Browsing Tag

Selma

Höst i Bandhagen

Vi har flyttat till Bandhagen och höst har det blivit och så många saker känns annorlunda nu. Jag skulle inte säga att jag kommit i ordning i lägenheten än. Även om det känns som att tjugo kvadrat borde färdigställas på tio minuter så är verkligheten en annan. Så många saker som inte har någon plats. Sekatören och klippmaskinen och reflexskärmen och novellerna om kärlek på engelska som tidigare legat gömda i lådor och skåp som inte längre ryms. Handdukarna ligger i en cykelkorg och teet står på hatthyllan och skorna ligger i en trälåda under soffbordet strax innan för ytterdörren. Mattan står lutad mot en vägg. Inlindad i svarta sopsäckar och gul maskeringstejp. Den är för stor för att rullas ut.

Jag har tänkt så mycket negativt om Bandhagen och om plastmattan och om tunnelbanan som går var tionde minut istället för varannan, men jag tar tillbaka det. Idag är det tio dagar sedan Selma och jag trängde ihop oss i framsätet på flyttbilen och tog oss från Hornstull till Bandhagen med kläderna i sopsäckar och en soffa som senare kom att ställas in i fel källarförråd. Jag trivs. Selma också.

Här kan vi skippa kopplet och springa och råttorna är utbytta mot myror. Fönstret står på glänt under natten och inget ljud skräms. Musiken hörs vid kokvrån och badrummet och i sängen och man andas extra nära på nittio centimeter. En taxi hem kostar två hundra kronor. Hundra om man har någon att dela med och med tunnelbanan tar det elva minuter till jobbet. Det är ganska fint här. Stillsamt.

Eftermiddagarna försöker jag spendera vaken istället för sovande. Det går bra ibland. Vissa dagar ligger jag i sängen ändå, från sekunden jag kommer hem, till Selmas kvällspromenad och fram till läggdags. Jag spelar video efter video av adults reacting to one direction och keith eats everything at taco bell men det räknas. Jag är vaken.

Det har stått så stilla här under sommaren. Tänkte att hösten skulle få ändra på det, lagom till att mörkret faller snabbare. Finns ni kvar här än?

Hur jag redigerar mina mobilbilder

Sedan jag började publicera lite mobilbilder här då och då har jag fått några frågor om hur jag redigerar dem och får dem så ljusa och fina. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur jag gör, men jag vill också bara klargöra att det absolut bästa man kan göra såklart är att ta en bra bild från början. Ansträng dig lite för att hitta bästa selfieljuset, dra fram en reflexskärm om du har och tänk gärna på samma sätt som om du skulle tagit bilden med en systemkamera. Med dagens mobiltelefoner går det att fånga hur fina bilder som helst.

Sköter man allt det där snyggt redan innan bilden fyras av kan det räcka med ett VSCO-filter. På bilderna HÄR har jag tillexempel endast lagt på M5, och på pizzabilden HÄR har jag inte gjort mer än att lägga A6 on top. Men så finns det ju de där andra gångerna när en bild bara knäpps av i farten eller när ljuset är omöjligt hur man än roterar omkring. För de gångerna har jag en hel del ess i rockärmen. Häng på!

Jag ljusar alltid upp bilden först i Bildjustering

Ljusa upp och ge kontrast

Det första jag gör när jag tagit en mobilbild jag vill redigera är att öppna den i Snapseed. Jag börjar med Verktyg -> Bildjustering och går igenom de olika stegen. Oftast drar jag mest i ljusstyrka, atmosfär och skuggor. På bilden ovan har jag dragit upp ljusstyrkan ganska extremt, och det brukar jag göra! Bli inte rädd om bilden tappar kontrast, det går att fixa tillbaka i skuggor!

Penselverktyget <3

Plocka bort störande detaljer

När jag är klar med Bildjustering går jag eventuellt in på Verktyg -> Healing, det är precis som man kan tro en motsvarighet till Photoshops Lagningspensel och trollar bort allt från störigt ludd till hyllkonsoller. Måla med verktyget över biten du vill ta bort och vips så är det väck!

