Browsing Tag

självporträtt

Soffan.

Det var tisdag när den sista rökdoften satte sig i lakanet. En månad sen nu. Kanske mer. Det var vin och sen natt och tidig morgon och det är tisdag igen och jag ska sova i sängen.

Ryggen gör för ont av soffan. Det gör ont i svanken och i nacken och det gör ont i axlarna som hamnar tryckta mot armstödet nolltre till nio. Men det är tryggt. Som väggar runt omkring i ett lite för litet rum. Där kan inget nå mig.

Jag bäddade soffan först i söndags. Har inte orkat tidigare – det är ju bara för en natt. En natt till, en natt till, bara en till. Ännu fler. En månad eller kanske mer. Sängen har varit bäddad sedan länge. Långt innan sista natten. I samma tyg med hans hårvax på kudden och någon annans märken av svett på madrassen. Röken. Den har varit där länge nu.

Är det inte konstigt hur omständigheterna under vilka man fick sova i soffan som liten alltid var de bästa. När pappa var på konferens och mamma ville göra något roligt av att sova utan honom. När det var kräftskiva utanför ytterdörren och barnen behövde sova när de vuxna behövde fortsätta. Kanske på julen. Kanske en fredag eller lördag när man hyrt film och köpt godis och blev alldeles för trött för att gå upp för trappan och mamma och pappa gav med sig.

Som vuxen är omständigheterna aldrig bra. Det är soffan när man kommit hem för full och bara skulle mellanlanda men inte kom hela vägen till sängen. När man bråkat. Skrikit. Gjort slut.

Jag fick en ny tatuering idag. På låret, en dödskalle uppbyggd av vindrickande tjejer och massa glas. Har två till nya som jag inte visat, hjärtat med fulfingret och en orm på armen, ni lär väl få se någon dag tänker jag. Det klarnar upp här snart.

Min under-boob-tattoo: Taggtråd!

Gänget! Jag har en ny tatuering! Eller. Egentligen har jag tre nya, men nu får bara se en av dem idag! En underboob tattoo!! En taggtråd!!!

Jag har funderat ett bra tag på hur jag ska lägga upp motiv på mage och bröst. Sedan tidigare har jag en död fågel på revbenen och min text och mina blommor under nyckelbenen och jag tycker de är superfina allihop, men sen då?. Är man en person utan två jigglande aladåber på framsidan av kroppen funkar det ju att göra full fronts med ett stort, grymt motiv över hela. Lite som en backpiece fast fram, men har man jigglande aladåber blir det svårare. Hur gör man då? Lämnar två bleka cirklar av ingenting i mitten av en stor bild? Blastar över hela härligheterna och skapar 3D-effekt? Mjä.

Ännu har jag inte listat ut exakt hur jag ska göra, men efter att jag blivit helt inne på att köra en taggtråd valde jag i alla fall att tänka att så länge jag bara gör fina saker, så kommer det bli fint – det får växa fram som det vill.

 

Förutom hela vad-ska-man-göra-med-the-boob-area-grejen har det här med att skaffa en tatuering under bröstet har fått mig att inse två major things:

1. Tuttatuerade är så coola.

Jag tatuerar revben och underboob-grejer ganska ofta. Ibland kommer man undan med att dra upp tröjan lite, ibland funkar en bikiniöverdel och ibland för halva Bh:n tejpas upp lite snyggt. Ibland funkar inget av ovanstående. Som i mitt fall.

Jag fick ta med mig en tejprulle och två pappersservetter in på toaletten och DIYa någon form av prassliga covers. Jag vet inte om det var för att jag tatuerade mig hos en kollega på en arbetsplats jag varit på i en knapp månad eller om det hänger på mitt något svajiga självförtroende. Eller: om alla känner som jag när det vankas? I så fall: NI ÄR SÅ COOLA.

Av alla jag tatuerat har ingen betett sig så obekvämt som jag. Ingen. Och jag är så imponerad.

Det tog bara några minuter innan jag landade i att ingen annan än jag brydde mig och min puls åkte ner till normalläge igen, men den fantastiska walk of shame jag hade från toalett till tatueringsbrits var inte nådig. Ni som bara kör – jag avundas er. Heja.

2. Att ta en bröstrelaterad bild värdig att visas för föräldrar, kollegor och okända är fan ta mig svårt.

En snabb disclaimer: jag vet tuttar är tuttar och hud är hud och let them loose, set them free. Jag vet vad ni tänker, att det inte borde vara en grej, men för mig är det ändå lite en grej. Ni fattar.

