Browsing Tag

ätstörning

Mina 10 bästa tips för god psykisk hälsa! (fri från ätstörningar)

För någon dag sedan blev jag påmind om ett gammalt inlägg jag skrev på min förra blogg. När det publicerades pågick Mental Health Awareness Week och inlägget blev mitt bidrag till att minska stigma och skam.
Eftersom ämnet ständigt är aktuellt oavsett vilken vecka det är, samt eftersom vi faktiskt kom överens om att prata om det, tycker jag att inlägget har sin plats även på denna bloggen. Just mental hälsa innebär ju en lång rad olika saker, olika tillstånd, sammanhang och känslor, men som ni säkert kunde gissa förknippar jag ofta mental hälsa med psykisk hälsa, depressioner och ätstörningar.

Jag har ingen utbildning och är ingen guru inom området men jag ser gärna att vi hjälper varandra till god mental hälsa. Har ni fler tips, frågor eller funderingar är ni alltid välkomna att lämna en kommentar eller kontakta mig via mejl ♥ Här är mitt försök till hjälp:

fri från ätstörningar

Bild från ett år sedan, då Simon och jag var på solsemester.. Också en bra grej för den mentala hälsan!

1. Prata om det

Jag tjatar, j a g v e t, men det är det allra bästa tipset jag kan ge i nästan alla olika situationer. Prata! Det hjälper. Du kommer känna dig så himla lättad när du har berättat för dina vänner och familj att du har det lite jobbigt just nu. Nästa gång du inte är speciellt pratglad eller sprallig som du brukar, vet de varför och du slipper lägga energi på bortförklaringar och ursäkter.
Och jag lovar dig att ingen kommer tycka att du är jobbig eller gnällig, de som bryr sig om dig kommer antagligen bara bli glada att du ville dela med dig, och lättade över att få vara med i vad som händer i ditt liv.

2. Ta hjälp

Av alla. Så mycket du vill.
Hjälp kan man få på så många olika sätt och jag personligen tycker att den bästa hjälpen ibland kan vara att bara få säga till en familjemedlem eller kompis att jag har en dålig period just nu. På så sätt, när vi umgås, har det hindrat mig från att, till exempel, äta för lite, för jag vet att personen jag umgås med ändå kommer ha extra koll.

Även om det absolut är toppen att prata med sina vänner, kan det dessutom ibland vara skönt att prata med någon professionell också. Någon som inte dömer dig, inte känner dig. Det brukar kännas väldigt skönt att bara släppa alla sina tankar på någon som hört allt och lite till, flera gånger förut.
En psykolog kan berätta för dig varför du tänker som du gör, och ge dig redskap som faktiskt funkar.
Värt att påminna om är att kolla upp kuratorer och kanske studerande, eftersom kön i psykiatrin ofta är lång och känns hopplös.

3. Kom ihåg dina framsteg

Har du inte klarat en hel månad utan självskada så som du hade hoppats? Nådde du inte målen du satt för veckan? Det gör inget. Alla framsteg är bra, oavsett om de motsvarar dina förhoppningar eller inte.

Tänk att du hade satt upp ett mål att äta middag en hel vecka, men fixade bara det 5 dagar, deppa inte ihop! Fem dagar är supermycket bättre än noll! Klarade du inte någon dag alls i veckan kanske det finns andra framsteg att lyfta fram, du kanske satt med vid bordet, inte bröt ihop fullständigt and so on.
Tänk på vad du lyckats med istället för vad du inte lyckats med.

4. Skynda långsamt

För att spinna vidare på föregående tips – bryt ner dina mål till fler mindre mål istället för ett stort.
Samma exempel: Du skulle äta middag varje dag i en vecka men lyckades bara 5 och du blir förkrossad. Dela upp istället så kanske det blir såhär: Du ska äta middag två dagar i rad, du klarar det och blir superpeppad på att fortsätta nå diverse mål.

