Browsing Tag

Winter Workation

Diverse babbel + Jag genom andras kameror

Hej vänner! Vet ni vad? Igår hade jag en sån himla fin dag med Beatrice. Vi kollade runt ett bra tag i botaniska trädgårdens växthus och Bea försökte få mig intresserad av luftrötter och aloe verablomning. Vi gick fram och tillbaka, fotade, fnissade och skrattade åt varandras nördighet respektive okunnighet. Jag fyllde mitt minneskort med bilder på Beatrice och hon fotade små fåglar, stora blad och tunnor med alger tills hon helt plötsligt tappade kameran i stengolvet och objektivet gick i två delar.

Vi surade lite, knäppte några bilder till med min kamera som fortfarande var hel, och sen gick vi och åt bakad potatis istället. Allt frid och fröjd igen skildes vi åt glada och peppade och snabbt som vinden kopplade jag minneskortet till datorn för att börja redigera och ingenting hände. Ingenting. Minneskortsläsaren hade efter några veckors glappande gett upp totalt och någon USB-kabel har jag inte. Oturen i det.

Så, istället för frodigt gröna växtfoton från igår tänkte jag att ni skulle få se tre bilder på mig, i total motsatt miljö. Inga immiga kameralinser från tropisk värme utan precis tvärt om från ett snötäckt Åre.

Mitt sanna, koncentrerade jag med kaffe i ena handen och skoterbilder för redigering i andra. Foto: Rania / Rowantree

När jag ser dessa bilderna känns det på något märkligt vis som att det är flera månader sedan jag flängde omkring i termobyxor och grät floder över att vara hemma. Att det egentligen bara är två veckor sedan är helt oförståeligt. Hur kan tiden springa så snabbt ibland? Och vad har jag egentligen gjort av den?

I skidbacken efter dagens längsta T-liftstur. På bild: Jonna, Elin, Linda och jag! Foto: Helena / Ohdarling

Jag har börjat lyssna en del på poddar. Lite för att kanske kunna behålla den där peppen och det totala självförtroendet men kanske också eftersom jag den senaste veckan inte vistats så mycket på jobbet utan mest hemma själv, i tystnaden. Jag älskar tystnaden men den drar ner mig ibland och det inspelade sällskapet får hjälpa mig över ytan. Igår fick jag sällskap av Visualisterna Tove och Karin i deras podd Att leva på kreativitet och som så många andra snuddade de vid ämnet personligt vs privat i bloggsammanhang och genast föll mina tankar på min kategori om psykisk hälsa. Borde jag ta bort den? Är mina inlägg över gränsen eller var ska man dra sin linje? Hur tänker ni?

Sofia är superintresserad av vad jag har att säga på Crepperiet i Åre! Foto: Rania / Rowantree

Imorgon är det den trettionde och snart trillar vi in i februari. Det går så fort. Utanför vår lägenhet har några enstaka krokusskott skjutit upp genom jorden och längre bort vid hundrastgården står två buketter vitsippor utblommade. På det viset är det skönt, att tiden springer snabbt. Det kanske är vår i ett ögonblick om vi har tur.

Just nu regnar det och jag tänkte sätta igång en film. Koka en kopp kaffe och vira in mig i dubbla täcken i soffan, det är det bästa med söndagar, myset! Jag hoppas att ni också passar på att mysa och ta det lugnt ikväll. Försöker man riktigt noga blir regnsmattret mot rutorna och hela stadens mörker också något mysigt, jag lovar!


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

3

Att slås ner av lycka. Och upp igen.

Gårdagen slog mig rakt i ansiktet. Hårt. Jag vet inte vad det var, om det var kontrasten mellan den totala lyckan i Åre och den inte alltid så varierade vardagen här hemma. Om det var känslan av att lämna kvar glädjen nedgrävd i snö högt upp i fjällen och kanske aldrig mer hitta den i ett slaskigt Skåne. Jag vet inte. Men hårt kändes det och snabbt slog det.

Jag vaknade i tid på morgonen. Satte igång kaffe och gjorde smörgåsar med inlagd rödlök på och när kaffet var upphällt och mackorna påbörjade droppade tårarna en efter en ner i koppen framför mig och det gick inte att hejda.
På eftermiddagen fick jag frågan vad som gör mig riktigt glad. Om jag kunde tänka på ett sådant tillfälle, där jag varit riktigt, riktigt glad. Och så brast det igen och det rann och rann och inte förrän två timmar senare slutade tårarna falla.

Så konstigt egentligen, att glädje kan komma olägligt sa mamma men den kom inte alls olägligt. Inte på något vis.

Foto: Helena Gunnare / Ohdarling.org

I morse vaknade jag inte alls den tid jag planerat. Två gånger somnade jag om och vid morgonpromenaden med Selma märkte jag att min cykel blivit stulen under natten. Det var inte ens ett år sedan jag fick den i födelsedagspresent av Simon men inatt hade någon annan gjort den till sin. Tagit den, bara sådär. Kaffet svalnade och fylldes på om och om igen medan jag ringde till polisen. Under samtalet med försäkringsbolaget hälldes den sista kalla koppen kaffe ut och mjölken var slut sen länge.

I skrivhäftet jag antecknat i under helgen skrev jag upp adresser och referensnummer och sifferkombinationen till min polisanmälan och på motsatta bladet hade jag några dagar tidigare skrivit jag kan vara glad. Att jag vet hur man gör.

Under fyra dagar och tre nätter på konferens om bloggande handlade min viktigaste anteckning inte alls om sociala medier, sökmotorsoptimering eller inläggsstrategier utan om mig själv. Jag har känt glädje förr, det är inte det. Varje dag känner jag glädje, det är inte det, men under fyra dagar och tre nätter blev jag påmind om hur livet också kan se ut. Jag kände mig omtyckt, likvärdig, duktig. Jag var inte nervös. Kände ingen oro. Jag funderade aldrig över om personerna jag umgicks med väntade på mig i lobbyn för att de var tvungna, jag förstod att de faktiskt ville. Och det var så himla härligt att känna så och att veta att jag kan känna så. Det är möjligt och det ligger inte långt ifrån. Jag snuddar vid det nu. Jag vet hur man gör.


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

14

Winter Workation – Skoter i Åre!

Alldeles nyss avslutades den fantastiska långhelg vi skapat tillsammans med Influencers of Sweden i Åre och jag ville inte. Jag ville aldrig att det ska ta slut.

Under dagarna som gått har jag inte bara fått åka skidor och skoter, upplevt vacker natur och en givande unconference med inspirerande människor – jag har levt, och jag har gjort det för min skull. Min egen.

Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om den kolsyran som rusar i mitt blod av gemenskapen, personligheterna och vänligheten och tacksamheten som hela helgen funnits gentemot varandra, men det är inte vad detta inlägget ska handla om. Idag tänkte jag dyka rakt in i dag nummer två och skotersafarin vi åkte ut på. Jag har aldrig tidigare åkt skoter och hade inga egentliga förväntningar men väl på spåret tjöt jag av lycka! Det var skumpigt och pirrigt och nästan lite läskigt emellanåt, men oj så roligt!

Vi alla fick klä oss i varma overaller och stora hjälmar och i samlad trupp påminde vi mer om ett gäng minioner i svart än några skoteråkare.

Skoter i Åre

Sara Rönne fångade mig på bild med motljus och hårfix.

Skotersafari Åre

Sara och Elna i full mundering! Rallyförare, astronauter eller skoteråkare?

Turen gick över en frusen Åresjö och upp i fjällen under dygnets finaste timmar. Så här års är solen inte uppe många timmar i Åre, och när den väl är det kommer den inte särskilt högt. Den stannade vid ett konstant varmt motljus och snön efter skotern före blev till glitter i luften.

Eftersom jag inte har körkort fick Elna agera chaufför! Elna är, till skillnad från mig, van vid ojämn mark och hög fart och skötte det hela med bravur! Jag däremot höll mig knappt fokuserad utan fotade, tittade bakåt och dansade i sätet till den milda grad att vi vid ett tillfälle var nära att välta med bara ena skidan i backen. En mindre hjärtattack för min del men ingen vidare reaktion alls kom från Elnas håll.

Skoter Åre

Skotersafari

Emmi var med!

Skoter Åre

Vi åkte med två guider från Camp Åre och de var så himla bra. Redan sen innan var de införstådda med att det var en karavan av bloggare som skulle ledas upp i bergen och flertalet extrastopp gjordes på vägen för fotograferandets skull. Vi stannade vid motljus, vyer och för selfies och inte en kotte höjde på ögonbrynen när tio bloggare på rad tar hoppbilder framför snöbeklädda granar. Härligt.

skoter

Skoter Åre

Elin badade i ljus på den obligatoriska hoppbilden!

Jag har så många bilder att visa er, var beredda! Men. Just nu sitter jag med en kopp kaffe och ska sjunka in i alla intryck jag fått under helgen. Sortera dem, kanske anteckna, allt för att få sockerdricksruset att vara så länge som möjligt. Med detta måendet och inspirationen till livet kan jag gå genom eld. Tusen tack till Linda, Sara, Influencers of Sweden och alla underbara deltagare i årets Winter Workation, vi ses igen ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

8

Påväg mot Åre och Winter Workation!

Så sitter jag alltså på tåget upp mot Åre och Influencers of Swedens Winter Workation.

Jag har irrat omkring hela dagen. Främst för att jag tog fel på datumen, missade en dag och insåg i panik igår kväll att jag varken hade packat eller hämtat min skidjacka hos mina föräldrar. I morse hade jag fortfarande inte packat och när snön började yra värre än aldrig förr tänkte jag att det helt enkelt inte blir någon skidresa för mig. Men det blir det. I ett helt gäng timmar har jag en hel vagn för mig själv, helt ensam. Jag blir behandlad som om jag vore välkänd och behövde inte ens visa biljetten, konduktören bara hälsade mig välkommen, frågade hur det gick med bloggen och om jag ville ha något. Det känns bra. Jag kan vänja mig vid detta.

Förutom möjligheten att sjunga, dansa och yoga mig runt bland kupéerna utan att någon ser, har jag förberett mig med poddar, kexchoklad och böcker. Allt i sin ordning!

Från min Instagram @Emiliawesterstrom

Fram till och med på tisdag nästa vecka kommer jag vara ute och yra och för att inte fastställa för många borden och måsten håller jag bloggandet öppet. Vill ni vara helt säkra på att få ta del mitt skidåkande gör ni det enklast på Instagram!

Har ni förresten lagt märket till att jag steppat upp gamet på Instagram? För ett litet tag sen kom en Iphone 7 i mina ägor och som uppgradering till femman blev jag helt fast vid kameran. Jag övar mig i att visa mer nutid och mindre planerade inlägg som en motpol till bloggen, betyg till mig själv hitintills? 3 toasts.

Hur som helst. Ta hand om er och kika in med jämna mellanrum i veckan så ska jag se om jag mellan skidspår, utflykter, spaanläggningar och svaller hinner uppdatera här inne. Vi hörs ♥


Tyckte du om inlägget? Lämna gärna en kommentar eller tryck på hjärtat här nedanför! Tack! 

6