kamera

DIY: Kamerarem i läder + viktiga frågor!

Hej vänner! Hur är det mer er? Hoppas bra!

Detta inlägget hade jag egentligen inte tänkt publicera förrän imorgon men vet ni vad? Jag blev så himla nöjd med bilderna jag knäppte av och redigerade i morse så jag kunde inte hålla mig! Att vara nöjd, och kanske till och med stolt, kan vara en av de bästa känslorna när man tillåter sig själv att känna den.

Jag försökte redigera likt ett VSCO-filter jag använder och efter några omgångar kom jag på ett photoshopknep som ger bilderna en mjuk, lite mossig känsla som jag tycker om. Det var så himla skönt att bli nöjd att hela dagen där efter gått som på räls. Med ett leende och detta självförtroendet flyter liksom allt på. Älskar det.

Hur härligt det än är att hitta känslan av självförtroende och stolthet var det inte alls vad detta inlägget skulle handla om. Nej alltså, detta är ett DIY-inlägg! Eller kanske snarare ett enkelt tips-inlägg. Vad jag har gjort är helt enkelt den lilla dubbelvikta, ihopnitade läderbiten, fastspänd i en kamera.

Och nej, jag har inte blivit knäpp. Jag har inte blivit lat, det har bara fallit sig som så att två små problem infunnit sig ungefär samtidigt och att lösningarna på dem båda varit löjligt enkla.

Kameran är en kompakt systemkamera med utfällbar skärm och perfekt pocketsize – en kamera för resor och äventyr, var min tanke när den inhandlades för ungefär två år sen. Vad som däremot sedan hänt på de utflykter kameran fått hänga med på, är mycket frustrerande.

På två skidresor har kameran packats ner för att hänga med ut i backen men för att ha den lättillgänglig i fickan har jag fått ta bort den medföljande kameraremmen, det blev helt enkelt för bökigt och stort annars. Resultatet? Jag har varit rädd för att tappa kameran och därför låtit den ligga kvar i jackfickan. Orörd.

När vi för ett gäng dagar sedan påbörjade inredningen av vår ovanvåning, vårt blivande kontor och pysselrum hittade jag åter resterna av ett läderband och som en blixt från klarblå himmel slog det mig vad jag skulle göra! En kamerarem, tillräckligt liten för att få plats i en jackficka, och tillräckligt stadig för att ge ett sken av trygghet runt handleden. Perfekt!

Såhär gjorde jag:

  1. Klipp av en läderremsa i önskad längd. Vik på mitten
  2. Om det behövs, klipp mitten av remsan smalare, så att den får plats i öglan på kameran.
  3. Trä igenom, stansa två hål i ändarna av remsan och fäst ihop med en lädernit
  4. Klar! Ut i backen och känn dig trygg!

För att avsluta inlägget har jag några frågor till er som jag skulle blivit såå glad om ni ville svara på!

1. Uppskattar du frekvensen på DIY och konstrelaterade inlägg? Vill du se fler eller färre? 2. Finns det något speciellt kreativt inlägg/DIY du skulle vilja se? En specifik teknik eller ett problem du vill att jag löser? Berätta! Tack!♥

 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

6

Snöskovandring i Åre

Snöskor, Åre

1) Jag är hemma 2) jag har sovit i typ tjugo timmar 3) tänkte att vi ska kolla på ett gäng bilder från snöskovandringen vi tog oss ut på i Åre!

Snöskor i Åre

Lindas hund Leia. Så gullig, och typ hälften så stor som man tror.

Jag är kanske inte den mest friluftsintresserade människa som vandrat på denna jord, och ska jag vara helt ärlig är min största koppling till just snöskor en tecknad film där huvudpersonerna tror sig vara hack i häl med snöodjuret tills de möter en snubbe med tennisracket på fötterna som förklarar de stora spåren. Fram tills förra året i alla fall. På 2017 års Winter Workation stod snöskor på schemat men jag valde att hitta på annat eftersom jag totalt missbedömde coolheten och inte förstod poängen. Efter att ha fått se bilderna från de som deltog ångrade jag mig djupt. Det såg så mysigt ut.

Snöskor i Åre

Går det att tröttna på denna utsikten? Tror ej.

Så när snöskor kom upp på schemat även detta året jublade jag inombords och skrev upp mig på ett kick. Så glad över det. Efter att ha inlett dag ett med en mild gråtattack i backen och dag två lunkandes på rummet skrek alla kroppens celler av glädje när dag tre bjöd på sol, fint umgänge, eld i snön och både fika utomhus.

Snöskor i Åre

Jag var gladare än såhär, jag lovar, men jag har en tendens att se ut som en tolvåring när jag ler på bild och alltså, man vill ju va cool.

