Browsing Category

Tatuering

Min under-boob-tattoo: Taggtråd!

Gänget! Jag har en ny tatuering! Eller. Egentligen har jag tre nya, men nu får bara se en av dem idag! En underboob tattoo!! En taggtråd!!!

Jag har funderat ett bra tag på hur jag ska lägga upp motiv på mage och bröst. Sedan tidigare har jag en död fågel på revbenen och min text och mina blommor under nyckelbenen och jag tycker de är superfina allihop, men sen då?. Är man en person utan två jigglande aladåber på framsidan av kroppen funkar det ju att göra full fronts med ett stort, grymt motiv över hela. Lite som en backpiece fast fram, men har man jigglande aladåber blir det svårare. Hur gör man då? Lämnar två bleka cirklar av ingenting i mitten av en stor bild? Blastar över hela härligheterna och skapar 3D-effekt? Mjä.

Ännu har jag inte listat ut exakt hur jag ska göra, men efter att jag blivit helt inne på att köra en taggtråd valde jag i alla fall att tänka att så länge jag bara gör fina saker, så kommer det bli fint – det får växa fram som det vill.

 

Förutom hela vad-ska-man-göra-med-the-boob-area-grejen har det här med att skaffa en tatuering under bröstet har fått mig att inse två major things:

1. Tuttatuerade är så coola.

Jag tatuerar revben och underboob-grejer ganska ofta. Ibland kommer man undan med att dra upp tröjan lite, ibland funkar en bikiniöverdel och ibland för halva Bh:n tejpas upp lite snyggt. Ibland funkar inget av ovanstående. Som i mitt fall.

Jag fick ta med mig en tejprulle och två pappersservetter in på toaletten och DIYa någon form av prassliga covers. Jag vet inte om det var för att jag tatuerade mig hos en kollega på en arbetsplats jag varit på i en knapp månad eller om det hänger på mitt något svajiga självförtroende. Eller: om alla känner som jag när det vankas? I så fall: NI ÄR SÅ COOLA.

Av alla jag tatuerat har ingen betett sig så obekvämt som jag. Ingen. Och jag är så imponerad.

Det tog bara några minuter innan jag landade i att ingen annan än jag brydde mig och min puls åkte ner till normalläge igen, men den fantastiska walk of shame jag hade från toalett till tatueringsbrits var inte nådig. Ni som bara kör – jag avundas er. Heja.

2. Att ta en bröstrelaterad bild värdig att visas för föräldrar, kollegor och okända är fan ta mig svårt.

En snabb disclaimer: jag vet tuttar är tuttar och hud är hud och let them loose, set them free. Jag vet vad ni tänker, att det inte borde vara en grej, men för mig är det ändå lite en grej. Ni fattar.

Jag brukar rocka ungefär samma ansiktsuttryck på alla bilder av mig själv. *Död* *Putmun* *Haka ner ögon upp 45 grader profil åt vänster*. Det brukar funka och jag brukar känna mig tjusig. Men med t-shirten uppdragen och bröstet upptryckt av högerhanden kändes det inte alls snyggt.

Det tog tid, jag la till ett litet leende, blev nöjd och fick en kommentar på Instagram som sa ”GROSS”. Happ.

Och ja, jag inser hur mycket detta blev ett blogginlägg om bröst snarare än om min nya tatuering, men här är den i alla fall! Taggtråden. Jag har gjort den hos Sebastian på mitt jobb och tycker om den såsåså mycket.

Ha en fin söndag i solen hörreni♥

Några av mina senaste skisser + Vad händer med min blogg?

Det har stått still här ett tag. Jag vet. Och jag har har ju skrivit om detta ett tusental gånger förut, det här med hur både mitt humör, min motivation och min inspiration går i berg och dalbane-vågor. Det har varit så lite extra den senaste tiden, sedan jag flyttade upp till Stockholm kan man säga.

Mitt mål när jag startade den här bloggen för ett och ett halv år sedan var till en början att blogga varje vecka. Ganska snabbt blev det fler gånger än så, men någon strategi hade jag inte och två inlägg eller tre eller fem spelade inte så stor roll. En bit in i bloggandet hade jag läst på. Läst att ni vill veta vad ni får och att att vara konsekvent is key. Jag började skriva sex dagar i veckan. Långa, välarbetade inlägg som tog mig mer tid än vad mitt faktiska arbete gjorde då.

Jag flyttade upp mina saker från Lund till Stockholm redan i mitten av mars, men landade inte själv förrän den andra april. Två månader sedan snart. Stockholmslivet började jag med flera superroliga bloggrelaterade händelser inbokade. Det var coffice på Pom och Flora och på Brillo och jag tatuerade både Josefin och Agnes – två av bloggare jag uppskattar enormt. Jag sprang iväg på några event, fick några roliga mejl och gick på intervju för att bli en av Modettes nya bloggare. Det kändes bra. Jag åkte till London, hade min första guestspot i Malmö och saker flöt.

Men så fick jag inte platsen på portalen. Kamerastativet jag haft i Lund hade bara varit på låns och ljuset i lägenheten i Stockholm visade sig vara det mest svårjobbade någonsin. Här bor vi långt nere, med ett högt hus ovanför som skuggar från klockan nio och det ljus som finns kvar reflekteras mot grannhuset på innergården och kommer tillbaka mörkt orange med solfläckar från fönstren. Långt ifrån det drömmiga superljusa vi hade på fjärde och femte våningen, i söderläge med fönster längs hela väggen. Fotoställena jag var så van vid tidigare, med de djupa fönsterbrädena och vårt extra långa skrivbord försvann med flytten och jag behövde tänka om. Stilen jag haft på mina bilder tidigare kom att bli väldigt mycket svårare att åstadkomma i en annan miljö. Saker som tidigare gått på rutin behövde jag plötsligt lära mig igen, på ett nytt sätt.

Samtidigt började jag jobba i en ny studio med sex nya kollegor och massvis att ta in. Kunderna trillade in snabbare än jag vågat hoppas på och mitt i allt bestämde jag mig för att slopa mitt ena Instagramkonto för att enbart fokusera på tatueringsaccountet. Jag fick fullt upp. Med mina kunder, med att rita nytt, med att hitta min plats bland ett gäng väl sammansvetsade tatuerare på studion och med att landa i Stockholm. En hel lägenhet att långsamt inreda, nya platser att upptäcka och vänner att hitta och lära känna. Massvis.

Jag tänker ofta att jag säkert hade kunnat rodda både tatueringsjobb, fotande och skrivande på samma höga frekvens om jag bara hade mer arbetslivserfarenhet. Mer utbildning. Om jag någon gång hade haft en anställning där jag tvingats visa på struktur och arbetsmoral. Självdiciplin. Så är det ju såklart inte. Jag hade inte blivit en supermänniska om jag bara pluggat något år på universitetet. Men det känns ofta som en enkel ursäkt att gömma sig bakom när mina ambitioner, tankar och handlingar inte rör sig parallellt.

Jag är en känslomänniska. Utav rang. Jag gör allt känslostyrt och även om jag faktiskt jobbat en del bakom kulisserna med att inte alltid ta beslut i affekt är det sällan jag tar mer än en dag eller två på mig. Får jag feeling går jag all in. Går jag på motgångar ger jag gärna upp. Så när tatueringsverksamheten började flyta på alldeles precis när bloggbiten täcktes av sirap var jag precis så genomskinligt förutsägbar som alltid. Jag tänker att man ska rida på den våg man får, såklart. Men ganska ofta tror jag också att det vore bra för mig att hålla ut bara en liten stund extra. Tills det lossnar igen.

Med tatueringen har jag fått hålla ut flera gånger. Med ritandet, utöver de dagliga tatueringsskisserna, har jag hållit ut ännu mer. I de fallen har jag lärt mig att det inte alltid går att föda kreativitet ur kreativitet, utan att det ibland behövs en helhjärtad paus. En sådan som går på obestämd tid och som inte avbryts förrän lusten tar över och det svämmar över med idéer.

Jag tog en paus med inlägg här inne. En vecka av framkrystande och åtta dagar tomt. Sa till Simon att jag skulle sluta. Det är ju svårt och tar tid och varför fick jag inte den där platsen? Och när jag liksom öppnat munnen och sagt det högt tog det lika lång tid för mig att inse att jag inte alls ska sluta, som det alltid tar när jag säger något liknande.

Ni kanske undrar vad som händer här inne. Och det händer inte så mycket. Jag kommer fortsätta här inne, såklart. Jag drar ner på hastigheten lite, för att få mer av det roliga, och för att hinna med mer av tatuerandet. Men jag kommer fortsätta. Såklart. Vi hörs snart <3

Tatueringar från de senaste veckorna + NY INSTAGRAM!

