon man inte känner så väl. Säg att du ser att hen inte mår bra och berätta att du finns där. Nämn ingenting om vikt. ”Du ser sjuk ut” var en komplimang för mig och något som fick mig att gå hårdare in. Jag tror också att man måste inse att det är personen själv som måste göra jobbet, det kommer inte hjälpa att du tvingar eller hotar. Professionell hjälp är den bästa, försök få personen dit <3

      • Svara

        Alma

        13 mars, 2018

        Tack, ska försöka med detta!

  2. Svara

    Amanda Matti

    12 mars, 2018

    Så jävla bra gjort. Och fint inlägg. ❤️kloka du!

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      12 mars, 2018

      Åh tack <3

  3. Svara

    Ellen Lindberg

    12 mars, 2018

    åh <3

  4. Svara

    annika

    18 mars, 2018

    men åh, så himla starkt av dig!

    • Svara

      Emilia Westerstrom

      19 mars, 2018

      <3

Skriv en kommentar!

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: