Browsing Category

Äventyr

The Influencer Convention på Grand hotel Saltsjöbaden

Hej gänget! Hur är det med er?
En ny vecka ligger framför fötterna och bakom mig finns i alla fall två dagar jag gärna berättar mer om. För, under två dagar ockuperade en hel drös bloggare, YouTubers och Instagrammare Grand Hotel Saltsjöbaden för att prata innehåll, sälj och strategi och njuta av varandras sällskap likväl som fantastisk vegetarisk och vegansk mat.

Det var alltså Influencers Of Swedens konferens The Influencer Convention som ägde rum med projektledare Alejandra, VD och grundare Linda samt Sara och Clara i spetsen!

Saltsjöbaden Grand hotell

All mat som serverades var vegetarisk och lunchen vegansk. Och så gott sen!

TICSE

Elin på Teknifik, Annie på Vegokäk och en av tre föreläsare från #TjejerKodar

Att vara bloggare, YouTuber eller Instagrammare handlar nämligen inte längre bara om att ”blogga lite”, ”prata lite med en kamera” eller att fota sin frukost, nej, det händer grejer nu. Företag vill synas på sociala medier, reklam vill göras med förtroendeingivande personligheter när papperstidningarna försvinner är det vi som finns kvar. Vi med och i digitala, personliga mediahus. Under The Influencer Convention fullmatades vi med tips om allt ifrån hur vi blir dem som företagen vill ha, till hur vi undervisar företagen i vad som faktiskt gäller. Vi pratade videoredigering, produktivitetsmetoder, succéhistorier och hårt slit och resultatet blev precis så fantastiskt som jag förväntat mig.

Linda, alla Influencers mamma som kämpar stenhårt bakom kulisserna, fyllde 37 och firades med skönsång och crème brûlée

Nätverk och communitys

Fredagens inledande föreläsningar hölls av Clara, Elin, Felicia, Jocke och Martin och gemensamt för dem alla var en uppmaning till deltagande i nätverk och communitys och jag kan bara hålla med. Redan under de första minuterna av TIC märktes effekterna av att tillhöra en gemenskap. Folk var generösa, såg varandra som kollegor i stället för konkurrenter och hjälte varandra med allt de kunde ge. Resultatet är så givet och så självklart och varje andetag som togs i lokalerna var fyllt av inspiration och pepp.

Under dagen gick även Helena och Maria upp på scen, några som verkligen visste vad de pratade om när de nämnde communitys. De är nämligen båda delar av ett, och under helgen lanserades The Sustainable Society som Maria dragit igång.

Jag har min plats i Monthly Makers men längtar efter att bli del av, eller kanske skapa, ännu en ännu mer målmedven grupp bloggare för daglig pepp och stöd. Är det en sak jag lärt mig i helgen är det att man aldrig kan få nog med nätverkande och stöttning.

Saltsjöbaden grand hotel

Mer veganskt!

The influencer convention

Made by Mary höll en workshop i matstyling!

Att tro på sig själv och inte be om ursäkt

Jag gör det ofta. Alldeles för ofta. Ursäktar mig, alltså. För att jag är tjej, för att jag bloggar, för att jag tror, eller vet, att jag är bra på någonting. Och ju större läsarskara, desto mer måste dagens Influencers förklara sig själva, stå på sig och ursäkta sig för vad de postar på internet, för erbjudanden de får och för lönen de tar ut. På lördagens workshop om att paketera och sälja applåderade hela salen när Frida berättade sina priser.

Bakom framgång ligger hårt jobb, och hårt jobb är inget att be om ursäkt för

Hur mycket kostar en annons i lokaltidningen? I VeckoRevyn? I Elle? I en papperstidning bläddrar vi sida efter sida fyllda av reklam trots att vi betalar pengar för att få hålla magasinet i handen. En blogg läser vi gratis. Bakom ett reportage i en papperstidning står ett helt team av journalister, fotografer och redaktörer. Någon har kommit med idén, någon har gjort layouten och någon har redigerat. Bakom en blogg står en ensam person, som gör flera personers arbete samtidigt. Att göra betalda samarbeten på sociala medier är inte ett sätt att utnyttja sina läsare, det är inte att glida på en räkmacka och det är inte att ”bara blogga lite”. Bakom framgång ligger hårt jobb, och hårt jobb är inget att be om ursäkt för.

