Browsing Category

Tatuering

Soffan.

Det var tisdag när den sista rökdoften satte sig i lakanet. En månad sen nu. Kanske mer. Det var vin och sen natt och tidig morgon och det är tisdag igen och jag ska sova i sängen.

Ryggen gör för ont av soffan. Det gör ont i svanken och i nacken och det gör ont i axlarna som hamnar tryckta mot armstödet nolltre till nio. Men det är tryggt. Som väggar runt omkring i ett lite för litet rum. Där kan inget nå mig.

Jag bäddade soffan först i söndags. Har inte orkat tidigare – det är ju bara för en natt. En natt till, en natt till, bara en till. Ännu fler. En månad eller kanske mer. Sängen har varit bäddad sedan länge. Långt innan sista natten. I samma tyg med hans hårvax på kudden och någon annans märken av svett på madrassen. Röken. Den har varit där länge nu.

Är det inte konstigt hur omständigheterna under vilka man fick sova i soffan som liten alltid var de bästa. När pappa var på konferens och mamma ville göra något roligt av att sova utan honom. När det var kräftskiva utanför ytterdörren och barnen behövde sova när de vuxna behövde fortsätta. Kanske på julen. Kanske en fredag eller lördag när man hyrt film och köpt godis och blev alldeles för trött för att gå upp för trappan och mamma och pappa gav med sig.

Som vuxen är omständigheterna aldrig bra. Det är soffan när man kommit hem för full och bara skulle mellanlanda men inte kom hela vägen till sängen. När man bråkat. Skrikit. Gjort slut.

Jag fick en ny tatuering idag. På låret, en dödskalle uppbyggd av vindrickande tjejer och massa glas. Har två till nya som jag inte visat, hjärtat med fulfingret och en orm på armen, ni lär väl få se någon dag tänker jag. Det klarnar upp här snart.

Instagrams frågefunktion – mina svar!

Hörrni för några dagar sedan körde jag den nya frågefunktionen på Instagram och holy moly det var en PÄRS. Hur personer med flera hundratusen följare ens ger sig på funktionen förstår jag inte. Jag fick stressmage.

Jag hade bestämt mig för att svara på alla frågor och även om jag faktiskt tycker att jag gjorde ett ganska bra jobb blev det en del frågor som inte hanns med. Eftersom många av dessa är very much FAQ tänkte jag dock att det kanske skulle passa sig att svara på några leftovers här på bloggen. Här och varsågod:

”Om man ska göra sin första tatuering (och vara nöjd sen) var skulle du sätta den?”

Jag skulle nog säga att det 1. beror på motivet, och 2. beror på dig. Vill du att den ska synas mycket eller vill du kunna dölja den? Vilken form har motivet? Hur stort är det? Jag skulle säga att de vanligaste ställena mina kunder sätter sina första tatueringar på är precis över- eller under armvecket, runt handleden någonstans eller bak över armbågen, men allt funkar sålänge du inte köttar hals, händer eller ansikte tycker jag!

”Kan man tatuera sin egen design hos dig?” 

Oftast, ja! Ibland kan det vara så att motivet inte alls funkar som tatuering pga för små detaljer eller liknande, och ibland kan jag vilja rita om lite för att det ska passa bättre, men allra oftast går det hur bra som helst!

 

”Hur blir man tatuerare?”

Man ritar ritar ritar och hoppas på en lärlingsplats. Jag gjorde dock SÅHÄR

”Trivs du i Stockholm?”

Ja! Såhär tre månader in trivs jag superbra i Stockholm, ganska mycket för att jag fått fina vänner jag umgås med, men också för att det finns mysiga ställen överallt här. Med klippor och hav och cava för femtionio kronor glaset. Än så länge känns allt såklart skitkul – det är ju nytt, det är sommar och folk är glada. Men jag trivs tackar som frågar!

”Vem gör dina tatueringar?”

Olika! Min senaste gjorde jag hos A.a.tattooer, innan dess gjorde jag en hos Pokeeeeeeeoh-Jake och innan det gjorde min kollega Sebastian en på mig (kika på den HÄR!).

”Har du tid för en tatuering nu på lördag?”

Jag brukar vara bokad ungefär två veckor framåt, men just lördagarna brukar gå snabbt. Då och då har jag absolut tid för drop- inkunder och snabba bokningar men det smartaste är alltid att vara ute i lite god tid.

”Hur länge har du jobbat på Stockholm Classic?”

Sen april detta året!

”Vilken av dina tatueringar gillar du mest?”

Jag skulle säga blommorna på bröstet, något av mina hand/fingergrejer, taggtråden eller kanske min text under nyckelbenet som funnits med mig så länge. Så svår fråga!!!

”Hur mycket kostar det att tatuera en mindre tatuering hos dig?” 

Minsta pris hos mig är 1000 kronor!

”Kommer du gästtatuera i Göteborg eller Malmö snart?”

Denna frågan får jag näst intill varje dag. Och nej – som det ser ut idag har jag inga resor planerade och om jag planerar in några kommer jag skriva ut det på Instagram. Håll utkik där!

 

Några tatuerade tjejer + Kom och tatueringsfesta med mig imorgon!

Hej! Fredag! Vilken grej!!! Är det inte höjden av svenskhet att LEVA för fredagar? Jag, som börjar sent alla dagar och kan göra lite hur jag vill med mitt schema, och jag, som dessutom vanligtvis jobbar lördagar och inte alls har helg efter fredagar, ÄLSKAR ändå en bra fredagsfeeling.

Jag tror att den är mer påtaglig hemma i Lund, fredagsfeelingen, eftersom man i Lund endast dricker öl på just fredagar och lördagar, men den finns här i Stockholm också. Trots att det finns möjlighet till öl dagligen. Med klockan långt innan lunch har jag redan hunnit med köpekaffe, åttiotalshits och en tånagelklippning, DÄR har vi en bra start på en fredag hörreni.

Just denna veckan är dock inte fredagen höjdpunkten, det är lördagen! Imorgon! Följer ni mig på Instagram har ni säkert redan sett att vi på Stockholm Classic ska ha sommarfest, och ni är såklart bjuda allihop! Vi har enats om det ytterst somriga temat blommor och kommer därför tatuera blomstermotiv till högst förmånliga priser mellan 14-20. Motiven kommer vara färdigritade (exempel ovan) och priset kommer ligga på mellan 500-1500 kronor.

Alla kommer vara skitglada, solen kommer skina och jag hoppas innerligt att jag får träffa någon av er på plats! Södermannagatan 60, finns vi på!

I direkt motsats till blomstertemat på vår tatueringsfest ville jag även passa på att visa er några tatueringar jag gjort den senaste tiden som inte är blommor. Tjejen överst är en Frida Khalo-inspirerad, och den ovan är gjord efter referensbilder från filmen om Jane Austen. I min HBO-bubbla tänker jag såklart Handmaids tale men tack och lov har jag hitintills inte haft någon inne som velat hylla den formen av levnadssätt.

Då så. Vi ses imorgon, eller hur? Ha en fin FREDAG!! YES!

Min under-boob-tattoo: Taggtråd!

Gänget! Jag har en ny tatuering! Eller. Egentligen har jag tre nya, men nu får bara se en av dem idag! En underboob tattoo!! En taggtråd!!!

Jag har funderat ett bra tag på hur jag ska lägga upp motiv på mage och bröst. Sedan tidigare har jag en död fågel på revbenen och min text och mina blommor under nyckelbenen och jag tycker de är superfina allihop, men sen då?. Är man en person utan två jigglande aladåber på framsidan av kroppen funkar det ju att göra full fronts med ett stort, grymt motiv över hela. Lite som en backpiece fast fram, men har man jigglande aladåber blir det svårare. Hur gör man då? Lämnar två bleka cirklar av ingenting i mitten av en stor bild? Blastar över hela härligheterna och skapar 3D-effekt? Mjä.

