Browsing Category

Ätbart

DIY cinnamon dolce coffee syrup

Godmorgon! Har ni klämdag idag? Jag är så avundsjuk på de som har klämdagar. Och halvdag innan storhelg. Och röda dagar överlag för den delen. Betald obligatorisk semester liksom, bara strödda lite hur som. Det är ett jäkla geni som kommit på röda dagar. Som egenföretagare gäller inte riktigt de lediga dagarna, för mig som tatuerare brukar det tvärt om vara mer jobb eftersom kunderna är lediga och har enklare att ta sig till studion. Jag hade supertrevliga kunder igår och har supertrevliga idag, så jag hänger inte läpp, men ni fattar.

Ledighet var inte alls vad jag tänkte att vi skulle snacka om idag egentligen, jag hade planerat för islatte-snack! Jag förtärde årets första islatte på Starbucks i tisdags och fick på köpet också årets hitintills största skåne-shame. Jag hälsade på personalen, fick ett hej-vad-får-det-lov-att-vara tillbaka och så började jag rabbla – mellan islatte med dubbel kaffe och lite vanilj. Killen i kassan fattade ingenting och svarade mig på engelska. Jag blev sur och bestämde mig för att göra egen islatte hädanefter. För att slippa skämmas ni vet.

Det är såklart ingen magi att göra islatte. Vill man kan man köra coldbrew och mixtra, men är man enkel av sig rockar man kallt bryggkaffe och is. Lätt som en plätt. Jag gjorde en mix och körde på enkelt kaffe + special touch! DIY cinnamon dolce coffee syrup! Det var också busenkelt, men låter avancerat! Receptet hittar ni HÄR, och färdig syrup håller sig längre i kylen än vad jag håller mig från att dricka upp den. Lyx.

Plantsläpp på gamla orangeriet

Sista dagen med Hanna är kommen för den här gången, och idag hade vi tänkt checka av Hornstulls marknad. Igår promenerade vi med Selma i Tantolunden och åt glass, och så gick vi Hornsgatan ner, förbi massa fina blomsterbutiker och över bron upp till Gamla stan. Och i torsdags, då var vi på plantsläpp!

sprinkle sprinkle. Jordgubbspulver alltså, så gott!

Det var Alpro som ville bjuda på frukost med en ny ekologisk, osötad sojayoghurt och passade på att göra världens spektakel! Ni vet så som man brukar ha kosläpp på våren – när korna äntligen får springa ut på bete efter att ha varit instängda under vintern? Så firade vi in våren i torsdags, fast vegoedition med växter istället för kor.

Vi började dagen tidigt ute vid vad som vid tidigare mejlkontakt beskrivits som ett litet grönområde, men som i verkligheten var en hel skog. Vintern rasat spelades på trumpet, ballonger flög i vinden och på utrullade filtar bland vitsipporna bjöds vi på smootihes ur glasflaska och sugrör.

Fint ställe

Efter att vi klippt startsnöret av blomstergirlang och sprungit tjugo meter med ballonger och blomkonfetti (fråga inte) promenerade vi mot Bergianska trädgården och Gamla Orangeriet, ledda av Karoline Jönsson som guidade oss till ätbara skogsgrejer. Jag insåg under rundan att jag troligen felaktigt anklagat liljekonvaljen på min Instagram när den stora boven egentligen är ramslöken. Sorry för det.

Hannas frukost, och läkta tatuering!

I orangeriet blev vi bjudna på en så himla fin frukost. I fin miljö!!! Visst blir man lycklig av ljusa växthus, veganska pannkakor med kokosgrädde och jordgubbar, surdegsbröd, avocadokräm med koriander och lime, hummus och kaffe. Vid det här laget hade jag och Hanna alltså inte bara druckit smoothien vid trumpetshowen utan även tagit en tunnelbanebanan. Vi blev mätta.

Bredvid oss fick vi supertrevliga människor från reklambyrån som varit med och roddat. Tänk så kul att jobba med sådana projekt där planeringen känns som att den varit en stor stor mindmap där allt godkänts. Blomkonfetti? ja! Trumpeter? Ja! Fröbomber? JA! Tjugo bloggare som springer med heliumballonger i skogen? JA!!!!

Hejhej!

Efter frukosten fick vi mer att äta. Karoline höll en workshop i foraging (det här med att käka saker man hittar i naturen) och att göra Instavänliga bowls. Hanna uttryckte en mild förvåning över hur fotonördiga och teknikupptagna bloggänget var, men jag menar, hon bytar blöjor, pysslar med toarullar och sjunger märkliga sånger och klappar i takt som jobb. Då tycker inte jag att det är konstigt att dreja sina egna tallrikar för att få rätt feeling i frukostbilderna. Faktiskt.

Kaffe, veganska pannkakor och ätbara blommor, fint!

Jag toppade min bowl med kakaonibs, kokosflakes, mandelsmör och violerna ovan som jag plockade i skogen. De smakade som en mildare variant av harsyran vi tryckte i oss bukettvis i Gyaskogen i låg- och mellanstadiet. Jag var så jäkla mätt men det var så jäkla gott med vaniljyoghurt och mandelsmör. Mmmmmmmm.

Hanna!

Det blev en himla fin förmiddag och jag är så glad att jag kunde ta med Hanna, som inte höjde på ögonbrynen när jag spillde kaffe på bordet, tappade mat från munnen och skickade iväg en matkniv fylld av avokadocreme först över byxorna och sen ner på golvet under min bordsgrannes stol. Så skönt att känna sig trygg <3.

Det vettigaste sättet att äta chiafrön på

Jag har helt fastnat vid havregrynsgröt. Jag har varit i grötträsket förut, och jag har försökt återkomma säkert hundra gånger för gröt är ju den bästa starten på dagen, men alltid drabbats av blodsockerfall en stund senare och liksom gett upp. Men så i London ändrades det. Vi bodde hos min vän Isabella, som pluggar sitt första år av tre i London och som glutenintolerant vegan har havregrynsgröt liksom blivit hennes go to-frukost. Jag var skitnervös. Jag fick ett blodsockerfall mitt på Broadway i New York förra året och det var ingen vacker syn, när jag satte mig ner mitt på världens mest folktäta trottoar medan mamma agerade trafikfara och sprang över gatorna för att hitta något vettigt för mig att trycka i mig. En repris stod inte på min önskelista och thank lord så slapp jag. Skulle jag gissa tror jag att framgångsreceptet heter koka på mjölk, och toppa med frukt!

Jag såg en så jäkla god grej på Pinterest och gjorde en enkel variant av den och now I’m hooked. Ni kanske läste att jag till och med var lite besviken över att behöva äta frukost på Pom och Flora i förra veckan, och missa denna kreation? Jepp, så nice är det.

En annan anekdot från London är ju den där matchalatten som vände magen ut och in på både Elin och mig. Trendiga grejer att äta prickar rätt ibland, jag menar, jag älskar smoothiebowls och bananpannkakor men vissa såna dör trender tror jag inte ett ögonblick på. Chiapuddingen är en sådan. Jag köpte hem en påse dyra chiafrön för ganska länge sedan och första gången jag testade var jag övertygad om att jag gjort fel, det var ju inget gott alls. Andra gången blev likadan och tredje gången insåg jag att det visst då är det där slemmiga (men knapriga!) folk jublar över i stämmor.

Vid flytten till Stockholm höll jag chiafröna över soppåsen men valde att packa med dem istället mest för att jag var för snål. Det var ett bra val, för i London toppade vi gröten med just chiafrön och där mina vänner, där har vi en vinnare!

Havregrynsgröt med kanel, banan och lönnsirap, toppat med pekannötter och chiafrön är min nya favorit. Testa!

Emilia på Stureplan och coffice med Linda

Hej gänget! Hur är det med er idag? Hoppas bra! Jag har haft en cofficedag hela dagen och låtsasjobbat bakom en skärm, ett koncept som faller mig bra i smaken!
Dagen började med frukost tillsammans med Linda på Pom och Flora. Jag vaknade supertidigt, gjorde mig i ordning supersnabbt och tacklade tunnelbanan galant, vilket innebar att jag blev en kvart tidig till caféet samtidigt som Linda blev en kvart sen. När vi väl skulle beställa frukost hade jag druckit så många småkoppar kaffe att jag skämdes.

Linda käkade 100% ägg- en äggsmörgås med avokado och picklad chili och jag som gjorde världens godaste havregrynsgröt igår (ska berätta) blev typ besviken över att behöva äta utefrulle idag och inte samma gröt som igår. Fatta lyckan över att havregrynsgröt fanns att äta även ute, applepie-edition dessutom, med hasselnötter, honung och äpplen. Heja Stockholm!

Humlan!

Jag passade på att ta ett gäng bilder på Lindas tatuering på handleden som jag gjorde på henne i somras. En liten humla! Jag har gjort humlor några gånger men anledningen till dem har oftast bara varit att de är söta, runda och fuffiga. Linda hade en annan förklaring. Visste ni att humlor enligt alla naturens lagar inte ska kunna flyga? Att de är för stora och för tunga för sina små vingar. Men de flyger ändå, mot alla odds liksom. Fint tycker jag!

Gröten serverades med skummad mjölk. Om inte det är vardagslyx så vet jag inte. Ska lätt införa.

Också fint! Ska ge mig på denna hemma också. Jag har kommit på att gröt + frukt + nötter eller frön är bästa kombon för mig, äter jag bara gröten blir jag proppmätt men bara en halvtimme senare åker jag på ett hejdundrans blodsockerfall och liksom skakar, kallsvettas och mår illa. Inte bra grej, speciellt inte som tatuerare då man förväntas vara stadig på handen snarare än skakig och blöt.

