Emilia Westerstrom
Browsing Category

Om Emilia

Mina bästa lifehacks

Hej vänner! Hoppas att allt är bra med er som vanligt! Jag mår bra och ska snart ta mig ner till studion för lite lördagsjobb med min syster och därefter ska jag njuta av helgen, solskenet och lugnet. Det passar mig alldeles utmärkt!

Har ni sett att life-hack-inläggen som florerar bland bloggare just nu? Att dela med sig av sina bästa lifehacks, alltså små knep för ett enklare liv, har länge varit populärt på YouTube men första gången jag såg konceptet i bloggformat var hos Sandra för ett tag sedan. Jag hade inte tänkt haka på den trenden egentligen eftersom jag inte anser mig själv vara en speciellt finurlig person och således inte tror mig ha så värst många knep att dela med mig av, men under en av mornarna hos Stina bevisade jag mig själv fel och ett inlägg om saken känns på sin plats.

Beatrice hjälpte mig att ta några bilder hemma hos Stina. Tack <3

Stinas Iphone hade nämligen fått slut på batteri och när hon startade den igen råkade hon klicka bort fönstret som låser upp SIM-kortet. Lösningen? Skicka ett sms till en Androidmobil! Upp kommer en ruta som påminner dig om att låsa upp SIM för att kunna fortsätta, och vips är problemet som bortblåst! Om du inte vill skicka ett sms till någon med Androidmobil fungerar det precis på pricken lika bra att skicka till tillexempel H&M, Telenor eller något annat företag du fått specialsms från! Bra va?

Här kommer fler av mina allra bästa lifehacks:

∗ Lägg ett plastlock/assiett/vadsomhelst över din kaffekopp om du måste pausa ditt drickande en liten stund, men vill komma tillbaka till ett fortfarande varmt kaffe!

∗ Lägg din browpomade i BHn medan du fixar din bas. Den blir mycket mer lättjobbad om den är uppvärmd!

∗ Häll i en liten mängd vatten i dina schampo- eller balsamflaskor när du tror att de är slut. Skaka om och få ut allt schampo som fastnat på insidan av flaskan!

∗ Skiva gurka med osthyveln

∗ Vira självhäftande bandage runt dina virknålar för bättre grepp och mindre ont i händerna

∗ Köp en ljus foundation för vintern och en mörk för sommaren och blanda dem till rätt nyans under höst och vår.

∗ Ingenstans att lägga nycklarna till ditt hänglås när du gymmar? Knyt in dem rosetten på skosnörena!

∗ Gör en tavelvägg såhär!

∗ Återbruka gamla lakan, kläder och handdukar genom att använda dem som stoppning i tillexempel sittpuffar

∗ Lägg in koden <div style=”display: none;”> framför foton du inte vill ska synas i ditt blogginlägg, och avsluta med </div>. Bra om du vill göra bilder med text till Pinterest, men inte tycker att de passar in på bloggen! (Ett exempel är detta blogginlägget, där jag gömde denna bilden för Pinterest.)

Tatueringstips: ha på dig klockan när du lägger ut en stencil på underarmen. Då vet du att tatueringen inte kommer täckas!

∗ Om du är utomlands, ladda Google Maps på hotellet där du har wifi!

∗ Jobbar du med Fimolera och tycker att den är alldeles för hård? Hårföna den en minut!

∗ Skriv en lista på alternativa saker att göra när du får ångest. Tillexempel ringa en vän, ta en dusch, sätta igång 80-tals dansmusik eller måla badrumskaklet med vattenfärger, vad som helst som kan få dig på andra tankar. Känner du ångesten komma krypande sätter du igång med listan direkt!

∗ Lägg ett mynt på värmeplattan under kaffekannan så bränns kaffet inte vid om det står på för länge.

∗ Använd en färgad ögonlocksprimer på näsan om ditt smink tenderar att försvinna. Jag använder denna!

Vilka är dina bästa lifehacks? Dela med dig i kommentarerna! 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

6

Om våriga citat och ångestloppet

Igår vaknade jag lättirriterad och virrig och trampade rakt ner i det dåliga humöret när studion fylldes av musik, skrivarstrul och kaffesump precis samtidigt. Vissa dagar räcker det med att två saker eller ljud dyker upp på samma gång för att min hjärna ska få kortslutning.
Som tur var gick det hela över snabbt igen med Simons assistans och en trevlig, nöjd kund.
Jag fick gå ut på trappen och andas in vårluft och solstrålar medan jag fick hjälp med skrivaren och bara någon minut senare gick livet lättare framåt igen.

