Browsing Tag

Ytligheter

The Ordinary på H&M

Jag vet inte om jag är sist på bollen här. Det kanske jag är, men tro mig när jag säger att jag åtminstone är en väldigt väldigt glad sista man på denna boll. På H&M har börjat sälja The Ordinary-bollen, alltså.

Jag har sneglat på The Ordinary ända sen den dagen då mitt shoppingberoende kolliderade med en mild besatthet av att någon gång få bukt på mina hudproblem, men är man som jag van vid en tioprocentig halt av AHA blir The Ordinarys produkter ganska lätt skrämmande. Helst vill jag ju få en fin hy, inte en bortfrätt sådan. Så jag har dragit mig från att beställa och intalat mig själv att jag ska lägga en order så fort jag bara läst på lite extra om utbudet. Det hände såklart aldrig, att jag läste på, och när produkterna tog sig in till Åhlens sortiment i stan blev min plan att jag skulle åka dit istället. Hände inte.

The ordinary H&M

Men så i veckan, när jag gick till H&M för att köpa såna där korta cykelbyx-tights att ha under klänning (men kom till kassan med en blus och ett par reabyxor) stod de bara där. Bland neongröna mascaror och guldglittrigt solpuder. The Ordinary.

Just där och då hade jag inte tid att rota upp mobilen och börja googla på syror och aktiva ämnen, jag var redan långt bak i schemat och borde redan både ha åkt och bytat tunnelbana vid det laget då jag tog beslutet att ”svänga lite snabbt in på H&M bara”, så jag drog med mig två safe cards till kassan. En argan oil med tjusig pipett så att man kan olja in ansiket the Instagram way, och så blodmasken såklart.

The ordinary H&M

Jag har lovat mig själv att jag faktiskt SKA läsa igenom snabbt innan jag testar masken, även om jag tvivlar på att jag kan bli ansiktslös om jag skippar. Oljan har jag redan börjat använda och min förhoppning är såklart att den precis som utlovat hjälper till att jobba mot mina pigmentfläckar. Jag är inte helt hundra på hur det i praktiken skulle fungera om en olja lyckades med det, men om inte annat så får jag åtminstone en återfuktad hy och Insta-MUA-feelings. Om den bara vore metallic.

Har ni testat The Ordinary?

Min under-boob-tattoo: Taggtråd!

Gänget! Jag har en ny tatuering! Eller. Egentligen har jag tre nya, men nu får bara se en av dem idag! En underboob tattoo!! En taggtråd!!!

Jag har funderat ett bra tag på hur jag ska lägga upp motiv på mage och bröst. Sedan tidigare har jag en död fågel på revbenen och min text och mina blommor under nyckelbenen och jag tycker de är superfina allihop, men sen då?. Är man en person utan två jigglande aladåber på framsidan av kroppen funkar det ju att göra full fronts med ett stort, grymt motiv över hela. Lite som en backpiece fast fram, men har man jigglande aladåber blir det svårare. Hur gör man då? Lämnar två bleka cirklar av ingenting i mitten av en stor bild? Blastar över hela härligheterna och skapar 3D-effekt? Mjä.

Ännu har jag inte listat ut exakt hur jag ska göra, men efter att jag blivit helt inne på att köra en taggtråd valde jag i alla fall att tänka att så länge jag bara gör fina saker, så kommer det bli fint – det får växa fram som det vill.

 

Förutom hela vad-ska-man-göra-med-the-boob-area-grejen har det här med att skaffa en tatuering under bröstet har fått mig att inse två major things:

1. Tuttatuerade är så coola.

Jag tatuerar revben och underboob-grejer ganska ofta. Ibland kommer man undan med att dra upp tröjan lite, ibland funkar en bikiniöverdel och ibland för halva Bh:n tejpas upp lite snyggt. Ibland funkar inget av ovanstående. Som i mitt fall.

Jag fick ta med mig en tejprulle och två pappersservetter in på toaletten och DIYa någon form av prassliga covers. Jag vet inte om det var för att jag tatuerade mig hos en kollega på en arbetsplats jag varit på i en knapp månad eller om det hänger på mitt något svajiga självförtroende. Eller: om alla känner som jag när det vankas? I så fall: NI ÄR SÅ COOLA.

Av alla jag tatuerat har ingen betett sig så obekvämt som jag. Ingen. Och jag är så imponerad.

Det tog bara några minuter innan jag landade i att ingen annan än jag brydde mig och min puls åkte ner till normalläge igen, men den fantastiska walk of shame jag hade från toalett till tatueringsbrits var inte nådig. Ni som bara kör – jag avundas er. Heja.

2. Att ta en bröstrelaterad bild värdig att visas för föräldrar, kollegor och okända är fan ta mig svårt.

En snabb disclaimer: jag vet tuttar är tuttar och hud är hud och let them loose, set them free. Jag vet vad ni tänker, att det inte borde vara en grej, men för mig är det ändå lite en grej. Ni fattar.

Jag brukar rocka ungefär samma ansiktsuttryck på alla bilder av mig själv. *Död* *Putmun* *Haka ner ögon upp 45 grader profil åt vänster*. Det brukar funka och jag brukar känna mig tjusig. Men med t-shirten uppdragen och bröstet upptryckt av högerhanden kändes det inte alls snyggt.

Det tog tid, jag la till ett litet leende, blev nöjd och fick en kommentar på Instagram som sa ”GROSS”. Happ.

Och ja, jag inser hur mycket detta blev ett blogginlägg om bröst snarare än om min nya tatuering, men här är den i alla fall! Taggtråden. Jag har gjort den hos Sebastian på mitt jobb och tycker om den såsåså mycket.