Det kan också vara bra att gå långsamt framåt när du har många olika trassligheter att ta tag i. Skippa tänket att ”på måndag ska jag börja träna, sluta slå mig själv och börja umgås med vänner igen”, ta en sak i taget istället. Fokusera ordentligt på att nå ett mål och göra det till en vana innan du ger dig in i nästa kamp. Rom byggdes inte på en dag u know.

5. Belöna dig själv

Har du nått ett mål? Bra! Ge dig själv något fint för allt jobb du lagt ner. Ett bad med ny olja, en bok eller ett par skor, treat yourself!

6. Slappna av

I gruppen jag gick i förra året (2015) är avslappning och nedvarvning en av sakerna jag verkligen tog med mig. Är du stressad och stirrig är risken att du gör något osmart tusen gånger större. Jag ska se om jag kan förklara;
Tänk dig att du har en övre stressgräns där allting kraschar, och en undre gräns där du är superlugn. Är du stressad och ligger ganska nära din övre gräns, och sen spiller kaffe på skjortan, glömmer nycklarna i bilen eller får IG på ett prov är det ganska sannolikt att du kommer över kraschgränsen när din stressnivå höjs. Är du över din toppgräns kan allt hända, du hetsäter, skär eller panikgråter.
Skulle du däremot tagit dig tid att komma ner i varv (och ner på din stresskurva) höjs fortfarande nivån när du spiller på skjortan etc, men inte tillräckligt för att få bägaren att rinna över och boom så duckade du den kulan.
Hänger ni med?

7. Registrera!

Skriv ner vad du äter under dagen, lägg ingen värdering i det, bara skriv. Skriv ner dina känslor under dagen och om du gör något du inte borde – se tillbaka på dina registreringar under dagen. Hände något specieltt innan det blev fel? Hur kände du dig? Kan du förklara din hetsätning med att du inte ätit ordentligt tidigare under dagen? Kan du förklara din ångestattack med någon av känslorna du noterat?
Kolla om du kan se något mönster, om du kanske alltid gråter efter att du varit hos farmor eller alltid hetsäter på eftermiddagen när du ätit en macka till frukost istället för två.
Ta dina lärdomar och börja förebygga krascharna.

8. Se på dig själv utifrån

Hur skulle du se på en vän eller en kollega om de tänkte om sig själv, så som du tänker om dig? Skulle det stämma? Troligen inte. Skulle din vän eller kollega vara värd att se på sig själv på det viset? Inte en chans.

Jag använder mig av detta knepet vid två olika tillfällen.
Det första är när jag känner mig dålig över en prestation. Jag känner mig som den sämsta människan i världen och tänker att jag aldrig mer ska prova att baka eftersom min senaste kaka inte blev bra och det känns totalt rimligt. Skulle min syster däremot baka en kaka som inte blev bra skulle jag inte se på henne som en sämre människa för det, och jag skulle absolut inte tycka att hon aldrig mer borde baka.

Det andra tillfället är när jag får en instant-fat-feeling. Jag dricker en stor latte på baristamjölk 3,5% och plötsligt känns mina jeans försmå, mina armar känns större och jag tror helt seriöst att jag måste gått upp två kilo minst.
Min vän har precis druckit en likadan, ser hon större ut? Nej. Har hon gått upp i vikt? Nej. Och inte jag heller.

9. Skriv en lista

Gör en lista med alternativa aktiviteter du kan göra istället för att göra något dumt. Ha listan nära till hands alltid och välj ett av alternativen när du känner att du är påväg att freaka ur.
Förslag på listsaker: Ta en dusch, spela ett spel, sticka, följ ett avancerat recept, starta ett DIYprojekt, dansa, ring en kompis, åk ut med bilen till en tyst plats, ta en promenad, träna eller lyssna på ett avslappningsband.

10. Kom ihåg att du är bra

Alltid. Det finns så många människor runt omkring dig som bryr sig om dig och som vill att du ska må bra.
Jag, tillexempel.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack!

9

Om att äta kött eller inte / att bli flexiterian

Disclaimer: inlägget kan anses stötande och/eller triggande för icke köttätare samt personer med ätstörningar, also – jag har kläder på mig. 

