Tatueringsfråga om förändrad stil

18 januari, 2018 0 Comments

Hej gänget! Hoppas allt är bra med er! Idag, mina vänner, hade jag tänkt svara på en fråga jag fick för ett tag sedan via en Facebookgrupp. Jag svarade kort där inne men eftersom jag tycker att frågan dels är väldigt intressant i sig, och dels väldigt relevant just nu eftersom jag själv funderar över den, tänkte jag att kanske även ni skulle tycka att det var skoj att läsa svaret! Vi hoppar rakt på det, såhär:

Hej Emilia! Jag har följt dig främst via ditt tatueringskonto längelänge och hoppas få lite av lönen över att tatuera mig hos dig snarast! När jag började följa dig körde du främst old school, och nu ser man mest de mer minimalistiska tatueringarna i ditt flöde (vilket också är såå fint!!)
Tycker du någonstans att det är lite ”synd” att kundernas förfrågan har gjort att det har tagit den svängen i stilen, alltså om du saknar det mer renodlade traditionella stuket, eller känner du att du hittat en nyförälskelse i de små blommorna och dylikt? Jag tycker att båda delarna är superfina, och är bara nyfiken på att höra hur du ser på och känner kring det!

Jag tänker att vi börjar med lite bakgrundsinfo för att få en helhet och som ni säkert redan vet började jag tatuera i studion tillhörande personen som lärde mig tatuera, i Eslöv. Med honom jobbade jag i drygt två år med mitt eget tatuerande, och innan dess hängde jag frekvent i studion som hjälpreda och någon form av lärling. I Eslöv jobbade vi mer som ett serviceyrke än som ett konstnärsyrke och det kunderna ville ha fick de. Vi blandade stilar hej vilt mellan olika dagar och ganska ofta hade jag textjobb, barnens namn eller familjens stjärntecken. Vissa dagar körde jag lite mer realistiskt, andra dagar helsvart.

Läs mer:  tips till dig som vill bli tatuerare – såhär gjorde jag! 

Med andra ord hade jag egentligen ingen stil på det jag tatuerade fram tills jag träffade Simon. Simon däremot, har alltid varit stenhårt insatt på traditionell tatuering och ganska naturligt gled även jag in på den fronten. Att rita och tatuera traditionellt är en helt annan grej än att vara allätare, här finns ett community och massvis av historia. Jag älskar traditionella tatueringar och tycker att det är så himla himla fint men ganska snabbt började jag jämföra mig för mycket med andra och tappa både motivation och inspiration. Inom traditionell tatuering är det nämligen vanligast att man tar gamla sjömansmotiv och bilder från tidigt 1900-tal för att göra om med sin egen prägel – de flesta gör alltså samma motiv och risken att få prestationsångest är 100%.

Blommorna som nu även letar sig in i min Bulletjournal

Av just den anledningen – prestationsångestbiten, är jag himla glad att jag blivit tilldelad och faktiskt fått hjälp av mina kunder att hitta en annan stil jag är bra på. Mina blommor jämför jag inte med någon, de är mina, jag är bra på att göra dem och de är uppskattade. Full pott!

Däremot tycker jag fortfarande att tjejer är det roligaste som finns att rita, ansikten och konstiga hattar, det faller jag alltid tillbaka på, om jag bara ska sätta mig ner och rita någon gång.

Läs mer: En titt i min skissbok

Just nu är jag översvämmad av blommor, tunna linjer och småtatueringar och det är jag verkligen tacksam för, men jag hoppas verkligen att jag i framtiden kommer kunna smälta ihop de två stilarna till något eget. Något med lite större motiv (och ansikten!) men med blommor, smala linjer och allt det där jag gör idag. Ett exempel på det är till exempel dehär krukorna, som jag är väldigt nöjd över, tjejerna med dödskallehalvor och de något större växterna!

Har ni fler frågor! Ställ dem! Och ha en fin dag hörreni!

Skriv en kommentar!

RELATED POSTS

%d bloggare gillar detta: