Browsing Tag

Q&A

FAQ om vår Stockholmsflytt!

Hej gänget! Hoppas att allt är bra med er! Idag har jag en liten extragrej att informera om! Det är nämligen så att jag ska ta över Influencers of Swedens Instastorys idag! Där ska jag ta er genom min dag och samtidigt tipsa lite om the basics i Bulletjournalling, eftersom jag vet att ni fortfarande är många som undrar hur man startar. Vill ni hänga med mig där hittar ni InoS konto HÄR! Självklart blir jag superglad om ni vill engagera er, ställa egna frågor och svara på mina, vi ses där!

Här inne på bloggen ska jag svara på lite frågor om Stockhomsflytten. Det närmar ju sig nu och jag vet att ni har en hel del frågor om det hela som ännu inte gått att luska ut från mina sociala kanaler. Ni är så nyfikna av er och det är så himla skoj tycker jag! Här kommer svar på de frågor ni ställer mest frekvent gällande min flytt till Stockholm!

Q: När flyttar ni? 
Någon gång runt den 15-17/3 går flyttlasset! Vi kommer bo i en andrahandstvåa i Hornstull och mer info än så har vi egentligen inte. Eftersom varken Simon eller jag har körkort är det fortfarande väääldigt luddigt hur flytten kommer gå till rent praktiskt. Trettio köldskadade växter i en flyttfirmabil finns inte på kartan och några vänner som helst av allt kör 120 mil för att bara vara en extra bra kompis har vi inte i överflöd.

Q: Har ni hittat en hyresgäst till er lägenhet än? 
Nej!!! Jag är klantarslenas mamma och har lagt in vår Blocketannons alldeles tokigt, vilket har resluterat i en massa missförstånd. Vi kommer ha någon som kommer och kikar idag förhoppningsvis men om det inte går i lås är det nog dags för oss att panika lite. Är du i behov av lägenhet i Lund? Kontakta oss HÄR! Och OBS att vi alltså inte längre är intresserade av byte, utan en helt vanlig andrahandsuthyrning!

Hoppas på att vara såhär glad merparten av tiden i Stockholm.

Q: Hur kommer det sig att ni flyttar?
Anledningen till flytten är egentligen Simons tristess. Han är basicly född och uppvuxen i precis samma kvarter som vi bor i, som vi jobbar i och som Simons bästa vänner och familj bor i. Han ville testa något nytt och föreslog något varmt, typ Spanien. Jag sa aldrig i livet och så kompromissade vi oss fram till huvudstaden. Ni vet hur det blir.
Jag ser så himla mycket fram emot lite miljöbyte och tror att det kommer bli klockers!

Q: Kan vi ses och dricka kaffe? 
Ja! Älskar kaffe.

Q: Kommer du fortsätta tatuera även i Stockholm? Hur bokar jag tid? 
Jajamän! Såklart! Just nu är jag inte helt 100% på var jag kommer jobba och därför tar jag inte emot bokningar i Stockholm riktigt än. Jag kommer berätta här och på min Instagram så fort jag vet! Lovar!

Q: Jag vill hinna tatuera mig innan du sticker, har du tider kvar?
Jag har några pyttefå tider kvar, skynda att boka! Mer info om det hittar du HÄR!

 

 

 

Sista svaren på era tatueringsfrågor

Hej vänner! Hoppas att allt är bra med er! För ett ganska bra tag sedan nu bad jag ju er ställa frågor gällande tatueringar och sedan dess har jag svarat på några, bland annat om hur tatueringar slits på händerna, hur jag blev tatuerare och om man måste vara en tuffing, eller om man kan bli tatuerare som mes (hint: jag är en mes). Idag tänkte jag att vi ska beta av de sista frågorna från inläggets kommentarsfält! Har ni fler frågor är ni sjääälvklart alltid välkomna att ställa dem i ett mejl eller som en kommentar i vilket inlägg som helst. Men okej, here we go!

Kanske en omöjlig fråga att svara på, men jag funderar på att tatuera mig men vill gärna ha motivet på ett ställe som inte syns till vardags, allra helst på revbenet precis under bh-bandet. Har förstått att detta är ett av de mest smärtsamma ställena och kanske inte helt optimalt för en förstagångstatuering, skulle du avråda att försöka på revbenen för första gången?
Nopes. Välj placering efter var du tycker att det är fint, inte efter hur ont det kommer göra! I slutändan gör det ändå ont på alla ställen, men smärtan går över och det kommer vara värt det!

Är det vanligt med besvärliga kunder?
Besvärliga har jag inte haft så många, men några stycken såklart. Ibland kan det vara så att nya kunder har lite väl mycket beslutsångest och kanske känns något påträngande i sina frågor, men att vara tatuerare är ett serviceyrke och då gäller det att ta hänsyn till att folk är nervösa och spända.

En färdig och en halvfärdig tatuering jag gjorde för en vecka sedan ungefär.

Har du någon gång haft en kund som inte blivit nöjd och hur har du hanterat det isåfall?
Jag har faktiskt stavat fel på en text en gång. Jag hade fått texten mejlad till mig och tänkte att den redan var korrläst. Jag kopierade den utan att själv läsa igenom och en extra bokstav hade smugit sig in. Jag blev uppringd av kundens pojkvän som vrålade i telefonen att jag skulle betala tillbaka pengarna och mer därtill.
Jag var skiträdd men kunden och jag kom senare fram till att texten skulle få förbli felstavad då ordet var ett av många många i en lång text och var därmed inte så utmärkande. Hon fick pengarna tillbaka och kom senare in för en ny tatuering. Phju.

Hur gör man för att få kunder som ny tatuerare, är det svårt eller ”kommer det lite av sig självt”?
Det är nog väldigt väldigt olika, som med alla former av företag man startar. För mig har det gått väldigt enkelt och nu får jag alla mina kunder via Instagram eller den klassiska mun till mun-metoden.

Man pratar ofta om att det är permanent från kundens perspektiv, men hur känns det för dig som tatuerare? 
Jag brukar i ärlighetens namn inte tänka så mycket på att det är en person tatuerar på när jag väl är igång. Det kanske låter konstigt men det blir nog lite som för en läkare eller liknande, jag ser huden som en hud. Jag sitter så koncentrat på vad jag gör att tanken på att det är permanent, att det är en annan människa och så vidare försvinner lite.

Hur är kundkontakten? Råkar du ut för kontrollfreak som vill detaljstyra eller kanske inte ens vill betala för ditt jobb? Sådana problem kan ju tex frisörer ha.
Det händer då och då att jag får sätta om stencilen fjorton gånger och rita om skissen minst lika många gånger. Det är oftast när det kommer till tjejer som ska ha sin första, ofta väldigt lilla, tatuering. Jag tror egentligen inte att det är detaljer som kunden  skulle tänkt på senare, efter att tatueringen är på plats, men det är bara att lyda.

Folk som inte vill betala finns, men snarare så att de försöker pruta än att de förväntar sig gratistatueringar för att vi känner varandra, så som jag kan tänka mig att frisörer ofta blir förväntade att göra.

Tatueringsfråga om förändrad stil

Hej gänget! Hoppas allt är bra med er! Idag, mina vänner, hade jag tänkt svara på en fråga jag fick för ett tag sedan via en Facebookgrupp. Jag svarade kort där inne men eftersom jag tycker att frågan dels är väldigt intressant i sig, och dels väldigt relevant just nu eftersom jag själv funderar över den, tänkte jag att kanske även ni skulle tycka att det var skoj att läsa svaret! Vi hoppar rakt på det, såhär:

Hej Emilia! Jag har följt dig främst via ditt tatueringskonto längelänge och hoppas få lite av lönen över att tatuera mig hos dig snarast! När jag började följa dig körde du främst old school, och nu ser man mest de mer minimalistiska tatueringarna i ditt flöde (vilket också är såå fint!!)
Tycker du någonstans att det är lite ”synd” att kundernas förfrågan har gjort att det har tagit den svängen i stilen, alltså om du saknar det mer renodlade traditionella stuket, eller känner du att du hittat en nyförälskelse i de små blommorna och dylikt? Jag tycker att båda delarna är superfina, och är bara nyfiken på att höra hur du ser på och känner kring det!