52 lists project / Photo: Emiliawesterstrom.se

Är det inte konstigt vad våren kan göra med oss? Värmen från solen och färgglada rabatter är tydligen allt som behövs för att mer spontanitet och glädje ska infinna sig hos mig.

På eftermiddagen skulle jag gå upp till vår förra lägenhet och hämta post. Vi bodde ju tidigare i andra hand och trots att jag snabbt anmälde flytten som skedde i slutet av december har det sedan dess trillat in en del brev till den gamla adressen.
Det tar ungefär tjugo minuter att gå från studion och det var där, påväg till vårt tidigare boende, som jag i all hast blev inhåvad av en superpeppad, supertrevlig ångestloppsdeltagare.

Under gårdagen ordnade nämligen Sveriges Fontänhus ett 209 meter långt löplopp vid namn Ångestloppet, för att uppmärksamma både sin egen verksamhet och psykisk ohälsa i allmänhet.

Jag fick en kort presentation av evenemanget och innan jag hann blinka hade jag fått både nummerlapp, säkerhetsnålar och pin av en annan, ännu mer peppad deltagare och arrangör. Musik spelades, en man började sjunga och två kvinnor stämde in. Någon började dansa, någon joggade på stället. En fotograf tryckte ihop mig med tre andra, bad om leenden, om ångestuttryck och våra namn och sen bar det av. 209 meter runt cykelställ och en avstängd fontän avslutades med blåbärssaft och applåder och sedan var det klart. Jag hade sprungit ångestloppet!

När jag en stund senare, med min post i handen, åter gick förbi torget där loppet ägt rum hördes fortfarande ett sorl av glädje.

Nya doftljus från H&M Home och grön agat för lugnets skull

En av listorna i The 52 lists project handlar om favoritcitat och fortfarande fyller jag på den då och då, när ett nytt quote dyker upp. Jag har valt att inte googla något och har heller inte tittat i min Pinterestboard efter inspiration – de citat jag valt att skriva ner, är de jag kommer ihåg självmant. De som satt sig.

Jag har tillexempel skrivit ”doubt kills more dreams than failure ever will”, ”a flower doesn’t compare itself to the flowers next to it- it just blooms” och ”everything will be ok in the end. If it’s not ok, it’s not the end” och alla har de någonting gemensamt.

a flower doesn’t compare itself to the flowers next to it- it just blooms

De handlar om drömmar, att blomma, att må bra, och att göra det utan att blanda in andras åsikter, blickar och värderingar.

Att springa ett ångestlopp, mitt på dagen, mitt på torget, med och framför människor jag inte känner skulle jag många dagar se som pinsamt. Många dagar skulle jag troligen tänkt mer på vad andra skulle tänka än på vad jag själv egentligen vill, men just igår följde jag min första impuls och lät mig själv skratta mig igenom 209 meter med folk jag aldrig träffat förut.

Jag pratade inte med någon om min eller deras psykiska ohälsa, just där och då var den nog som bortblåst för oss alla, men till er som fortfarande ser mörkt även när våren nalkas vill jag bara påminna er om att ta emot vad livet erbjuder. Det måste inte innebära något storslaget men att försöka att inte jämföra sig så mycket med andra. Att göra det du mår bra av, det du vill, oavsett vem som ser på och vad du tror att de tänker. Kom ihåg att vara snäll och tålmodig med och mot dig själv, kom ihåg att livet inte är en tävling och this too shall pass. Everything will be ok in the end.


Tyckte du om det här inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

7

8 Mars – om Internationella Kvinnodagen och bilder på mina systrar.

Jag tror inte att ni har missat det. Jag tror inte att det går att komma undan diskussionerna kring dagens datum, den åttonde mars, Den Internationella Kvinnodagen.

På flera bloggar skrivs idag långa invecklade inlägg om feminism. Det hyllas och det hatas. I medlemsgruppen för Influencers of Sweden slås tangentborden varma och en lång, hjärtevärmande tråd med tacksamhet mot bloggsysterskapet har under förmiddagen växt fram. Kvinnor tackar varandra för peppande kommentarer, för utbyten av kunskaper och för det fina i att vi ser oss som kollegor och medarbetare snarare än rivaler.

Jag tänkte inte skriva något om huruvida jag tycker att det är rätt eller fel att gratulera oss kvinnor till dagen. Ingenting om könsidentiteter, sexuella läggningar och inte alla män.
Det finns så himla många sätt att ta sig an ämnet på, och alla är bra. Alla är rätt, speciellt idag. Vi kan hylla eller hata. Visa tacksamhet eller slå upp i kamp. Det är viktigt oavsett.

Min äldsta syster Hanna. Som alltid bryr sig om mig. Som skyddar mig och hatar de andra. Som kämpar med en kvinnosjukdom det forskas för lite i.

Jag tänkte heller inte skriva något om lönegap eller genus, inget om procentsatser eller inte alla män. Men något vill jag skriva. Om osäkerheten, orättvisorna och obehaget vi tjejer utsätts för.
För, oavsett hur långt vi kommer, är det alltid långt kvar. Det handlar inte bara om våldtäkter, tafsande och sexuella trakasserier. Det handlar inte bara om våld och förtryck. Inte bara företeelser som har ett namn i lagboken utan om dagliga incidenter som samlas till klumpar i magen och oro i hjärtat och hur vi än vill använda oss av den internationella kvinnodagen måste det någon gång vara nog.

Förra året sammanfattade jag det såhär:

”För några år sedan blev jag upptryckt mot väggen i stryptag av en man i baseballjacka och missfärgade tänder med avslagna kanter. Han kittlade mig i nacken och pussade på min kind och blev förbannad om vartannat. Många såg, men ingen gjorde någonting.
Han fingrade i mitt hår, greppade hårt tag om min handled och han följde efter mig på tåget och flåsade mig i ryggen på sätet bakom mig tills kontrollanterna till slut kunde kasta av honom.
Jag hade inget namn eller något att gå på och jag mådde illa i dagar men det fanns inget att göra åt det.

Jag kände mig både korkad och äcklad och jag litade på någon jag inte borde men det var inte mitt fel.

I våras, på valborgsmässoafton låg jag och sov en stund mitt på dagen och väcktes av ett samtal från en man som sa sig vara från Rfsu. Han ville ställa några frågor om preventivmedel, jag skulle få ett presentkort som tack och jag var nyvaken och trött och reflekterade inte över att det var lördag och valborg utan gav ut min mejladress och gick med på att svara lite snabbt.
Mannen i andra änden pratade litegrann och snabbt eskalerade frågorna till högst opassande, fruktansvärt sexuella sådana och jag kunde inte riktigt förstå vad som hänt förrän jag lagt på i protest och ringt mamma med gråten i halsen.
Jag kände mig både korkad och äcklad och jag litade på någon jag inte borde men det var inte mitt fel.
Det hade hänt henne också, sa mamma men det fanns inget att göra åt det.

Lykke. Som är åtta år och lyckligt ovetande men som snart, inom något år, ska uppleva sin första förminskande kommentar på stan.

I lördags gick en man fram till mig för att prata om min hund och jag svarade. Jag skulle hinna med ett tåg och behövde gå till perrongen och han följde efter för att fråga om mitt nummer. Jag ville inte ge bort det och han frågade igen. Var jag bor. Var jag jobbar. Om vi kan ses nån dag. Om jag vill träffa honom igen. Jag svarade nej och nej och nej igen och någon dag senare gick vi förbi varandra igen. Han vände om och följde efter. Jag sa att jag inte hade lust att prata men han fortsatte följa efter tills jag fick skydd hos Simon en bit in mot stan.

Dagar senare såg jag honom följa efter en annan tjej i min ålder. Hennes blick var arg och rakt fram och han gick ett steg bakom, nära, nära, alldeles för nära och förstod inte hennes kroppsspråk. Hon ville inte heller men hon mötte upp en vän och han gav upp tills han såg mig och han föjde efter mig in på Ica. Frågade om mitt nummer igen. Om vi skulle ses nån stans.
Jag tog omvägar hem och jag ringde polisen men det finns inget att göra åt det.”

Min minsta syster för snart tre år sedan. Att veta vad mina systrar kommer utsättas för, och redan utsätts för, känns så tungt. Mina fina systrar.

