Emilia Westerstrom
Browsing Category

Vardag

Selfie + Skitsnack

Simon kom hem senare än mig igår kväll och undrade varför jag hade mascara, något jag inte haft under dagen på jobbet. ”Nää men jag har det bara” svarade jag skamset och såg att Simon blev orolig. Jag kunde liksom höra hans tankar snurra i huvudet. Hade jag träffat någon under eftermiddagen som jag ville vara fin för? Har jag hemligheter för honom? Vad håller jag på med? En gång till frågade han och en gång till skämdes jag lite för mycket för att berätta. En lättnadens suck flög genom rummet så att krukväxterna fladdrade när jag till slut gav med mig och sa att jag bara tagit en selfie och ville låtsas vara snygg. Det var så länge sen jag själv syntes här på bloggen.

Denna bild var den enda med någorlunda fokus från ett helt gäng som togs för att visa er mina nya öronutsmyckningar. Att håret har en uppenbar straight-from-bed-look, att ögonbrynen överlag är tveksamma och att örhängena knappt över huvud taget syns får kvitta. Här har ni mig! Hej hej!

Idag har jag inget välarbetat långt och snyggt inlägg till er. Jag ligger nämligen en hel del back i livspusslet sedan jag flertalet gånger lyckats glömma bort mig bland dagarna den senaste tiden. Samtidigt som tiden i vanlig ordning sprungit sin väg har jag i mina egna tankar legat en dag bakåt i tiden. Något som resulterat i att jag kommit av mig helt och fullbokat morgondagen med kunder trots att jag egentligen borde haft koll på att jag ska spendera dagen på ett tåg mot Stockholm. Som tur är har jag världens bästa, mest förstående kunder som snällt gick med på att boka om, och allt har löst sig smidigt på den fronten. Kvar har jag packning, städning och annat roddande, samtidigt som det brinner lite i knutarna gällande Monthly Makersbidraget för månaden. Ja, alltså, ni hör ju.

Hur uppdateringen blir över helgen har jag ingen aning om, men det har vi väl pratat nog om redan, det blir som det blir! Tills vi hörs igen lämnar jag er med min tomma blick och sneda hållning, och önskar er finfina dagar i solen. Sköt om er ♥


4

Om min märkliga morgon och min kärlek till Selma.

Och så var det onsdag! Imorse vaknade jag av att Simon ropade från nedanvåningen. Han hade kokat kaffe och ägg och ställt iordning frukost med levande ljus på köksbordet men jag var för trött för att ens uppmärksamma och uppskatta den fina gesten. En trötthet så intensiv har jag inte känt på flera år, sen jag bodde i Malmö och pendlade i fyrtio minuter till mitt morgonpass som personlig assistent klockan 06.00. Ögonen rullade liksom bakåt och världen kändes overklig. Som när man var liten och ens föräldrar hade gäster och man fick vara upp länge men gjorde allt för att hålla sig vaken.

Efter två skivor bröd tackade jag för mig och kröp tillbaka under täcket. Inte förrän vid tolv kände jag mig som människa igen. Ivrigt ringde jag hem till mina föräldrar och tjöt ”finns det nåågon som fyller åår?”. Det fanns det inte. ”Prova igen imorgon” fick jag som svar och sen var det inte mer med det. Jag spillde kaffe i knät och fick ont i magen. Varför blir vissa dagar så?

Nu är jag hemma igen efter en kort arbetsdag med två superfina kunder och tröttheten börjar åter göra sig påmind. Det gör inget, den är mer välkommen nu, när jag ligger i soffan med Selma.

Selma med min systers nya kompis Minou.

Har ni hund?

Jag har länge varit ganska kluven i min syn på hunduppfödning – även om jag alltid älskat en mjuk liten hundmage och den ovillkorliga kärleken. Att avla fram ett utseende för människors fåfänga och att sälja ett liv för oss att göra vad vi vill med känns så absurt. Låta en tänkande, kännande individ bli dräktig för att sedan ta hennes valpar. Byta dem mot pengar. Samtidigt vet jag att hundar idag behöver människor som tar hand om dem och i ett kärleksfullt vårdande hem är hunden lika lycklig som ägaren.

För ett år sedan hade jag inte en tanke på att någonsin ha en lurvig liten varelse boende hos mig. Nu är hon så självklar. Varje dag tittar jag på henne och ler, vänder mig mot Simon och säger ”tänk att vi har en sån liten tjej”, och Simon håller med och så pratar vi om hur fin hon är och hur mycket vi tycker om henne.

Hon pratar när hon trivs. Ibland som en liten gris, ibland med små pipiga läten från halsen på nåt vis. Har jag en dålig dag tar jag med henne på en extra promenad bara för att se henne skutta i snön och springa snabbt i högt gräs. Inget gör mig gladare så snabbt. Om nätterna sover hon mellan oss med huvudet på en kudde och den lilla kroppen under täcket och så snarkar hon som på tecknad film, med ett rofyllt visslande på utandningen. Hon älskar morötter men spottar ut sallad och blir hon riktigt glad och ivrig ställer hon sig på bakbenen och ylar rakt ut.

