Monthly Archives

maj 2018

Några av mina senaste skisser + Vad händer med min blogg?

Det har stått still här ett tag. Jag vet. Och jag har har ju skrivit om detta ett tusental gånger förut, det här med hur både mitt humör, min motivation och min inspiration går i berg och dalbane-vågor. Det har varit så lite extra den senaste tiden, sedan jag flyttade upp till Stockholm kan man säga.

Mitt mål när jag startade den här bloggen för ett och ett halv år sedan var till en början att blogga varje vecka. Ganska snabbt blev det fler gånger än så, men någon strategi hade jag inte och två inlägg eller tre eller fem spelade inte så stor roll. En bit in i bloggandet hade jag läst på. Läst att ni vill veta vad ni får och att att vara konsekvent is key. Jag började skriva sex dagar i veckan. Långa, välarbetade inlägg som tog mig mer tid än vad mitt faktiska arbete gjorde då.

Jag flyttade upp mina saker från Lund till Stockholm redan i mitten av mars, men landade inte själv förrän den andra april. Två månader sedan snart. Stockholmslivet började jag med flera superroliga bloggrelaterade händelser inbokade. Det var coffice på Pom och Flora och på Brillo och jag tatuerade både Josefin och Agnes – två av bloggare jag uppskattar enormt. Jag sprang iväg på några event, fick några roliga mejl och gick på intervju för att bli en av Modettes nya bloggare. Det kändes bra. Jag åkte till London, hade min första guestspot i Malmö och saker flöt.

Men så fick jag inte platsen på portalen. Kamerastativet jag haft i Lund hade bara varit på låns och ljuset i lägenheten i Stockholm visade sig vara det mest svårjobbade någonsin. Här bor vi långt nere, med ett högt hus ovanför som skuggar från klockan nio och det ljus som finns kvar reflekteras mot grannhuset på innergården och kommer tillbaka mörkt orange med solfläckar från fönstren. Långt ifrån det drömmiga superljusa vi hade på fjärde och femte våningen, i söderläge med fönster längs hela väggen. Fotoställena jag var så van vid tidigare, med de djupa fönsterbrädena och vårt extra långa skrivbord försvann med flytten och jag behövde tänka om. Stilen jag haft på mina bilder tidigare kom att bli väldigt mycket svårare att åstadkomma i en annan miljö. Saker som tidigare gått på rutin behövde jag plötsligt lära mig igen, på ett nytt sätt.

Samtidigt började jag jobba i en ny studio med sex nya kollegor och massvis att ta in. Kunderna trillade in snabbare än jag vågat hoppas på och mitt i allt bestämde jag mig för att slopa mitt ena Instagramkonto för att enbart fokusera på tatueringsaccountet. Jag fick fullt upp. Med mina kunder, med att rita nytt, med att hitta min plats bland ett gäng väl sammansvetsade tatuerare på studion och med att landa i Stockholm. En hel lägenhet att långsamt inreda, nya platser att upptäcka och vänner att hitta och lära känna. Massvis.

Jag tänker ofta att jag säkert hade kunnat rodda både tatueringsjobb, fotande och skrivande på samma höga frekvens om jag bara hade mer arbetslivserfarenhet. Mer utbildning. Om jag någon gång hade haft en anställning där jag tvingats visa på struktur och arbetsmoral. Självdiciplin. Så är det ju såklart inte. Jag hade inte blivit en supermänniska om jag bara pluggat något år på universitetet. Men det känns ofta som en enkel ursäkt att gömma sig bakom när mina ambitioner, tankar och handlingar inte rör sig parallellt.

Jag är en känslomänniska. Utav rang. Jag gör allt känslostyrt och även om jag faktiskt jobbat en del bakom kulisserna med att inte alltid ta beslut i affekt är det sällan jag tar mer än en dag eller två på mig. Får jag feeling går jag all in. Går jag på motgångar ger jag gärna upp. Så när tatueringsverksamheten började flyta på alldeles precis när bloggbiten täcktes av sirap var jag precis så genomskinligt förutsägbar som alltid. Jag tänker att man ska rida på den våg man får, såklart. Men ganska ofta tror jag också att det vore bra för mig att hålla ut bara en liten stund extra. Tills det lossnar igen.