Efter Healing går jag in på det viktigaste – Pensel!! Med penselverktyget brukar jag jämna till ljuset lite genom att ljusa upp störiga skuggor, i detta fallet den som skapats av hyllplanet, och den väldigt mörka där soffkuddarna ligger huller om buller. Tänk bara på att inte mixtra allt för mycket med exponering, överdriver man får man snart en effekt som snarare ser ut som extremt dålig HDR än något annat.

Mättnad, under Pensel, är mitt bästa trick

Jämna till färgen

Mitt absoluta favorittrick är Verktyg -> Pensel -> Mättnad. Holy macarony, där händer det grejer. Eftersom jag i grund och botten är en perfektionist av rang (ja, det tar emot att lägga upp detta inlägget som inte alls är fint), började jag använda mättnadspenseln för att få samma nyans av vitt i alla mina Instagrambilder. Det störde mig alldeles för mycket om en bild hade ett blått stick och en annan ett gult, så jag började sudda ut allt vad färg heter, helt enkelt.

Jag målar med -10 på vissa ställen, och -5 på andra, risken är annars att det i bilder som denna hade fått en touch av ”jag har precis skaffat Photoshop” genom att hela bilden blivit svartvit utom växten i hörnet.

Före och efter! Bam.

Lägg på ett filter

När det vita är vitare än Anna Books tänder är jag klar i Snapseed och exporterar bilden till VSCO! Det kan tyckas vara ett onödigt steg, ja, men så är det! I VSCO lägger jag på ett filter som passar, lägger eventuellt på lite skärpa och på mina tatueringsbilder tillexempel brukar jag använda Skin Tone för att få ungefär samma nyans på alla mina bilder.

Och that’s it! Varsågoda!

Selma fyller 8 ♥

Kan ni fatta att denna lilla loppan fyller åtta år idag? ÅTTA? Vi blir stannade ganska ofta av små tanter som vill prata om Selma. Dvärgschnauzer är ju en riktig tantras (på uppsving! Såg ni den lilla gulle-mini-Selman på Breaking News i veckan?) och ganska ofta när tanterna frågar hur gammal Selma är och jag säger åtta frågar de om hon är åtta månader eller åtta år – en ganska beskrivande fråga gällande hennes humör. Hon är alltid glad, alltid ivrig på promenader och studsig i varje steg. Dessutom är hon ganska liten. Inte för liten, men ganska mycket mindre än man kanske kan tro utifrån bilder. Hon väger sex kilo ganska så precis och är ungefär lika lång över ryggen och hög i mankhöjd som en linjal.

Kolla så smala ben hon hade under förra vintern, så söt. Jag har klippt ner hennes fluffiga päls när snön kommit, annars får hon snöbollar över hela benen under tassarna och kan inte gå, issues alltså.

Jag fick ta över Selma från mina föräldrar 2016 efter att mammas första boxer flyttade in. En av Selmas i särklass starkaste personlighetsdrag är hennes nervositet – något som inte rimmar skitbra med boxerns framfusighet och efter att de båda bott ihop några veckor ringde mamma ganska förtvivlat. Selma kröp längs väggarna och gömde sig under skafferiskåpet för att fly från boxervalpen.

Selma och jag kände inte varandra speciellt bra när vi båda bodde tillsammans vilket är så himla konstigt. Tänk att jag bott med henne i flera år utan att egentligen lägga märket till henne. Vi har haft många hundar och alltid flera stycken samtidigt, försiktiga Selma hamnade alltid i bakgrunden för mig, stackars lilla. Sedan hon flyttade hit har hon blivit en helt ny hund i mina ögon och med henne i mitt liv förstår jag varför nyblivna föräldrar ständigt uppdaterar sitt Facebookfeed med sin unges framsteg, jag är likadan nu. Allt Selma gör är fantastiskt och revolutionerande. Hon är den smartaste, sötaste och finaste hunden av alla i världen.

Selma i författaroutfit. Jag älskar den. Hon tolererar den. 