Jag är inte speciellt insatt i jämställdhetspolitiken och jag är inte aktiv i någon rörelse. Men, att vi, som en del av vår vardag ska bli utsatta för förnedrande visslingar och jamanden ,att vi, som en del i vår vardag har vi blivit vana vid killas kön tryckta mot oss på dansgolvet. Att män får bete sig hur de vill men att våra kläder är problemet, att skolflickor blir våldtagna och får själva ta straffet. Att Trump är president. Att vi potentiellt kommer vara tvungna att föda utlämnade, rädda och osäkra i baksätet på en skitig bil och leva resterande tid av våra liv förlossningsskadade är för mycket. Det är en del av vår vardag och det är ingen överdrift. Vi har blivit duktiga på att ta hand om varandra, ha koll på varandra, följa varandra hem och skydda varandra men den här dagen kommer alltid behövas, oavsett hur vi väljer att använda den.

Hyllningar och viktiga frågor gällande kvinnor:

Clara/Bossbloggen – En hyllning till alla bossbrudar

 Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

Att skapa för skapandets skull.

För några veckor sedan frågade jag er om ni skulle tyckt att något speciellt material vore roligt att se pyssel av, och om ni ville ha mer DIY’s här på bloggen. Ni var inte jättemånga, men av er som tog sig tiden var alla eniga. Ni ville ha mer pyssel och redan efter den andra eller tredje jakande kommentaren började jag reka i mina materiallådor. Leta efter pappersark och tygbitar och pärlor och lim. Saker som blivit över. Jag började fundera och leta inspiration. Enkla, snabba saker som fort kunde komma knåpas ihop och läggas upp på bloggen samlades en efter en i olika mappar på Pinterest och i min högsta hastighet spann hjärnan på för fler och fler idéer. Girlanger, prydnadssaker, papperspyssel och easy quick kids crafts samlades på hög innan jag sansade mig och tänkte efter.

Det här är inte jag.

Jag tycker att allt skapande är bra skapande och jag ser inte på något vis ner på de som producerar quick crafts på löpande band för andras inspiration – det är bara ett annat sätt att jobba, ett bra sätt, men ett sätt jag inte vill jobba på. Och, även om jag självklart till stor del bloggar för er skull, är min blogg min och kan jag inte stå för vad jag publicerar, varför ska jag då visa det?

Just nu har jag hamnat i någon form av svacka. Ni kanske har märkt det. Inte i pysslandet denna gången, inte alls – jag har flera saker på lager här hemma som bara väntar på att få visas upp, men när jag tar bilderna och skriver texterna blir det inte bra. Det blir utfrätt och tråkigt och texterna slängs ihop i ett nafs för att så snabbt som möjligt kunna posta till er, för er skull. För att ni ska tycka att jag är produktiv och intressant och för att ni inte ska lämna mig snabbare än ni hittade hit. Jag har flera utkast för er skull, men inget för min egen.

Mina dagar kantas av en beslutsångest i om jag ska massproducera papperspyssel och blogginlägg för att hela tiden ha något nytt i flödet på Bloglovin’. För att få följare, för att inte bara göra er nöjda utan imponerade, mättade nästan. Jag går från att tänka att det får duga till att vilja rensa upp och bara lämna kvar de allra bästa guldkornen. Kvalitet framför kvantitet.

Idag har bloggen funnits i fyra månader och den utvecklas fortfarande till det jag vill att den ska bli. Jag fortsätter fundera på hur jag vill att den ska se ut varje dag, det är en process. En lång sådan. Kanske landar jag i att good enough räcker, kanske kommer det i framtiden publiceras fyra smashing inlägg i månaden, och inte mer, men oavsett var det hela slutar måste det vara för min skull.

Jag är självklart superglad att ni tar er tiden att svara på mina funderingar angående bloggen om jag har några. Det hjälper mig att sortera mina tankar och beslut. Att ni då och då får berätta vad ni tycker mer eller mindre om här inne är en bra sak, det är mitt slaviskt rättande efter svaren som är det dåliga. Att skapa för skapandets skull är inte för mig. Att skapa saker för bloggens skull är inte för mig. Det jag skapar får hamna på bloggen och inte tvärt om.

Jag ville bara dela med mig. Ha en fin dag ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nednaför! Tack!

