Browsing Tag

Bokrecension

Bokrecension: Livet går så fort. Och så långsamt.

Det är tisdag och mitt liv har rullats igång igen, äntligen. Energidippen de senaste dagarna har varit så fruktansvärd att jag inte vetat vad jag ska göra med mitt liv. Att göra ingenting, att sova för länge och dricka för mycket kaffe är ju verkligen ett framgångsrecept för trötthet – inte för att känna sig utvilad.

Det här med att livet just nu ibland knappt hinns med och ibland är som att trampa runt i kolasås är även temat på den senaste boken jag läste ut; Livet går så fort. Och så långsamt. Det var egentligen ett ganska bra tag sedan jag läste ut den, men ni fattar. How ever. Boken är skriven av Martina Haag och handlar om Sonja, som i vuxen ålder ser tillbaka på åttiotalet, då hon var tonåring, ganska ensam och väldigt vilse.

Livet går så fort. Och så långsamt.

Vid första anblick hade jag svårt att förstå om boken är en ungdomsbok, eller om den riktar sig till vuxna. Efter att ha läst den undrar jag fortfarande, men tänker att den passar båda.

Sonja går i högstadiet. De rika har dunjacka men hon har täckjacka och trots att jag inte var i närheten av att finnas under åttiotalet känner jag igen mig i varenda detalj av hur det där högstadiet på Lidingö fungerade. Grupperna och skvallrandet och alla regler. Mitt i allt det vemodiga tonåriga vill Sonjas föräldrar skiljas och mellan skrik och bråk och en något märklig lillasyster blandas åttiotalsanekdoter och ganska mycket humor.

Livet går så fort. Och så långsamt.

Omslaget är kanske inte min favorit. Lite fulsnyggt.

Språket i boken är superenkelt. Så som jag gillar det, liksom rakt upp och ner utan svåra ord och märkligt långa meningar. Det slukar mig ganska snabbt, allt flyter på och boken läses ut väldigt snabbt. Livet går så fort. Och så långsamt benar ur se sista sex månaderna av högstadiet och trots att vissa kapitel faktiskt inte handlar om något väsentligt alls blir helheten himla fin, ganska rolig och väldigt sorglig.

Redan innan jag köpte Livet går så snabbt. Och så långsamt på Pocket shop på Malmö central i väntan på tåget hem till Lund hade jag hört talats om Martina Haags förra bok, Det är något som inte stämmer. Jag har velat läsa den länge men inte kommit till skott men efter att ha läst denna gulrutiga guldklimp är jag ännu mer sugen på att ta mig igenom även föregående historia. Tusen poäng!

Har du läst något av Martina Haag?

Mina favoriter från bokrean

Blogginlägget innehåller reklamlänkar (adlinks)

Har du också fått inkorgen överfylld av mejl gällande bokrean idag? Jag med, och jag brukar i vanliga fall inte bli så exalterad när det görs reklam om reor- det som reas ut när det gäller kläder och liknande är ju oftast det som blivit över, det som ingen vill ha och som troligen ändå bara kommer att hänga på en galge i garderoben med motiveringen ”den var billig”. På bokrean är det lite annorlunda, hur man bestämmer vad som ska reas ut eller inte har jag inte riktigt förstått, det är en så salig blandning.

Jag är egentligen i världens sämsta position att köpa böcker just nu, dels eftersom jag kommer flytta om tre veckor och fler böcker bara kommer innebära mer att packa och mer att bära, men också för att jag den senaste tiden fått så himla många recensionsex på posten att jag inte hinner med att läsa ikapp (jag har för tillfället tre utlästa böcker jag ska dela med mig av till er, stay tuned). Jag är ju en ganska långsam läsare på det viset att jag gör saker i sjok, jag läser intensivt och sen ingenting alls. Hur som. Jag kunde inte hålla mig från att slinka in på rean trots allt och vill ni läsa vad jag vill läsa är detta vad ni ska klicka hem:

Jag är inte perfekt, tyvärr – Michaela Forni

Några av böckerna jag skrivit om på bloggen tidigare finns till lägre pris. Michaela Fornis Jag är inte perfekt, tyvärr tillexempel. Jag skrev lite om boken och visade den i det HÄR inlägget för ett bra tag sedan men recenserade aldrig på riktigt. Boken är superfin och väldigt lättläst. Den är en blandning av Michaelas egna berättelser om ångest och kärlek och handfasta tips på hur den där ångesten ska knäckas. Värd att kikas i då och då.

