Browsing Category

Böcker, film och annat kulturellt.

Recension: Stanna – Flora Wiström

”Hur var den?” frågade Simon när jag vänt sista bladet på Flora Wiströms Stanna. ”Jag vet inte”, svarade jag, och det är lite så jag känt boken igenom. Jag vet inte om det tar så lång tid för mig att läsa ut boken pågrund av innehållet, eller om det bara grundar sig i lathet. Jag vet inte om kärleksrelationerna känns för krystade. Jag vet inte om jag tycker om de stereotypiska halvbohemiska vänsterungdomarna och när sista bladet vänds vet jag inte vilken känsla jag har i kroppen. Har jag någon känsla i kroppen över huvud taget? Känner jag någonting inför Stanna? Jag vet inte riktigt.

Stanna är bloggaren Flora Wiströms debutroman. En ungdomsroman om kärlek, sorg och vänskap. Berättelsen handlar om Ester som jobbar i ett bokantikvariat, alltid för länge, för ofta och på för många helger. Hon bor med sin vän Hanin, har en lillebror som heter Nick och en trogen kund i bokantikvariatet vid namn Lotta.

Esters liv förändras när en fumlig pojke med färgfläckiga händer kommer in i butiken och får hennes hjärta att slå dubbla slag. Pojken, Eli, blir grunden till Esters allra vackraste, men också allra svåraste år.

Omslaget? Full pott! Titeln? Hm.

Att kärleken i Stanna inte går att nämna i samma mening som orden överraskande eller oförutsägbar är inte mer än ett faktum men det finns någonting i berättelsen som blandar upp. Något som tillför en annan vinkel på den klassiska ungdomsromantiksromanen – Esters relation till Hanin. Banden mellan Ester och Hanin är definitionen av systerskap, de är ett, de är vad man har vänner till och feminismens fantastiska styrka. De är äkta och nära och mellan mjuk hud och pojkiga axlar, ölhångel och dimmiga blickar finns dem, med oroliga föräldrarelationer, vilsna framtidsplaner och rop på stöttning när de själv tappat fotfästet.

Lillebror Nick berör jämt och på sidan 262 gråter jag, ensam under täcket en tisdagseftermiddag.

Stanna har många sidospår, många personer att lära känna, men den enda karaktär som egentligen berör mig är Nick. Lillebror Nick berör jämt och på sidan 262 gråter jag, ensam under täcket en tisdagseftermiddag. Jag vill ha en egen bok om Nick. Jag vill träffa honom, krama honom. I övrigt är karaktärerna Flora. Som en trogen bloggläsare sedan tvåtusenåtta pusslar jag ihop varje karaktär i boken med någon i bloggen. En är Frida, en är Felix och det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men ett hinder för att låta boken vara sin egen, och ett hinder för mitt intresse för den att växa.

Flora Wiströms Stanna hittar du på till exempel Adlibris

Att Flora vet sitt språk och kan sitt skrivande råder det inga tvivel om. Jag kan fortfarande se hemmafesterna, nittiosängarna och tekopparna i bokantikvariatet framför mig. Jag kan deras garderober och sätt att prata och inte en enda gång under läsningen valde jag att hoppa över stycken och rader så som jag vanligtvis har en tendens att göra, när jag redan vet vad som ska komma.

Skulle jag läst Stanna för fem år sedan skulle recensionen säkert låtit annorlunda. Jag hade troligen rynkat ögonbrynen i ilska och sorg samtidigt som det pirrat i kroppen av nyfikenhet och kyssar bland blåbärsris men när jag nu slår ihop pärmarna vet jag inte vad jag känner. Var boken bra? Eller inte alls?

Betyg: ♥♥♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

5

Kreativ TV – 3 program du måste se!

Hur många av er tycker om att vara kreativa? Ganska stor andel va?
Jag älskar att pyssla. Oavsett om det handlar om limpistoler, spik och skalpeller, om stillebenfotografering och redigering eller om tatuering och illustration är det min bästa sysselsättning. Oftast infaller suget om kvällarna men lika ofta som jag faktiskt producerar något, sitter jag kvar vid köksbordet, stirrandes in i väggen av uppgivenhet på grund av brist på material, ljus eller inspiration.