10

Om min märkliga morgon och min kärlek till Selma.

Och så var det onsdag! Imorse vaknade jag av att Simon ropade från nedanvåningen. Han hade kokat kaffe och ägg och ställt iordning frukost med levande ljus på köksbordet men jag var för trött för att ens uppmärksamma och uppskatta den fina gesten. En trötthet så intensiv har jag inte känt på flera år, sen jag bodde i Malmö och pendlade i fyrtio minuter till mitt morgonpass som personlig assistent klockan 06.00. Ögonen rullade liksom bakåt och världen kändes overklig. Som när man var liten och ens föräldrar hade gäster och man fick vara upp länge men gjorde allt för att hålla sig vaken.

Efter två skivor bröd tackade jag för mig och kröp tillbaka under täcket. Inte förrän vid tolv kände jag mig som människa igen. Ivrigt ringde jag hem till mina föräldrar och tjöt ”finns det nåågon som fyller åår?”. Det fanns det inte. ”Prova igen imorgon” fick jag som svar och sen var det inte mer med det. Jag spillde kaffe i knät och fick ont i magen. Varför blir vissa dagar så?

Nu är jag hemma igen efter en kort arbetsdag med två superfina kunder och tröttheten börjar åter göra sig påmind. Det gör inget, den är mer välkommen nu, när jag ligger i soffan med Selma.

Selma med min systers nya kompis Minou.

Har ni hund?

Jag har länge varit ganska kluven i min syn på hunduppfödning – även om jag alltid älskat en mjuk liten hundmage och den ovillkorliga kärleken. Att avla fram ett utseende för människors fåfänga och att sälja ett liv för oss att göra vad vi vill med känns så absurt. Låta en tänkande, kännande individ bli dräktig för att sedan ta hennes valpar. Byta dem mot pengar. Samtidigt vet jag att hundar idag behöver människor som tar hand om dem och i ett kärleksfullt vårdande hem är hunden lika lycklig som ägaren.

För ett år sedan hade jag inte en tanke på att någonsin ha en lurvig liten varelse boende hos mig. Nu är hon så självklar. Varje dag tittar jag på henne och ler, vänder mig mot Simon och säger ”tänk att vi har en sån liten tjej”, och Simon håller med och så pratar vi om hur fin hon är och hur mycket vi tycker om henne.

Hon pratar när hon trivs. Ibland som en liten gris, ibland med små pipiga läten från halsen på nåt vis. Har jag en dålig dag tar jag med henne på en extra promenad bara för att se henne skutta i snön och springa snabbt i högt gräs. Inget gör mig gladare så snabbt. Om nätterna sover hon mellan oss med huvudet på en kudde och den lilla kroppen under täcket och så snarkar hon som på tecknad film, med ett rofyllt visslande på utandningen. Hon älskar morötter men spottar ut sallad och blir hon riktigt glad och ivrig ställer hon sig på bakbenen och ylar rakt ut.

Hon är så himla bra, Selma, och jag är så himla glad att hon flyttade till oss. Jag ville bara säga det. Skriva det. Den lilla lilla tjejen♥.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat är nedanför! Tack!

7

Fördelarna med yoga – en månad med ashtanga

Hej vänner! Hoppas allt är bra med er!

Jag började morgonen med att skriva ner en lista med saker jag ville få gjort under dagen och även om jag inte alls lyckades hålla mig till mitt alldeles för optimistiska tidsschema har jag en känsla av att faktiskt ha åstadkommit något under en hemmadag  – så himla skönt, och så himla långt ifrån känslan jag brukar ha efter en arbetslös dag. Mer listor!

Idag tänkte jag att vi skulle snacka yoga. Det är nämligen på pricken en månad sedan jag anmälde mig till ett yogapass igen efter ett par års uppehåll och två gånger i veckan har jag nu lyckats masa mig iväg till Raja yoga här i Lund, rullat ut mattan och kört loss!

Indien

Indien 2013

Jag testade på yoga första gången under högstadiet. Jag var mitt uppe i min anorexia och tränade då och då på ett litet gym i samma stad som min skola, för att få större kroppsmedvetenhet och hungerskänslor. Mina föräldrar hade pratat med tränarna och personalen på gymmet och de höll ett extra öga på mig så att syftet med träningen inte skulle ändras för mig. Både mina läkare, mina föräldrar och min kontakt på gymmet var noga med att jag inte skulle träna för mycket men jag själv hade svårt att veta vad som var lagom. Jag visste uppenbarligen inte hur mycket mat som var lagom, och för att inte ta i för hårt och därmed mista min tillgång till träningen, valde jag att gå på ledda pass – där bestämde ju någon annan vad som var lagom.

I Indien hade vi två yogapass och om dagen som liknar de jag gör idag. Resten av tiden strosade vi längs Ganges.

Jag fastnade direkt för yogan och har under flera år yogat både hemma framför Youtube, på flera olika gym och på ett ashram i Indien år 2013.

Jag slutade träna helt och hållet när jag flyttade hem till mina föräldrar ett par månader samma vår jag träffade Simon, och sedan dess har jag knappt rört på mig alls. Vilket visat sig vara ohållbart.

När jag för fem- sex veckor sedan ringde vårdcentralen i halvpanik, bad om en tid till sjukgymnast och blev ombedd att ringa åter om några veckor för att då kanske få en tid några månader senare, insåg jag att den snabbaste vägen för att få bukt på smärtan troligen inte gick via vården utan via mig själv, direkt, nu. Samma eftermiddag fick jag plats i en redan startad yogaklass och redan efter första passet kom jag ihåg hur givande det är.

Marknad i Indien 2013

Minskad smärta

När jag för en månad sedan tog mitt första riktiga yogapass på år, hade jag så ont i händerna att jag drog mig för att göra saker som involverade att greppa om saker. Jag håller ständigt mina händer i statiska lägen- när jag ritar, tatuerar, bloggar och karvar i linoleum. Jag har dessutom problem med ryggen efter mycket stillasittande med dålig hållning. Går jag en kvart med väska på axeln kommer smärtan ganska hårt i ryggen, går jag längre känns den även i höften.

Yogaformen jag valt heter Ashtanga och är en ganska fysisk, dynamisk form av Hathayoga och även om jag vid första passet råkade bli ganska sur när läraren tryckte på mina händer, upplever jag att smärtan redan börjat avta. Den kommer ibland men är inte längre konstant. Jag tror att det är kombinationen av en ökad blodcirkulation, stretching och positioner som är motsatta sättet jag vanligtvis sitter och rör mig på, som tillsammans hjälpt till – något jag är himla glad över!

90 minuter skärmfri tid, helt utan tankar

En annan positiv effekt med yogan är det totala lugnet i huvudet. Innan jag går in i salen sätter jag mobilen på flygplansläge och under nittio minuter tänker jag överhuvudtaget inte på att den finns. Utanför salen lämnar jag mina måsten, mitt jobb, hem och alla mina planer och oftast behöver jag inte anstränga mig alls för att bara tänka nutid. Hur jag står, andas, känns.

På ett sätt känns det himla sorgligt att jag ska behöva distraheras av annat för att låta bli mina sociala medier, men på ett annat vis är det skönt att ha en anledning. Jag är totalt nedkopplad och jag har en accepterad ursäkt när jag med fem missade samtal slår på internet igen.

Att koppla bort tankarna och internet ett tag blir lite som en omstart. När jag åter lämnar klassen börjar jag om på noll, med massor av plats för nya, bättre och klarare tankar. Saker jag kanske tidigare hängt upp mig på och fastnat vid, har jag oftast glömt bort efter yogan och mer utrymme finns för kreativa idéer och positivitet.

Utsikt från vårt ashram, och platsen där vi hade eldcermoni efter frukost.

Andra positiva effekter jag märkt med yoga:

  • Träningen! Ashtangayoga är en fysisk yogaform och även om jag inte måste pusha mig själv som på gymmet vaknar jag med träningsvärk dagen efter
  • Det härliga i att vara sugen på frukt och inte choklad efter ett pass
  • Acceptansen. På Raja Yoga går kvinnor och män, i alla åldrar. Vissa är vältränade, vissa inte alls. Några har nya dyra träningskläder, andra har underställ eller vanliga shorts och t-shirt.
  • Tröttheten. Ett steg i att jag försöker gå upp tidigare om mornarna är att även somna tidigare. Att gå och lägga sig mör och trött kan vara den bästa känslan, eller hur?

Hur är det med er? Har ni testat yoga någon gång? 

Ha en fin kväll ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

3