Browsing Category

Emilia och livet

En höstpromenad och en sorglig nyhet.

Hej vänner! Här är det grått. Jag dricker svart kaffe och klappar hundar. Vi har två hundar här hemma just nu. Vår Selma och Hannas Hedvig. Hon stannar hos oss två nätter nu, för att Hanna ska få ett lugnt avsked till Minou, ni vet hunden vi samlade in pengar till genom ett tatueringsevent? Hon tillfrisknade inte och även om tatueringseventet genererade fyra extra månader ihop för Hanna och Minou var det månader kantade av veterinärbesök och mediciner. Imorgon ska hon få sova. Det är så sorgligt så man går itu.

Hedvig sover oroligt. Vi vaknar om vartannat och vrider på oss. Selma suckar. Lägger sig vid fotändan och hoppas på att få vara ifred. Tre gånger i natt har jag fått hålla om valpen som en bebis och klappa henne till sömns. Det gör ingenting. Det gör mig väl, mjuka magar och dubbelt nosmys.

Imorse gick jag upp tidigt för att fixa frukost på sängen, Simon fyller år. Det är så hårda svängar här. Liv. Död. Vi hade en mysig stund med kaffe och tatueringsdokumentär och snabbt efter att Simon gått mot jobbet tog jag hundarna ut på promenad.

En buske som fortfarande blommar på sina ställen. Hela vägen in i november, tänk ändå, om man hade den viljan.

Jag tog med kameran men var nog lite väl optimistisk. Två hundar, trassliga koppel, stor jacka och lång halsduk hade troligen räckt. Men några få bilder tog jag. Jag saknar att bara fota saker som liksom redan finns, att leta efter möjliga bilder, krypa runt, ställa sig på tå.

Senare ikväll ska vi äta födelsedagsmiddag och jag ska jobba. Någon ska hämta en stickling och sen ska jag redigera lite bilder till. Försöka ta det lugnt. Vad ska ni göra? Mår ni bra idag? Är det gått?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

2

Valppassning och Hemmarestaurang Buttala

Åh herregud. Jag hade en så märklig dag igår fick inte upp något inlägg under dagen, men efter en fin middag och påfyllning av energidepåerna tidsinställde jag en text till tidigt i morse. Nöjd och glad över hur fint min morgon flutit på idag med en massa svarande på mejl skulle jag precis sätta igång med ett nytt blogginlägg, dagens var ju redan publicerat. Trodde jag. Uh- uh så fel. Inget inlägg låg uppe och ingenting av texten jag skrivit igårkväll låg kvar i utkastet. Vad som hänt är ett mysterium och eftersom jag egentligen mest vardagssvamlade är det inte hela världen. Vardagssvamla kan jag göra igen.

En sak jag nämnde i mitt tänkta inlägg var i alla fall hur jag äntligen börjat lära känna mitt jobb-jag tillräckligt bra för att förstå, och acceptera, att jag vissa dagar inte kommer kunna publicera något kvalitativt och att det då istället passar mig bättre att luta mig tillbaka, vila ut, och komma tillbaka dubbelt dagen efter. Igår var en sådan dag, med råge. Jag har haft ett gäng sådana dagar den senaste tiden i och för sig, men igår kom det verkligen bara skit ur min hjärna.

Jag och Selma passade Hannas valp Hedvig och under hela förmiddagen, samt en bit efter lunch, försökte jag få ut något vettigt av dagen. Allt jag skapade stressades fram och resulterade bara i missnöje och ännu mer stress. Till slut tog jag med hundarna först till redovisningskonsulten och därefter till hundrastgården.

hedvig-2

Två trötta kämpar efter ett tufft race i hundrastgården. Två delvis vita hundar i lera + vit tygsoffa är inte att rekommendera förresten, tjo vad vi fick tvätta tassar!

När vi kommit hem igen var vi lika slut allihop, så vi la oss på soffan ett tag, jag gav upp idén om att skapa något fantastiskt och teven rullades igång. När Hanna hämtat Hedvig på eftermiddagen gjorde jag mig i ordning för en middag på hemmarestaurang! Har ni hört talas om en hemmarestaurang någon gång? Det hade inte jag heller, men Hemmarestaurang Buttala  gav mig en ypperlig upplevelse! Tillsammans med Astrid och fyra andra bloggande tjejer käkades allt från tofugryta och svart ris till chokladtäckt rostad palsternacka.

hedvig-3

Hur liten och ynklig ser hon ut här? ”Stanna” är inget straff, Hedvig.