Jag brukar rocka ungefär samma ansiktsuttryck på alla bilder av mig själv. *Död* *Putmun* *Haka ner ögon upp 45 grader profil åt vänster*. Det brukar funka och jag brukar känna mig tjusig. Men med t-shirten uppdragen och bröstet upptryckt av högerhanden kändes det inte alls snyggt.

Det tog tid, jag la till ett litet leende, blev nöjd och fick en kommentar på Instagram som sa ”GROSS”. Happ.

Och ja, jag inser hur mycket detta blev ett blogginlägg om bröst snarare än om min nya tatuering, men här är den i alla fall! Taggtråden. Jag har gjort den hos Sebastian på mitt jobb och tycker om den såsåså mycket.

Ha en fin söndag i solen hörreni♥

Jag är 24!

Hallå! Vet ni vad jag gjorde igår? Fyllde år!!! Numera kan jag titulera mig som tjugofyraåring, och därmed väldigt, väldigt vuxen. Så knäppt.

Jag fick frukost på sängen av Simon (som mellan väckarklockan och födelsedagssången fick åka till jobbet och låsa upp för en kollega medan jag fortsatte låtsassova), och två superfina presenter! Ett par skor, och den svarta klänningen jag länkade i ett tidigare inlägg. Mitt i prick, med andra ord!

Efter frukost gick jag ut en promenad med Selma, gjorde mig i ordning och tog mig till T-centralen där min syster Hanna rullade in med Snälltåget. Hon tyckte att en födelsedag utan familj var helt fel och åkte upp. Hon kommer stanna tills lördag. Kul!

Tillsammans med Hanna yrade vi runt fram och tillbaka mellan mitt jobb och diverse butiker och på eftermiddagen hade jag några småtatueringar inbokade. På kvällen käkade vi på ett tacoställe som såg ut att ha superbra mat för köttisar men som föll ganska platt för oss som är vego. Det fanns ett alternativ per tacokategori varav den ena var pommes,  den andra typ en tapasrätt och den tredje mosade svarta bönor och halloumi. Det var inte äckligt, det var det inte, men det känns ganska tråkigt att man inte kan förvänta sig en rimlig måltid överallt som inte innehåller kött, jag menar det är ju inte längre så exotiskt och främmande att vara vegetarian.

Vi får såklart skylla oss själva som inte kollade upp stället först utan bara tog första bästa närmsta, och eftersom vi har några måltider kvar att beta av innan Hanna åker hem igen tänkte vi satsa på ett mer nog utvalt ställe en annan dag. Har ni några tips?

Tjugofyra låter supermycket tycker jag. Fruktansvärt mycket mer än tjugotre, men ändå inte för mycket. Ett tag, för några år sedan, fick jag en släng av åldersnoja. Ni vet hela det här med att man måste hinna med, att det snart är försent, att andra i min ålder hunnit med så mycket mer. Och det sistnämnda stämmer ju fortfarande till viss del, i vissa fall. Det finns de tjugofyraåringar med två barn, kombibil och villa. Jag har inte ens körkort, och bor idag i andra hand, knappt möblerat, men det stör mig inte längre. Jag vill ju inte ha barn. Eller villa. Jag vill inte ha tolvcentimetersklackar och fodralklänning varje fredagskväll och skåla prosecco på gruppbild heller, och det är en så jäkla skön grej med att bli äldre. Att saker som kändes jobbiga förr, blir mer och mer betydelselösa. Tänk när man är fyrtio, det måste vara hakuna matata, nemas problemas om det fortsätter i denna riktningen.

Idag har jag bland annat köpt nya krukor och jord för födelsedagspengarna jag fick av mamma och pappa (tack!!) och strosat med Hanna både på Stureplan och i skogen. Vi tog lite bilder så ni ska få se en annan dag! Hej så länge!

Tatueringar: With every heartbeat

Sedan jag började tatuera mig för sju, åtta år sedan har jag lyckats samla på mig runt fyrtio stycken. En hel del kan man tycka. Extremt få, tycker jag, som jobbar med och runt folk som börjar tatuera över andra tatueringar för att huden tagit slut.