Hon är så himla bra, Selma, och jag är så himla glad att hon flyttade till oss. Jag ville bara säga det. Skriva det. Den lilla lilla tjejen♥.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat är nedanför! Tack!

7

Två bilder från min helg – en loppis och en brunch

Hej vänner! Har ni haft en bra helg? Trots att jag faktiskt var uppbokad både lördag och söndag har jag haft de slappaste dagarna på länge, så skönt!

Ni vet ju redan att jag var på loppis igår med Simon och min syster Hanna. Vi gick flera rundor fram och tillbaka och medan Hanna samlade på sig glasflaskor och trattar till ett framtida kok rabarbersaft letade Simon guld och bling. Jag lyckades av någon anledning köpa en sockerströare, en för kanel och en till vitpeppar. Det låter kanske konstigt, men jag ska visa er nån dag.

Med oss hem fick vi även en skolplanch med kakao som Simon fick tjata sig till men som jag nu är upp över öronen förtjust i. Var den ska hänga är inte helt klart än. Här i vardagsrummet ger den i och för sig lite djungelkänsla som får det hela att kännas lite Vanja, fast ändå inte alls, men snäppet vassare på platsen är nog ändå planschen med monohybrid mendelklyvning som jag fick i födelsedagspresent förra året.

Efter loppisen köpte Hanna och jag storfrukost och klämde i oss fralla efter fralla tills det inte fanns mycket annat att göra än att vila magarna framför en film i soffan följt av en ömsesidig powernap på över en timme. Det var så himla slappt och när Hanna hade åkt hem fortsatte jag i samma spår hela kvällen ut. QX i soffan och tre avsnitt Skam i sängen sen lyckades jag åter igen bli trött och slockna för natten.

Idag drog jag mig länge och somnade mellan varje alarm. Halv tolv var jag påklädd och sminkad och kramade hej till mina vänner Moa och Maria. Vi hade ett bord bokat för brunch och efter lika många tallrikar mat som koppar kaffe fortsatte även söndagen i samma tecken som lördagen – slappt. Efteråt gick vi hem till mig och skrattade i någon timme och tog selfies med Selma, min deo och en skruvdragare.

Vissa dagar kan jag verkligen må dåligt över att inte åstadkomma någonting, att bara finnas till – glida runt, men denna helgen passade det mig alldeles perfekt. En liten paus från allt, en två dagar lång mysstund. Vad hittade ni på i helgen?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

4

Vardagssnack och Monthly Makers tema för februari.

Hej gänget! Hur är det mer er?

Här borta görs inte många knop just nu. Jag har precis kommit hem från några timmars jobb och en kort, iskall promenad i snöslask och motvind.

För en halvtimme sedan började min yogakurs men jag är inte där, för, något har hänt med min höft. I fredags på Selmas kvällspromenad låste den sig plötsligt och varje steg gjorde ont, bara så där. Under lördagen gick det bra men igår vaknade jag med smärtan igen och den sitter i ännu. Jag gissar att det är ett resultat av min plattfot och en längre tids felbelastning och alltså inget allvarligt. Inom ett par dagar tror jag att jag ska vara helt på banan igen men som tur är smärtar det inte när jag sitter ner, och att sitta är i stort sett det enda jag gör om dagarna, haha!

Igår hade vi min syster över. Vi hade egentligen tänkt ta bussen och släppa Selma och Hannas franska bulldog Minou tillsammans i ett grönområde lite längre bort men eftersom både min höft och vädret talade emot oss valde vi att stanna hemma. Vi tog oss till affären och jag tvingades köpa mat som räckte till mer än en måltid och sen gjorde vi tzatziki och tjoffade rotfrukt och rödbetor in i ugnen medan Simon stekte ägg och halloumi till världsbra burgare.

För en vecka sedan såg det ut såhär i stadsparken. Idag snöar det och vitsipporna fryser.

Har ni förresten sett att månadens Monthly Makers-tema ligger uppe hos Stina? Vad tror ni? Lätt eller svårt? Jag har nog bestämt mig för en idé sju gånger och ångrat mig minst lika många gånger till, vi får se vad jag landar i till slut.
Eftersom februari är en kortkort månad är inlämningsdatumet för bidragen framflyttat till den 26/2 istället för den 28e som det vanligtvis är.

En annan sak värd att nämna är att jag breddat bloggen lite för att få plats med större bilder! Bra va? Tryck f5 eller rensa cookies om ni inte ser någon skillnad!

Se nu till att göra det bästa av denna veckan allihop. Vi hörs ♥

 

Bloggkärlek och bilder från botaniska trädgården.