Att sådär en tisdagskväll hitta på något annorlunda är verkligen vardagslyx. Jag kan bli så nere av att gå runt i höstvinterväder, mörker och kyla att jag totalt tappar vettet. Att bryta på det här viset hjälper mig något så enormt!
Idag då? Två blomstertatueringar står på schemat och jag ser verkligen fram emot det! Idag blir en bra dag!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack!

3

Tipsa mig om New York!

Jag har alltid sett på mig själv som en inte alls speciellt berest person. Kanske framförallt eftersom jag aldrig varit på utlandssemester med min familj, mina föräldrar har alltid prioriterat annat och vi har således stannat i Sverige.
Jag nämnde för några dagar sedan att min mamma, äldre syster och jag åker till New York i slutet av månaden och i det sällskapet är jag ta mig sjutton den mest världsvana. Är det märkligt att min bild av mig själv plötsligt känns annorlunda?
Vi har bestämt oss för att planera vars en dag helt och hållet, och medan mamma redan nu förberett oss på att äta dubbelt kvällen innan hennes planerade dag, eftersom vi inte kommer ha tid till mat mellan hennes stopp, är min planering blank. Jag har ingen aning. För mig känns det fullt naturligt att ni ska få hjälpa mig bygga upp min dag. Kan ni snälla dela med er av allt i New York-väg ni någonsin velat uppleva, har upplevt, har hört eller läst? Överös mig!
Och medan ni gör det, tänkte jag dela med mig av den växande listan på länder och städer jag besökt! Spännande va!

För en inbiten skåning känns några nätter i huvudstaden som ett annat liv, bilderna ovan togs i samband med min och Hannas första One Direction- konsert

Grekland, Kreta
Mellan mig och Hanna skiljer det sexton månader och under sommaren då jag var nio och Hanna tio åkte vi till Kreta med vår mormor och morfar. Tyvärr är mitt minne från min barndom ganska svagt, och jag minns inte mer än att sanden brändes under fötterna, att lägenheten vi bodde i hade ljust trä och att vi vid något tillfälle vandrade tvåhundra trappsteg upp mot en droppande grotta.
London
Till London åkte jag 2012 om jag inte minns fel. Min vän Moa pluggade där en termin och vi passade på att utnyttja det hela för ett besök. Vi blev guidade runt litegrann och la mest fokus på att spendera pengar. Rad 1 bild 4 i kollaget är den enda jag tog med från London då jag inte hade några andra sparade på datorn. Fotot är från en engångskamera med Storbritanniens flagga på.
Amsterdam
Året efter var jag i Amsterdam några dagar. Vi var på en djurpark som var fin, men såhär i efterhand har jag ju såklart insett att djurparker inte är något att ha, och vilda djur i fångeskap är nog inget vettigt att lägga sina pengar på. Om jag inte framstår som världens hycklare vill jag dock slå ett slag för fjärilshuset (rad 2 bild 3) som var superfint. Det fanns fjärilar överallt och de är så himla himla fina med alla mönster och färger.
Vad stället hette? Ingen aning.
Köpenhamn
I Köpenhamn har jag varit flera gånger eftersom jag bor i Skåne och kan ta mig dit på en timme, däremot har jag bara varit där en gång i form av resa. Jag gissar att det var 2012 det också och det var första gången jag sov på ett riktigt hotell. Mamma och pappa överraskade mig och min äldre syster med små brev och ledtrådar som tog oss över bron. Vi köpte I love Copenhagen-trosor och på kvällen hade vi femkamp på Tivoli. Mitt minne sviker mig även här, endast små blixtar från Tivoli dyker upp då och då, men jag minns att vi hade kul, att vi åt stora smörgåsar och hade M&M på hotellet.

Bilderna från Indien är alla så fina. Färgerna, ljuset, människorna – det går inte att ta dåliga foton i Indien.

