Browsing Category

Emilia och livet

Fyra mobilbilder från den senaste tiden

Det här med mobilbilder har ju aldrig riktigt varit en naturlig del av detta internethörn, men efter att ha införskaffat en sprajsans ny telefon för ett tag sedan har jag börjat mobilfota lite mer. Det är ganska kul eftersom det faktiskt blir bra, och minst en gång om dagen ser jag något jag instinktivt måste testa porträttfunktionen på.

Idag sitter jag ute i solen i Stehag och skriver, med en kopp kaffe och fem mer eller mindre dregglande hundar. Gårdagens tjugotre grader missade jag pågrund av jobb och en sjuk vän, men dagens fjorton duger för mig. Är det sol i Sverige passar man ju på, rätt som det är slår det över till oktober igen och man vill inget annat än att kopplas på dropp och sövas i ett halvår.

Jag har tatuerat mig! Än så länge är det inte riktigt klart, och lite lite hemligt, men jag ska visa snart!

I söndags började jag på en ny tatuering. Eller, Simon började på den, jag låg mest och var dryg. Jag har ju berättat förut att jag är ganska känslig och mesig när det kommer till att tatueras men denna nya var något nytt. Den kittlades. Inte så som när någon kör fingrarna i sidan på en och man vrider sig av skratt och panik, utan liksom inuti, från ljumsken och in i skelettet så fort något nuddade. Det var hemskt. Och kul.

Förra sommaren insåg jag att mina ben ser lite halvlustiga ut eftersom mina tatueringar är helt lokaliserade på vader och smalben, så benen liksom är mörka neråt och ljusa uppåt. Till denna sommaren hade jag tänkt ta tag i det men det har gått långsamt. Den nya blev i alla fall väldigt mycket större än planerat och mina lår är numera påbörjade! Bam baaam.

Är inne på dag tre av hundpassning och jag som bara brukar ha ögon för Selma har nog funnit mig en vän även i Tyr (den mörka fläcken i högra hörnet)

Denna veckan är jag som tidigare nämnt i Skåne för att passa hundar. Det är lite som att jobba på dagis emellanåt. De vill inte gå ut när jag försöker få ut dem och de vill inte gå in när jag försöker få in dem. De går upp på ovanvåningen men vågar inte gå ner, de stjäl smörknivar och tuggar sönder och ibland hittar man den minsta såhär, uppe på köksbordet redo för att sno åt sig kaffet. Men det går bra. De solar mest.

I torsdags när jag kom hit hade de samlats och grävt en grop intill trädäcket där de turades om att skälla, gny och gnuffa. Pappa har fått göra om en del av trädgården till byggarbetsplats efter någon form av vattenkatastrof och skräp = råttor. Under trädäcket låg världens äckligaste döda råtta som hundarna ville leka med. Jag ville gråta. En granne fick komma och hämta den och kasta ut i skogen och nu känns det som att varje litet prassel är en ny råtta. Blä. Varför finns råttor? Vad är deras plats?

Obs obs har ej sminkat själv.

En sista grej då. Från förra tisdagen. Då hade jag fått en märklig hög, utsmetad eyeliner och ett glammigt läppglans av proffssminkös. Hon tyckte även att mina ögonbryn var för trendiga så hon smetade ut dem också, och det var tacket för alla YouTube-timmar man lagt ner, happ. I kostymrummet hängde en av mina mindre smickrande selfies, utprintade med namn och alla klädstorlekar och mått som finns, på en klädställning bland proffskändisskådisars dito. Jag fick en vit armlös blus och låtsades skådespela för en dag.

Några dagar tidigare hade jag blivit taggad i ett Facebookinlägg där en statist söktes och eftersom jag aldrig tänker mig för hoppade jag på tåget med största självförtroende. Senast jag agerade statist var jag tolv år, hade permanentat hår och stod i Svt:s lokaler och hoppade i takt till Boten Anna när Basshunter uppträdde på ett av Barnkanalens program, men det gick bra. Båda gångerna. Tyvärr är det såklart hyschhysch och hemligt vad som spelades in denna gången, men jag ska visa när det finns att hitta om tusen år! Skoj, hur som.

Tre bra saker i mitt liv

För ett tag sedan, när tre bra saker-utmaningen först dök upp var jag fruktansvärt peppad på att bli utmanad och få göra den. Främst tänkte jag nog att det skulle vara roligt att verkligen sätta sig in i, och formulera positiva saker, istället för negativa som oftast är min go-to. Det kan man självklart göra utan att bli utmanad på internet, men känner jag mig själv rätt hade jag satt mig ner med penna och papper, stirrat lite och plockat upp mobilen. Svåra grejer är inte min grej, men jag vet att det är viktigt att jobba på, och därför blev jag himla glad när Clara utmanade mig och jag mer eller mindre tvingas att ta mig igenom listan, tjoho! Utmaningar!!!

Tre bra saker med mina dagar

Mina morgnar

Det är lite hatkärlek det här med mina morgnar och hur länge jag sover. Jag ogillar det såklart, för att bilden av en framgångsrik egenföretagare är en som är uppe med tuppen och hinner gymma en timme innan första frukostmötet. Sån är inte jag. Jag vaknar vid sju, kollar på klockan, vänder mig om och sover i två timmar till. Att vakna utvilad är så jäkla skönt och jag slipper helt de där zombietimmarna jag alltid hade innan när jag jobbade som personlig assistent eller gick i skolan. Sovmorgon varje dag borde vara en mänsklig rättighet.

Variationen

Jag är en rutinmänniska, absolut, men jag uppskattar så mycket att mina dagar är varierande. Både tidsmässigt, men också sysslomässigt. Ibland börjar jag tolv, ibland fyra, ibland är jag ledig en tisdag och jobbar en söndag och det passar mig väldigt bra. Perks of being egenföretagare.

Min nya arbetsplats

Jag har ju börjat jobba på Stockholm Classic Tattoo och det.är.så.nice. Det är rutin på grejerna, jag har fem tatuerarkollegor som jag är i full gång med att lära känna, och massa roliga kunder och folk som vistas i lokalen. Dessutom är jag i tunnelbanestadiet där jag inte längre är rädd, utan tycker att det är ganska kul att ta sig runt under jord. Bra grej!

Jag är faktiskt ganska duktig på att tatuera, det är en bra sak med mig.

Tre bra saker med mig

Jag är modig

Lol. Men jag tycker ändå det. Det finns många saker jag är nervös över, men att starta eget företag direkt efter studenten, att öppna egen studio, flytta från stad till stad och resa utan att ha koll är inte med på den listan.

Jag har lätt för att lära

Jag är i grunden helt ok booksmart, och har alltid haft det enkelt i skolan. Det går liksom snabbt för mig att lära mig saker och det är en så jävla bra egenskap att ha. Faktiskt.

Jag är omtänksam

Det är jag faktiskt. Jag framstår nog ganska ofta som något helt annat men jag bryr mig om människor och jag vill vara snäll. Det kan ta en stund innan den sidan syns, men det finns gott om den!

Såhär ser jag ut när jag funderar. Har funderat supermycket till denna listan.

Tre bra saker i mitt liv

Min familj

Cheeesycheeeese, det gick vi ju igenom i inlägget om min tatuering under nyckelbenet. Att vara cheesy är inte min grej egentligen, men man måste få vara det när det kommer till ens familj och folk man bryr sig om.

Flytten

I direkt motsats till föregående punkt listar jag Stockholmsflytten som en bra sak i mitt liv. Nog för att jag lämnat vänner och familj sextio mil bort, men tåget går snabbt och facetime stillar saknaden. Hitintills behandlar Stockholm mig mycket väl och jag är så nöjd över att vi bara gjorde det, bara körde det-löser-sig-stilen och flyttade. Och det har ju löst sig allt, väldigt bra dessutom.

Selma

Jag var inte alls sugen på att bli hundmamma när Selma flyttade hem till oss men idag älskar jag henne mer än allt. Hon är så gullig och fin och ganska ofta löser hon mina problem bara genom att finnas till, hon sätter liksom perspektiv på saker, så liten och oskyldig och liksom ett litetlitet liv. Hon äger.

Tre bra saker det här året

Åre!

Årets Workation i Åre bjöd inte bara på skidåkning, saunaworld, grym vegomat och nya kontakter – med mig hem från Åre fick jag ju även ett jobb, i princip. Jag åkte skidor för första gången för tio år sedan och innan dess hade jag noll förståelse för vad folk tyckte om så mycket med skidåkning. Jag tänkte mest att det var en idrott, något jobbigt jag troligen skulle suga på, men det är så härligt!!! Suger gör jag ju litegrann men jag tar mig ner, överlever och njuuuuuuter.

Flytten, hehe

Vilket tjat.

Nya möjligheter

Jag vill verkligen påstå att i år är året. Jag vet inte vad jag vill göra eller vad som kommer att hända, men när allting redan är nytt känns det inte så jobbigt att testa saker. Jag ser fram emot co-working med Inos-kollegor förhoppningsvis varje vecka och jag tror att det kommer bli super, oavsett om det endast kommer generera lite lättare plånbok och fler vänner, eller om jag kommer utvecklas blogg- och jobbmässigt. Förra torsdagen fick jag lära mig Trello av Linda, bara det öppnar ju dörrar.

Min bulletjournal som nu ska ackompanjeras med Trello. Kör ni Trello nåt?

Tre bra saker med bloggande

Dagbokseffekten

Mitt minne är inte min starkaste sida, därför är det alldeles perfekt att ha ett bloggarkiv som kommer ihåg mitt liv åt mig. Samlingen av både text och foto är redan ovärderlig och jag tror att det kommer vara hundra gånger dubbelt när jag är äldre och vill blicka tillbaks.

Vänner och kollegor

Så många jag lärt känna via detta hörn på internet!!! Fantastiska allihop. Dessutom älskar jag ju tankarna som dyker upp i kommentarsfälten och jag är så himla tacksam för er ihärdiga som kikar in och lämnar avtryck var och varannan dag, tack!

Allt jag lärt mig

Html, css, Photoshop och Lightroom. Mejlpitch, kundkontakt och så vidare. Jag har lärt mig massvis av att blogga. Som pricken över i har jag även lärt mig innebörden av att prokrastinera, men det är en annan femma.

Jag skickar vidare utmaningen till Anna-María, Christin och Ellen, som jag åtminstone inte tror har betat av listan ännu!

Tatueringar: With every heartbeat

Sedan jag började tatuera mig för sju, åtta år sedan har jag lyckats samla på mig runt fyrtio stycken. En hel del kan man tycka. Extremt få, tycker jag, som jobbar med och runt folk som börjar tatuera över andra tatueringar för att huden tagit slut.

Jag får superofta frågor à la Miami Ink vad mina tatueringar betyder och sanningen är att de allra flesta inte betyder någonting alls, men vissa gör det, och de som inte gör det har ofta ändå en liten backstory om hur de blev till. Jag tänker att det kan vara kul att gå igenom dem en och en, och först ut får vara min text vid nyckelbenet – den skaffade jag som nummer två i ordningen i januari 2011 och har blivit kopierad i mängder sedan dess, efter att den gick mer eller mindre viral på Tumblr, WeHeartIt och diverse andra tatueringssidor.

Läs mer: Mina tatueringar på benen

Texten säger With every heartbeat, hux flux taget från Robyns låt med Kleerup som totalt fastnade i mitt huvud under en längre period efter att jag hört den på en dansföreställning min syster deltog i. I låten sjunger Robyn ”It hurts with every heartbeat” och även om jag gjorde ganska ont 2011 var det inte vad jag ville att orden skulle stå för. Tvärt om.

död-blick-1.jpg. Kvinnan i bakgrunden har Simon målat! Fin va?

Jag ville skriva texten för min familj. Ni vet, tack för att ni finns, jag älskar er with every heartbeat. Det är väldigt cheesy, troligen den mest cheesy av alla jag har, men den kommer alltid vara en av mina favoriter. Inte enbart på grund av betydelsen men också för placeringen och hur den liksom blev utmärkande för mig ett tag när jag bara hade den, och en annan.