Jag tänker att vi börjar med lite bakgrundsinfo för att få en helhet och som ni säkert redan vet började jag tatuera i studion tillhörande personen som lärde mig tatuera, i Eslöv. Med honom jobbade jag i drygt två år med mitt eget tatuerande, och innan dess hängde jag frekvent i studion som hjälpreda och någon form av lärling. I Eslöv jobbade vi mer som ett serviceyrke än som ett konstnärsyrke och det kunderna ville ha fick de. Vi blandade stilar hej vilt mellan olika dagar och ganska ofta hade jag textjobb, barnens namn eller familjens stjärntecken. Vissa dagar körde jag lite mer realistiskt, andra dagar helsvart.

Läs mer:  tips till dig som vill bli tatuerare – såhär gjorde jag! 

Med andra ord hade jag egentligen ingen stil på det jag tatuerade fram tills jag träffade Simon. Simon däremot, har alltid varit stenhårt insatt på traditionell tatuering och ganska naturligt gled även jag in på den fronten. Att rita och tatuera traditionellt är en helt annan grej än att vara allätare, här finns ett community och massvis av historia. Jag älskar traditionella tatueringar och tycker att det är så himla himla fint men ganska snabbt började jag jämföra mig för mycket med andra och tappa både motivation och inspiration. Inom traditionell tatuering är det nämligen vanligast att man tar gamla sjömansmotiv och bilder från tidigt 1900-tal för att göra om med sin egen prägel – de flesta gör alltså samma motiv och risken att få prestationsångest är 100%.

Blommorna som nu även letar sig in i min Bulletjournal

Av just den anledningen – prestationsångestbiten, är jag himla glad att jag blivit tilldelad och faktiskt fått hjälp av mina kunder att hitta en annan stil jag är bra på. Mina blommor jämför jag inte med någon, de är mina, jag är bra på att göra dem och de är uppskattade. Full pott!

Däremot tycker jag fortfarande att tjejer är det roligaste som finns att rita, ansikten och konstiga hattar, det faller jag alltid tillbaka på, om jag bara ska sätta mig ner och rita någon gång.

Läs mer: En titt i min skissbok

Just nu är jag översvämmad av blommor, tunna linjer och småtatueringar och det är jag verkligen tacksam för, men jag hoppas verkligen att jag i framtiden kommer kunna smälta ihop de två stilarna till något eget. Något med lite större motiv (och ansikten!) men med blommor, smala linjer och allt det där jag gör idag. Ett exempel på det är till exempel dehär krukorna, som jag är väldigt nöjd över, tjejerna med dödskallehalvor och de något större växterna!

Har ni fler frågor! Ställ dem! Och ha en fin dag hörreni!

Svar på era tatueringsfrågor!

Det är dags att svara på lite tatueringsfrågor! Tjoho! Kul! Om du ställt en fråga som inte fått svar ännu är det troligen för att jag planerar att svara på vissa frågor i enskilda inlägg, då de behöver förklaras lite mer ingående. Tillexempel som frågan om man måste vara tuff för att bli tatuerare. Lite då och då får jag även frågan hur jag blev tatuerare, det har jag svarat på här! Har ni fler frågor är ni såklart alltid välkomna att ställa dem i kommentarsfältet!

Dot work. Hur fungerar det? Sitter tatueraren och gör en prick i taget eller finns det ett ”snabbare sätt”? Såg nämligen en video på instagram där de bara drog nålen rakt över ett område. Funderar nämligen på att skaffa en tatuering som övergår till dot work.