Indien / Rishikesh 
I Oktober 2013 år sen var jag i Indien på en yogaresa med några ladies jag inte kände. Vi var två nätter i huvudstaden och resten av tiden spenderade vi en liten bit upp i bergen där vårt ashram låg. Där hade vi yoga flera gånger om dagen, mantran i en ring framför eld och tysta timmar mellan 21-09 då ingen fick prata. Vi firade deras nyår och jag fick märkliga ayurvedabehandlingar. New Dehli var det värsta jag upplevt, men Rishikesh var fint.
Oslo
I Oslo var jag 2014 sen och firade sjuttonde maj med två vänner som bodde där ett tag. Oslo är en sån stad som jag inte alls hade några höga förväntningar om, men det är himla fint i varmt vårväder och röd-vit-blåa flaggor överallt.
Portugal
Hösten samma år var jag i Lissabon. Den staden är fylld av mosaikväggar och kakelfasader. Mycket fotovänligt. Vad jag dock inte visste innan jag åkte dit, var att det ligger strand, sol och hav bara en busstur bort. Värt!
Frankrike
Frankrike har jag varit i två gånger, dels i Chamrousse, ett litet skidställe till vilket vi bilade 2015. Jag sov i princip i tjugo timmar på vägen ner och lika många hem. Där emellan hade vi världens bästa skidsemester med vin och croissanter ovanför molnen och lite för blöta skidbackar.
Del två är Paris. Det är den konstigaste resan jag varit på, som efter att jag blivit dumpad på hotellet på min födelsedagsmorgon slutade himla bra med min syster som resekompanjon. Mamma skickade ner henne snabbare än blixten. Vi gjorde seriös research på kvällarna och skrev ner diverse destinationer i varsin bok från Indien. Vi hann med allt från shopping, underjordiska gångar med väggar av dödskallar, födande av fjärilar och trendig ekolunch.

Indien. Igen.

Gran Canaria / Mallorca
2016 var jag med Simon på solsemester. Vi gjorde bara precis vad vi ville. Åt när vi ville och drack drinkar för att vi kunde. Låg på stranden. Strosade i en superstor botanisk trädgård och slappnade av. Detta var första gången jag var på solsemester utan något som helst måste, och det var så härligt.
Tidigare i år körde vi en favorit i repris och tog oss till en liknande ö – Mallorca. Mer om det kan ni läsa HÄR.
Tågluff – Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien, Kroatien
Sommaren samma år for jag på tågluff med tre av mina bästa vänner. Vi var borta i tre veckor, solade, badade och grät i panik efter världens största missförstånd under en utekväll. Vi testade parker, spelade kortspel och svettades ikapp på tågen. Av någon anledning tog jag inte med mig min kamera. Jag ångrar det nu, kameran är alltid värd att bära på.
Nästa stopp blir alltså New York, och ni förstår ju att jag behöver hjälp, oavsett hur berest jag känner mig (eller inte känner mig). Storstadssemestrar finns det inte supermånga av på listan. Ge mig alla era tips, stora som små! Vi hörs imorgon!

Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack!

4

Bloggen fyller 1 år! Här är de bästa inläggen, månad för månad!

Hipp Hipp Hurra! Bloggen fyller ett år idag! Är det inte helt fantastiskt och sjukt? Jag är helt utom mig, den lycka som bubblar i maggropen när jag tänker tillbaka på vad detta året gett mig är en lycka jag gärna behåller, år efter år.

Jag startade upp bloggen med en del erfarenhet i bagaget, från och till har jag dagboks-bloggat i säkert nio år men med egen domän, specifik nisch och massvis med inspiration startade jag emiliawesterstrom.se med ambitionen att en dag inkludera bloggen i mitt företag och se den som en lika säker inkomstkälla som min tatueringsverksamhet.

Under året har jag träffat så fantastiskt många fina människor, inte minst Clara, som jag mötte redan några veckor innan bloggen publicerades. Jag har åkt skidor i Åre på Winter Workation, lärt mig om SEO och CPM. Jag har pratat i radio, synts på teve, haft en egen workshop och nominerats till ett pris. Jag har blivit Monthly Makers-värd. Tjänat några slantar. Jag har gått på gala, jag har fått fina recensionsex av nya böcker och jag har intervjuats både en och två gånger. Jag har gått på event och bloggmingel, druckit kaffe med främlingar. Och så har jag fått fina kommentarer av er. Någon hälsade på stan, en annan kom och tatuerade sig. Ni är lika fina allihop.

Att det skett under ett år, allt det här, det förstår jag knappt. Och ju mer jag skriver desto mer kommer jag på. Fina saker jag fått uppleva. Varma kramar, klingande skratt. Motivation, glädje, glöd.