Jag har ju redan nämnt det en gång men jag tänkte göra det igen – i lördags hängde jag i växthusen i Lunds botaniska trädgård! Vad ni inte vet är varför jag befann mig i tropisk värme mellan fyra glasväggar, men det tänkte jag berätta idag! Det är nämligen så att två av våra Monthly Makersvärdar flyttar till egen domän idag, och till en av dem behövdes växtfyllda header- och profilbilder. Ni vet ju redan att jag var i Botan med Beatrice och slår man ett plus ett ihop är enkelt att lista ut att det var just hon som stod modell bland ormbunkarna! Beatrices nya blogg om pyssel, växter, Malmöliv och fika utan kaffe hittar ni HÄR!

Tjej nummer två som tar sitt pick och pack från bloggportal till egen domän är Mikaela, som från och med idag skriver om konst i form av bland annat betong och keramik HÄR!

Trots att jag bott i Lund i över ett år nu, och innan dess gått tre år här i skola, var lördagens besök mitt första i växthusen. Vi gick rundor i timmar och när vi åter var ute i kylan slog det mig hur jag glömt bort omvärlden och gått in i en bubbla långt ifrån Lund. Det var fint att lämna verkligheten en liten stund, och sen bara ha femton minuter långsam gång hem! Lite som söndagens äventyr, fast ännu närmre!

Någon dag tidigare satt jag och funderade på vilket motiv jag skulle skissa upp till mitt nästa linoleumtryck, och som den chokladfantast jag är fastnade min tanke direkt på kakaobönan. Något jag ångrade snabbt efter att ha blivit påmind om hur den egentligen ser ut innan den förädlas till det vackra jag köper i mataffären.

Fram tills igår hade botaniska trädgården en utställning om just kakaofrukten och choklad och alltså, har ni sett den inuti? Det ser ut som något massor av små ägg blandat med den där smeten som Rafiki gör i ett skal för att måla i Simbas panna. Fast i vitt. Ni fattar. Den ser inte ut som Marabou direkt.

Efter att ha fotograferat Beatrice i nästan alla nio rum bad jag om ett par bilder på mig själv också. Jag var inte i närheten av lika modig så bilderna på mig blev ytterst få till antalet innan jag skämndes för mycket och skrattade bort det. I timmar har jag suttit och stirrat på de fem bilder jag fastnade på och jag förstår inte. Är det såhär jag ser ut? Jag gissar att alla har en bild av sig själv, hur man själv ser ut. Min är i profil med munnen lite öppen och var gång jag ser mig själv på bild framifrån blir jag lite förvånad. Tänk att det är såhär andra ser mig? Utan kisande ögon och hundra omtagningar. Knäppt!

Varför känns det förresten så pinsamt att posera framför någon annan? Ni som läser bloggen är ju fullt medvetna om hur jag vanligtvis gör mig till framför kameran och ändå låtsas jag vara både obrydd och oerfaren så fort någon annan håller i kameran. Också knäppt! Har ni något tips på hur man blir mer bekväm?

Nu, mina vänner, ska jag slänga i mig en kopp kaffe och knäppa några bilder på ett DIY som kanske till och med kan vara ännu lite enklare än världens enklaste. Ni får se om några dagar! Ha en fin onsdag ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

4

 

Julafton i bilder, 2016.

Minns ni när jag skrev att allt skulle bli så himla enkelt i den nya lägenheten? Att livet skulle leka och vi skulle gå på moln fram och tillbaka?
Så blev det inte.
Både jag och Simon fick feber och ett halsont från helvetet. Som en käftsmäll rakt i nyllet.

Hitintills har vi inte fått hit alla saker och eftersom fibernätet inte installeras förrän imorgon står vi utan internet och har fördrivit dagarna med halstabletter och dåliga filmer på teve. Det är värdelöst.
Jag somnar var jag än lägger mig ner och Selma förstår inte vad vi gör i denna tomma bostaden, hon sätter sig vid dörren och vill hem.

jul 2016

Tack vare sjukdom samt vårt uteblivna internet har jag inte kunnat blogga. Men. Idag har jag skaffat mig en dyr lösning för er skull och tänkte dela med mig av några glimtar från min julafton (ni har väl inte tröttnat ihjäl på julen än..?)

Vi firade litet med min farmor, farfar och farbror. Mamma hade i vanlig ordning pyntat superfint i alla hörn och gått ifrån sina principer och använt guld istället för silver på julklapparna. Kors i taket. Annat som var nytt var till exempel att tomtens nissar byggt ihop en blinkande musikspeldosa som hängde på käppen och riskerade att framkalla både raseriutbrott och epilepsianfall. Dessutom glömde vi långkålen, råkade slänga julklappar i soporna och ingen orkade ta sig till del två av julbordet. Det gjorde ingenting. Vi hade det super.

Vi försökte oss på att ta några bilder på alla barn. Det gick inte alls speciellt bra men på en bild fastnade vi alla 6. En av oss blundar, en annan täcks av en tredjes fingrar och en fjärde förstår inte vad som händer.

Jag fick flera superfina julklappar som ni ska få se senare. Om ett par dagar eller så har vi internet i lägenheten och då är jag tillbaka som vanligt.

Tills dess ska jag läsa, dricka te och friskna till. Hoppas att ni har det hur bra som helst, så hörs vi♥

 


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

5