Vi har flyttat till Bandhagen och höst har det blivit och så många saker känns annorlunda nu. Jag skulle inte säga att jag kommit i ordning i lägenheten än. Även om det känns som att tjugo kvadrat borde färdigställas på tio minuter så är verkligheten en annan. Så många saker som inte har någon plats. Sekatören och klippmaskinen och reflexskärmen och novellerna om kärlek på engelska som tidigare legat gömda i lådor och skåp som inte längre ryms. Handdukarna ligger i en cykelkorg och teet står på hatthyllan och skorna ligger i en trälåda under soffbordet strax innan för ytterdörren. Mattan står lutad mot en vägg. Inlindad i svarta sopsäckar och gul maskeringstejp. Den är för stor för att rullas ut.

Jag har tänkt så mycket negativt om Bandhagen och om plastmattan och om tunnelbanan som går var tionde minut istället för varannan, men jag tar tillbaka det. Idag är det tio dagar sedan Selma och jag trängde ihop oss i framsätet på flyttbilen och tog oss från Hornstull till Bandhagen med kläderna i sopsäckar och en soffa som senare kom att ställas in i fel källarförråd. Jag trivs. Selma också.

Här kan vi skippa kopplet och springa och råttorna är utbytta mot myror. Fönstret står på glänt under natten och inget ljud skräms. Musiken hörs vid kokvrån och badrummet och i sängen och man andas extra nära på nittio centimeter. En taxi hem kostar två hundra kronor. Hundra om man har någon att dela med och med tunnelbanan tar det elva minuter till jobbet. Det är ganska fint här. Stillsamt.

Eftermiddagarna försöker jag spendera vaken istället för sovande. Det går bra ibland. Vissa dagar ligger jag i sängen ändå, från sekunden jag kommer hem, till Selmas kvällspromenad och fram till läggdags. Jag spelar video efter video av adults reacting to one direction och keith eats everything at taco bell men det räknas. Jag är vaken.

Det har stått så stilla här under sommaren. Tänkte att hösten skulle få ändra på det, lagom till att mörkret faller snabbare. Finns ni kvar här än?

18 augusti, 2018

8 Comments

  1. Svara

    Jennifer Sandström

    14 september, 2018

    Såklart Emilia, finns vi kvar. Och dina ord, gillar så mycket hur du skriver. Stooor kram från Helsingfors!

  2. Svara

    Clara, Bossbloggen

    14 september, 2018

    Klart vi gör! Skönt att det känns okej även om alla bitar inte har fallit på plats än ?

  3. Svara

    Wilda

    14 september, 2018

    Jag är kvar. Och låt det falla på plats som du behöver, det är ingen stress. Det är när du är så här ärlig och öppen som det du gör går rakt in i hjärtat. Ta hand om dig, vilket jag märker att du gör så gott det går i allt <3

  4. Svara

    Ellet

    14 september, 2018

    Det är det som är fint med bloggar. Man bara låter det vila och sen plötsligt så dyker folk upp igen. Tänker stanna!

  5. Svara

    Mormor

    15 september, 2018

    Följer dig om än så till världens ände,fast i det tysta.

  6. Svara

    Jaquline

    15 september, 2018

    Stor kram till dig ❤️ klart vi finns kvar!

  7. Svara

    Elin

    16 september, 2018

    Välkommen till söderförort! Bästa stället att bo!

  8. Svara

    Mona

    18 september, 2018

    Självklart! Lycka till med allt!

LEAVE A COMMENT

RELATED POSTS