Med tatueringen har jag fått hålla ut flera gånger. Med ritandet, utöver de dagliga tatueringsskisserna, har jag hållit ut ännu mer. I de fallen har jag lärt mig att det inte alltid går att föda kreativitet ur kreativitet, utan att det ibland behövs en helhjärtad paus. En sådan som går på obestämd tid och som inte avbryts förrän lusten tar över och det svämmar över med idéer.

Jag tog en paus med inlägg här inne. En vecka av framkrystande och åtta dagar tomt. Sa till Simon att jag skulle sluta. Det är ju svårt och tar tid och varför fick jag inte den där platsen? Och när jag liksom öppnat munnen och sagt det högt tog det lika lång tid för mig att inse att jag inte alls ska sluta, som det alltid tar när jag säger något liknande.

Ni kanske undrar vad som händer här inne. Och det händer inte så mycket. Jag kommer fortsätta här inne, såklart. Jag drar ner på hastigheten lite, för att få mer av det roliga, och för att hinna med mer av tatuerandet. Men jag kommer fortsätta. Såklart. Vi hörs snart <3

3 bra inlägg att läsa i helgen – drink- suckulent- och bloggtips!

Hallihallå från världens tröttaste människa. Jag har haft så märkliga sömnproblem den senaste veckan där slår upp ögonen klarvaken klockan tre och inte somnar igen förrän vid fyra, och sen samma sak igen klockan fem. Varför? Jag vill ju sova? Igår tatuerade jag till klockan nio, promenerade hem, åt rödbetssallad på surdegsbröd och kämpade med att hålla ögonen öppna för ett avsnitt av Evil Genuis på Netflix. Det gick inte. Idag har jag inte några kunder utan hade planerat att slappa, men ni vet hur det blir ibland när man ligger inne ensam och hjärnan sätter igång? Här är tre blogginlägg från grymma qvinnor, som hitintills fått mina tankar att hålla sig i schack:

Foto: Sandra Hjort / Atilio.se

Jag som aldrig mer skulle blogga…

Fantastiskt kloka och kreativa Sandra gjorde min dag när jag loggade in på Bloglovin’ och såg ett inlägg från hennes blogg. Sandra slutade blogga förra året för att fokusera på att leva livet istället för att bara dokumentera det. Jag förstår helt den tankegången men blev ändå lite ledsen över att en av mina favoritbloggare skulle sluta. Egoistiskt, men ni fattar. Hur som. Ett inlägg dök upp, och det verkar som att jag (och många med mig) äntligen ska få läsa Sandras blogg igen. YES!

Foto: Apairandasparediy.com

What’s wrong with my succulents? 

Att kaktusar och andra suckulenter skulle vara lättskötta är den största myten i mannaminne. Det är tamigsjutton alltid något problem med mina. Jag har bland annat en kaktus som ständigt är mjuk i topparna och det stressar mig gråhårig att inte helt hundra kunna veta om det är för mycket eller för lite vatten som är problemet. En annan av mina suckulenter ska enligt alla forum jag läst på vattnas sällan och torka ordentligt. Torkar min det minsta hänger den som öronen på en cocker spaniel. Jag får fnatt.

I A pair and a spare’s inlägg om suckulenter finns en världsbra illustration. Skulle aldrig gissat på att blek färg skulle bero på ljuset. Nu vet jag.

Foto: Familystylefood.com

7 pretty cocktails you need to make 

Jag är ju inte den som egentligen vill vara alkoholförespråkare på internet men när jag ser dessa drinkarna vill jag ändå på något sätt vara alkoholförespråkare på internet. Drinkförespråkare i alla fall, om inte annat. De är säkert lika nice alkoholfria. Liksom, rabarber och jordgubbar? GOTT! Gin & Tonic med gurka? GOTT (allt med gurka äger)!! Tre hundra pluspoäng för Instagramvänligheten såklart! Vem vill komma på drinkkväll?

Woven loafers + skitsnack

Godmorgon vänner! hoppas som vanligt att allt är bra med er! Jag sitter och dricker kaffe på balkongen i godan ro efter att ha insett att jag skrivit in fel i kalendern igen och inte alls har någon kund direkt på förmiddagen. Skönt ändå, med lite extra slapp efter att ha jobbat hela helgen och näääästan dött av svettningar på jobbet igår.

Idag ville jag mest visa er mina nya skor som jag fick i födelsedagspresent av los sambos. Världens luftigaste och ballaste loafers som troligen genererar en mindre ball fot-bränna. Jag känner mig så sjukt power när jag har dem på mig men funderar fortfarande på hur jag ska lösa fotsvettsproblemet när till och med de där supersuperlåga ballerinastrumporna syns och förstör. Finns det svettabsorberande skosulor med doft? Borde finnas tycker jag.

Funderar på att ta med Selma och köra lite parkhäng innan jobbet, hur skönt är inte det? Jag är så glad över Stockholm och området vi bor i, här är så himla fint och det känns som att jag hittar nya gulliga ställen varannan promenad jag går. Här finns vatten överallt och märkliga byggnader med stora valv och små fönster. Känns som utomlands.

Tatueringar från de senaste veckorna + NY INSTAGRAM!

Happy clappy måndag hörreni. Jag mår skitdåligt. Pfaha. Efter några svintråkiga dagar med skakningar, svettningar och ökad puls som jag inte hittat någon anledning till fick jag tillbringa ytterligare ett par dagar med ångest. Inte mycket. Inte ligga på golvet och skrika. Men den där svarta känslan av hopplöshet. Något som håller en nere.

Jag vaknade i morse och var så glad att jag mådde bättre. Äntligen. Så jag gick till jobbet i klänning, hade en fin kund, åt lunch på en uteservering i solen och sen mådde jag dåligt igen. På ett tredje sätt. Jag fick åka hem och lägga mig i sängen. Give me a break liksom.

Jag är så glad att jag fått börja göra större blommor! Det är så kul!

Jag tänkte att vi skulle kika lite på några tatueringar jag gjort den senaste tiden! Nu rullar det på superbra med bokningarna och jag är så himla tacksam och glad för att ni väljer att låta just mig märka er hud. För livet liksom. Tänk att något jag gjort alltid kommer finnas, det är ganska knäppt ändå, men väldigt hedrande såklart!

Som jag tidigare nämnt är även superglad för att jag får göra lite större grejer nu! Jag håller mig fortfarande på blomsterspåret, och tatuerar sällan något annat än växter, men variationen har blivit större och jag får mer och mer fria tyglar. Något jag sett mycket av den senaste tiden är dessa lite mer vilda samlingar av blommor – alltså inte så mycket bukett utan mer bara en samling. Ni fattar. Fint tycker jag!

Hjärta på Agnes som var på Stockholmsbesök.

Hjärtat gjorde jag igår på superpeppade Agnes. Jag jobbar vanligtvis inte på söndagar men ibland när kunden bara kan vissa speciella dagar får jag sätta bekvämligheten åt sidan och ta en för teamet. Jag får alltid så mycket extra kärlek och uppskattning kastad på mig när jag lyckas få in en kund på superkort notice eller tillexempel på en söndag. Och, kärlek och uppskattning är ju inte helt fel att boosta lite då och då.

För övrigt är anatomiska hjärtan en sån kul grej för mig att tatuera. De bevisar så bra att jag utvecklats. De första jag gjorde hade jag supersvårt med. Jag förstod inte hur de såg ut, hur se skulle skuggas eller i vilken form jag ville ha dem. Idag vet jag utantill vilka olika delar som ska vara med, hur jag vill ha den stora blodådran och några av de små.

Vill du se snabbare uppdateringar av tatueringarna jag gör? Jag har valt att byta bort från mitt blogginstagramkonto och enbart fokusera på mitt konto @emiliatattoo. Jag kommer så småningom varva in mer vardag även på det kontot men just nu är det mest selfies och tatueringar som gäller. Jag blir världens gladaste om ni följer mig HÄR! <3

Hur jag redigerar mina mobilbilder

Sedan jag började publicera lite mobilbilder här då och då har jag fått några frågor om hur jag redigerar dem och får dem så ljusa och fina. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur jag gör, men jag vill också bara klargöra att det absolut bästa man kan göra såklart är att ta en bra bild från början. Ansträng dig lite för att hitta bästa selfieljuset, dra fram en reflexskärm om du har och tänk gärna på samma sätt som om du skulle tagit bilden med en systemkamera. Med dagens mobiltelefoner går det att fånga hur fina bilder som helst.

Sköter man allt det där snyggt redan innan bilden fyras av kan det räcka med ett VSCO-filter. På bilderna HÄR har jag tillexempel endast lagt på M5, och på pizzabilden HÄR har jag inte gjort mer än att lägga A6 on top. Men så finns det ju de där andra gångerna när en bild bara knäpps av i farten eller när ljuset är omöjligt hur man än roterar omkring. För de gångerna har jag en hel del ess i rockärmen. Häng på!

Jag ljusar alltid upp bilden först i Bildjustering

Ljusa upp och ge kontrast

Det första jag gör när jag tagit en mobilbild jag vill redigera är att öppna den i Snapseed. Jag börjar med Verktyg -> Bildjustering och går igenom de olika stegen. Oftast drar jag mest i ljusstyrka, atmosfär och skuggor. På bilden ovan har jag dragit upp ljusstyrkan ganska extremt, och det brukar jag göra! Bli inte rädd om bilden tappar kontrast, det går att fixa tillbaka i skuggor!

Penselverktyget <3

Plocka bort störande detaljer

När jag är klar med Bildjustering går jag eventuellt in på Verktyg -> Healing, det är precis som man kan tro en motsvarighet till Photoshops Lagningspensel och trollar bort allt från störigt ludd till hyllkonsoller. Måla med verktyget över biten du vill ta bort och vips så är det väck!

Efter Healing går jag in på det viktigaste – Pensel!! Med penselverktyget brukar jag jämna till ljuset lite genom att ljusa upp störiga skuggor, i detta fallet den som skapats av hyllplanet, och den väldigt mörka där soffkuddarna ligger huller om buller. Tänk bara på att inte mixtra allt för mycket med exponering, överdriver man får man snart en effekt som snarare ser ut som extremt dålig HDR än något annat.

Mättnad, under Pensel, är mitt bästa trick

Jämna till färgen

Mitt absoluta favorittrick är Verktyg -> Pensel -> Mättnad. Holy macarony, där händer det grejer. Eftersom jag i grund och botten är en perfektionist av rang (ja, det tar emot att lägga upp detta inlägget som inte alls är fint), började jag använda mättnadspenseln för att få samma nyans av vitt i alla mina Instagrambilder. Det störde mig alldeles för mycket om en bild hade ett blått stick och en annan ett gult, så jag började sudda ut allt vad färg heter, helt enkelt.

Jag målar med -10 på vissa ställen, och -5 på andra, risken är annars att det i bilder som denna hade fått en touch av ”jag har precis skaffat Photoshop” genom att hela bilden blivit svartvit utom växten i hörnet.

Före och efter! Bam.

Lägg på ett filter

När det vita är vitare än Anna Books tänder är jag klar i Snapseed och exporterar bilden till VSCO! Det kan tyckas vara ett onödigt steg, ja, men så är det! I VSCO lägger jag på ett filter som passar, lägger eventuellt på lite skärpa och på mina tatueringsbilder tillexempel brukar jag använda Skin Tone för att få ungefär samma nyans på alla mina bilder.

Och that’s it! Varsågoda!