Ännu har jag inte listat ut exakt hur jag ska göra, men efter att jag blivit helt inne på att köra en taggtråd valde jag i alla fall att tänka att så länge jag bara gör fina saker, så kommer det bli fint – det får växa fram som det vill.

 

Förutom hela vad-ska-man-göra-med-the-boob-area-grejen har det här med att skaffa en tatuering under bröstet har fått mig att inse två major things:

1. Tuttatuerade är så coola.

Jag tatuerar revben och underboob-grejer ganska ofta. Ibland kommer man undan med att dra upp tröjan lite, ibland funkar en bikiniöverdel och ibland för halva Bh:n tejpas upp lite snyggt. Ibland funkar inget av ovanstående. Som i mitt fall.

Jag fick ta med mig en tejprulle och två pappersservetter in på toaletten och DIYa någon form av prassliga covers. Jag vet inte om det var för att jag tatuerade mig hos en kollega på en arbetsplats jag varit på i en knapp månad eller om det hänger på mitt något svajiga självförtroende. Eller: om alla känner som jag när det vankas? I så fall: NI ÄR SÅ COOLA.

Av alla jag tatuerat har ingen betett sig så obekvämt som jag. Ingen. Och jag är så imponerad.

Det tog bara några minuter innan jag landade i att ingen annan än jag brydde mig och min puls åkte ner till normalläge igen, men den fantastiska walk of shame jag hade från toalett till tatueringsbrits var inte nådig. Ni som bara kör – jag avundas er. Heja.

2. Att ta en bröstrelaterad bild värdig att visas för föräldrar, kollegor och okända är fan ta mig svårt.

En snabb disclaimer: jag vet tuttar är tuttar och hud är hud och let them loose, set them free. Jag vet vad ni tänker, att det inte borde vara en grej, men för mig är det ändå lite en grej. Ni fattar.

Jag brukar rocka ungefär samma ansiktsuttryck på alla bilder av mig själv. *Död* *Putmun* *Haka ner ögon upp 45 grader profil åt vänster*. Det brukar funka och jag brukar känna mig tjusig. Men med t-shirten uppdragen och bröstet upptryckt av högerhanden kändes det inte alls snyggt.

Det tog tid, jag la till ett litet leende, blev nöjd och fick en kommentar på Instagram som sa ”GROSS”. Happ.

Och ja, jag inser hur mycket detta blev ett blogginlägg om bröst snarare än om min nya tatuering, men här är den i alla fall! Taggtråden. Jag har gjort den hos Sebastian på mitt jobb och tycker om den såsåså mycket.

Ha en fin söndag i solen hörreni♥

Några av mina senaste skisser + Vad händer med min blogg?

Det har stått still här ett tag. Jag vet. Och jag har har ju skrivit om detta ett tusental gånger förut, det här med hur både mitt humör, min motivation och min inspiration går i berg och dalbane-vågor. Det har varit så lite extra den senaste tiden, sedan jag flyttade upp till Stockholm kan man säga.

Mitt mål när jag startade den här bloggen för ett och ett halv år sedan var till en början att blogga varje vecka. Ganska snabbt blev det fler gånger än så, men någon strategi hade jag inte och två inlägg eller tre eller fem spelade inte så stor roll. En bit in i bloggandet hade jag läst på. Läst att ni vill veta vad ni får och att att vara konsekvent is key. Jag började skriva sex dagar i veckan. Långa, välarbetade inlägg som tog mig mer tid än vad mitt faktiska arbete gjorde då.

Jag flyttade upp mina saker från Lund till Stockholm redan i mitten av mars, men landade inte själv förrän den andra april. Två månader sedan snart. Stockholmslivet började jag med flera superroliga bloggrelaterade händelser inbokade. Det var coffice på Pom och Flora och på Brillo och jag tatuerade både Josefin och Agnes – två av bloggare jag uppskattar enormt. Jag sprang iväg på några event, fick några roliga mejl och gick på intervju för att bli en av Modettes nya bloggare. Det kändes bra. Jag åkte till London, hade min första guestspot i Malmö och saker flöt.