Köp Jag är inte perfekt, tyvärr HÄR!

Ännu mera vego – Sara Ask / Lisa Bjärbo

Ännu mera vego är kokbok en uppföljare till Mera vego, en bok jag plockat både ett och två recept från sedan jag fick hem den på posten förra året. Jag använder sällan kokböcker utan brukar föredra att googla mig till recept men i Mera Vego har jag bläddrat från soffan och liksom blivit sugen. Recepten är enkla och maten är prefekt vardagsmat.

Köp Ännu mera vego HÄR!

De polyglotta älskarna – Lina Wolff

Sedan Flora tipsade om boken för över ett år sedan har jag flertalet gånger sett den och tänkt ”just det, den vill jag läsa”. Att boken vunnit Agustpriset känns ju som kvalitetsstämpel nr 2.

Köp De polygotta älskarna HÄR!

Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Hur många gånger jag stått och vägt boken i händerna och funderat på om jag verkligen orkar läsa en så tjock bok? Många! Jag är fortfarande osäker. Risken är att jag liksom kollar på den, tänker att det inte ens är lönt och bara hoppar över att ens öppna, MEN jag har hört så himla mycket bra om Ett litet liv, och 65 kronor kan det väl ändå vara värt att testa?

Köp Ett litet liv HÄR!

Sandra Beijers Allt som blir kvar finns att köpa på rean HÄR!

Vegetarianen

Ärligt nu. Vegetarianen hade jag inte hört ett jota om innan jag såg den på Bokus rea-topplista, men med ett så fint omslag var jag tvungen att googla och jo, jag tror att det kan vara en keeper!

Köp Vegetarianen HÄR!

Mjölk och honung – Rupi Kaur

Har ni inte läst än? Läs. HÄR har jag skrivit en recension av den svensköversatta versionen!

Köp Mjölk och honung HÄR!

Du då, har du planerat att köpa något på bokrean i år? Eller har du något ytterligare tips? 

 

Recension: Milk and Honey – Rupi Kaur

Recension Rupi Kaur, Milk and Honey

Inlägget innehåller reklamlänkar 

För ett tag sedan fick jag hem ett översatt exemplar av Rupi Kaurs debutbok Milk and Honey, av Sandra Beijer översatt till svenska som Mjölk och Honung. Rupi är poet, författare och konstnär och trots att hon i skrivande stund har 2,1 miljoner Instagramföljare på kontot där hon skriver poesi och visar sina illustrationer hade jag lyckats missa henne. Jag hade ingen aning tills boken trillade ner i brevlådan och jag blev varse om att Rupi, och hennes bok är hype.

Milk and Honey är en samling av poesi och prosa men texterna har ett sammanhang och på fyra olika kapitel tar man sig igenom ett ganska skört litet liv, ackompanjerat med linjer formade som blommor, kvinnor, ögonfransar och rymden.

Läs mer: Recension: Allt som blir kvar – Sandra Beijer 

Jag har ofta svårt för poesi. Jag gillar inte när språket inte flyter. När det kapas mitt i meningar och delas upp i flera rader där inga pauser är naturliga för mig och av den anledningen främst, imponerade texterna inte på mig till en början. Jag funderade på om det var översättningen, men efter att ha kikat på Rupis Instagramkonto kom jag fram till att översättningen är precis så bra som den skulle kunna vara och för mig är det bara en smaksak som sätter käppar i hjulet. Poesi är vanligtvis inte min smak. Men Milk and Honey kom att bli det.

Recension Milk and Honey Rupi Kaur, Svensk översättning

Illustrationerna är så söta och tillför verkligen. Gillar dem!