Hon låter som en uggla ibland och som en vaken storsnarkare ibland. Promenerar som en häst på dressyrtävling, fnyser till av lukten av kaffe och sover på egen huvudkudde. Idag ska vi gå till djuraffären och köpa födelsedagspresenter. Massa smaskigheter såklart, och kanske en bädd om hon har tur. Hon har börjat bädda så himla mycket och det ser så sorgligt ut när hon spenderar tid och kraft på att bädda en filt som tillslut faller ihop på exakt samma vis som utgångsläget ändå. Vi får se vad vi hittar.

Ha en fin dag hörreni!

Selmas nya polo

Har du och Selma haft modevisning? Frågade Simon för någon dag sedan när han öppnade upp min dator och möttes av Selma i polo, Selma i väst och Selma i hoodie. Och tja, det kan man väl säga att vi har.

Trots att vi här nere i Skåne nådde vinterns hitintills lägsta temperatur först igår, med hisnande minus två, har jag sett till att utrusta Selma med kläder efter Antarktisväder. Selma den rackarn har nämligen så dålig pälskvalitet att hon inte håller sig varm så som evolutionen planerat (jaja, hundraser kanske inte är evolutionens grej whatever), och behöver värme- och fashionhjälp från sin mamma (jag).

Att hitta kläder till en knähund kanske låter enkelt. Det är det inte. Förra året testade vi en hoodie. Hon trivdes ganska bra i den men med luva i vägen blev halsbandet gömt och kopplet knöligt och dessutom var den något för kort i ryggen. Så jag gjorde det till ett mission att hitta något nytt att klä Selma i inför denna vintern. Jag vill inte ha dödskallar, strass, kjolar eller rosetter men vill gärna kunna prova i butik och när bara att hitta en reflexväst som inte skiljer 100cm mellan storlek S och M är ett projekt förstår ni mig kanske bättre.

I New York (jäkla tjat) köpte jag en ny hoodie till henne. Extra tjock, grå och supermysig inuti, med ett hål för koppel i nacken. Perfekt tyckte jag.

Svimmar så söt.

Det tyckte inte Selma.

Den nya varianten hade små korta ärmar och det var tydligen det värsta man kan släpa in i ett hem. Med frambenen en meter isär stapplade Selma omkring som en full Bambi och även om hon vande sig lite efter ett tag fick hoodien hamna längst ner i byrålådan. Men sen. I en djuraffär kanske 200 meter hemifrån hittade jag den här. Och alltså. Kan vi ta en minut och uppskatta detta?

Hon ser ut som en författare. Som ett författarporträtt till en bok om någon dammig psykologiteori, fast en hund!

Och det var egentligen bara det jag ville säga. Eller visa. Ha en fin onsdag hörreni, och blir det motigt – kolla på författar-Selma så löser det sig. Jag lovar.

 

Morgonlistan.

Hej gänget! Följer ni mig på Instagram? I så fall har ni kanske sett min gå-upp-i-tid-lista? Om ni inte har sett den ska jag berätta för er- jag har helt enkelt ritat upp ett rutmönster med datum på ena sidan, och dagens uppstigningstid på andra, med målet att komma upp ur sängen ungefär samma tid varje dag. Jag tänker inte avslöja vilken tid jag har planerat att komma upp, det känns lite som en käftsmäll och ett hån mot er som lyckas ta er upp vid sju, vad jag däremot vill avslöja är att jag inte klarade målet idag. Jag somnade om både en och två gånger och kom upp alldeles för sent för att få bocka av listan. Ännu mer hånande och käftsmälligt blev det nog när jag, efter att ha konstaterat att jag sovit för länge, bara tog upp datorn och fortsatte ligga kvar i sängen. Jag vet.

På datorn hade i vilket fall som helst Linda svarat på en morgonlista som hon hittat hos Sandra – som i sin tur hittat den hos Kissie… eller om det var via Elin via Clara? Perfekt lägligt tyckte jag oavsett, och svarade på den jag med! Så här blev det:

När går du upp?
Det känns lite som ett AA-möte att svara på denna frågan. Jag vill liksom gärna ljuga lite här, tänja lite på sanningen och säga att jag går upp klockan åtta varje dag, men jag kanske måste erkänna mina brister för mig själv innan jag kan ändra på dem? Eller? Här kommer det: jag går upp mellan nio och elva – på vardagar!!! Kaos. Jag vet.