För snart en vecka sedan bestämde jag och min sambo oss för att sluta köpa hem kött.

Vi hade snuddat vid ämnet tidigare men efter ett avsnitt av Malou efter tio där flertalet videoklipp på söta katter och hundar avslutades med ett på en inomhusgris, tog vi tag i saken och slutade.

Självklart har vi både hört om, och sett bilder på baksidorna av köttindustrin tidigare och trots att vi varit noga med att köpa kravmärkt och svenskt blev vår syn på köttkonsumtion sakta annorlunda efter att vi fick Selma.

Jag älskar Selma. Aldrig i mitt liv skulle jag vilja skada henne och (såklart) ännu mindre döda. Inte av någon anledning skulle jag sätta Selma i ett stall med andra djur, så tätt packade att hon knappt skulle kunna röra sig. Aldrig skulle jag låta henne bli så deprimerad och uttråkad att hon skulle börja skada sig själv eller någon annan och aldrig skulle jag tryckt in henne skrikandes i en lastbil för att låta henne leva sin sista timme i total panik och ångest. Aldrig.

Grisar sägs vara lika smarta, eller kanske till och med ännu smartare än hundar, och genom att jämföra andra djur med vår hund, blev det ett ganska enkelt val att sluta köpa hem kött.

Men.

Senast jag var vegetarian hade jag anorexia.

Att sluta äta kött var det första steget jag tog mot vad som potentiellt hade kunnat bli min död. Det var enkelt. Genom att sluta äta kött fick jag laga min egen mat hemma, och kontrollera den som jag ville. Jag hade alltid en ursäkt till att tacka nej till mat, och tidvis blev begränsningarna fler och fler. När jag började äta kött igen hade jag ett bmi på strax över 13. Det är nästan femton kilo under gränsen för undervikt och även om jag kanske hade hamnat där även som köttätare vet jag att förbuden är min värsta fiende.

Jag är friskförklarad från min ätstörning men med mina gener, erfarenheter och beroendepersonlighet kommer jag nog aldrig riktigt lita på min kropp och för att undvika att trilla dit än en gång är förbudens tid över.

En annan sak jag reflekterat över i valet om att bli vegetarian är mina vänner och familj.
Alltså.
I min familj är vi åtta stycken. Vi är tio med min och min systers respektive och för mina föräldrar att bjuda hem på middag är ett kapitel för sig redan nu. Maten ska inte bara lagas i mängder som för andra familjer skulle räknas som storkok, den ska även falla alla i smaken och gå att tillaga med trettio spralliga små fingrar i närheten utan att varken huset, eller barnen går sönder under tiden.

Jag vill absolut inte vara otacksam och tacka nej till något min familj lagt tid och pengar på, och att laga två olika maträtter är otänkbart.
Jag är inte den som tar med egen specialkost och jag skulle aldrig kräva att de andra anpassar sig efter mig. Speciellt inte efter alla de år mitt matintag redan tagit alldeles för stort fokus från övriga syskon.

Med våra nya insikter vill vi inte äta kött, men jag tänker inte längre förbjuda mig själv att stoppa mat i munnen.

Därför har vi bestämt oss för att kalla oss semivegetarianer, eller flexiterianer om internet får bestämma. Det betyder att vi aktivt kommer avstå från att äta och köpa kött i sammanhang som bara påverkar oss själva, och som inte påverkar oss negativt. Däremot kommer troligen varken jag eller min sambo neka mat som lagats till oss, innehållande kött.

Veckan som gått har gått smidigt, vi har helt enkelt skippat kycklingen i det stekta riset på Thai-haket och valt den vegetariska baguetten på caféet på vägen till jobbet, inga problem. Trots det skulle jag vilja höra era åsikter och kanske få er hjälp?

Vad är er inställning till köttkonsumtion? Vad säger man när någon frågar och vad äter man när korv stroganoff inte längre är ett alternativ? Hjälp tack!


Tyckte du om inlägget? Lämna en kommentar, dela eller tryck på hjärtat här nedanför. Tack!

7