Läs mer: Min nya handtatuering

Typsnittet är en mix av Words Mistral och lite egenmodifiering och jag gjorde den hos Boris, som senare lärde mig att tatuera och blev min kollega under ett par år. Den ställer till det lite för mina planer för kommande tatueringar över bröstet men det gör inte så mycket, den är fin.

Bästa anekdoten kring tatueringen? Den när jag satt hos Boris och ritade och en kund kom in, med en bild på mig, totalt ovetandes om att det var jag såklart, och ville ha en likadan tatuering.

Vad tycker ni om detta inslaget?

Emilia på Stureplan och coffice med Linda

Hej gänget! Hur är det med er idag? Hoppas bra! Jag har haft en cofficedag hela dagen och låtsasjobbat bakom en skärm, ett koncept som faller mig bra i smaken!
Dagen började med frukost tillsammans med Linda på Pom och Flora. Jag vaknade supertidigt, gjorde mig i ordning supersnabbt och tacklade tunnelbanan galant, vilket innebar att jag blev en kvart tidig till caféet samtidigt som Linda blev en kvart sen. När vi väl skulle beställa frukost hade jag druckit så många småkoppar kaffe att jag skämdes.

Linda käkade 100% ägg- en äggsmörgås med avokado och picklad chili och jag som gjorde världens godaste havregrynsgröt igår (ska berätta) blev typ besviken över att behöva äta utefrulle idag och inte samma gröt som igår. Fatta lyckan över att havregrynsgröt fanns att äta även ute, applepie-edition dessutom, med hasselnötter, honung och äpplen. Heja Stockholm!

Humlan!

Jag passade på att ta ett gäng bilder på Lindas tatuering på handleden som jag gjorde på henne i somras. En liten humla! Jag har gjort humlor några gånger men anledningen till dem har oftast bara varit att de är söta, runda och fuffiga. Linda hade en annan förklaring. Visste ni att humlor enligt alla naturens lagar inte ska kunna flyga? Att de är för stora och för tunga för sina små vingar. Men de flyger ändå, mot alla odds liksom. Fint tycker jag!

Gröten serverades med skummad mjölk. Om inte det är vardagslyx så vet jag inte. Ska lätt införa.

Också fint! Ska ge mig på denna hemma också. Jag har kommit på att gröt + frukt + nötter eller frön är bästa kombon för mig, äter jag bara gröten blir jag proppmätt men bara en halvtimme senare åker jag på ett hejdundrans blodsockerfall och liksom skakar, kallsvettas och mår illa. Inte bra grej, speciellt inte som tatuerare då man förväntas vara stadig på handen snarare än skakig och blöt.

Mer verklighetstrogen bild av vad jag egentligen gjorde idag.

Efter Pom och Flora skulle Linda på lunchmöte på Taverna Brillo och eftersom vi bestämt oss för att jobba ihop (stirra in i varsin skärm ihop) även på eftermiddagen följde jag med och passade Lindas hund Leia i caféavdelningen. Ha nu i åtanke att det lyxigaste stället jag ätit på i Lund typ är Espresso House, och att lyx i matväg för mig som kommer ganska mycket från landet är pärepinnar istället för kogade pantollor och tjock brun sås. Jag, ensam, på Stureplan är en match made in hell. Jag vågade inte ta upp datorn så jag såg inget annat vis att fördriva tiden på än att beställa in mat och äta.

Linda och jag låtsasjobbar! Eller, jag låtsas, Linda jobbar.

Dagens lunchalternativ innehöll alla kött och pastan innehöll alla italienska som jag inte förstod. Kastad rakt in i Stockholmsverkligheten beställde jag således in ett halvt blomkålshuvud för en tvåhundra spänn och fokuserade på att sitta rak i ryggen. Paret bredvid mig pratade om Chanelväskor, Pradaskor och vikten av full homestyling innan en lägenhetsförsäljning. Jag blev kissnödig.

Jag fick framdukat världens största tygservett, tandpetare, olivolja, salt, peppar och en hög med bröd som jag inte förstod om det ingick eller om tvåhundra extra skulle adderas till notan om jag rörde det. Jag rörde inte det. Blomkålen var mitt livs godaste och jag höll på att kissa på mig under exakt hela min väldigt långsamma, väldigt utdragna ensamlunch. När Linda kom tillbaka ville jag gråta.

