Browsing Tag

Stockholm

Höst i Bandhagen

Vi har flyttat till Bandhagen och höst har det blivit och så många saker känns annorlunda nu. Jag skulle inte säga att jag kommit i ordning i lägenheten än. Även om det känns som att tjugo kvadrat borde färdigställas på tio minuter så är verkligheten en annan. Så många saker som inte har någon plats. Sekatören och klippmaskinen och reflexskärmen och novellerna om kärlek på engelska som tidigare legat gömda i lådor och skåp som inte längre ryms. Handdukarna ligger i en cykelkorg och teet står på hatthyllan och skorna ligger i en trälåda under soffbordet strax innan för ytterdörren. Mattan står lutad mot en vägg. Inlindad i svarta sopsäckar och gul maskeringstejp. Den är för stor för att rullas ut.

Jag har tänkt så mycket negativt om Bandhagen och om plastmattan och om tunnelbanan som går var tionde minut istället för varannan, men jag tar tillbaka det. Idag är det tio dagar sedan Selma och jag trängde ihop oss i framsätet på flyttbilen och tog oss från Hornstull till Bandhagen med kläderna i sopsäckar och en soffa som senare kom att ställas in i fel källarförråd. Jag trivs. Selma också.

Här kan vi skippa kopplet och springa och råttorna är utbytta mot myror. Fönstret står på glänt under natten och inget ljud skräms. Musiken hörs vid kokvrån och badrummet och i sängen och man andas extra nära på nittio centimeter. En taxi hem kostar två hundra kronor. Hundra om man har någon att dela med och med tunnelbanan tar det elva minuter till jobbet. Det är ganska fint här. Stillsamt.

Eftermiddagarna försöker jag spendera vaken istället för sovande. Det går bra ibland. Vissa dagar ligger jag i sängen ändå, från sekunden jag kommer hem, till Selmas kvällspromenad och fram till läggdags. Jag spelar video efter video av adults reacting to one direction och keith eats everything at taco bell men det räknas. Jag är vaken.

Det har stått så stilla här under sommaren. Tänkte att hösten skulle få ändra på det, lagom till att mörkret faller snabbare. Finns ni kvar här än?

Fyra bilder från mitt besöksrekord

Jag har haft besöksrekord. Inte på bloggen alltså utan på riktigt. IRL. Utanför internet. I den andra sortens liv alltså, ni fattar. Jag har haft övernattningsgäster.

Förra söndagen kom min mamma och min äldre syster upp. De stannade till onsdagen förra veckan och vi hann med ett besök på Rosendahls trädgård, ett escaperoom och fem paket Remi nougatkakor. Bland annat.

Lunch på Rosendahls trädgård.

Eftersom vi är ganska många barn i familjen (6), och har ganska många hundar mellan oss (också 6) blir det sällan att Hanna och jag umgås med mamma bara vi. Någon (pappa) måste ju ta hand om kvarvarande tio individer och det kan ta en tid av återhämtning efter en sådan session. Den första riktiga mamma-och-vuxna-barn-trippen vi gjorde var i november när vi åkte till New York och till denna (lite enklare) omgång hade vi lärt oss att vi klarar oss bäst om jag får äta regelbundet och om mamma och Hanna får vila fötterna mellan varven. Jag hade en konstant känsla av mättnad, en aura av värme-irritation och en invasion av bananflugor men det blev ett par bra dagar.

Gamla stan.

Efter att mamma och Hanna åkt hem på onsdagseftermiddagen hade jag en kvälls ensamhet innan min vän Johanna kom upp på torsdagen. En annan av våra bästa vänner, Maria, bor i Stockholm över sommaren och alla som bor någon stans under en begränsad tid är världens bästa ursäkt för spontansemester. Johanna, Maria och jag åt pizza och kvällsbadade och på fredagen kom en bästa vän till! Som fulländad Stockholmskvartett avverkade vi en boulebar, Gröna Lund, Trädgården och sol och bad vid klippor innan söndagen kom och vännerna åkte hem.

En sallad, en bra mängd smör och halva proseccon i glaset – halva på bordet.

Jag har aldrig riktigt känt behovet av att ständigt vara omringad av vänner och familj. Snarare har jag alltid varit den som glömt att ringa, som smugit iväg på andnings-och-mobilpaus och aldrig hört av mig först. Men så fint det är ändå, att veta att det finns så många fantastiska människor i ens liv som trots det vill dyka upp och förgylla tillvaron.

lördagen med Hanna genom telefonen

Hej gänget! Hoppas allt är bra med er! Jag har precis druckit upp mitt kaffe och ska strax ut på runda nummer två med Selma för idag. Jag vaknade upp till 16 grader sol och bestämde mig för en långrunda, men eftersom jag är så himla nojig över mina pigmentförändringar och pigmentfläckar och självklart glömde solskydd fick vi vända hem ganska snabbt igen. Typiskt! Idag har jag dock ingenting planerat så det gör mig inte så mycket att ta en extra runda. Tvärt om faktiskt!

Yada yada, nu tittar vi på några bilder från min lördag (och lite fredagskväll) med Hanna!

Fredskallan stod kvar i lägenheten när vi flyttade in, tackar tackar!

I fredags tog vi tag i mitt vardagsrumsfönster, det jag sagt att jag ska ha fixat i flera dagar nu. Äntligen blev det gjort och jag köpte på mig så många krukor att vi fick sprida dem i rummet. I en liten blomsterbutik vid tunnelbanestationen köpte jag nämligen två mindre, gråglaserade krukor med brunt stänk. Jag älskar dem och de är hur fina som helst, men alldeles för små för att stå ensamma på fönsterbläcket, så efter att Hanna och jag knatat omkring på Östermalm plockade vi upp ytterligare två, i den största storleken.

Efter att ha vridit och vänt på alla krukväxter slutade det dock med att endast en av de nya krukorna fick ta platsen som var planerad. De två små hamnade i köket och den sista fick pigga upp en hörna bakom soffan!

Min fluffigaste bild.

Lördagens bästa inköp var denna dynan till Selma. Hon har tidigare inte haft någon egen säng utan har legat hos oss, i soffan eller på sin fäll på golvet, men nu tyckte jag att det var på tiden att hon fick en egen bädd, speciellt eftersom hon varit lite låg de senaste veckorna efter alla omställningar och de dryga tjejhormonernas tid. Hon behövde ett litet extra tryggt space.

Hemma i Lund låg Selma ofta på min fårfäll och solade, så jag tyckte att denna fluffiga varianten passade bra som något liknande. Hon var lite skeptisk till en början, men redan samma kväll låg hon och snarkade ihoprullad i bädden. Så söt. ”Ser ut som att hon ligger i en munkfrilla” tyckte mamma.

På restaurang Klang i Hornshuset.

Denna middagen var så välförtjänt efter floppen på min födelsedag!!! Hanna och jag käkade på Klang, en minut hemifrån och rullade tillbaka. Runt om oss satt flera par och delade på en rätt, trams tyckte vi. Stockholmsfasoner. Och så beställde vi in en burgare med världens största portion pommes och en pizza blanco med chevre, valnötter och gullök. Det satt precis där det skulle. Älskar lök. Och pizza. Och min syster.

Crepe!!! Nutella!!! Jordgubbar!!!

Vår sista gemensamma måltid för denna gången blev crêpes på Hornstulls marknad. Jag tog en med både Nutella och jordgubbar och så klättrade vi upp högst upp på trappan ut mot vattnet och dog av värmeslag. Hanna fick med sig en tröja och ett halsband från loppisen och jag var två sekunder från att köpa en ”perfekt grå tjocktröja”. Precis när jag räckte över pengarna kom jag på att jag redan äger en exakt likadan, och att den till och med är den som syns i min header. Tydligen ett bra köp, jag verkar gilla den!

Plantsläpp på gamla orangeriet

Sista dagen med Hanna är kommen för den här gången, och idag hade vi tänkt checka av Hornstulls marknad. Igår promenerade vi med Selma i Tantolunden och åt glass, och så gick vi Hornsgatan ner, förbi massa fina blomsterbutiker och över bron upp till Gamla stan. Och i torsdags, då var vi på plantsläpp!

sprinkle sprinkle. Jordgubbspulver alltså, så gott!

Det var Alpro som ville bjuda på frukost med en ny ekologisk, osötad sojayoghurt och passade på att göra världens spektakel! Ni vet så som man brukar ha kosläpp på våren – när korna äntligen får springa ut på bete efter att ha varit instängda under vintern? Så firade vi in våren i torsdags, fast vegoedition med växter istället för kor.

Vi började dagen tidigt ute vid vad som vid tidigare mejlkontakt beskrivits som ett litet grönområde, men som i verkligheten var en hel skog. Vintern rasat spelades på trumpet, ballonger flög i vinden och på utrullade filtar bland vitsipporna bjöds vi på smootihes ur glasflaska och sugrör.

Fint ställe

Efter att vi klippt startsnöret av blomstergirlang och sprungit tjugo meter med ballonger och blomkonfetti (fråga inte) promenerade vi mot Bergianska trädgården och Gamla Orangeriet, ledda av Karoline Jönsson som guidade oss till ätbara skogsgrejer. Jag insåg under rundan att jag troligen felaktigt anklagat liljekonvaljen på min Instagram när den stora boven egentligen är ramslöken. Sorry för det.

Hannas frukost, och läkta tatuering!

I orangeriet blev vi bjudna på en så himla fin frukost. I fin miljö!!! Visst blir man lycklig av ljusa växthus, veganska pannkakor med kokosgrädde och jordgubbar, surdegsbröd, avocadokräm med koriander och lime, hummus och kaffe. Vid det här laget hade jag och Hanna alltså inte bara druckit smoothien vid trumpetshowen utan även tagit en tunnelbanebanan. Vi blev mätta.