Jag får superofta frågor à la Miami Ink vad mina tatueringar betyder och sanningen är att de allra flesta inte betyder någonting alls, men vissa gör det, och de som inte gör det har ofta ändå en liten backstory om hur de blev till. Jag tänker att det kan vara kul att gå igenom dem en och en, och först ut får vara min text vid nyckelbenet – den skaffade jag som nummer två i ordningen i januari 2011 och har blivit kopierad i mängder sedan dess, efter att den gick mer eller mindre viral på Tumblr, WeHeartIt och diverse andra tatueringssidor.

Läs mer: Mina tatueringar på benen

Texten säger With every heartbeat, hux flux taget från Robyns låt med Kleerup som totalt fastnade i mitt huvud under en längre period efter att jag hört den på en dansföreställning min syster deltog i. I låten sjunger Robyn ”It hurts with every heartbeat” och även om jag gjorde ganska ont 2011 var det inte vad jag ville att orden skulle stå för. Tvärt om.

död-blick-1.jpg. Kvinnan i bakgrunden har Simon målat! Fin va?

Jag ville skriva texten för min familj. Ni vet, tack för att ni finns, jag älskar er with every heartbeat. Det är väldigt cheesy, troligen den mest cheesy av alla jag har, men den kommer alltid vara en av mina favoriter. Inte enbart på grund av betydelsen men också för placeringen och hur den liksom blev utmärkande för mig ett tag när jag bara hade den, och en annan.

Läs mer: Min nya handtatuering

Typsnittet är en mix av Words Mistral och lite egenmodifiering och jag gjorde den hos Boris, som senare lärde mig att tatuera och blev min kollega under ett par år. Den ställer till det lite för mina planer för kommande tatueringar över bröstet men det gör inte så mycket, den är fin.

Bästa anekdoten kring tatueringen? Den när jag satt hos Boris och ritade och en kund kom in, med en bild på mig, totalt ovetandes om att det var jag såklart, och ville ha en likadan tatuering.

Vad tycker ni om detta inslaget?

Min nya handtatuering

Idag har jag min sista kund i Lund, det ni. Jag ska göra lite mandalamönster för att fortsätta på en gammal tatuering och efteråt ska hela rummet packas ihop och sen är det slut på det här. Nästan hela köket här hemma har packats ner under förmiddagen, några lådor som ska ner till källaren har fyllts och en svart sopsäck med pant är utplacerad vid sopsorteringen till mannen som brukar gå förbi och plocka burkar. Det känns som att mycket är färdigt, men det är så extremt mycket kvar, hur hinner man samla på sig så mycket på ett år? Hur?

Läs mer: Mina tatueringar i Lund 

Ni som följer mig på Instagram  fick se min nya tatuering igår. Simon gjorde den på mig en söndag när jag skulle jobbat men fick en avbokning. Egentligen ville jag ha en fjäril eller två vid blommorna under nyckelbenet men Simon tyckte att jag hade för ojämn bröstkorg och att en symmetrisk grej skulle bli kass. Jag får fundera vidare på vad som ska få fylla ut på bröstet och just nu lutar det åt ett annat, inte så symmetriskt eller rakt djur, hehe. Hur som helst, eftersom vi redan spenderat flera timmar på att leta referensbilder och rita upp fjärilar bestämde vi oss för att placera tatueringen någon annan stans istället. Vi testade säkert fem olika storlekar och vinklar på armen och handleden men tillslut trillade den ner på handen.

Jag har aldrig gillat tatueringar som täcker hela handryggen, jag gillar när saker är luftiga och visst är denna ganska stor, men med alla mellanrum och de tunnatunna linjerna tycker jag att den gör sig superfint.

Läs mer: Hur bra håller en handtatuering?

I början var det himla ovant. Visst har jag grejer på fingrarna sedan innan men handen kändes ändå som ett superstort steg. Jag som annars ser totalt otatuerad ut i långärmad tröja ser plötsligt ganska jättetatuerad ut, tjoff tjoff nu kommer jag aldrig få ett ”riktigt jobb”.

Och på tal om jobb tänkte jag nämna en gång till hur det kommer gå till med bokningar i Stockholm. Jag har alltså hittat en studio jag kommer jobba i men jag kommer inte boka in några kunder förrän efter den 20:e mars. Ni får supergärna mejla mig redan nu, jag kommer dock svara med tider först efter den 20:e pågrund av att jag vill prata med studioägaren först. Allt grönt på den fronten? Bra! HÄR kan du läsa mer om att boka tid hos mig!