Fram tills att musikvolymen höjdes drastiskt strax innan fem fortsatte jag att stirra in i min skärm och låtsas jobba och när vi strax efter fem blivit hela fyra låtsasjobbare som skulle gå vidare för bubbel på Scandic Anglais hade min Stureplanskvot fyllts för dagen och jag bestämde mig för att åka hem till Selma. Överkokt spagetti med ketchup kompenserar.

Vad har du gjort idag?

Inget hemskt händer.

Och så är jag tillbaka i Stockholm. Bara en punkt kvar på listan nu, och sen ska jag andas ut, släppa garden och försöka bo in mig här, jag längtar så mycket. Den senaste månaden har varit ett enda stort orosmoln för mig. Oro, stress och väntan. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Stockholm, London och Skåne och jag har packat flyttlådor, packat upp, packat resväskor, packat upp. Packat ihop studion, fyllt förrådet, ordnat flytthjälp, hundvakt, sovplats.

Jag har inte jobbat på tre veckor och även om det säkert låter som semester för många har jag mått väldigt dåligt över det. Över pengar såklart – jag mår alltid dåligt över pengar, men speciellt eftersom pengar har flugit till höger och vänster med Londonresan, möbelinköp, tågresor och depositioner samtidigt som inga nya har kommit in. Jag vet att det inte går någon nöd på mig, eftersom jag jobbade väldigt intensivt veckorna innan flytten ser det i princip oförändrat ut men pengar har länge varit en sådan grej jag hakat upp mig på.

Under nästan tio år hade jag maten att lägga min ångest på. Där la jag all min fokus och hela mitt liv och när jag för två år sedan blev frisk från min ätstörning var det som att en liten del av ångesten fanns kvar, och att den behövde bosätta sig någon annan stans. Jag har ett ganska slösaktigt sätt med pengar men det spelar ingen roll om jag har hundra kronor eller hundratusen, ångesten har bitit sig fast vid dem ändå. Under tiden i London och Skåne har jag inte haft tillgång till varken internet- eller mobilbanken och att ha gått från att dubbelkolla alla konton fem gånger om dagen till att inte ha en aning om saldot har varit det jävligaste, och det nyttigaste på länge. Att bryta en dålig vana genom att tvingas vara utan är det bästa sättet för mig.

Det samma har gällt mina känslor kring prestationer. Jag har tvingats att inte prestera, jag har inte kunnat. Material och redskap lämnade jag hemma och de första dagarna jag bodde hos Hanna trodde jag att jag skulle gå av. Vad gör jag om jag inte jobbar? Vem är jag var ska jag hur pratar jag om jag inte jobbar? Jag sov fem nätter hos Hanna och en skavföttes med två av mina yngre syskon i bäddsoffan hemma hos mamma och pappa och det var så jäkla befriande.

Vi åt pannkakor flera gånger under veckan. Vanliga, amerikanska, med glass och med banan. Allt.

Jag spelade mobilspel. Mycket mobilspel. Såg på dåliga teveprogram på TLC och visade roliga klipp på hundar för Hanna. Vi fnissade till den grad att mamma efter bara någon timme totalt ignorerade oss till förmån för selektiv hörsel där vi inte blev valda. Hon skulle dött om hon bodde med oss.

Både denna och nästa vecka har jag himla mycket att se fram emot, alldeles nyss gjorde jag min första tatuering i Stockholm och imorgon forsätter jag med ytterligare tre. På torsdag ska jag träffa Linda och på tisdag nästa vecka ska jag göra världens knäppaste grej, en sån grej jag inte riktigt kan berätta. Den nittonde åker jag till Skåne igen och den tjugosjätte tar jag tåget upp igen för sista gången på ett väldigt bra tag. Jag vill verkligen jobba på insikterna jag fått under veckan i Malmö, sluta oroa mig för onödiga saker och låta tiden flyta på. Inget hemskt händer ju. Pengarna är lika många oavsett om jag dubbelkollar fem gånger eller inte och ni är ju kvar även om det står tomt här en lördag eller två. Inget hemskt händer. Så jävla skönt.