När det gäller material är det bara att vänta tills butikerna öppnar dagen efter, men för inspirationens skull finns tusentals lösningar. Idag tänkte jag dela med mig av ett sätt att hitta tillbaka till den – genom att koka en kopp te, mysa ner sig under täcket i soffan och slå på en TV-serie! Här är mina tre bästa kreativa TV program:

Golden Hour

Elin och Emelie / Pressfoto.

Golden Hour

Emelie Ohlsson och Elin Keros nya satsning Golden hour är en webbtvserie om fotografering på ett lättsamt sätt! I serien är tanken att vi ska få glömma bort regler för riktiga bilder och diverse tekniska termer för att istället gotta oss i det kreativa skapandet!
Både Emelie och Elin är storfavoriter hos mig både foto- och personlighetsmässigt och redan innan det första avsnittet landade i cyberspace kände jag en garanterad succé!

Avsnitt 1 är en informativ djupdykning ner i tjejernas kameraväskor, allt filmat på Aruba (bara det!), och i nästa omgång kommer vi få följa med på gravidplåtning med Yogagirl. Så drömmigt! Jag längtar!

Golden hour hittar ni HÄR!

Alla deltagare i Konstnärsdrömmen! / Pressfoto.

Konstnärsdrömmen

Jag älskar SVT. Utbudet är stort och varierande och utmärkt för sömnlösa nätter! För kanske ett halvår sedan, efter alldeles för många vakna timmar, gled jag in på Konstnärsdrömmen. I programmet tävlar 10 deltagare om att bli Sveriges bästa amatörkonstnär. Detta sker genom en snabb och en längre utmaning per avsnitt och trots att konst i allra högsta grad är subjektivt åker en person hem i slutet av varje avsnitt, baserat på kunskap. Mellan varven dyker Ernst Billgren upp och ger snabba tips och råd för oss amatörer i soffan..

Som jag förstår det sänds tyvärr inte Konstnärsdrömmen längre på SVTplay så medans jag håller tummarna att det kommer tillbaka inom kort, finns klipp och trailer att titta på HÄR!

Superskaparna! /Pressfoto.

Superskaparna

Rör ni er inom bloggvärlden och samtidigt tycker om kreativt arbete tror jag att risken är liten att ni missat Superskaparna på Sjuan. Forna Monthly Makersvärden och supergrymma bloggerskan Anna-María tävlar tillsammans med nio andra skapare om att bli årets Superskapare!

Precis som i konstnärsdrömmen, Hela Sverige bakar, Tårtslaget med flera, är upplägget en kortare utmaning på en timme, och en längre på fyra! I en superlokal med fri tillgång till allt i pysselväg gäller det att imponera på domarna för att slippa lämna i slutet av programmet.

Hitintills har jag suttit bänkad prick klockan nio om tisdagskvällarna och kommenterat händelseförloppet över Messenger med Monthly Makersgänget. Att både komma på en idé och utföra den under så tight tidspress är så himla imponerande!

Superskaparna sänds på Sjuan, tisdagar klockan 21. Har ni missat de två första avsnitten hittar ni dem HÄR!


Att kreativitet av detta slaget lyfts i TV och borstar bort nördstämpeln är i sig så grymt fantastiskt tycker jag. Att vara intresserad av att sticka är inte längre tantigt, att hantera sticksåg är inte bara för män. Att fotografera bra handlar inte om dyra, stora zoomobjektiv och att uttrycka sig kreativt är för alla. Det är viktigt.