Vad är det första du gör varje morgon?
Checkar Instagram, mejl, facebook och kanske även gårdagens bloggstatistik. Jag veeeet. Väl uppsläpad ur sängen går jag ut med Selma, sätter på kaffe och dricker flera koppar framför dator eller teve. Det låter så tragiskt, men det är alltså så här jag väljer att spendera flera flera timmar, varje dag i veckan. Skärpning.

Medan jag skriver denna listan strömmar solen in genom fönsterna, och vet ni vad? Det känns som vår! Om inte ljuset och värmen är motivation nog för att gå upp i tid så vet jag inte.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Det beror på om jag får för mig att jag ska vara snygg eller ful. En fuldag borstar jag tänderna på ett par minuter, och det är allt. En snyggdag när både hår och smink ska fixas tar det hela kanske tjugo minuter. Eller sju om jag är stressad.

Är frukost viktig?
Ja! Jag blev ju dålig på att äta frukost när vi först flyttade till Lund men det har ändrat sig igen vid flytt nummer två! Jag äter äntligen frukost varje dag igen, även om den kanske inte förtärs på normal frukosttid eller ens inom min första vakna timme, men den äts!

Vad äter du till frukost?
Smörgås! Med inget pålägg, med bara gurka (och smör såklart!) eller med ost. Lyxfrukost innehåller även äggröra som Simon serverar, han gör nämligen bäst äggröra av alla. En halv kanna kaffe ingår.

Är du morgontrött?
Ja. Innan jag lämnat sängen. När jag väl kommer upp är jag oftast ganska pigg, oavsett om jag lyckas masa mig upp i rimlig eller orimlig tid.

Igår sov vi över på nedanvåningen. Vi drog ner bäddmadrassen på golvet och somnade till ett teveprogram om häktet i USA nån stans. Bara för att det var mysigt.

Vad har du för alarm?
Jag kör på standardinställningen på Iphone men funderar på att skaffa mig en sån där variant som liksom väcker en gradvis. Som börjar lågt och mjukt och ökar tills kroppen är helt redo. Det känns både skönare och bättre än min nuvarande chock-väckning som stängs av lika snabbt som den startar och låter mig somna om igen lika trött som sekunderna innan.

Hur ser en perfekt morgon ut?
I en drömvärld skulle jag vaknat av mig själv vid halv nio kanske och gått upp direkt. Solen skulle skina på morgonpromenaden och Selma skulle gått fint i kopplet, hon är så söt och duktig då att jag ibland skrattar högt för mig själv. Kylskåpet skulle vara fullt av goda saker att ha på mackan och jag skulle dukat fram det på bordet- inte bara på köksbänken. Ett avsnitt av Kalle Zackaris Gympaläraren i bakgrunden efter en halvtimmes tystnad och en vaken sambo.

Sen känns det också viktigt att en bra morgon har ett avslut. Många dagar när jag inte har kunder på förmiddagen glider min morgon bara över till middag och eftermiddag utan att jag ens märkt det. Bäst är morgonen om den är tidsbegränsad och tar slut när jag är påklädd och fixad, inte när jag plötsligt börjar känna mig hungrig igen och kollar på klockan.

Vad är det bästa med morgonen?
Tystnaden.

Hur går du helt klädd på morgonen?
I stor t-shirt och grå velourbyxor.
För ett par dagar sedan fick jag reda på att de där gråa mjukisbyxorna är de fulaste han någonsin sett. Han tvekar när jag ber honom hämta dem på kvällen och informerade mig om hur synd han tycker att det är att jag använder dem, för ”i vanliga fall är du snygg men när du har dem på…. är du inte det”. Därför har jag numera långkalsonger istället. Med hängig tantrumpa.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

5