Ha en fin söndag i solen hörreni♥

Woven loafers + skitsnack

Godmorgon vänner! hoppas som vanligt att allt är bra med er! Jag sitter och dricker kaffe på balkongen i godan ro efter att ha insett att jag skrivit in fel i kalendern igen och inte alls har någon kund direkt på förmiddagen. Skönt ändå, med lite extra slapp efter att ha jobbat hela helgen och näääästan dött av svettningar på jobbet igår.

Idag ville jag mest visa er mina nya skor som jag fick i födelsedagspresent av los sambos. Världens luftigaste och ballaste loafers som troligen genererar en mindre ball fot-bränna. Jag känner mig så sjukt power när jag har dem på mig men funderar fortfarande på hur jag ska lösa fotsvettsproblemet när till och med de där supersuperlåga ballerinastrumporna syns och förstör. Finns det svettabsorberande skosulor med doft? Borde finnas tycker jag.

Funderar på att ta med Selma och köra lite parkhäng innan jobbet, hur skönt är inte det? Jag är så glad över Stockholm och området vi bor i, här är så himla fint och det känns som att jag hittar nya gulliga ställen varannan promenad jag går. Här finns vatten överallt och märkliga byggnader med stora valv och små fönster. Känns som utomlands.

Om min nya väskrem

Foto: Hanna Westerström

Det händer extremt sällan att folk frågar mig var mina kläder kommer ifrån. Kanske för att de är tråkiga, kanske för att det är ganska enkelt att lista ut (H&M), men den senaste tiden har det banne mig frågats. Kunder frågar mig, folk på tunnelbanan frågar mig och självaste H&M-personalen frågar. Om min väska.

Just själva väskan är en supergammal från Zara som jag burit alldeles för tunga saker i och som tillslut föll ihop med en söndrig axelrem, så den är ganska ointressant. Men min nya, golden snakeprint-rem däremot, den är lite roligare. Den kommer från GabriellebyP och är på pricken hundra procent vegansk!

Foto: Hanna Westerström

Till en början beställde jag hem en mörkgrön, men eftersom jag tyckte att kontrasten mellan väskan och remmen blev lite för liten mejlade jag Pauline som har företaget och frågade om jag kunde få byta. Jag tror det tog två minuter innan jag fått svar, och dagen efter möttes vi upp på Östermalm och bytte rem. Service.

Jag har haft väskan nästan varje dag sedan jag köpte remmen och är superdupernöjd. Dagens tips!

Jag är 24!

Hallå! Vet ni vad jag gjorde igår? Fyllde år!!! Numera kan jag titulera mig som tjugofyraåring, och därmed väldigt, väldigt vuxen. Så knäppt.

Jag fick frukost på sängen av Simon (som mellan väckarklockan och födelsedagssången fick åka till jobbet och låsa upp för en kollega medan jag fortsatte låtsassova), och två superfina presenter! Ett par skor, och den svarta klänningen jag länkade i ett tidigare inlägg. Mitt i prick, med andra ord!

Efter frukost gick jag ut en promenad med Selma, gjorde mig i ordning och tog mig till T-centralen där min syster Hanna rullade in med Snälltåget. Hon tyckte att en födelsedag utan familj var helt fel och åkte upp. Hon kommer stanna tills lördag. Kul!

Tillsammans med Hanna yrade vi runt fram och tillbaka mellan mitt jobb och diverse butiker och på eftermiddagen hade jag några småtatueringar inbokade. På kvällen käkade vi på ett tacoställe som såg ut att ha superbra mat för köttisar men som föll ganska platt för oss som är vego. Det fanns ett alternativ per tacokategori varav den ena var pommes,  den andra typ en tapasrätt och den tredje mosade svarta bönor och halloumi. Det var inte äckligt, det var det inte, men det känns ganska tråkigt att man inte kan förvänta sig en rimlig måltid överallt som inte innehåller kött, jag menar det är ju inte längre så exotiskt och främmande att vara vegetarian.

Vi får såklart skylla oss själva som inte kollade upp stället först utan bara tog första bästa närmsta, och eftersom vi har några måltider kvar att beta av innan Hanna åker hem igen tänkte vi satsa på ett mer nog utvalt ställe en annan dag. Har ni några tips?

Tjugofyra låter supermycket tycker jag. Fruktansvärt mycket mer än tjugotre, men ändå inte för mycket. Ett tag, för några år sedan, fick jag en släng av åldersnoja. Ni vet hela det här med att man måste hinna med, att det snart är försent, att andra i min ålder hunnit med så mycket mer. Och det sistnämnda stämmer ju fortfarande till viss del, i vissa fall. Det finns de tjugofyraåringar med två barn, kombibil och villa. Jag har inte ens körkort, och bor idag i andra hand, knappt möblerat, men det stör mig inte längre. Jag vill ju inte ha barn. Eller villa. Jag vill inte ha tolvcentimetersklackar och fodralklänning varje fredagskväll och skåla prosecco på gruppbild heller, och det är en så jäkla skön grej med att bli äldre. Att saker som kändes jobbiga förr, blir mer och mer betydelselösa. Tänk när man är fyrtio, det måste vara hakuna matata, nemas problemas om det fortsätter i denna riktningen.

Idag har jag bland annat köpt nya krukor och jord för födelsedagspengarna jag fick av mamma och pappa (tack!!) och strosat med Hanna både på Stureplan och i skogen. Vi tog lite bilder så ni ska få se en annan dag! Hej så länge!