Snöskor i Åre

Linnea gjorde upp eld. Älskar det. Hatar att min kamera fortfarande luktar eldrök. Det är nice i sitt sammanhang, men taget ur kontext – not so much.

Snöskor i verkligheten är ju inte alls speciellt lika tennisracket, de är mer liksom plastramar med någon broddvariant på och massa spännen, men de funkar likadant- man går högst upp på djup snö, som Jesus på vatten liksom. Vi blev ett gäng på sju personer som tog oss från över sjön bakom hotellet. Att hotellet fortfarande syntes ganska väl på andra sidan och vittnade om en inte så lång vandrignstur gjorde inte så mycket när vi slog oss ner och gjorde upp eld, vände man ryggen mot och blicken in till skogen blev friluftskänslan trehundra procent.

Snöskor i Åre

Pretty tho

Sara hade kokat både kaffe och tevatten och fixat en stor påse kanelbullar från Åre bageri. Tidigare i dagarna hade vi fått varsin kåsa och med händerna frusna runt det värmande kaffet kunde jag helt och hållet förstå varför så stor del av oss på InoSWW skriver om resor, natur och friluftsliv. Det är ju himla fint faktiskt, även små äventyr som en snöskovandring över sjön.

Snöskor i Åre

Leia fick snöbollar i pälsen och kämpade hårt med att få bort dem, svimmar, gullig.

En höstpromenad och en sorglig nyhet.

Hej vänner! Här är det grått. Jag dricker svart kaffe och klappar hundar. Vi har två hundar här hemma just nu. Vår Selma och Hannas Hedvig. Hon stannar hos oss två nätter nu, för att Hanna ska få ett lugnt avsked till Minou, ni vet hunden vi samlade in pengar till genom ett tatueringsevent? Hon tillfrisknade inte och även om tatueringseventet genererade fyra extra månader ihop för Hanna och Minou var det månader kantade av veterinärbesök och mediciner. Imorgon ska hon få sova. Det är så sorgligt så man går itu.

Hedvig sover oroligt. Vi vaknar om vartannat och vrider på oss. Selma suckar. Lägger sig vid fotändan och hoppas på att få vara ifred. Tre gånger i natt har jag fått hålla om valpen som en bebis och klappa henne till sömns. Det gör ingenting. Det gör mig väl, mjuka magar och dubbelt nosmys.

Imorse gick jag upp tidigt för att fixa frukost på sängen, Simon fyller år. Det är så hårda svängar här. Liv. Död. Vi hade en mysig stund med kaffe och tatueringsdokumentär och snabbt efter att Simon gått mot jobbet tog jag hundarna ut på promenad.

En buske som fortfarande blommar på sina ställen. Hela vägen in i november, tänk ändå, om man hade den viljan.

Jag tog med kameran men var nog lite väl optimistisk. Två hundar, trassliga koppel, stor jacka och lång halsduk hade troligen räckt. Men några få bilder tog jag. Jag saknar att bara fota saker som liksom redan finns, att leta efter möjliga bilder, krypa runt, ställa sig på tå.

Senare ikväll ska vi äta födelsedagsmiddag och jag ska jobba. Någon ska hämta en stickling och sen ska jag redigera lite bilder till. Försöka ta det lugnt. Vad ska ni göra? Mår ni bra idag? Är det gått?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

2

Tipsa mig om New York!

Jag har alltid sett på mig själv som en inte alls speciellt berest person. Kanske framförallt eftersom jag aldrig varit på utlandssemester med min familj, mina föräldrar har alltid prioriterat annat och vi har således stannat i Sverige.
Jag nämnde för några dagar sedan att min mamma, äldre syster och jag åker till New York i slutet av månaden och i det sällskapet är jag ta mig sjutton den mest världsvana. Är det märkligt att min bild av mig själv plötsligt känns annorlunda?
Vi har bestämt oss för att planera vars en dag helt och hållet, och medan mamma redan nu förberett oss på att äta dubbelt kvällen innan hennes planerade dag, eftersom vi inte kommer ha tid till mat mellan hennes stopp, är min planering blank. Jag har ingen aning. För mig känns det fullt naturligt att ni ska få hjälpa mig bygga upp min dag. Kan ni snälla dela med er av allt i New York-väg ni någonsin velat uppleva, har upplevt, har hört eller läst? Överös mig!
Och medan ni gör det, tänkte jag dela med mig av den växande listan på länder och städer jag besökt! Spännande va!

