jul

Det är en dryg vecka kvar till julafton och som vanligt såhär års florerar det en hel del artiklar på internet om hur materialistiskt, hetsigt och stressigt livet blir runt jul.

Jag måste få skriva av mig.

Det handlar alltså om att vi varje år hetsas till att köpa fler och dyrare julklappar, att ha en större, glittrigare gran och fler stämningsfulla julbak och pysselstunder än året innan.

I hur många år som helst har jag julbakat med mina vänner. I år hinner vi inte klämma in det utan stress, så vi kommer nytt-år-baka istället!

Jag vet inte om det är en åldersgrej eller något jag undermedvetet aktivt strävat efter men i år känner jag noll procent stress inför julen. Noll procent.
Jag har köpt några julklappar men inte alla, jag har slagit in några julklappar men inte alla och trots att jag inte ens bestämt vad jag ska ge till övriga familjemedlemmar är det inget jag oroar mig för. Och det är så himla skönt.

I år kommer jag inte ha någon julgran. Jag kommer troligen inte köpa nya julaftonskläder, jag kommer inte bjuda hem till paradbak och jag kommer inte ge julklappar till fler än de jag kommer fira med.

Det känns så himla tråkigt att folk på grund av prestationsångest eller orimliga förväntningar ska må dåligt över en högtid som ska innebära bara värme och gemenskap. Jag vet så många som inte tycker om julen eftersom de bara känner tvång. Tvång på att vara glad och pratsam, tvång på att köpa och ge bort saker.

Så många som städar i en evighet, dammsuger taket, som gråter för att alla olika sorters sill inte blev klara, för att skinkan blev torr och gröten blaskig. Så många varken innan, under eller efter julafton hinner slappna av och ta in vad som händer eftersom de är så upptagna med att styra så att tomten inte kommer mitt under Kalle anka. Se till att Janssons och prinskorv och köttbullar och brunkål är lika varma samma tid.

Bilder från 2012 eller 2013 där min mamma juldukat så fint och enkelt med bara vanliga äpplen.

Tidigare år har jag känt att alla julklappar jag ger bort måste vara värda exakt lika mycket pengar. Så när mammas julklapp kostade trehundrafemtio och pappas bara trehundra jämnt, kände jag en mindre panik i kroppen och köpte en kompletteringsklapp till pappa för resterande femtio kronor. Förstår ni då att jag har fem syskon att ge exakt-lika-dyra julklappar till?

Sen förra året har jag förstått att det är innehållet som spelar roll, inte prislappen. Jag spenderar ungefär samma summa på alla i familjen men med viss marginal. Lite mindre till Hanna i år och lite mindre till Lykke, nästa år blir det kanske precis tvärt om. Bara en sån liten insikt har släppt mycket från mina axlar. Det blir liksom bra oavsett vad julklappen kostar.

Kanske är det tack vare att jag äntligen själv insett att det, när det gäller sakerna jag får, är tanken som räknas som gör att jag kan applicera det även på presenterna jag ger bort. Det känns så fint att min familj suttit i soffan och funderat, gått i butiker och vridit och vänt på saker med mig i åtanke. Mig! Att de lagt tid, pengar och energi på att göra mig glad. Mig! Hur fint är inte det?

Extra fin blir såklart tanken om jag vet att de under tiden kunnat njuta av alla fina ljus och dofter, och inte bara svettats, stressat och gråtit. Jag älskar julen och jag hoppas verkligen att fler lägger stressen på hyllan, och kommer ihåg att när dagen väl kommer, är det ingen som kommer bry sig om allt det du oroat dig för.
Tittar ni på Jul med Ernst? Ernst mamma skrubbade väggarna dagarna innan och satte sig inte ner en enda gång under självaste julafton. Ernst själv gav rådet att släcka ner i taket och tända bara ett litet ljus, så syns inte dammråttorna. Words to live by enligt mig.