Plötsligt fann jag mig själv vika hundöron på sida efter sida där jag stannat extra länge och tänkt efter, på sidor jag vill läsa igen. Din sorg bor på platser dit sorg inte ska nå, kan vara det sorgligaste jag läst, komprimerat i en mening. Och är det något som ofta griper mig i litteratur så är det sorg. I Milk and Honey finns det mycket av den varan, mycket hemskheter, men också små ljus, eller sötma, som det beskrivs på baksidan av boken. Det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter det.

Din sorg
Bor på platser
Dit sorg inte ska nå

Så jag fortsatte läsa. Sida efter sida. Stannade, vek, tänkte efter. Och det är en himla fin bok. Jag förstår hypen, verkligen. Det är en bok av sin tid, som behandlar flera av de ämnen som äntligen är uppe i ropet, med märkliga radbyten och svarta linjeteckningar och någon fläck mitt på sidorna där tårar trillat ner och skrynklat ihop bladen.

Sent i höstas kom Rupis andra bok. The sun and her flowers, än så länge är den inte översatt utan finns endast på engelska, men efter min positiva överraskning kring Milk and Honey är jag väldigt sugen på att läsa även den. Har ni läst den?

Mjölk och Honung, översatt på svenska hittar ni HÄR

The sun and her flowers finns att köpa på originalspråk HÄR 

Novellix – fyra böcker om att vara ung + Johanna Thydell

Novellix ungdom

Vänner! Jag har boktips till er! Eller, rättare sagt novelltips!

När jag var yngre läste jag konstant. Varje kväll plöjde jag igenom sida efter sida tills ögonlocken föll ner av sig själv. Ju äldre jag blev, desto mindre läste jag. En period satt jag maniskt och bläddrade i tysta kupén på tåget fram och tillbaka från skolan men när jag flyttade hemifrån rann det ut i sanden.
Jag har gjort några försök under året att locka tillbaka mitt intresse men det har gått trögt. Jag har läst Floras, Sandras och Michaelas böcker men inget mer utöver det.

#MEG, mediedagarna jag deltog i i september, låg på Svenska Mässan och i talarpasset ingick även inträde till Bokmässan som ägde rum samtidigt. Linda och jag tog oss ner en runda, hon ville träffa sitt bokförlag, och jag ville kanskekanskekanske hitta något som kunde få fart på läsandet igen. Vid Novellix hörna blev det jackpot.

Novellix Sandra Beijer

Om inte för innehållet, så för utsidan. Alla Novellix noveller har sååå fina omslag, jag vill rama in Sandra Beijers!

Jag har kikat på Novellix tidigare, då främst eftersom deras idé är så smart och deras omslag så grymma, men jag har aldrig köpt något. Jag kikade runt på Engelska klassiker-samlingen, Svenska klassiker-samlingen, Simone de Beauvoir och August Strindberg men landade i samlingen med fyra böcker om att vara ung. Ungdomslitteratur är trots allt det jag tidigare läst och uppskattat, och eftersom det var där jag slutade kändes det tryggt att åter börja där. I förbifarten plockade jag även upp en novell av Johanna Thydell. Jag älskade hennes böcker när jag läste dem som yngre.

Förra veckan plockade jag äntligen upp min box och började läsa. Bok efter bok, nedbäddad i soffan med en varm kopp te och höstrusket väsandes utanför fönstret.

Vad jag tyckte om dem? När sista bladet vänds hade jag upplevt de flesta känslor, vemodet kändes starkast. Ska jag betygsätta dem ser det ut såhär, från ett till fem:

Johanna Thydell – Han såg på dem som färger ♥♥♥♥♥
Sara Kadefors – Till varje pris 
Johanna Nilsson – Levande läppar rekommenderas ♥♥♥
Sandra Beijer – Juan-les-Pins ♥♥♥
Elin Bengtsson – En vinterlek  ♥♥♥♥

Novellix Ungdom

Några noveller, någon bit choklad och en kopp te i soffan så är höstkvällen räddad.

Johanna Thydells älskar jag. Hennes snabba språk fångar mig oavsett vad hon skriver om. Om ungdomsfyllor och skrapsår, om döden och saknad och lappar bakom tapeten eller om rökiga kvarterskrogar och hemsläp – jag fastnar alltid.

Någon novell lämnade mig med ett axelryck, en annan berörde alla mina värsta ämnen – droger, familjekriser och att kräkas efter maten. En avslutades för hastigt och en krävde en tyst genomgång i huvudet efteråt, för att ens förstå vad som hänt.

Att läsa noveller på det här viset passade verkligen mig, det känns inte som ett speciellt stort åtagande och kräver inte vidare mycket avsatt tid. Dessutom är böckerna lätta, passar i en handväska eller ficka och kickar igång en sömnig läshjärna var som helst. Nästa gång väljer jag något mer vuxet, ni kanske har tips på en box?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack!

6

Recension: Stanna – Flora Wiström

”Hur var den?” frågade Simon när jag vänt sista bladet på Flora Wiströms Stanna. ”Jag vet inte”, svarade jag, och det är lite så jag känt boken igenom. Jag vet inte om det tar så lång tid för mig att läsa ut boken pågrund av innehållet, eller om det bara grundar sig i lathet. Jag vet inte om kärleksrelationerna känns för krystade. Jag vet inte om jag tycker om de stereotypiska halvbohemiska vänsterungdomarna och när sista bladet vänds vet jag inte vilken känsla jag har i kroppen. Har jag någon känsla i kroppen över huvud taget? Känner jag någonting inför Stanna? Jag vet inte riktigt.

Stanna är bloggaren Flora Wiströms debutroman. En ungdomsroman om kärlek, sorg och vänskap. Berättelsen handlar om Ester som jobbar i ett bokantikvariat, alltid för länge, för ofta och på för många helger. Hon bor med sin vän Hanin, har en lillebror som heter Nick och en trogen kund i bokantikvariatet vid namn Lotta.

Esters liv förändras när en fumlig pojke med färgfläckiga händer kommer in i butiken och får hennes hjärta att slå dubbla slag. Pojken, Eli, blir grunden till Esters allra vackraste, men också allra svåraste år.

Omslaget? Full pott! Titeln? Hm.

Att kärleken i Stanna inte går att nämna i samma mening som orden överraskande eller oförutsägbar är inte mer än ett faktum men det finns någonting i berättelsen som blandar upp. Något som tillför en annan vinkel på den klassiska ungdomsromantiksromanen – Esters relation till Hanin. Banden mellan Ester och Hanin är definitionen av systerskap, de är ett, de är vad man har vänner till och feminismens fantastiska styrka. De är äkta och nära och mellan mjuk hud och pojkiga axlar, ölhångel och dimmiga blickar finns dem, med oroliga föräldrarelationer, vilsna framtidsplaner och rop på stöttning när de själv tappat fotfästet.

Lillebror Nick berör jämt och på sidan 262 gråter jag, ensam under täcket en tisdagseftermiddag.

Stanna har många sidospår, många personer att lära känna, men den enda karaktär som egentligen berör mig är Nick. Lillebror Nick berör jämt och på sidan 262 gråter jag, ensam under täcket en tisdagseftermiddag. Jag vill ha en egen bok om Nick. Jag vill träffa honom, krama honom. I övrigt är karaktärerna Flora. Som en trogen bloggläsare sedan tvåtusenåtta pusslar jag ihop varje karaktär i boken med någon i bloggen. En är Frida, en är Felix och det är inte nödvändigtvis en dålig sak, men ett hinder för att låta boken vara sin egen, och ett hinder för mitt intresse för den att växa.

Flora Wiströms Stanna hittar du på till exempel Adlibris

Att Flora vet sitt språk och kan sitt skrivande råder det inga tvivel om. Jag kan fortfarande se hemmafesterna, nittiosängarna och tekopparna i bokantikvariatet framför mig. Jag kan deras garderober och sätt att prata och inte en enda gång under läsningen valde jag att hoppa över stycken och rader så som jag vanligtvis har en tendens att göra, när jag redan vet vad som ska komma.

Skulle jag läst Stanna för fem år sedan skulle recensionen säkert låtit annorlunda. Jag hade troligen rynkat ögonbrynen i ilska och sorg samtidigt som det pirrat i kroppen av nyfikenhet och kyssar bland blåbärsris men när jag nu slår ihop pärmarna vet jag inte vad jag känner. Var boken bra? Eller inte alls?

Betyg: ♥♥♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

7