Bredvid oss fick vi supertrevliga människor från reklambyrån som varit med och roddat. Tänk så kul att jobba med sådana projekt där planeringen känns som att den varit en stor stor mindmap där allt godkänts. Blomkonfetti? ja! Trumpeter? Ja! Fröbomber? JA! Tjugo bloggare som springer med heliumballonger i skogen? JA!!!!

Hejhej!

Efter frukosten fick vi mer att äta. Karoline höll en workshop i foraging (det här med att käka saker man hittar i naturen) och att göra Instavänliga bowls. Hanna uttryckte en mild förvåning över hur fotonördiga och teknikupptagna bloggänget var, men jag menar, hon bytar blöjor, pysslar med toarullar och sjunger märkliga sånger och klappar i takt som jobb. Då tycker inte jag att det är konstigt att dreja sina egna tallrikar för att få rätt feeling i frukostbilderna. Faktiskt.

Kaffe, veganska pannkakor och ätbara blommor, fint!

Jag toppade min bowl med kakaonibs, kokosflakes, mandelsmör och violerna ovan som jag plockade i skogen. De smakade som en mildare variant av harsyran vi tryckte i oss bukettvis i Gyaskogen i låg- och mellanstadiet. Jag var så jäkla mätt men det var så jäkla gott med vaniljyoghurt och mandelsmör. Mmmmmmmm.

Hanna!

Det blev en himla fin förmiddag och jag är så glad att jag kunde ta med Hanna, som inte höjde på ögonbrynen när jag spillde kaffe på bordet, tappade mat från munnen och skickade iväg en matkniv fylld av avokadocreme först över byxorna och sen ner på golvet under min bordsgrannes stol. Så skönt att känna sig trygg <3.

Nu tar jag emot bokningar på Stockholm Classic!

Och så äntligen ska jag tala om var jag ska jobba i Stockholm! Det har väntats tålmodigt och jag har varit så hemlighetsfull och kryptisk men efter att ha mött upp studioägaren i Stockholm innan jag åkte ner igen känns allting helt hundra. Det är alltså Stockholm Classic Tattoo jag kommer jobba på framöver, på Södermannagatan 60! Jag har vetat om det ett bra tag egentligen, sedan dagarna efter Winter Workation i Åre.

Det var nämligen i Åre möjligheten dök upp. Jag var ute på en promenad ensam i byn och svängde förbi en butik och verkstad vid namn Studion. Där skapas det och säljs allt från smycken till superpimpade hattar och med några få utbytta ord med en av tjejerna på Studion hade vi konstaterat att jag är tatuerare och att de skulle ha en tatuerare från Stockholm på plats dagen efter. Bra slump. Av en annan slump träffade jag på denne tatuerare, Erik, i en annan hantverksbutik som jag var och kikade i med Johanna. Vi hade precis käkat lunch och pratat lite om min flytt och chop chop i hantverksbutiken visade det sig att Stockholm Classic pratat om att ta in fler och chop chop så la Erik in ett gott ord för mig till ägaren Max och chop chop chop.

Utöver Erik och Max jobbar ytterligare tre killar i studion och är de ens hälften så trevliga som tidigare nämnda grabbar är jag övertygad om att jag kommer stormtrivas.

Den första april kommer jag flytta in min lilla låda med tatueringsgrejer och från och med den 2/4 börjar jag jobba! Läs mer HÄR om hur du bokar en tid, eller skicka helt enkelt ett mejl till emiliawesterstrom@gmail.com!

Ser ni ärret? Vid stjärtfjädrarna. Så stort och buckligt men jag tyckte att vi gjorde ett bra jobb med att täcka det!

Tatueringen ovan då? Den gjorde jag på min syster för ett litet tag sedan, den är ännu inte helt hundra procent läkt. Hanna har tjajat på mig superlänge att hon vill ha en svala på handen för att täcka ett stort ärr hon har, men jag har varit tramsig och sagt nej. Först eftersom hon fortfarande pluggade och jag tog på mig mammaansvaret och sa att hon måste få ett jobb först, och sen eftersom jag inte orkat (haha, arbetsmoralen). Efter att jag själv tatuerat handen hade jag dock inte så många argument kvar så det var bara att köra, och visst blev det fint? Såhär på bild ser stjärtfjädrarna något ojämna ut på grund av höjdskillnaden på ärret och den friska huden men det är inget man tänker på i verkligheten.

Jag får ofta frågor om huruvida man kan tatuera över ärr och här har ni svaret! Det går alldeles utmärkt. Ibland kan färgen fästa lite sämre och en ifyllning vara nödvändig, men inte alltid. Se till att ärret är mer än sex månader gammalt och gärna läkt så att det är helt vitt, sen är det bara att köra!

Nu ska jag äta amerikanska pannkakor, och ni ska väl mejla mig om tatueringar, eller hur?