Dotwork är en tatueringsstil där hela tatueringen, eller skuggningen på en tatuering är gjord av prickar. Det finns flera olika sätt att få fram det prickiga, och många olika sätt de kan se ut på. Antingen kan man göra en prick i taget, det ger absolut skarpast prickar. Jag gör inte faktiska dot worktatueringar men när jag gör tatueringar med lite prickig skuggning gör jag det inte en och en, utan troligen på det viset du såg. Det går helt enkelt ut på att maskinen går så pass långsamt att man hinner röra handen mellan gångerna nålen nuddar huden. Hur prickigt det blir och vilket utseende skuggningen får med den metoden beror på hastighet på nålen, på handen och hur hårt maskinen slår.

Vill du ha en tatuering med dot work ska du kontakta en tatuerare som kan den stilen, hen vet garanterat bäst vilken metod som ska användas. Kika på Instagram!

Har du några tips och knep för att måla proffsiga stenciler? 

Hm. Jag är lite osäker här, menar du verkligen stencil? Stencilen är den (oftast) lila mallen (som de på bilderna ovan) som sätts på huden innan det är dags att tatuera. Jag ritar mina tatueringar på papper och skriver ut dem på stencilmaskin. Gör man sin stencil manuellt på karbonpapper gäller det bara att hålla sjukt stilla och trycka sjukt hårt med pennan.

Vilka färger åldras sämst/bäst? 

Det här med hur färger åldras är lite knepigt. De färger som vi sett åldras trettio år idag är inte likadana som de vi använder nu, förhoppningen är såklart att de nuvarande färgerna ska hålla bättre, men det kan vi ju inte veta säkert förrän vi sett det hända. Dessutom är det stor skillnad i kvalitet på olika sorters bläck. Generellt skulle jag säga att gult och rosa och liknande färger åldras sämst, medan svart håller bäst.

Vad tycker du var det svåraste att lära sig?

Som i de flesta andra yrkena blir man ju inte fullärd någonsin, men tänker jag på starten av mitt tatuerare blir mitt svar att fylla färg, haha! Första gången jag skulle göra en helsvart, ifylld tatuering hade jag Boris (som jag lärde mig av) vid min sida som varannan sekund sa åt mig att röra handen snabbare, nej långsammare, snabbare!!! Jag fattade ingenting.

Är det strikt med att man ska gå en lärlingstid på 3 år och göra på ett visst sätt för att få titulera sig som tatuerare eller hur funkar det egentligen? är det olika från ställe till ställe?

Nix pix. Det finns zip zero none regler om hur du blir tatuerare i Sverige idag. Du får göra på pricken som du vill och oftast tror jag att man lär ut så som man själv blivit lärd helt enkelt.

En svala jag gjort på min kund Matilda!

En liten tatuering, t.ex. dina små blombuketter, hur lång tid tar dessa att genomföra?

En halvtimme ungefär, främst beroende på placering.

Har gått och tänkt på en tattoo-fråga länge nu och trillade över detta inlägg – ett tecken att jag ska ställa den 😉 Har två st som jag tycker är rätt trista nu, de är så himla enkla och basic. Undrar därför:
1. Kan det bli bra om man väljer att *pimpa* upp en tatuering? Har en svala på fotleden tex.
2. Vad tycker du om att försöka lasra bort? Har ett ord på axeln som känns rätt lökigt och jag kan inte komma på något sätt att ändra om det, typ med ord innan/efter..

Här har jag ett inlägg om vad man kan göra om man ångrar sin tatuering, vill ändra den eller om man vill lasra bort tatueringen! Jag har själv påbörjat en laserbehandlig på armen och det är både smärtsamt och dyrt, men helt klart värt det om det är något du konstant stör dig på, och om du inte kan tänka dig en cover-up. Gällande svalan du har tror jag absolut att det går att piffa till, jag tycker tillexempel varianten på bilden ovan jag gjort på en kund är tjusig.

Vilka ställen håller motivet bäst på?

På ställen som inte utsätts för överdrivet mycket slitage och där huden inte är extra tunn eller extra tjock, tillexempel armar, ben och rygg. Även kroppens framsida förutsatt att inga barn ska bakas i magen, då kan såklart bristningar och liknande göra sitt i tatueringen. Slits gör tatueringar mest på armbågar, handflator, tår och andra ställen som används ofta.