För en inbiten skåning känns några nätter i huvudstaden som ett annat liv, bilderna ovan togs i samband med min och Hannas första One Direction- konsert

Grekland, Kreta
Mellan mig och Hanna skiljer det sexton månader och under sommaren då jag var nio och Hanna tio åkte vi till Kreta med vår mormor och morfar. Tyvärr är mitt minne från min barndom ganska svagt, och jag minns inte mer än att sanden brändes under fötterna, att lägenheten vi bodde i hade ljust trä och att vi vid något tillfälle vandrade tvåhundra trappsteg upp mot en droppande grotta.
London
Till London åkte jag 2012 om jag inte minns fel. Min vän Moa pluggade där en termin och vi passade på att utnyttja det hela för ett besök. Vi blev guidade runt litegrann och la mest fokus på att spendera pengar. Rad 1 bild 4 i kollaget är den enda jag tog med från London då jag inte hade några andra sparade på datorn. Fotot är från en engångskamera med Storbritanniens flagga på.
Amsterdam
Året efter var jag i Amsterdam några dagar. Vi var på en djurpark som var fin, men såhär i efterhand har jag ju såklart insett att djurparker inte är något att ha, och vilda djur i fångeskap är nog inget vettigt att lägga sina pengar på. Om jag inte framstår som världens hycklare vill jag dock slå ett slag för fjärilshuset (rad 2 bild 3) som var superfint. Det fanns fjärilar överallt och de är så himla himla fina med alla mönster och färger.
Vad stället hette? Ingen aning.
Köpenhamn
I Köpenhamn har jag varit flera gånger eftersom jag bor i Skåne och kan ta mig dit på en timme, däremot har jag bara varit där en gång i form av resa. Jag gissar att det var 2012 det också och det var första gången jag sov på ett riktigt hotell. Mamma och pappa överraskade mig och min äldre syster med små brev och ledtrådar som tog oss över bron. Vi köpte I love Copenhagen-trosor och på kvällen hade vi femkamp på Tivoli. Mitt minne sviker mig även här, endast små blixtar från Tivoli dyker upp då och då, men jag minns att vi hade kul, att vi åt stora smörgåsar och hade M&M på hotellet.

Bilderna från Indien är alla så fina. Färgerna, ljuset, människorna – det går inte att ta dåliga foton i Indien.

Indien / Rishikesh 
I Oktober 2013 år sen var jag i Indien på en yogaresa med några ladies jag inte kände. Vi var två nätter i huvudstaden och resten av tiden spenderade vi en liten bit upp i bergen där vårt ashram låg. Där hade vi yoga flera gånger om dagen, mantran i en ring framför eld och tysta timmar mellan 21-09 då ingen fick prata. Vi firade deras nyår och jag fick märkliga ayurvedabehandlingar. New Dehli var det värsta jag upplevt, men Rishikesh var fint.
Oslo
I Oslo var jag 2014 sen och firade sjuttonde maj med två vänner som bodde där ett tag. Oslo är en sån stad som jag inte alls hade några höga förväntningar om, men det är himla fint i varmt vårväder och röd-vit-blåa flaggor överallt.
Portugal
Hösten samma år var jag i Lissabon. Den staden är fylld av mosaikväggar och kakelfasader. Mycket fotovänligt. Vad jag dock inte visste innan jag åkte dit, var att det ligger strand, sol och hav bara en busstur bort. Värt!
Frankrike
Frankrike har jag varit i två gånger, dels i Chamrousse, ett litet skidställe till vilket vi bilade 2015. Jag sov i princip i tjugo timmar på vägen ner och lika många hem. Där emellan hade vi världens bästa skidsemester med vin och croissanter ovanför molnen och lite för blöta skidbackar.
Del två är Paris. Det är den konstigaste resan jag varit på, som efter att jag blivit dumpad på hotellet på min födelsedagsmorgon slutade himla bra med min syster som resekompanjon. Mamma skickade ner henne snabbare än blixten. Vi gjorde seriös research på kvällarna och skrev ner diverse destinationer i varsin bok från Indien. Vi hann med allt från shopping, underjordiska gångar med väggar av dödskallar, födande av fjärilar och trendig ekolunch.

Indien. Igen.

Gran Canaria / Mallorca
2016 var jag med Simon på solsemester. Vi gjorde bara precis vad vi ville. Åt när vi ville och drack drinkar för att vi kunde. Låg på stranden. Strosade i en superstor botanisk trädgård och slappnade av. Detta var första gången jag var på solsemester utan något som helst måste, och det var så härligt.
Tidigare i år körde vi en favorit i repris och tog oss till en liknande ö – Mallorca. Mer om det kan ni läsa HÄR.
Tågluff – Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien, Kroatien
Sommaren samma år for jag på tågluff med tre av mina bästa vänner. Vi var borta i tre veckor, solade, badade och grät i panik efter världens största missförstånd under en utekväll. Vi testade parker, spelade kortspel och svettades ikapp på tågen. Av någon anledning tog jag inte med mig min kamera. Jag ångrar det nu, kameran är alltid värd att bära på.
Nästa stopp blir alltså New York, och ni förstår ju att jag behöver hjälp, oavsett hur berest jag känner mig (eller inte känner mig). Storstadssemestrar finns det inte supermånga av på listan. Ge mig alla era tips, stora som små! Vi hörs imorgon!

Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack!

4

Oktober månad på Emiliawesterstrom.se

Var det någon som märkte att jag missade sammanfattningen av september? Inte? Knappt jag heller, det slog mig först för några dagar sedan, när jag började tänka på att sammanfatta oktober. Mina första höstmånader har varit omtumlande. Inte så mycket på utsidan, utifrån har jag mest legat på soffan, tagit det lugnt och sträckkollat serier, men invändigt har jag åkt bergochdalbana snabbt och utan bälte. Jag har varit arg, på minsta lilla ljud och ljus. Jag har varit ledsen, utan anledning, med anledning och lika intensivt varje gång. Och jag har varit glad, med så mycket energi att jag bara gåttgåttgått rakt fram i en och en halv timme utan att bli det minsta trött eller opeppad. Jag har kommit till en del insikter, och jag tror att det börjar lugna sig nu, livet.

På bloggen har jag hintat lite snabbt om bergochdalbanan, inläggen har varit något färre och på grund av ännu yttre omständigheter skapade jag inget bidrag till månadens Monthly Makers tema foto. 

Imorgon trillar vi in i november och då tror jag bestämt att det är grönt ljus att börja fundera på julen, något som alltid får mig på bättre humör! Jag ser fram emot november så himla mycket, kanske speciellt också eftersom en resa till New York står på schemat, men nu kikar vi på oktober! Såhär såg det ut:

Tälja och snida i trä

Boken ”Tälja och snida i trä” trillade in i min brevlåda i september men fick en kort recension på bloggen månaden efter. Ännu har jag inte testat att tälja själv, men det kommer!

En snabb överblick berättar att jag lagt stort krut på DIY’s, massvis har det blivit! Tatueringskategorin däremot, den har stått tom. Det känns himla tråkigt egentligen, speciellt med tanke på att jag vet att ni är många här som gillar tatuerinsinläggen bäst, men min lilla svacka har tyvärr drabbat mitt arbete stort, och just nu har jag inte vidare mycket energi över till tatuering efter att jag gjort det jag har planerat i studion. Jag hoppas av hela mitt hjärta att gnistan tänds snart igen, fingers crossed!

Månadens recept- och DIY-inlägg:

DIY Skeleton leaves ljuslyktor
Recept: plommonsylt
Halloween DIY: pumpa med stjärnformer
Monthly Makers inspiration: Foto
DIY: Stringljusstake av kastanjer
Målat: en fjärilstjej
3 växtrelaterade DIY’s att göra till helgen
Enkelt DIY: dekorera kastanjer

Rebel walls, före

Denna vita vägg blev testtapetserad i datorn i samarbete med Rebelwalls. Totalt 40.000 kronor skänktes till bröstcancerfonden för mitt och tre andra bloggares inlägg.

Månadens inredningsinlägg:

En lista om inredning
Tapet i vardagsrummet

Månadens tatueringsinlägg:

Tomt! Skärpning! Vad vill ni läsa om gällande tatueringar?

Foto: Maja Lindberg / @majas.foto Jag fick äran att ställa mig framför Majas kamera och tillsammans med MUA My Johansson fick vi till så himla fina bilder! Ni ska få se mer senare!

Något som verkligen utmärker månaden, både hos mig, men framförallt runt om i Sverige, på sociala medier, i teverutan och i våra vardagliga konversationer är #metoo. Hashtagen som kastat sexuella trakasserier i strålkastarljuset. Jag valde till en början att inte delta i kampanjen och skrev inte ut orden någonstans, för min egen skull. Sociala medier, som upptar så många timmar av mitt liv, fylldes med mörka påminnelser om saker jag inte vill komma ihåg och jag orkade inte se det. Men så kom männens svar och jag kunde inte hålla tyst. Tusen tack för era fina, hemska och stöttande kommentarer i mitt inlägg om #metoo.

Medie- och kanske framför allt tevebranschen fortsätter dagligen att omtumlas av nya avslöjande kopplade till hashtagen och jag hoppas innerligt att vi inte låter det stanna där, vi måste fortsätta belysa problemet varje dag, i våra hem, på våra gator och arbetsplatser, på klubben och i all offentlighet.

Månadens personliga:

En lägesuppdatering, om tatuering och fotografering
Tack för att du antastade mig på klubben
Helgen i bilder – Stora influencerpriset i Stockholm
Om min del i #MEG17


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook ochBloglovin’! Tack! 

2