Emilia och tantklädseln

Hej gänget! Hoppas allt är bra med er! Jag har ägnat dagen snörvlandes kring julbestyr. Dagens första kund hade blivit sjuk och jag tog tillfället i akt att repa mig själv genom en oförskämt lång sovmorgon. Hur många timmar kan en kropp behöva sova per natt under vintern? Fjorton? Femton?

”Tantskor”, tycker Hanna. ”Precis likadan väska som farmor” säger Lykke. Happ.

Efter en pepparkaksbrunch och ett tillhörande blodsockerfall gick Selma och jag ut för att köpa julgran. Jag var superivrig för att julkänslan började sprida sig och hon var superivrig för att hon tror att andra hundar bryr sig om henne och att hon därför behövde kissa på exakt varje granstam. Granförsäljaren var superivrig för att han hade en ny motorsåg. Så vi iihade och ooohade och sen gick vi hem igen, jag i mitten med Selma på ena sidan och granen på andra. Jag föreställer mig att allt såg himla julfilms-idylliskt ut, men i verkligheten var  jag nog ganska osmidig med granen, vädret var grått och Selma trasslade in sig i kopplet minst tio gånger per meter.

Har ni tänkt på hur snett min piercing (eller hålet till den) sitter? Ni kommer aldrig kunna o-se det nu, eller hur?

Andra tillfällen då min idyllbild kanske inte riktigt stämt överens med andras åsikter var ungefär varje dag i New York. När jag i mitt huvud svassade ner längs Manhattan med popmusik i bakgrunden och vinden i håret som vilken Carrie Bradshaw som helst, medan jag i Hannas ögon snarare såg ut som en tant. En turisttant.

Att byxorna är lite tantiga kan jag ta, det är okej. Och tight polo, det kan klä en tant. Jag förstår. Men har ni sett min senaste bild på Instagram? Med den fluffiga jackan? Vet ni vad domen från min syster blev? Just det. Tantjacka.