American museum of national history

8 december, 2017 1 Comments

Inför New York-resan hade vi bestämt oss för att vi skulle ansvara för varsin dag då vi helt och hållet fick bestämma vad som skulle stå på agendan. På mammas dag gick vi på musikal, jag kom inte på något vettigt att göra, så min dag uteblev, och på Hannas dag gick vi på museum. Såklart. Hanna är obotligt fascinerad av djur och märkliga fakta. Säger jag att hon sett alla Planet Earth och Frozen Planet är det liksom inte tillräckligt. Hon älskar naturhistoriska och givetvis var det en självklarhet att vi skulle spendera dagen på just American Museum of National History.

Jag själv har en, något obehaglig, fascination för konserverade saker – ett äckligt intresse som suttit i sedan jag såg den totalt avskräckande burken med konserverade siamesiska tvillingar år 2006 på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Finns det konserverade saker hänger jag på med glädje! Min topp tre just nu: 1. Siameserna i Göteborg 2. Tvåhövdade kattungen (och skrikande apan) i Paris och 3. Den fulla väggen av ormar på flaska i Amsterdam.

Det här med uppstoppade djur är så makabert, mitt djurvänshjärta blev lite ledset, men jag kom fram till att de troligen har det bättre så, än levande bakom glas. Om man nu ska dra det till sitt yttersta.

Vi tog taxi till en korsning vid Theodore Roosevelt Park och promenerade en gata ner till museets ingångar som lagom till advent smyckats med stora dinusarier av granris, hållande i julkransar. Utanför entrén blev vi snabbt varse om att man i New York inte står still. Det hade vi såklart koll på sedan tidigare i trafiksammanhang, men även på trottoarer och i trappor är det förbud mot stillhet. Vi stannade några korta sekunder för att diskutera dagens upplagg men blev snabbt bortskjutsade av en vakt. No standing still allowed hette det, och så fick vi gå raka vägen in till museet istället. Happ.

På American museum of national history finns ett rekommenderat inträdespris, men alla är tillåtna att betala efter egen förmåga, bra va?

Vad är detta ens? Aliens? Havsliv? Jag vet inte, jorden är så sjuk.

Museet är stort. Fyra våningar fyllt av historia med allt från dinosaurier och mammutar till olika afrikanska stammars fiskeverktyg. Vi började med afrikanska nutida djur och till en början blev jag illa till mods. De första rummen består nämligen enbart av uppstoppade djur i olika miljöer. Efter att Hanna och jag varit på zoo i Paris 2015 och sett en ensam, nedstämd orangutang i bur bestämde jag mig för att aldrig mer sätta foten på sådana ställen men huruvida museum är samma sak för mig har jag haft svårt att bestämma mig för.

I efterhand har jag läst på och kommit fram till att ingen aktiv jakt på nya djur görs, samt att samligen är byggd på donationer från 1869 och då känns det faktiskt helt okej för mig. Phju!

Att se ett stillastående djur bakom glas går aldrig att mäta med att möta ett djur på riktigt, men trots det blir jag alltid förvånad över hur fantastiskt stora många av djuren är. Valrossar, har ni sett dem? De är stora som hus.

Som jag skrattat åt denna bild. Haha! Hannas uttryck för sorg för de forntida kamelerna är det mest miserabla jag någonsin sett, haha, älskar det!

På andra våningen fanns sjödjur och vi fick lära oss om fiskarna i havets mörkaste avgrund som utvecklar blått sken och små, små lampor, och så fick vi reda på att blåvalen kommer från ett fyrbent djur på land, vilket är anledningen till att de fortfarande kan andas över ytan.

Älskar detta också.

På fjärde våningen fanns skelett, och med dem kom vår besvikelse. I jämförelse med naturhistoriska i Paris (som såg ut SÅHÄR på skelettavdelningen) hade New York inget att komma med alls. De flesta skeletten var artificiella modeller och inte superbra gjorda, uppbalkade med klumpiga järnstänger.

Dinosauriehallen var så fylld av människor att det knappt gick att ta sig igenom och efter ett antal modeller av mammutbetar och smågnagare såg Hanna ut som att hon sålt smöret och tappat pengarna och vi bestämde oss för att gå ut och vara nöjda med dagen. Enough is enough liksom!

De stackars föregångarna till kamelerna. Så små?

 

1 Comment

  1. Svara

    Ellen Lindberg

    8 december, 2017

    älskar museum! och gillar så mycket att inträdet är efter egen plånbok – sådana ställen ska verkligen kunna besökas av alla.

Skriv en kommentar!

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: