Monthly Archives

juli 2018

Soffan.

Det var tisdag när den sista rökdoften satte sig i lakanet. En månad sen nu. Kanske mer. Det var vin och sen natt och tidig morgon och det är tisdag igen och jag ska sova i sängen.

Ryggen gör för ont av soffan. Det gör ont i svanken och i nacken och det gör ont i axlarna som hamnar tryckta mot armstödet nolltre till nio. Men det är tryggt. Som väggar runt omkring i ett lite för litet rum. Där kan inget nå mig.

Jag bäddade soffan först i söndags. Har inte orkat tidigare – det är ju bara för en natt. En natt till, en natt till, bara en till. Ännu fler. En månad eller kanske mer. Sängen har varit bäddad sedan länge. Långt innan sista natten. I samma tyg med hans hårvax på kudden och någon annans märken av svett på madrassen. Röken. Den har varit där länge nu.

Är det inte konstigt hur omständigheterna under vilka man fick sova i soffan som liten alltid var de bästa. När pappa var på konferens och mamma ville göra något roligt av att sova utan honom. När det var kräftskiva utanför ytterdörren och barnen behövde sova när de vuxna behövde fortsätta. Kanske på julen. Kanske en fredag eller lördag när man hyrt film och köpt godis och blev alldeles för trött för att gå upp för trappan och mamma och pappa gav med sig.

Som vuxen är omständigheterna aldrig bra. Det är soffan när man kommit hem för full och bara skulle mellanlanda men inte kom hela vägen till sängen. När man bråkat. Skrikit. Gjort slut.

Jag fick en ny tatuering idag. På låret, en dödskalle uppbyggd av vindrickande tjejer och massa glas. Har två till nya som jag inte visat, hjärtat med fulfingret och en orm på armen, ni lär väl få se någon dag tänker jag. Det klarnar upp här snart.

Fyra bilder från mitt besöksrekord

Jag har haft besöksrekord. Inte på bloggen alltså utan på riktigt. IRL. Utanför internet. I den andra sortens liv alltså, ni fattar. Jag har haft övernattningsgäster.

Förra söndagen kom min mamma och min äldre syster upp. De stannade till onsdagen förra veckan och vi hann med ett besök på Rosendahls trädgård, ett escaperoom och fem paket Remi nougatkakor. Bland annat.

Lunch på Rosendahls trädgård.

Eftersom vi är ganska många barn i familjen (6), och har ganska många hundar mellan oss (också 6) blir det sällan att Hanna och jag umgås med mamma bara vi. Någon (pappa) måste ju ta hand om kvarvarande tio individer och det kan ta en tid av återhämtning efter en sådan session. Den första riktiga mamma-och-vuxna-barn-trippen vi gjorde var i november när vi åkte till New York och till denna (lite enklare) omgång hade vi lärt oss att vi klarar oss bäst om jag får äta regelbundet och om mamma och Hanna får vila fötterna mellan varven. Jag hade en konstant känsla av mättnad, en aura av värme-irritation och en invasion av bananflugor men det blev ett par bra dagar.

Gamla stan.

Efter att mamma och Hanna åkt hem på onsdagseftermiddagen hade jag en kvälls ensamhet innan min vän Johanna kom upp på torsdagen. En annan av våra bästa vänner, Maria, bor i Stockholm över sommaren och alla som bor någon stans under en begränsad tid är världens bästa ursäkt för spontansemester. Johanna, Maria och jag åt pizza och kvällsbadade och på fredagen kom en bästa vän till! Som fulländad Stockholmskvartett avverkade vi en boulebar, Gröna Lund, Trädgården och sol och bad vid klippor innan söndagen kom och vännerna åkte hem.

En sallad, en bra mängd smör och halva proseccon i glaset – halva på bordet.

Jag har aldrig riktigt känt behovet av att ständigt vara omringad av vänner och familj. Snarare har jag alltid varit den som glömt att ringa, som smugit iväg på andnings-och-mobilpaus och aldrig hört av mig först. Men så fint det är ändå, att veta att det finns så många fantastiska människor i ens liv som trots det vill dyka upp och förgylla tillvaron.

Instagrams frågefunktion – mina svar!

Hörrni för några dagar sedan körde jag den nya frågefunktionen på Instagram och holy moly det var en PÄRS. Hur personer med flera hundratusen följare ens ger sig på funktionen förstår jag inte. Jag fick stressmage.

Jag hade bestämt mig för att svara på alla frågor och även om jag faktiskt tycker att jag gjorde ett ganska bra jobb blev det en del frågor som inte hanns med. Eftersom många av dessa är very much FAQ tänkte jag dock att det kanske skulle passa sig att svara på några leftovers här på bloggen. Här och varsågod:

”Om man ska göra sin första tatuering (och vara nöjd sen) var skulle du sätta den?”

Jag skulle nog säga att det 1. beror på motivet, och 2. beror på dig. Vill du att den ska synas mycket eller vill du kunna dölja den? Vilken form har motivet? Hur stort är det? Jag skulle säga att de vanligaste ställena mina kunder sätter sina första tatueringar på är precis över- eller under armvecket, runt handleden någonstans eller bak över armbågen, men allt funkar sålänge du inte köttar hals, händer eller ansikte tycker jag!

”Kan man tatuera sin egen design hos dig?” 

Oftast, ja! Ibland kan det vara så att motivet inte alls funkar som tatuering pga för små detaljer eller liknande, och ibland kan jag vilja rita om lite för att det ska passa bättre, men allra oftast går det hur bra som helst!

 

”Hur blir man tatuerare?”

Man ritar ritar ritar och hoppas på en lärlingsplats. Jag gjorde dock SÅHÄR

”Trivs du i Stockholm?”

Ja! Såhär tre månader in trivs jag superbra i Stockholm, ganska mycket för att jag fått fina vänner jag umgås med, men också för att det finns mysiga ställen överallt här. Med klippor och hav och cava för femtionio kronor glaset. Än så länge känns allt såklart skitkul – det är ju nytt, det är sommar och folk är glada. Men jag trivs tackar som frågar!

”Vem gör dina tatueringar?”

Olika! Min senaste gjorde jag hos A.a.tattooer, innan dess gjorde jag en hos Pokeeeeeeeoh-Jake och innan det gjorde min kollega Sebastian en på mig (kika på den HÄR!).

”Har du tid för en tatuering nu på lördag?”

Jag brukar vara bokad ungefär två veckor framåt, men just lördagarna brukar gå snabbt. Då och då har jag absolut tid för drop- inkunder och snabba bokningar men det smartaste är alltid att vara ute i lite god tid.

”Hur länge har du jobbat på Stockholm Classic?”

Sen april detta året!

”Vilken av dina tatueringar gillar du mest?”

Jag skulle säga blommorna på bröstet, något av mina hand/fingergrejer, taggtråden eller kanske min text under nyckelbenet som funnits med mig så länge. Så svår fråga!!!

”Hur mycket kostar det att tatuera en mindre tatuering hos dig?” 

Minsta pris hos mig är 1000 kronor!

”Kommer du gästtatuera i Göteborg eller Malmö snart?”

Denna frågan får jag näst intill varje dag. Och nej – som det ser ut idag har jag inga resor planerade och om jag planerar in några kommer jag skriva ut det på Instagram. Håll utkik där!

 

En porslinshund som inte liknar Selma

”I början när jag flyttade hit och bodde själv hade jag det jättefult hemma. Så jag tänkte på hur tjejer brukar inreda och så köpte jag ett fat till soffbordet och hällde små stenar på” sa min kollega för att försäkra mig om att en porslinshund som är en skotte och inte en schnauzer men åtminstone liiite liknar Selma inte alls är världens mest onödiga köp.

Jag är skitbra på onödiga köp. Extra bra på spontanköp och åh-jag-hittade-en-hundring-i-fickan-köp. Den vita hunden köpte jag på Erikshjälpen för säkert ett år sedan och har älskat den sen dess, trots att det är ett porslinsdjur och jag är under 80 år gammal, och trots att min ursäkt för den är att ”den liknar Selma” medan den i verkligheten har noll likheter bortsett från skägget.

Den svarta skymtade jag på Brandstationen någon gång i början när jag flyttade hit, och även om jag i vardagen onödighetsköper saker varje vecka har jag dragit mig från att gå in och plocka med mig just denna. Varför, undrar jag nu. Den är ju SÅ gullig.

Hur är det med er annars? Jag är trött och bakfull och så himla glad att det är söndag och att jag inte har något planerat mer än att hämta ett paket hos ett Postnordombud och ett hos Schenker. Ni ser ju. Denna gången har jag däremot köpt något vettigt – lampor!

Efter pakethämtning, kaffekonsumtion och en tandborstning tänkte jag att Selma och jag ska ta oss ner till en park, gotta oss i solen, äta en glass och läsa ut Hjärtat är bara en muskel – en bok jag började läsa för superlänge sedan men helt plötsligt glömde bort att jag hade. Den är fin, sorglig.

Sköt om er, okej?

Va inte en sån dramaqueen.

Ni frågar hur jag mår. Bra, svarar jag och så kryper jag ner i soffan för tredje gången samma dag. Bunkrar upp täcken och kuddar och balanserar datorn högst upp. Ligger så. Youtube på. Somnar till regnljud på Spotify och vaknar när det blir för tyst.

Jag har aldrig bott ensam och det är svårt. Har alltid uppskattat tystnaden av ensamhet. Hatar den nu. Det är skillnad på att välja den och att inte kunna välja bort den.

Jag gick och klippte mig dagarna efter. Hade bokat en tid veckan innan hos en frisör jag fått rekommenderad från flera håll. En kvinna mötte mig i hallen, hälsningsfraser utbyttes och så tog hon min jacka till garderoben bakom disken. Frisören var från Italien. Fick höra det flera gånger. Han frågade vad jag ville göra och klippa svarade jag och så pratade vi om att mitt hår var tungt och varmt och gulnat i blekningen.

Tvättstolen. Hård kant och alldeles för hård massage i hårbotten. Varmvattnet tog slut och jag ska skynda mig så jag inte dödar dig sa han. Det gör inget om du dödar mig tänkte jag men ingen skrattade när jag sa det. Han klippte snabbt och hetsigt, nynnade, sjöng i plattången och fnittrade fram att om jag fyllt år skulle han sjungit ja må du leva, visst ser den ut som en mikrofon? Visst kan man nästan tänka sig det? Visst? Han fyllde år i november. Hade bröllopsdag samma månad. Åkte till Berlin sist. Fint, visst?

Information om hans hemland, om hans resa. Om hans fru. Och jag då? Har du någon frågade han och jag berättade. Såklart. Alla vill ju vara ensamma på sommaren sa han och nej sa jag och var inte en sån dramaqueen sa han efter jag betalat men innan jag gått. Jag fick upp håret i en knut på vägen upp för trappan. För mycket teser framför ansiktet, tryck bakom ögonen. Va inte en sån dramaqueen. Alla vill vara ensamma på sommaren.