Hej mitt i kaffepausen!

the influencer convention 2017

Lunch i Franska matsalen där vi kvällen innan fått livemusik, trerätters och ljuvligt sällskap på gala!

Med mig tillbaka har jag en halv bok med anteckningar att läsa igenom och översätta till handling, samt en hel bok att läsa om tid och prokrastinering, från fantastiska Dorotea som jag höll sällskap med under båda dagarna. Jag har också ett påfyllt lager motivation, kärlek och glädje. Och den fina känslan av tillhörighet, den tröttnar jag aldrig på!

Fler som bloggat om TIC:

Sara Rönne/Träningsglädje
Katta/Bucketlife
LaLinda
Dorotea/Tidscoachen
Anna/Beautifullife
Clara Toll

Har du bloggat om helgen? Länka gärna i kommentarerna!

Här kan du läsa mer om Influencers Of Sweden, och bli medlem om du vill!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

4

Hemma hos Stinas tillvaro

Hej igen vänner! Hoppas allt är bra med er! Om inte, hoppas jag att att ni är påväg mot bra, att ni har bra i sikte, att bra finns med i framtidsvisionen. Jag hoppas så innerligt att ni alla får lov att må bra och känna er glada, det är så himla skönt att vara på en bra plats i livet.

Jag har ju redan talat om det både en och två gånger men jag tänkte skriva det även en tredje; över helgen som gick for jag till Stockholm! Fredag eftermiddag satte jag och Beatrice oss på ett 75 minuter försent tåg för att möta upp nästan hela Monthly Makers-gänget och plöja igenom allt från utmaningar och mål till upphovsrättslagen och broderi. Jag saknade Simon och Selma men kände mig så rätt att det knappt fanns utrymme ens för saknad.

Omringad av åtta strong independent women gick tiden snabbt och majoriteten av de foton jag hann ta, togs hemma hos Stina!

Stina öppnade nämligen sitt hem för både mig och Beatrice och lät oss sova över båda nätterna. När vi sent på fredagskvällen ramlade in stod vattnet på spisplattan redo för tre stora koppar te. Vi fick serverat nötter, Let’s dance, handdukar och lakan och min bild av Stina som en omhändertagande, lugn tedrickare bekräftades direkt.

Stinas (och Addes) hem var hur fint som helst.
Ofta när jag fotar stilleben och liknande drar jag fram dem enbart för fotots skull, efteråt åker rekvisitan tillbaka till sina ursprungliga platser, i lådor, fönsterkarmar eller bokhyllor. Hemma hos Stina stod stillebenen kvar.
Några sticklingar och en guldkantad gammal bibel, torkad eukalyptus på en trave coffeetableböcker, valnötter och små samlingar av taklök på egengjuten tevebänk – allt stod framme, och passade så himla bra ihop. Att ha ett såhär bloggvänligt hem skriver jag upp på listan över mål och drömmar innan årets slut! Ytligt? Kanske. Vardagslyxigt glädjespridande? Absolut!

Grym frukost med både frukt och grönsaker stod framdukat och kaffet fick jag upphällt på matchande Mon amie. Servicen var utan tvekan bättre än på alla hotell jag testat. Tack Stina!! Så himla snällt!

Att solen lös in från alla håll och skapade ett mjukt, jämnt ljus i hela lägenheten gjorde inte det hela sämre, och både jag och Beatrice smög omkring båda mornarna för att ta bilder på inredningen, något som resulterade i att vi praktiskt taget fick springa till bussen mot Alicia på söndagen. Men vad gör väl det? Lite motion har väl ingen dött av?

Återigen, ett stort tack till Stina och Adde för gästvänlighet, och tack förresten för fin respons på mitt förra inlägg! Ni är grymma hela högen! Troligen kommer ni få ännu ett inlägg tillägnat Monthly Makersträffen, men när det sker vågar jag inte lova. Imorgon kanske. Kanske om tre veckor. Oavsett, så hörs vi snart! Okej?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

6

Fördelarna med yoga – en månad med ashtanga

Hej vänner! Hoppas allt är bra med er!

Jag började morgonen med att skriva ner en lista med saker jag ville få gjort under dagen och även om jag inte alls lyckades hålla mig till mitt alldeles för optimistiska tidsschema har jag en känsla av att faktiskt ha åstadkommit något under en hemmadag  – så himla skönt, och så himla långt ifrån känslan jag brukar ha efter en arbetslös dag. Mer listor!

Idag tänkte jag att vi skulle snacka yoga. Det är nämligen på pricken en månad sedan jag anmälde mig till ett yogapass igen efter ett par års uppehåll och två gånger i veckan har jag nu lyckats masa mig iväg till Raja yoga här i Lund, rullat ut mattan och kört loss!

Indien

Indien 2013

Jag testade på yoga första gången under högstadiet. Jag var mitt uppe i min anorexia och tränade då och då på ett litet gym i samma stad som min skola, för att få större kroppsmedvetenhet och hungerskänslor. Mina föräldrar hade pratat med tränarna och personalen på gymmet och de höll ett extra öga på mig så att syftet med träningen inte skulle ändras för mig. Både mina läkare, mina föräldrar och min kontakt på gymmet var noga med att jag inte skulle träna för mycket men jag själv hade svårt att veta vad som var lagom. Jag visste uppenbarligen inte hur mycket mat som var lagom, och för att inte ta i för hårt och därmed mista min tillgång till träningen, valde jag att gå på ledda pass – där bestämde ju någon annan vad som var lagom.

I Indien hade vi två yogapass och om dagen som liknar de jag gör idag. Resten av tiden strosade vi längs Ganges.

Jag fastnade direkt för yogan och har under flera år yogat både hemma framför Youtube, på flera olika gym och på ett ashram i Indien år 2013.

Jag slutade träna helt och hållet när jag flyttade hem till mina föräldrar ett par månader samma vår jag träffade Simon, och sedan dess har jag knappt rört på mig alls. Vilket visat sig vara ohållbart.

När jag för fem- sex veckor sedan ringde vårdcentralen i halvpanik, bad om en tid till sjukgymnast och blev ombedd att ringa åter om några veckor för att då kanske få en tid några månader senare, insåg jag att den snabbaste vägen för att få bukt på smärtan troligen inte gick via vården utan via mig själv, direkt, nu. Samma eftermiddag fick jag plats i en redan startad yogaklass och redan efter första passet kom jag ihåg hur givande det är.

Marknad i Indien 2013

Minskad smärta

När jag för en månad sedan tog mitt första riktiga yogapass på år, hade jag så ont i händerna att jag drog mig för att göra saker som involverade att greppa om saker. Jag håller ständigt mina händer i statiska lägen- när jag ritar, tatuerar, bloggar och karvar i linoleum. Jag har dessutom problem med ryggen efter mycket stillasittande med dålig hållning. Går jag en kvart med väska på axeln kommer smärtan ganska hårt i ryggen, går jag längre känns den även i höften.

Yogaformen jag valt heter Ashtanga och är en ganska fysisk, dynamisk form av Hathayoga och även om jag vid första passet råkade bli ganska sur när läraren tryckte på mina händer, upplever jag att smärtan redan börjat avta. Den kommer ibland men är inte längre konstant. Jag tror att det är kombinationen av en ökad blodcirkulation, stretching och positioner som är motsatta sättet jag vanligtvis sitter och rör mig på, som tillsammans hjälpt till – något jag är himla glad över!

90 minuter skärmfri tid, helt utan tankar

En annan positiv effekt med yogan är det totala lugnet i huvudet. Innan jag går in i salen sätter jag mobilen på flygplansläge och under nittio minuter tänker jag överhuvudtaget inte på att den finns. Utanför salen lämnar jag mina måsten, mitt jobb, hem och alla mina planer och oftast behöver jag inte anstränga mig alls för att bara tänka nutid. Hur jag står, andas, känns.

På ett sätt känns det himla sorgligt att jag ska behöva distraheras av annat för att låta bli mina sociala medier, men på ett annat vis är det skönt att ha en anledning. Jag är totalt nedkopplad och jag har en accepterad ursäkt när jag med fem missade samtal slår på internet igen.

Att koppla bort tankarna och internet ett tag blir lite som en omstart. När jag åter lämnar klassen börjar jag om på noll, med massor av plats för nya, bättre och klarare tankar. Saker jag kanske tidigare hängt upp mig på och fastnat vid, har jag oftast glömt bort efter yogan och mer utrymme finns för kreativa idéer och positivitet.

Utsikt från vårt ashram, och platsen där vi hade eldcermoni efter frukost.

Andra positiva effekter jag märkt med yoga:

  • Träningen! Ashtangayoga är en fysisk yogaform och även om jag inte måste pusha mig själv som på gymmet vaknar jag med träningsvärk dagen efter
  • Det härliga i att vara sugen på frukt och inte choklad efter ett pass
  • Acceptansen. På Raja Yoga går kvinnor och män, i alla åldrar. Vissa är vältränade, vissa inte alls. Några har nya dyra träningskläder, andra har underställ eller vanliga shorts och t-shirt.
  • Tröttheten. Ett steg i att jag försöker gå upp tidigare om mornarna är att även somna tidigare. Att gå och lägga sig mör och trött kan vara den bästa känslan, eller hur?

Hur är det med er? Har ni testat yoga någon gång? 

Ha en fin kväll ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

3

Saxtorpssjön – äventyr på hemmaplan med fem barn och lika många hundar.

Kan ni gissa vad jag gjorde first thing idag när butikerna öppnade? Jepp. Jag startade kaffekokaren och gick mitt allra snabbaste för att köpa en ny usb-kabel till kameran medan kaffet rann ner hemma i lägenheten. Precis innan hade jag gått årets lugnaste promenad med Selma som fortfarande är totalt utslagen sen gårdagen då vi med sällskap av mina föräldrar, syskon och deras vänner samlade ihop hela fem hundar för utflykt på hemmaplan!

Det är så himla underskattat att åka på äventyr i sin egen stad eller områden i närheten. Sverige och Skåne har så mycket fint att erbjuda utan att man egentligen behöver leta.

Saxtorpsjöarna

Barrskog med blandade färgkanaler. En effekt jag verkligen tycker om.

Mamma och jag hade bestämt oss för att ses under helgen och eftersom jag har en hund som inte får så mycket utrymme att springa på, och hon har en hund som aldrig kan få för mycket tyckte vi att det var lämpligt att slå två flugor i en smäll. Och så blev två flugor tre och helt plötsligt var vi en hel flock som sprang omkring bland barrskog och sanddyner.

Saxtorpsjöarna

Här var vi nästan ensamma. Så härligt!

Vädret var precis motsatt det vi fått under lördagen – alltså dimmigt, kallt och ganska ruggigt. Under morgonen och kvällen regnade det men vi prickade in några timmars uppehåll och med underställ och dubbla tjocktröjor höll vi alla värmen ganska bra. Hundarna busade i ett och Selma som är väldigt försynt av sig sprang fram och tillbaka mellan hundarna och mig för bekräftande blickar om det var okej eller inte, att hålla på på det där viset. Hon är så söt.