 

Måste man vara tuff för att bli tatuerare?

Foto ovan: Maja Lindberg / @majas.foto

Det är dags att börja svara på era tatueringsfrågor men inlägget kommer alltid vara öppet för nya frågor, har ni något ni undrar får ni supergärna fråga HÄR! Jag började uppifrån och ner och första frågan handlar om att börja, såhär lyder den:

Olika tekniker för att skapa visuella uttryck är alltid intressant, och jag är en av (säkert) många som vill lära sig att hantera en tatueringsnål. Men det känns som att man måste vara så hardcore för det, att man verkligen kämpa för att få en plats i det sammanhanget och det avskräcker mig.

”Måste” man tatuera på sig själv för att få testa och öva upp sig? Eller finns det tillräckligt med kotletter och obrydda människor som kan tjäna som övningsmaterial?

Jag kan tolka din första fråga på två olika sätt, och tänker att jag svarar på dem båda. Att alla tatuerare ska vara hardcore är den tråkigaste uppfattningen jag vet, det är så himla synd att den tanken fortfarande håller i sig, även om jag faktiskt tycker att jag kan se en långsam förändring i rätt riktning. Förändring tar tid, och jag tror att det fortfarande är tidigare generationers ”det är bara sjömän och kriminella som tatuerar sig”-tänk som sitter kvar hos oss, men det är såklart inte längre sant, alla tatuerar sig idag. Så. Nej. Du måste inte vara på ett speciellt vis för att kunna jobba som tatuerare. Jag, tillexempel, är långt ifrån stereotypen – jag är ganska töntig, ägnar mina dagar lika mycket åt pyssel som tatueringar, har aldrig rökt en cigarett och ligger helst hemma i rosa plysch-mjukig på soffan när andra festar. Det är helt okej, jag har ju jobbet jag har för att jag är bra på att rita och tatuera – inte för att jag har en specifik personlighet.

Läs mer: Att vara introvert i ett extrovert arbete

Om jag väljer att tolka din fråga på ett annat vis, blir mitt svar dock annorlunda. Att ta sig in i branschen är tufft och det krävs många gånger ett tjockt pannben, troligen kommer du bli nekad många gånger innan du får ett ja för en lärlingsplats, och även om det handlar om andra saker än kvaliteten på dina skisser krävs tär det på självförtroendet att få nej. Att vara lite hardcore på det viset kan nog absolut behövas för att ta sig in i de flesta liknande mättade branscher, tillexempel mode- modell- fotograf-branschen och så vidare.

Foto: Maja Lindberg / @majas.foto

Måste man tatuera sig själv för att öva? Nix. För att lära sig tatuera finns det olika substitut att ta till. Vissa testar på frukter som tillexempel banan och apelsin, som har tjockt, hårt skal, andra går till slaktaren och ber om grishud och vissa köper hem fejkhud. Det allra bästa är såklart dock att tatuera människor. Nya sorters fejkhud kommer titt som tätt och även om de redan förbättrats avsevärt sedan jag körde på någon kommer varken frukt, gris eller syntethud kunna likna en människa tillräckligt mycket, framförallt eftersom vår hud är töjbar, rörlig, olika tjock och av olika kvalitet. En banan kvalar inte in på många av de punkterna.

Anledningen till att man ofta väljer att tatuera sig själv är troligen eftersom ens första tatueringar sällan blir vackra och då känns det bättre att själv få skämmas, snarare än att utsätta någon annan för sitt fula kladd. Har du kompisar eller andra kunder som kan tänka sig att gå runt med lite vad som helst är det såklart toppen! Min syster och pappa har tillexempel några av min första (och fulaste) tatueringar och det är jag väldigt tacksam över, jag lärde mig mycket på dem!

Läs mer: Hur blev jag tatuerare?


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Glöm inte att följa mig på Facebook och Bloglovin’! Tack! 

4