När jag var liten på låg- och mellanstadiet tyckte jag inte om att leka på skolgården. Jag spelade inte fotboll och det intresserade mig inte att låtsas rykta hästar. Jag satt sist kvar och fixade med teckningar och lerfigurer och även om jag aldrig blev mobbad eller retad för mitt intresse gick titlarna för klassens coolaste alltid till de som utövade sport. Att det är mer prestigefyllt att vara bra på idrott än slöjd lärde jag mig snabbt och att Sjuan satsar stenhårt och att vi kreativa får ta (om än lite) plats känns så bra!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

3

 

The 52 lists project – böcker för livsinspiration

Inlägget innehåller affiliatelänkar


Jag sitter hemma med Selma hos min syster och passar hennes Minou ett par timmar.  I väskan har jag en present. 52 lists for Happiness. Jag fick syn på böckerna inne hos Rania för kanske en vecka sedan och tog mig raka vägen in på första webbokhandel för att klicka hem dem båda – en för att behålla själv, och en att ge bort. I trendig brushscript innehåller böckerna femtiotvå olika listor, en för varje vecka på året, och tanken är att en genom att fylla i dessa, ska hitta sin egen mening med livet och sina egna sätt att nå lycka, inspiration och harmoni.

Böckerna är skapade av Moorea Seal  och är en investering i dig själv och ett verktyg för självutveckling. Var lista följs upp av en take action-ruta med en uppmaning om hur en kan använda listan för att förbättra något. Hitintills har jag fått fylla i listor om mina mål och drömmar för det kommande året likväl som om 10 år, listor om musik och film och olika sätt jag tycker om att ha roligt på.

52 lists project

Visst är de fina, böckerna? Fotot dock… Jag vet inte om jag gillar det röriga, eller om jag tvärhatar det? Vad tycker ni?

Känns det löjligt enkelt? Det är svårt!
På alla hjärtans dag åt Simon och jag middag hemma men istället för att starta teven och äta i soffan i vanlig ordning, tog jag fram boken och tillsammans pratade vi om svaren. Ofta tror vi nog att vi har stenkoll, att vi har alla de där målen och planerna listade i huvudet och att det räcker så, men när de ska skrivas ner blir det plötsligt svårt att komma ihåg. Har jag några mål över huvud taget?

Att fundera på vad ens mening är, och att tvingas formulera sina tankar i ord är världens bästa grej. Vad lever vi för, om vi inte har någon glädje eller något mål?

Böckerna finns bland annat att köpa på Bokus, kostar nästan inga pengar och skjutsar vardagsglädjen i höjden! Mellan listorna finns superfina foton och små gulliga illustrationer och längst bak finns plats för egna listor och reflektioner! Bra va?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

10

Recension – Allt som blir kvar, Sandra Beijer.

För ett tag sen läste jag ut Sandra Beijers andra bok, allt som blir kvar. Ni vet redan att jag fick den i julklapp av min fina storasyster och att jag lovat att recensera den efteråt. Har ni läst den?

Jag älskade Sandras första bok Det handlar om dig och jag minns att jag läste ut den på en helg. Lutad mot väggen på en solig balkong i pauserna på mitt dåvarande jobb som personlig assistent. Det handlar om dig var precis vad jag hade velat att den vore, en längre version av Sandras fantastiska, sårbara blogginlägg om kärlek, en liten del kärlekstillflykt och en liten del ungdomsångest i en bok med rosa omslag.

Jag vill verkligen säga att jag älskade Allt som blir kvar. Mitt ex har en kladdig hälsning från författaren, med mitt namn och ett hjärta på första blanka sidan, skriven med blått bläck precis som rubriken på framsidan men till skillnad från debutromanen håller bok nummer två mig inte lika intresserad. Jag får tidvis kämpa mig lite igenom trots att både språket och handlingen är enkel.

Allt som blir kvar handlar om Matilda. Om kärlek som tar slut och ett juli som börjar alldeles svart. Om ett juli som måste bli bättre. Som måste få Matilda att glömma kärleken som inte längre finns kvar. När Matilda blir lämnad ensam lovar hennes vän Miron att ta hand om henne och på en skrynklig servett skriver de ner allt de ska göra under månaden juli, för att ledsnaden ska släppa. De kan göra allt, vad hon vill, utom att gå tillbaka.