Happy clappy måndag hörreni. Jag mår skitdåligt. Pfaha. Efter några svintråkiga dagar med skakningar, svettningar och ökad puls som jag inte hittat någon anledning till fick jag tillbringa ytterligare ett par dagar med ångest. Inte mycket. Inte ligga på golvet och skrika. Men den där svarta känslan av hopplöshet. Något som håller en nere.

Jag vaknade i morse och var så glad att jag mådde bättre. Äntligen. Så jag gick till jobbet i klänning, hade en fin kund, åt lunch på en uteservering i solen och sen mådde jag dåligt igen. På ett tredje sätt. Jag fick åka hem och lägga mig i sängen. Give me a break liksom.

Jag är så glad att jag fått börja göra större blommor! Det är så kul!

Jag tänkte att vi skulle kika lite på några tatueringar jag gjort den senaste tiden! Nu rullar det på superbra med bokningarna och jag är så himla tacksam och glad för att ni väljer att låta just mig märka er hud. För livet liksom. Tänk att något jag gjort alltid kommer finnas, det är ganska knäppt ändå, men väldigt hedrande såklart!

Som jag tidigare nämnt är även superglad för att jag får göra lite större grejer nu! Jag håller mig fortfarande på blomsterspåret, och tatuerar sällan något annat än växter, men variationen har blivit större och jag får mer och mer fria tyglar. Något jag sett mycket av den senaste tiden är dessa lite mer vilda samlingar av blommor – alltså inte så mycket bukett utan mer bara en samling. Ni fattar. Fint tycker jag!

Hjärta på Agnes som var på Stockholmsbesök.

Hjärtat gjorde jag igår på superpeppade Agnes. Jag jobbar vanligtvis inte på söndagar men ibland när kunden bara kan vissa speciella dagar får jag sätta bekvämligheten åt sidan och ta en för teamet. Jag får alltid så mycket extra kärlek och uppskattning kastad på mig när jag lyckas få in en kund på superkort notice eller tillexempel på en söndag. Och, kärlek och uppskattning är ju inte helt fel att boosta lite då och då.

För övrigt är anatomiska hjärtan en sån kul grej för mig att tatuera. De bevisar så bra att jag utvecklats. De första jag gjorde hade jag supersvårt med. Jag förstod inte hur de såg ut, hur se skulle skuggas eller i vilken form jag ville ha dem. Idag vet jag utantill vilka olika delar som ska vara med, hur jag vill ha den stora blodådran och några av de små.

Vill du se snabbare uppdateringar av tatueringarna jag gör? Jag har valt att byta bort från mitt blogginstagramkonto och enbart fokusera på mitt konto @emiliatattoo. Jag kommer så småningom varva in mer vardag även på det kontot men just nu är det mest selfies och tatueringar som gäller. Jag blir världens gladaste om ni följer mig HÄR! <3

Skiss vs tatuering – 3 exempel

Hej! Nu sitter jag återigen på tåget. Påväg upp mot Stockholm denna gången, och förhoppningsvis den sista långa tågresan på ett tag. Det är inte min favorit direkt. Just nu har jag en högt snarkande man på ena sidan om mig, en ständigt smaskande kvinna framför och ett högt samtal om matte och drönare på andra sidan. Vad är grejen med att man inte kan lyssna på musik och ladda sin iphone samtidigt numera? Jag behöver stänga ute dessa irriterande ljud. Ljud, ord och läten är ju en extrem trigger för mitt humör, jag kan bli totalt knäpp. Alltså TOTALT.

I förrigår publicerade jag ju ett inlägg med skisser jag gjort i veckan och jag tänkte att det kanske vore kul att se hur de blir på hud istället för papper. Jag har det senaste året främst ritat utefter varje kunds önskemål och har inte skissat så mycket på flash, men då och då har det dykt upp motiv på Instagram redo att tatueras, och ganska ofta är ni snabba på att hugga dem! Kul! Här är tre olika tatueringar, och hur de såg ut i skissversion på papper!

En tatuering på Lisa efter lite modifiering av designen!

Händerna med blombuketter la jag upp här på bloggen för bara ett litet tag sedan, men motivet har jag ritat många gånger förut. Det är bland annat denna sortens motiv jag både tryckt upp t-shirts och pins med. Handen med rosen gjorde jag igår, med enbart linjer, och den med violer gjorde jag i Stockholm härom veckan på Lisa! Eftersom Lisa ville ha sin ganska mycket större än vad jag ritat fick jag lägga till några fler blommor, knoppar och blad för att det inte skulle bli för tomt. Dessutom vände jag på stjälkarna för att designen skulle bli renare, skuggade lite och la till några prickar!