Mer verklighetstrogen bild av vad jag egentligen gjorde idag.

Efter Pom och Flora skulle Linda på lunchmöte på Taverna Brillo och eftersom vi bestämt oss för att jobba ihop (stirra in i varsin skärm ihop) även på eftermiddagen följde jag med och passade Lindas hund Leia i caféavdelningen. Ha nu i åtanke att det lyxigaste stället jag ätit på i Lund typ är Espresso House, och att lyx i matväg för mig som kommer ganska mycket från landet är pärepinnar istället för kogade pantollor och tjock brun sås. Jag, ensam, på Stureplan är en match made in hell. Jag vågade inte ta upp datorn så jag såg inget annat vis att fördriva tiden på än att beställa in mat och äta.

Linda och jag låtsasjobbar! Eller, jag låtsas, Linda jobbar.

Dagens lunchalternativ innehöll alla kött och pastan innehöll alla italienska som jag inte förstod. Kastad rakt in i Stockholmsverkligheten beställde jag således in ett halvt blomkålshuvud för en tvåhundra spänn och fokuserade på att sitta rak i ryggen. Paret bredvid mig pratade om Chanelväskor, Pradaskor och vikten av full homestyling innan en lägenhetsförsäljning. Jag blev kissnödig.

Jag fick framdukat världens största tygservett, tandpetare, olivolja, salt, peppar och en hög med bröd som jag inte förstod om det ingick eller om tvåhundra extra skulle adderas till notan om jag rörde det. Jag rörde inte det. Blomkålen var mitt livs godaste och jag höll på att kissa på mig under exakt hela min väldigt långsamma, väldigt utdragna ensamlunch. När Linda kom tillbaka ville jag gråta.

Fram tills att musikvolymen höjdes drastiskt strax innan fem fortsatte jag att stirra in i min skärm och låtsas jobba och när vi strax efter fem blivit hela fyra låtsasjobbare som skulle gå vidare för bubbel på Scandic Anglais hade min Stureplanskvot fyllts för dagen och jag bestämde mig för att åka hem till Selma. Överkokt spagetti med ketchup kompenserar.

Vad har du gjort idag?

Spenat och avokadosmoothie + livsupdate

Och så var det fredag och TVÅ VECKOR tills Simon, Selma och jag flyttar till Stockholm. Nu längtar jag. Jag är i så himla stort behov av att få börja om lite. Med jobbet, med mina sovvanor, kost och allt. Jag tror att ni lyckats utläsa det lite mellan raderna, att jag inte är riktigt tillfredsställd med min vardag just nu. Jag sover länge, tar mig till jobbet i gårdagens kläder och när dagens kunder är avklarade landar jag på soffan hemma. Selma får inga långpromenader, jag lagar ingen mat, inga kläder tvättas och saker som annars känns roliga blir ganska jobbiga i denna lunken.

Min Bulletjournal har blivit en sådan sak de senaste två veckorna. Eller, i alla fall det estetiska med den. På denna veckans uppslag har jag kladdat ner listorna i svarta pennor som jag brukar, blandat med blyerts, överstruket med bläck och utsmetat med en uppgiven hand. Åtta av tio punkter har en gapande mun bakom sig, en sådan som betyder att punkten inte blev gjord och får flyttas fram till nästa dag. Dagen efter får de ytterligare en gapande mun. Det blir inte många knop gjorda i den alldeles för kvava kojan jag skapar under mitt täcke.

Efter att ha trötsshoppat upp den blyga buffert jag samlat ihop på mitt tokjobbande den senaste tiden bestämde jag mig imorse för att ta tag i det här. Jag kan inte gå runt på det här viset längre och bara vänta på att något ska hända så att jag mår bättre. Jag kan inte alltid skjuta upp mitt mående och tänka ”men när vi flyttar, DÅ kommer det bli bra” och ”när jag åker till London kommer jag få en boost och DÅ kommer det bli bra”. Nej Emilia. Det funkar inte så.

Jag har satt in ett antal specialstyrkor varav den mest banala är vitaminer. Ni vet när man mår dåligt och varje dag går ut på att unna sig för att det faktiskt heter comfortfood av en anledning. Gå inte på det!!! Efter två månader av endast comfortfood och ingen näring what so ever verkar det som att jag mer eller mindre blivit immun mot det seratoninhöjande i glass och choklad.

Min comfortfood för dagen (en dag i taget, eller hur?) är en grön smoothie! Jag älskar den. Under en kortare period köpte jag den konstant på en smoothiebar uppe i stan men numera har jag aldrig vägarna förbi och köper den således aldrig längre. Jag minns att smoothien över disk innehöll spenat, mandelmjölk, mango, banan och avokado. Och apelsin. Många grejer. Jag tog lite av allt, kastade ner i mixern och bam bam skitgott!

Håll tummarna för mina vitaminer och ha en fin fredag, okej?