Jag tycker om idén. Jag tycker om det dimmiga i att bara flyta omkring, en hel månad var som helst. Som ett sommarlov när måndag och lördag var samma dag och morgon var kväll och tvärt om och jag berörs av vänskapsrelationen mellan Miron och Matilda. Den känns självklar fastän den är allt jag inte har, och kanske heller inte hade velat ha. Men. Karaktärerna är inget nytt, bilderna som målas upp för mig är bilderna av några av Sandras egna, riktiga vänner som jag sett på foto och för mig finns det inte mycket att relatera till. Jag vet inte vilken av Stockholms gator som är vilken, vilken tunnelbana som går var och jag får inte upp någon bild av platserna som ofta bara beskrivs just så, som en gata eller hållplats.

Jag tycker inte att boken är dålig. Inte alls. Sandras språk är som vanligt fantastiskt – bland kort och koncist, och ibland poetiskt och fullkomligt luddigt. Kanske är det bara gatunamnen som förvirrar det för mig men mer troligt är det drogerna som får mig att se på Allt som blir kvar annorlunda än Det handlar om dig.

Jag hatar och hatar så att händerna dras ihop och käkarna spänns när första pillret läggs på Matildas tunga

För, jag hatar droger. Inte så där som andra folk kan säga att de gör. Jag hatar till den grad att det gör ont i min kropp vid blotta tanken. Jag har ett märkligt förhållningssätt där jag inte skulle kunna bry mig mindre om vissa eller mer om andra om de skulle få för sig att börja, men det är en annan historia som inte hör hit. Jag hatar och hatar så att händerna dras ihop och käkarna spänns när första pillret läggs på Matildas tunga under en fest någonstans mitt i natten. Kanske för att jag inte vill veta av det ens i skriven form, kanske för att jag inte vill se Sandra som erfaren inom området. Jag vet inte varför men när tänderna grävs in i varandra och magen börjar snurra sätts även tonen för den här recensionen. Och det är synd. För mellan kanske tre rader om piller och pulver är min känsla något helt annat.

allt som blir kvar recension

Mot slutet av boken fastnar jag helt och läser snabbt snabbt precis som den där sommaren lutad mot balkongväggen. Det är inte många sidor och hur oväntat och kanske till och med orealistiskt slutet faktiskt är, är den sista resan dit den bästa delen av boken. Det är spännande och lite högre tempo och jag vill hoppa över meningar och sidor för att få veta snabbare.

Allt som blir kvar är tyvärr ingen bok jag kommer läsa igen. Heller ingen jag kommer tjata på mina vänner om, men när Sandra Beijer skriver är jag alltid glad att jag läser, för skriva, det kan hon.

Betyg: ♥♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

6

4 grymma bloggar jag nyligen börjat läsa

Det är söndag och det är kallt och det är molnigt och jag förstår dig om du helst ligger kvar under täcket, med oborstade tänder och dina slappaste mysbyxor. Om du kanske bara reser dig upp ett par gånger under dagen för att värma tevatten eller bre en smörgås. Jag förstår. Jag ska hjälpa dig lite på traven med bloggmaterial att läsa för att riktigt sätta guldkant på din vilodag i soffan!

Jag är numera ständigt på jakt efter nya bloggar att sluka. Jag vill scrolla sida för sida och fortfarande fastna vid varje mening, varje bild. Jag vill ha hög kvalitet och är ganska kräsen – något som resulterat i att de flesta bloggar i mitt RSS-feed är sådana som jag följt sedan -09 och bara hållit fast vid.

Något av det bästa jag vet är när andra bloggare delar med sig av sina favoriter men tyvärr är listorna inte allt för sällan precis likadana. För, det finns ju en bloggelit, ett tiotal bloggare i var genre som sticker ut just för kvaliteten och originaliteten och skulle jag listat de bloggar jag läser allra mest, eller har följt allra längst, skulle min lista säkert se ganska identisk ut som alla övriga. Just därför har jag valt att istället dela med mig av de senaste bloggarna jag började följa, med förhoppningar om att de fram tills nu kanske varit okända även för er. Ingen av dem är varken nybörjare eller oupptäckta men kanske, kanske hittar någon av er en ny favorit i dem ♥ (Tryck på rubrikerna för att komma till respektive blogg)

VolangLinda 

Linda hittade jag via Instagram där hon visar blombuketter en efter en. Hon är inredningsstylist, vintagefantast och ypperlig på att både skapa och ta del av diverse utmaningar som tillexempel fredagsbuketten och februarifoton. Next up hoppas jag är Monthly Makers såklart!