Det är en uppåtgående spiral, ni, alla upplevelser och nyheter, och även om det är enkelt att komma ihåg de stora eventen, är det svårare att minnas de små blogginläggen, de som faktiskt är anledningen till allt annat, till det runt omkring. Som ett grattis på födelsedagen, och ett tack till er, tycker jag att vi kikar på bloggens bästa inlägg! Månad för månad! Klicka på rubrikerna för att komma till respektive orginalinlägg.

spritsade pepparkakor

Antalet pepparkakor jag spristade förra året blev fler än jag orkade räkna, jag var helt besatt!

November 2016: Spritsa pepparkakor – mina bästa tips!

I november 2016 var jag alldeles uppumpad av energi och idéer och tidigare än något år förut började jag julpyssla. Bäst av allt blev pepparkakorna. Jag hittade den bästa sammansättningen ingredienser för kristyr och gjorde lager på lager av vita och röda pepparkakor. Köksbänken ockuperades, burkar fylldes, och Simon kastades rakt in i det kreativa kaos som skulle komma att bli vardag med en kreativitetsbloggare som sambo.
Hur jag ska toppa dessa pepparkakor i år vet jag inte, jag är fortfarande nöjd!

December 2016: Fragment från min dåtid

I december inspirerades jag av Sandra, som då drev bloggen Atilio.se och skrev ner små fragment från min dåtid. Minnen som inte släppt mig, som aldrig kommer släppa. Bloggen var fortfarande nyfödd och jag publicerade det som föll mig in till en större grad än vad jag gör nu. Idag planerar jag ganska noga och delar bara med mig av vissa saker. Synd, egentligen. Jag älskar ju att skriva.

Vi skriver en lista säger du. Vi kan betygsätta honom. Se om han duger till nåt. Och så skriver du ner alla egenskaper du kan komma på. Och noll som poäng på varje.

Januari 2017: Att slås ner av lycka. Och upp igen

Efter en fantastisk helg i Åre drabbades jag av lycko-bakfylla. Allt som var så fint, försvann så fort. Ett nattågs avstånd mellan bubblig glädje och mörker.

Foto: Helena Gunnare / Ohdarling.org

Februari 2017: Tips – ta fina foton i fönstret!

I takt med att bloggen började formas dit den är idag började jag ta fler arrangerade bilder, på flatlays och stilleben. Det jämnaste ljuset hittade jag i våra djupa fönsterkarmar på ovanvåningen och självklart ville jag dela med mig av tipset till er!

Mars 2017: Hemma hos Stinas tillvaro

I mars träffades Monthly Makers-gänget en helg i Stockholm för att knyta vänskapsband och planera inför skaparåret tillsammans. Beatrice och jag åkte tillsammans från Lund och bodde två nätter hos Stina. Vi fick frukost serverad på finporslin och jag passade på att ta lite bilder på Stinas hem, som vid tillfället var extra stylat inför försäljning.

Palettbladssticklingar, en bibel och torkad eukalyptus var ett av flera stående arrangemang hemma hos Stina. Jag önskar verkligen att jag kunde lyckas med konsten att låta mina stilleben stå kvar, istället plockar jag från dem till foton och stökar ner snabbare än fort.

April 2017: DIY – Paper cut easter eggs

Påskpyssel har jag nog inte ägnat mig åt sedan förskolan, men i april åkte fjädrar, äggformer och påskris fram! Allt för bloggen såklart! Mina paper cut easter eggs till påskriset blev hur fina som helst, men bidrog till ett så irriterat carpaltunnelsyndrom att tummen ryckte konstant i två dagar och jag var tvungen att avboka flera kunder. Ooopsie.

Maj 2017: Hur man blir kreativ!

Efter återkommande frågor om hur jag kan vara så kreativ skrev jag ett blogginlägg som svar i maj. Självklart är jag inte kreativ alltid, jag har svackor, tvivel och olust, men när jag måste koppla på kreativiteten har jag en hel del ess i rockärmen. Jag går fortfarande tillbaka till listan själv då och då och påminns om min briljans.

Att bara göra det är ett av mina bästa tips för att bli kreativ. Rita något bara. Värm upp pennan och innan du vet ordet av föds nya idéer i tankarna.

Juni 2017: Tatueringarna som är trendigast just nu

Mitt inlägg om trendiga tatueringar ger googletrafik så gott som varje dag, ni verkar vara väldigt nyfikna på tatueringstrender! Jag skulle säga att stjärnkonstellationerna redan flugit förbi, men i övrigt ser jag fortfarande ett mönster i flera av motiven jag nämnde. Allra bäst gillar jag ju såklart buketterna just nu, can’t get enough.