Men så fick jag inte platsen på portalen. Kamerastativet jag haft i Lund hade bara varit på låns och ljuset i lägenheten i Stockholm visade sig vara det mest svårjobbade någonsin. Här bor vi långt nere, med ett högt hus ovanför som skuggar från klockan nio och det ljus som finns kvar reflekteras mot grannhuset på innergården och kommer tillbaka mörkt orange med solfläckar från fönstren. Långt ifrån det drömmiga superljusa vi hade på fjärde och femte våningen, i söderläge med fönster längs hela väggen. Fotoställena jag var så van vid tidigare, med de djupa fönsterbrädena och vårt extra långa skrivbord försvann med flytten och jag behövde tänka om. Stilen jag haft på mina bilder tidigare kom att bli väldigt mycket svårare att åstadkomma i en annan miljö. Saker som tidigare gått på rutin behövde jag plötsligt lära mig igen, på ett nytt sätt.

Samtidigt började jag jobba i en ny studio med sex nya kollegor och massvis att ta in. Kunderna trillade in snabbare än jag vågat hoppas på och mitt i allt bestämde jag mig för att slopa mitt ena Instagramkonto för att enbart fokusera på tatueringsaccountet. Jag fick fullt upp. Med mina kunder, med att rita nytt, med att hitta min plats bland ett gäng väl sammansvetsade tatuerare på studion och med att landa i Stockholm. En hel lägenhet att långsamt inreda, nya platser att upptäcka och vänner att hitta och lära känna. Massvis.

Jag tänker ofta att jag säkert hade kunnat rodda både tatueringsjobb, fotande och skrivande på samma höga frekvens om jag bara hade mer arbetslivserfarenhet. Mer utbildning. Om jag någon gång hade haft en anställning där jag tvingats visa på struktur och arbetsmoral. Självdiciplin. Så är det ju såklart inte. Jag hade inte blivit en supermänniska om jag bara pluggat något år på universitetet. Men det känns ofta som en enkel ursäkt att gömma sig bakom när mina ambitioner, tankar och handlingar inte rör sig parallellt.

Jag är en känslomänniska. Utav rang. Jag gör allt känslostyrt och även om jag faktiskt jobbat en del bakom kulisserna med att inte alltid ta beslut i affekt är det sällan jag tar mer än en dag eller två på mig. Får jag feeling går jag all in. Går jag på motgångar ger jag gärna upp. Så när tatueringsverksamheten började flyta på alldeles precis när bloggbiten täcktes av sirap var jag precis så genomskinligt förutsägbar som alltid. Jag tänker att man ska rida på den våg man får, såklart. Men ganska ofta tror jag också att det vore bra för mig att hålla ut bara en liten stund extra. Tills det lossnar igen.

Med tatueringen har jag fått hålla ut flera gånger. Med ritandet, utöver de dagliga tatueringsskisserna, har jag hållit ut ännu mer. I de fallen har jag lärt mig att det inte alltid går att föda kreativitet ur kreativitet, utan att det ibland behövs en helhjärtad paus. En sådan som går på obestämd tid och som inte avbryts förrän lusten tar över och det svämmar över med idéer.

Jag tog en paus med inlägg här inne. En vecka av framkrystande och åtta dagar tomt. Sa till Simon att jag skulle sluta. Det är ju svårt och tar tid och varför fick jag inte den där platsen? Och när jag liksom öppnat munnen och sagt det högt tog det lika lång tid för mig att inse att jag inte alls ska sluta, som det alltid tar när jag säger något liknande.

Ni kanske undrar vad som händer här inne. Och det händer inte så mycket. Jag kommer fortsätta här inne, såklart. Jag drar ner på hastigheten lite, för att få mer av det roliga, och för att hinna med mer av tatuerandet. Men jag kommer fortsätta. Såklart. Vi hörs snart <3