Skisserna jag visade er tidigare i veckan. Blomman längst ner gjorde jag dagen efter.

Blommorna jag la upp i mitt föregående inlägg ser ut såhär! Jag älskar att ni är så många som hört av sig och vill paxa dem, tack! Även om några är tagna går det alltid bra att höra av sig så ritar jag upp en ny i samma stil! Nemas problemas! Hur som helst, den minsta av dem tatuerade jag dagen efter jag ritade, såhär blev den:

På Anna!

Ganska så exakt likadan med andra ord! Jag förstorade upp den pyttepyttelite och efter att konturerna var gjorda drog vi små fadeade linjer inåt från varje kronblad och utåt på de andra bladen. Jag tycker nästan alltid att man ska skugga motiven, men när de är såhär små blir det bara smetigt, och då passar det fint med lite extra linjer enligt mig. Vi blev väldigt nöjda båda två, Anna och jag och blomsterkvisten agerar nu sällskap till liljekonvaljen som Anna tidigare gjort hos mig i Lund.

Dessa skisserna har ni sett förut. Har tatuerat fyra varianter.

Dessa ansiktena med halva dödskallar älskar jag. De är inte alls vad jag brukar göra och det är nog egentligen därför jag tyckte att de var roliga. Ganska snart efter att jag la upp denna bilden fick jag göra två olika varianter av tjejen som är rakt framifrån. Ett tag senare gjorde jag den nedan på Julia (och påbörjade blommorna på bröstet). Strax innan jag flyttade gjorde jag en till på min farbror. Jag kanske ska rita fler liknande känner jag nu. Såhär blev Julias:

Variant tre på Julia!

Inte superskuggad den heller, men ändå ganska mörk med tanke på det svarta i skallen. Jag tycker att den är superfin men kan inte hjälpa att tycka väldigt synd om Julia när jag ser denna bilden. Tatueringen gjorde vi i vintras och vi båda fick frysa ganska mycket för att få till bilderna utomhus, stackars, haha!

Vill du se fler inlägg som detta? Skriv en kommentar!

Skisser från veckan

Gooood morgoon! Eller god förmiddag! Jag har ju gått och blivit morgonmänniska (nästan, jag kryper upp innan nio!!) och elva är liksom inte min standardtid att vakna längre. Ni som hänger med vet ju att jag kämpat med detta i typ ett år utan framgång, och nu äntligen slår jag upp ögonen medan klockan fortfarande visar en siffra som inte innebär omedelbar ångest. Så nöjd! Livet!!! Jag vet inte om jag ska tro att det bara liksom har vänt av en slump, eller om det är så att det är klyschan med de ljusa kvällarna och varma dagarna som fått mitt liv att plötsligt kännas som en taggfri dans på rosor. Faktum är att jag inte ens tänker analyrsera, jag tänker luta mig tillbaka och sola i livsglädjens guldsken. Klichetiklysch.

Jag vill så gärna göra större blommor! Är så glad att det bokas när jag lägger upp skisser!

Är det inte helt tokigt också, hur enkelt man fastnar i spiraler? Bra som dåliga. Ni vet när man mår dåligt och stannar under täcket och tänker på hur sorgligt det är att man bara slösar bort sitt liv och så sätter man på deppig musik och tänker ännu mer på hur sorgligt det är och så stannar man under täcket en dag till och tjoff så åker man ner i ett djupt svart hål, Alice i Underlandet-style. Tvärt om är det just nu. Jag går upp tidigare – blir glad – rör mig utomhus i solen – blir glad – lyssnar på glad musik och allt känns som en Vengaboys musikvideo.

Längst ner till höger gjordes i veckan, se den HÄR!

Jag har blivit peppad på att rita och jobba, det skrev jag ju om senast igår. Men Instagram hörrni, Instagram!! Den senaste veckan har det spottats ut Instagrambilder i en rasande fart och efter tre bilder på en dag får jag liksom hålla mig för att inte skicka ut en till. Anledningen? Jag testar att fokusera på ett konto istället för två, släppa lite på feed-kontrollen och tänka ett varv istället för ett tusen varv innan jag tycker på publicera! Jag har valt att fokusera på tatueringskontot men med personliga stories och en mindre strikt tatueringsbildspolicy. Bara på en vecka har till exempel två selfies och två bilder av detta inläggets karaktär dykt upp, blandat med grejer jag fått göra på jobbet såklart! Följer ni mig inte på mitt tatueringskonto får ni gärna göra det HÄR så ses vi där!