Är det kanske dags för ett nytt inlägg om trendiga tatueringar? Hej och hå vad snabbt det svänger!

Juli 2017: Vegansk tatuering – detta bör du hålla koll på

Även inlägget om vegansk tatuering googlas flitigt fram. De lärde tvistas om en av punkterna i inlägget, men jag tänker better safe than sorry och låter den stå kvar.

Augusti 2017: Vad är en Bulletjournal och varför ska du ha en?

I augusti skrev jag ett ganska övergripande inlägg om vad en Bulletjournal är, och varför vi alla bör ha en. Under hösten har mitt eget engagemang med min Bulletjournal minskat något, men den följer med mig och är min bästa vän under stressiga dagar med mycket att göra.

September 2017: Vegansk glass med kokos och kakao

Nicecream. Lord have mercy on my soul, jag älskar nicecream! Vi har alltid frysen till hälften fylld med skivad banan och min favorit kommer för alltid vara kombinationen med kakao och kokos. Jag äter glassen till frukost, mellanmål och efterrätt, även om jag numera behöver sitta inlindad i dubbla täcken under tiden för att inte frysa ihjäl i en sval lägenhet.

Här är ord överflödiga. Har ni inte testat? Testa!

Oktober 2017: Enkelt DIY – dekorera kastanjer

Mitt mest uppskattade inlägg förra månaden var något så enkelt som lite mönster i nyplockade kastanjer. Jag pratar ofta om att jag vill ha användning för mina DIY’s men ibland får användningsområdet ”det är fint” räcka.

Och det var det. Ett år av kreativitet, tatueringar, inredning, känslor och glass. Hur mitt nästa år kommer se ut här på bloggen har jag ingen aning om, men bara genom att skriva detta inlägget känner jag mig ganska trygg med att det kommer bli kickass!

Vilket är ert favoritinlägg från mitt första år på Emiliawesterstrom.se?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack!

7

En lägesuppdatering, om fotografering och tatuering

Om drygt en vecka fyller min blogg här ett år. Den 2 november 2016 publicerades mitt första inlägg här. Det har varit ett fint år, och det har gått snabbt! Inte en enda gång har jag tröttnat på bloggandet, tvärt om har jag bara velat ha mer. Utveckla och ta mig framåt.

Jag har gått från slentrianmässig uppdatering om vad som faller mig in, till strukturerad (nåja..) planering av mitt skapande, fotande, skrivande och publicerande. Jag ser bloggen som en del av mitt arbete och lägger för tillfället mer energi på den, än på mitt inkomstgenererande tatueringsjobb. Vår lägenhet är kaos. Jag har material överallt, färger, tyger, garn, leror och verktyg. På alla bord, bänkar och öppna ytor, på golvet och i sängen.

Jag har publicerat 222 inlägg varav 78 stycken handlar om DIY, en del handlar om tatueringar och en del om inredning, och så kommer inläggen om mig själv någonstans där mitt i.

Då och då, i perioder, visar jag er min helg i bilder eller andra liknande inlägg, men jag vill ge mer! Jag tycker att vi ska lära känna varandra ännu lite närmre här, att ni ska få lära känna mig lika mycket som mitt skapande, är ni med?

Idag ger jag er en lägesuppdatering om vad som händer här hemma hos mig, och har ni andra önskemål kring vad ni skulle vilja läsa om mig vill jag såklart att ni direkt på momangen skickar iväg en kommentar!

Foto: Maja Lindberg / @Majas.foto

Fotografering med Maja

I helgen träffade jag Maja och My för en fotografering. My är nyutbildad makeup- artist och vi sågs över en kaffe en gång i somras. Tyvärr är jag alldeles värdelös på att vårda mina kontakter och vänskaper så trots ett givet ”det här får vi göra igen” stannade vi som Instagramvänner.

Via Mys Instagramkonto hittade jag till Maja. Maja och jag har tydligen setts förut, hos tatueraren jag jobbade med till en början. Vi kommer från små hålor en mil ifrån varandra och är i ungefär samma ålder alla tre.

Några internetmeningar byttes, ytterligare en kopp kaffe blev drucken och vid tolv i söndags stod vi tillsammans hemma i min lägenhet för att göra sånt vi är bra på och skapa content och portfoliomaterial. Vi fick till så himla fina bilder (tjejerna är grymma!) och på köpet fick jag en insikt i hur jag ser ut som två olika människor rakt framifrån jämfört med i profil, märkligt?