Perks of being vegetarian när man glömmer lunchen och får extra många marshmallows.

saxtorpssjön

Saga och Elliott jobbar hårt för att få upp grenen ur isen.

Saxtorp

Utsikt från fönstren i ett trädhus Elliott fantiserade ihop.

Vi skiftade mellan att värma fötterna vid grillen, springa omkring i gräset, klättra i träd och se till att ingen prövade lyckan på isen. Det är något väldigt befriande i att låta leriga tassar stämplas mot nytvättade jeans, att sätta sig på lerig strand och i regnblöta träd med sin nyaste ullkappa släpande i marken. Helt utan konsekvenstänk precis som barnen. Elliott la sig ner på marken och rullade meter efter meter tills han nästan inte längre fick lov att följa med i bilen hem och både mina kläder och min hund luktar fortfarande starkt av grillröken. Det gör ingenting.

saxtorp

Två av mina fem syskon <3

När korven var slut, himlen började mörkna och fingrarna kliade av kylan var det dags att åka hem. Femton minuter i bil så var vi i stan igen. Trötta och nöja både Selma och jag kraschlandade vi i renbäddad säng och medan Selma sov med små uggleljud såg jag två avsnitt av Familjer på äventyr. Har ni sett det? Alltså isblocken på Grönland!

Vad gjorde ni i helgen? 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

3

Diverse babbel + Jag genom andras kameror

Hej vänner! Vet ni vad? Igår hade jag en sån himla fin dag med Beatrice. Vi kollade runt ett bra tag i botaniska trädgårdens växthus och Bea försökte få mig intresserad av luftrötter och aloe verablomning. Vi gick fram och tillbaka, fotade, fnissade och skrattade åt varandras nördighet respektive okunnighet. Jag fyllde mitt minneskort med bilder på Beatrice och hon fotade små fåglar, stora blad och tunnor med alger tills hon helt plötsligt tappade kameran i stengolvet och objektivet gick i två delar.

Vi surade lite, knäppte några bilder till med min kamera som fortfarande var hel, och sen gick vi och åt bakad potatis istället. Allt frid och fröjd igen skildes vi åt glada och peppade och snabbt som vinden kopplade jag minneskortet till datorn för att börja redigera och ingenting hände. Ingenting. Minneskortsläsaren hade efter några veckors glappande gett upp totalt och någon USB-kabel har jag inte. Oturen i det.

Så, istället för frodigt gröna växtfoton från igår tänkte jag att ni skulle få se tre bilder på mig, i total motsatt miljö. Inga immiga kameralinser från tropisk värme utan precis tvärt om från ett snötäckt Åre.

Mitt sanna, koncentrerade jag med kaffe i ena handen och skoterbilder för redigering i andra. Foto: Rania / Rowantree

När jag ser dessa bilderna känns det på något märkligt vis som att det är flera månader sedan jag flängde omkring i termobyxor och grät floder över att vara hemma. Att det egentligen bara är två veckor sedan är helt oförståeligt. Hur kan tiden springa så snabbt ibland? Och vad har jag egentligen gjort av den?

I skidbacken efter dagens längsta T-liftstur. På bild: Jonna, Elin, Linda och jag! Foto: Helena / Ohdarling

Jag har börjat lyssna en del på poddar. Lite för att kanske kunna behålla den där peppen och det totala självförtroendet men kanske också eftersom jag den senaste veckan inte vistats så mycket på jobbet utan mest hemma själv, i tystnaden. Jag älskar tystnaden men den drar ner mig ibland och det inspelade sällskapet får hjälpa mig över ytan. Igår fick jag sällskap av Visualisterna Tove och Karin i deras podd Att leva på kreativitet och som så många andra snuddade de vid ämnet personligt vs privat i bloggsammanhang och genast föll mina tankar på min kategori om psykisk hälsa. Borde jag ta bort den? Är mina inlägg över gränsen eller var ska man dra sin linje? Hur tänker ni?

Sofia är superintresserad av vad jag har att säga på Crepperiet i Åre! Foto: Rania / Rowantree

Imorgon är det den trettionde och snart trillar vi in i februari. Det går så fort. Utanför vår lägenhet har några enstaka krokusskott skjutit upp genom jorden och längre bort vid hundrastgården står två buketter vitsippor utblommade. På det viset är det skönt, att tiden springer snabbt. Det kanske är vår i ett ögonblick om vi har tur.

Just nu regnar det och jag tänkte sätta igång en film. Koka en kopp kaffe och vira in mig i dubbla täcken i soffan, det är det bästa med söndagar, myset! Jag hoppas att ni också passar på att mysa och ta det lugnt ikväll. Försöker man riktigt noga blir regnsmattret mot rutorna och hela stadens mörker också något mysigt, jag lovar!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

3

Winter Workation – Skoter i Åre!

Alldeles nyss avslutades den fantastiska långhelg vi skapat tillsammans med Influencers of Sweden i Åre och jag ville inte. Jag ville aldrig att det ska ta slut.

Under dagarna som gått har jag inte bara fått åka skidor och skoter, upplevt vacker natur och en givande unconference med inspirerande människor – jag har levt, och jag har gjort det för min skull. Min egen.

Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om den kolsyran som rusar i mitt blod av gemenskapen, personligheterna och vänligheten och tacksamheten som hela helgen funnits gentemot varandra, men det är inte vad detta inlägget ska handla om. Idag tänkte jag dyka rakt in i dag nummer två och skotersafarin vi åkte ut på. Jag har aldrig tidigare åkt skoter och hade inga egentliga förväntningar men väl på spåret tjöt jag av lycka! Det var skumpigt och pirrigt och nästan lite läskigt emellanåt, men oj så roligt!

Vi alla fick klä oss i varma overaller och stora hjälmar och i samlad trupp påminde vi mer om ett gäng minioner i svart än några skoteråkare.

Skoter i Åre

Sara Rönne fångade mig på bild med motljus och hårfix.

Skotersafari Åre

Sara och Elna i full mundering! Rallyförare, astronauter eller skoteråkare?

Turen gick över en frusen Åresjö och upp i fjällen under dygnets finaste timmar. Så här års är solen inte uppe många timmar i Åre, och när den väl är det kommer den inte särskilt högt. Den stannade vid ett konstant varmt motljus och snön efter skotern före blev till glitter i luften.

Eftersom jag inte har körkort fick Elna agera chaufför! Elna är, till skillnad från mig, van vid ojämn mark och hög fart och skötte det hela med bravur! Jag däremot höll mig knappt fokuserad utan fotade, tittade bakåt och dansade i sätet till den milda grad att vi vid ett tillfälle var nära att välta med bara ena skidan i backen. En mindre hjärtattack för min del men ingen vidare reaktion alls kom från Elnas håll.

Skoter Åre

Skotersafari

Emmi var med!

Skoter Åre

Vi åkte med två guider från Camp Åre och de var så himla bra. Redan sen innan var de införstådda med att det var en karavan av bloggare som skulle ledas upp i bergen och flertalet extrastopp gjordes på vägen för fotograferandets skull. Vi stannade vid motljus, vyer och för selfies och inte en kotte höjde på ögonbrynen när tio bloggare på rad tar hoppbilder framför snöbeklädda granar. Härligt.

skoter

Skoter Åre

Elin badade i ljus på den obligatoriska hoppbilden!

Jag har så många bilder att visa er, var beredda! Men. Just nu sitter jag med en kopp kaffe och ska sjunka in i alla intryck jag fått under helgen. Sortera dem, kanske anteckna, allt för att få sockerdricksruset att vara så länge som möjligt. Med detta måendet och inspirationen till livet kan jag gå genom eld. Tusen tack till Linda, Sara, Influencers of Sweden och alla underbara deltagare i årets Winter Workation, vi ses igen ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

8