Karkki

Karin Lindroos bor i Helsingfors, har randig ytterjacka och runda glasögon och vardagsbloggar om estetiska saker som tillexempel hennes kök i rosa och turkos. Karin har jag inte hunnit läsa så mycket av än, men jag ser fram emot att få göra det!

Rebecca Centrén

Rebecca har både byggt hus och bloggportal och skriver om inredning och livsstil och hon är inte bara soon-to-be tvåbarnsmorsa utan även en grym fotograf. Det är något med Rebeccas bilder som får mig att stanna upp, de är så unika i sin enkelhet. Ljuset är alltid mjukt. Det vita alltid vitt och det svarta alltid svart, aldrig för ljust eller för mörkt, det är en bättre version av verkligheten. Renare, på nåt vis.

Bucketlife 

Katta, som skriver bloggen Bucketlife, träffade jag på Winter Workation och även om vi inte hann prata speciellt mycket med varandra vet jag att hon är precis sådär sprudlande som man vill tro. Katta skriver om att leva sin dröm och att designa sitt eget liv. Hennes dröm finns delad i storstad och fjäll och hon har så mycket klokt att ta del av.

Vilka bloggar började ni senast följa?

Update: Vill ni ha ännu fler bloggtips? Under dagen har fler än jag valt att dela med sig av sina bästa, läs deras inlägg här:

Linda – 3 svenska matbloggare jag gillar just nu

Helena – 10 pysselbloggare du bör hålla koll på

Christina – Inspirerande Instagramkonton och bloggare

 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

4

 

Om Stanna och Allt som blir kvar.

Två av mina julklappar var nästan givna. Är man bloggare och ännu inte läst varken Floras första bok eller Sandras andra, är det på tiden. Det tyckte i alla fall min sambo och syster så i julklapp fick jag dem. Böckerna, alltså.

Hanna hade skaffat en personlig autograf till mig och även om Sandras handstil inte alls såg ut som jag trott, var den pricken över i. Grädden på moset. Så märkligt att känna sig starstrucked och samtidigt liksom bästis med någon? Knäppt.

Allt som blir kvar

Hitintills har jag hunnit läsa ett par sidor i Allt som blir kvar och den, till skillnad från handstilen, är allt jag förväntat mig. Sandra har ett eget språk och är mästare på hjärtekross.

Jag är ingen sån som dyker ner i Stephen King. Jag har aldrig läst en deckare och jag får magsår bara av att se tjockleken på allt vad Harry Potter-böcker heter. Jag trivs i snabblästa ungdomsböcker med vardagligt språk och punkter på för många ställen. Just därför vet jag att jag kommer tycka om Sandras andra bok lika mycket som hennes första. Hon skriver ju enkelt. Men fint. Som jag vill ha det.

Stanna , Allt som blir kvar

Floras bok är jag supernyfiken på. Jag har följt hennes blogg sen tvåtusenåtta eller nio och jag har koll på hennes språk på bloggen. Något skönlitterärt har jag inte läst av henne än trots att jag vet att hon tidigare skrivit lite i novellform. Vad jag förstår är även Stanna en ungdomsbok om kärlek. Det känns lovande.

Floras Stanna

Det som jag redan nu kan se skiljer dem åt väsentligt, är utformningen.

Stanna känns gedigen. Storleken är bra och jag älskar kontrasten mellan den blanka titeln och allt det matta. Om designen är passande till innehållet vet jag inte än men den är betydligt mer lockande än Sandras, även om jag helt förstår de utsuddade dagboksbladen på Allt som blir kvar. Det är också fint. Men inte så iögonfallande.

Jag är fortfarande lite halvkrasslig och har gott om tid på mig att läsa. Jag kommer med en fullständig recension när jag läst ut dem.

Tills dess undrar jag självklart: Har du läst dem? Vilken tyckte du mest om?

 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

2