Engelska på jobbet och små, små buketter

Jobbet då? Tatueringsjobbet alltså. Ni som följer mitt tatueringskonto på Instagram har troligen inte kunnat undgå hur mitt feed ganska snabbt formats till ett mönster av armar och blombuketter.

För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om trendiga tatueringar och ganska snart där efter blev jag en ofrivillig (men glad såklart!) trendtatuerare. De små blombuketterna har under hösten blivit lite av mitt signum och jag älskar dem!

I övrigt har vi en hel del gästtatuerare i studion och mer ofta än sällan pratas det engelska. Jag hatar att prata engelska, men gillar att träffa likasinnade och höra deras historia och syn på yrket. Dessutom har jag börjat få en del engelsktalande kunder, från utlandet på resande fot, men även utbytesstudenter och annat universitetsfolk, att vänja sig vid engelska är kanske på tiden!

 

Foto: Maja Lindberg / @Majas.foto

Idag har jag två kunder, och ett DIY-projekt att färdigställa och imorgon, då är jag helt ledig! Jag håller på med en ganska intensiv serie syrabehandligar på Electa för att få bukt på min hy, och kommer börja min dag där. Efteråt gör jag ingenting tills på kvällen då Simons bror fyller 20 och ska firas med tapas, och det ska bli så himla skönt! Det känns som att jag omöjligt kan vara ledig nog just nu. Känner ni också så?

Ha en fin dag hörni, och som sagt, har ni önskeinlägg eller önsketeman? Tell me!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på härtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Bloglovin’ ochFacebook för mer updates!

5

Tack för att du antastade mig på klubben

Efter ett par dagar av ett konstant flöde av #metoo – hashtagen som skrivs av de som någon gång utsatts för sexuella trakasserier- eller övergrepp för att visa på vidden av problemet, kommer svaret från männen.

#Ihave skriver män som känner sig träffade och anser sig vara en del av problemet. Och folk jublar. I kommentarsfälten under #Ihave skickas det hjärtan, hejarop och genuina tack, från alla håll. Folk älskar det. Så modigt, så starkt av männen att rannsaka sig själva, eller hur?

Jag är en av dem som inte skulle ge sig in i debatten. Jag tog bort Facebookappen och drog ner på Instagramanvändandet så fort jag förstått innebörden av hashtagen. Att se den överallt, som en påminnelse, gjorde för ont.

Den gången på tågstationen, när en påverkad främmande man följde efter mig, rörde vid mig och hotade mig har jag bearbetat. Det gör inte längre så ont att tänka på hans ångande andedräkt och hans kantstötta mörka tänder när han kysste min nacke och mitt ansikte och jag har glömt hur det kändes när han med smutsiga händer runt min hals tryckte upp mig mot glasväggen för att jag inte besvarade. Jag blir inte längre arg på mig själv för att jag inte anmälde, tog ett namn eller andra signalement mer än den lila baseballjackan jag orkade lägga på minnet.

Den andra gången. Den ni aldrig kommer få veta, den med mannen som bar hem mig hem till sig när jag inte själv kunde gå. Den gången kommer jag aldrig komma över. Den gången har färgat mitt liv svart så många gånger och den fortsätter sota av sig. Extra mycket dessa dagarna.

Jag skulle inte ge mig in i debatten, för det är inte min tur att lida mer. Det är inte jag, eller du, eller någon annan utsatt som ska behöva strö salt i såren ännu en gång för hur männen skadat oss. Det är deras tur nu. Det måste vara deras tur någon gång.

Men så ger jag mig in. För när #Ihave hyllas, kan jag inte vara tyst.

Jag är glad att folk ser inåt, inser sina fel och berättar att det inte kommer hända igen. Det är en bra sak. Men tack? För vadå?

Tack för att du lärt mig hur jag ska göra för att få det överstökat så fort som möjligt? Tack för att du rör vid mig på klubben, för att du förminskar mig till ett objekt och för alla busvisslingar på gatan? Tack för att jag efter sju år fortfarande gråter när jag ser ditt namn, för relationerna du förstört och för horryktet du gav mig för att själv slippa undan. Tack för illamåendet som höll i sig i en månad och för känslan av otrygghet i min egen stad. Tack för att jag fått lära mig allt om salvor och sprickor och de bästa sätten att sitta, promenera och gå på toaletten för minsta möjliga smärta.

Tack för en liten hashtag på fem bokstäver.

Det känns mycket bättre nu.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

26